Gud, vad jag är trött nu efter tre sena kvällar med umgänge i rad. 😴😴😴 Men jag ångrar det absolut inte, det var himla trevligt och helt klart värt det. 😊👍

Jag var inte säker på att det skulle bli någonting igår kväll, vi bara pratade lite löst om det på fredagskvällen. Men strax efter klockan sex igår kväll kom det ett meddelande om att två personer från Pride-familjen befann sig på en restaurang i närheten. Och Ångestmonstret ställde till kalabalik inom mig och tyckte att jag skulle skriva till dem att jag inte kunde komma. Men jag struntade i det och skrev "Jag kommer 😊" och skyndade ut i sommarkvällen, dock himla nervös.

Varför var det läskigare igår än i torsdags eller fredags? I torsdags kväll åt jag ju på restaurang med mina kollegor och i fredags kväll träffade jag samma personer som skulle vara med igår kväll. 🤔 Men torsdagens restaurangbesök var supervälplanerat, restaurangen hade koll på mina allergier och så vidare i förväg och hade sett till att lokalerna skulle vara jordnötsfria och att jag fick specialkomponerad mat som var både vegetarisk och allergivänlig. Och fredagens middag med Pride-familjen ägde ju rum på en privat balkong, med enbart bekanta människor närvarande.

Men gårdagens restaurangbesök var en spontan historia, på ett ställe som jag hörde av mig till i våras för att kolla om de serverar jordnötter eller inte (de har fortfarande inte svarat, så en kvalificerad gissning är väl att de gör det 🙄). Vi satt dock på uteserveringen (som var läskigt fullpackad med folk 😱), så jag kände mig relativt säker ur allergisynpunkt, men beställa någonting vågade jag inte (dels på grund av allergier, dels på grund av ångest) så jag bara satt där och drack vatten hela kvällen. Jag var rätt inställd på det redan innan, så jag såg till att komma dit ganska mätt. Mitt huvudsakliga syfte med att gå dit var ju inte att äta utan att umgås med personer som jag tycker om.

Ångestmonstret följde såklart med och fyllde mitt huvud med dumma tankar som att de andra egentligen inte ville ha mig där och att de tyckte att jag var tyst och tråkig. 😥 Jag försökte att ignorera fanskapet. Det gick väl hyfsat. Fram tills en av de andra skulle gå på toaletten och jag plötsligt kände större krav på mig att driva konversationen (det hade de andra två skött dittills). 😱 Men det gick rätt bra, vi började prata om Tinder och förhållanden och (a)sexualitet. Och han sa att det verkar så himla skönt att vara asexuell, att inte behöva bry sig om sådant. Och jag bekräftade att det är det.

Det är så himla fint med Pride-familjen, att de både vet vad asexualitet är (jag har aldrig behövt förklara någonting för dem) och accepterar det som en legitim sexuell läggning - och nu till och med uttrycker lite avundsjuka. 😊🙏

Efter ett par timmar ville de andra dra vidare till någon annan restaurang och fortsätta sitt alkoholintag där. 🍻 Men jag var både trött (på grund av den sena timmen och all social exponering) och kissnödig (på grund av mitt myckna vattendrickande), så jag tackade för mig och gick hem och lade mig och sov istället för att följa med. 😴