En magisk kvĂ€ll i Swiftholm đ„°đ
Jag Ă€r fruktansvĂ€rt trött, ska ni veta. Det blev vĂ€l inte mer Ă€n fem-sex timmars sömn inatt och sedan har jag varit pĂ„ resande fot större delen av dagen. đŽ Men det var det definitivt vĂ€rt. Det var verkligen helt fantastiskt att fĂ„ se Taylor live igĂ„r! đđ„°đđđ SĂ„ jag mĂ„ste sĂ„klart skriva nĂ„gra rader om det, innan jag kraschlandar i sĂ€ngen. đ
Jag anlĂ€nde till arenan tidigare Ă€n dem jag skulle gĂ„ med - ett resultat av att jag Ă€r tidspessimist och de verkar vara lite mer av det tidsoptimistiska slaget. đ Men jag var definitivt inte ensam i vĂ€ntan pĂ„ dem. Det var ju runt 60 000(!) mĂ€nniskor som hade biljetter till konserten och mĂ„nga av dem var dĂ€r i tĂ€mligen god tid. Och alla var sĂ„ himla fina i sina outfits och sĂ„ peppade inför konserten. đ„°đ
Efter ett tag började vi lite trevande byta vĂ€nskapsarmband med varandra i kön och Ă€ven inne pĂ„ arenan. En himla mysig tradition som har startat under den hĂ€r turnĂ©n. đ„°đ Jag lyckades byta bort 14 av de 15 armband jag hade med mig och fick dessa fina armband tillbaka. đ Jag hade sĂ€kert kunnat byta bort det sista ocksĂ„, men jag tog liksom nĂ€stan aldrig initiativ till nĂ„gra byten sjĂ€lv och det kĂ€ndes ocksĂ„ lite dumt nĂ€r det bara var ett enda armband kvar och den andra personen inte skulle ha nĂ„gra valmöjligheter...sĂ„ det fick följa med hem igen, och i sommar tar jag med mig det till konserterna i London. Det blir ett tĂ€mligen berest armband. đ
Det var en lĂ€ttnad nĂ€r mina fyra konsertkompisar dök upp och jag fick lite mer permanent sĂ€llskap. đ Tre av dem hade jag aldrig trĂ€ffat förut, sĂ„ det kĂ€ndes ju lite lĂ€skigt, men de var jĂ€ttegulliga och inkluderade mig i gruppen direkt. đ„°đ
Vi hade VIP-biljetter och fick komma in i arenan tidigare Àn övriga besökare, och det kÀndes himla hÀftigt att sitta och stÄ dÀr i det vÀxande publikhavet runt scenen och se lÀktarna fyllas pÄ mer och mer. Jag har ju varit i Friends Arena en gÄng tidigare, pÄ fotbollsmatch, men det var varken sÄhÀr mycket folk eller sÄhÀr hÀrlig stÀmning.
Jag har sett finaste Taylor live tvĂ„ gĂ„nger tidigare, 2013 i Los Angeles och 2015 i London, men jag blev Ă€ndĂ„ helt hysterisk nĂ€r hon dök upp pĂ„ scenen - jag kunde knappt ta in det faktum att hon verkligen var DĂR PĂ
RIKTIGT. LĂ€gg dĂ€rtill att hon pratade svenska(!) vid flera tillfĂ€llen under kvĂ€llen - varje gĂ„ng var det som en pĂ„minnelse om det sjukt surrealistiska faktum att hon faktiskt befinner sig hĂ€r i Sverige just nu, och det Ă€r vĂ€ldigt stort och svĂ„rgreppbart att ta in, kĂ€nner jag. đđđđđ
Batteriet i min telefon var mer dött Ă€n levande, och eftersom jag behövde Google Maps för att hitta hem till hotellet efterĂ„t avstod jag frĂ„n att fota under konserten (förutom under de första minuterna nĂ€r kĂ€nslan manövrerade ut förnuftet för en stund đ
đ), sĂ„ dessa tvĂ„ bilder har jag fĂ„tt frĂ„n en av mina konsertkompisar. Det kĂ€ndes för övrigt rĂ€tt fint att vara nĂ€rvarande i stunden och inte fokusera sĂ„ mycket pĂ„ att dokumentera. En Taylor-konsert Ă€r verkligen nĂ„gonting helt magiskt. đ„°đ„°đ„° Att se HENNE Ă€r förstĂ„s det mest fantastiska med det hela. Men att fĂ„ dela det med sĂ„ mĂ„nga andra som ocksĂ„ Ă€lskar henne, att fĂ„ Ă€gna tre timmar Ă„t att skriksjunga tillsammans med 60 000 andra mĂ€nniskor som Ă€r lika fanatiska swifties som en sjĂ€lv...det Ă€r stort! đđđđđ
PĂ„ vĂ€g in i arenan fick alla varsitt armband med lysdioder i. Men det var inte nĂ„got slumpmĂ€ssigt blinkande, utan nĂ€r och hur de lyste styrdes sĂ„ att det blev en del av scenshowen. đ Om de var tĂ€nda eller slĂ€ckta, vilka fĂ€rger de lyste i - och detta kunde variera mellan olika sektioner av arenan. Jag blev helt förundrad över detta. Och det var sĂ„ himla vackert! đđđ Efter konserten slutade denna styrning dock sĂ„klart, och armbanden övergick till ett konstant blinkande i olika fĂ€rger...som inte gĂ„r att stĂ€nga av. đ
Jag lade armbandet utom synhĂ„ll frĂ„n sĂ€ngen i mitt hotellrum inatt, och innan jag checkade ut sĂ„g jag till att vira in armbandet i mina klĂ€der i vĂ€skan - för jag tĂ€nkte att det nog skulle se liiite suspekt ut att gĂ„ omkring med en blinkande vĂ€ska. đ
đ Just nu ligger armbandet och blinkar i min hall hĂ€r hemma...oklart hur lĂ€nge batterierna rĂ€cker. đđđ
Mina matvanor under denna vistelse i huvudstaden har vĂ€l inte varit de bĂ€sta precis. Jag Ă„t strax före tvĂ„ pĂ„ eftermiddagen, strax innan VIP-kön började slĂ€ppas in pĂ„ arenan, och sedan Ă„t jag ingenting mer förrĂ€n jag kom till mitt hotellrum mitt i natten. Drack gjorde jag knappt heller, utöver vĂ€tskeersĂ€ttning (för att inte behöva dricka sĂ„ mycket att jag skulle behöva missa nĂ„gon bit av konserten för att gĂ„ och kissa) och lite vatten. Jag kom pĂ„ mig sjĂ€lv med att stĂ„ dĂ€r i publikhavet och fantisera om att dricka ett glas riktigt kallt vatten...och dĂ„ Ă€r det nog rĂ€tt illa. đ NĂ€r jag kom till mitt hotellrum mitt i natten och kissade sĂ„ trodde jag först att jag fĂ„tt mens igen, det var sĂ„ himla mörkt liksom...men sĂ„ insĂ„g jag att det handlade om vĂ€tskebrist. Ooops! Men vad gör en inte för Taylor... đ
đ Men jag klunkade i mig flera glas vatten innan jag gick och lade mig, och jag Ă„t en ordentlig hotellfrukost imorse. SĂ„ jag kompenserade ju i efterhand i alla fall. đ
Innan jag Ă„kte hem gick jag nĂ„gra varv genom Mall of Scandinavia, för att köpa matsĂ€ck till hemresan och för att det var svalare Ă€n att gĂ„ utevĂ€gen till arenan för att köpa merch. đ Och det spelades enbart Taylor i gallerians högtalare, och överallt pĂ„mindes det om Taylors nĂ€rvaro i vĂ„r huvudstad som denna helg döpts om till Swiftholm. Och överallt sĂ„g jag uppenbara swifties, i konserttröjor eller Taylor-inspirerade outfits. SĂ„ himla hĂ€ftigt! đđđ
Annars blir jag överlag ganska uppstressad av att vistas i Stockholm. IgĂ„r fick jag stora skĂ€lvan redan nĂ€r jag skulle byta tĂ„g i Flemingsberg - inte nog med att jag skulle byta perrong, jag skulle dessutom kommunicera med en spĂ€rrvakt för att bli inslĂ€ppt pĂ„ pendeltĂ„gsomrĂ„det. đ± Och sedan skulle jag Ă„ka pendeltĂ„g en halvtimme genom Stockholm. đ± Och hitta till hotellet. Och till arenan. Och till rĂ€tt gate. đ±đ±đ± Idag var jag kanske för trött för att orka stressa upp mig alltför mycket gĂ€llande hemresan. Jag tog det till och med ganska mycket med ro att tĂ„get frĂ„n Stockholm var försenat sĂ„ att det skulle bli stressigt att byta tĂ„g nĂ€r jag vĂ€l kom "hem" till Norrköping.
IstĂ€llet för att springa som en dĂ„re och fĂ„ astmaanfall för att hinna med det tĂ„g jag tĂ€nkt Ă„ka hem med, köpte jag en glass och satte mig pĂ„ en bĂ€nk i parken och vĂ€ntade pĂ„ nĂ€sta. đ
Men gud, vad skönt det var att kliva av bussen hemma i Vadstena i eftermiddags! Stillheten och lugnet. đâ€ïž Inte för att jag tagit det sĂ„ himla lugnt sedan jag kom hem. Jag har duschat och packat upp och tvĂ€ttat och haft ett sista avstĂ€mningsmöte med Pride-familjen inför East Pride 2024 som ju drar igĂ„ng imorgon och lagat mat och Ă€tit och fyllt pĂ„ dosetterna inför veckan och pratat med bĂ„de mamma och syrran och nu har jag bloggat ocksĂ„. Men nu behöver jag faktiskt sova. Natti natti! đŽ
Kommentarer
Trackback
