Hyde Park igår kväll. Taylor och syrran och jag och 65 tusen(!) andra Swifties. Jag var så sagolikt lycklig, jag var inte ens rädd, Ångestmonstret befann sig långt långt LÅNGT borta och jag var i himlen. Taylor var så fin, sjöng så fint och sa så fina saker. Vid ett tillfälle började jag till och med gråta för att jag blev så rörd. Ååååååååhhhhh!!!