Dagens schema blev mycket kortare än vad jag hade tänkt. För jag var helt slut efter dessa intensiva dagar och orkade helt enkelt inte mer. 😴  Tanken var att jag skulle åka hemåt vid åttatiden på kvällen, men det insåg jag att det inte skulle fungera. Så jag skippade de programpunkter jag tänkt närvara vid under eftermiddagen och kvällen och åkte hem redan vid tvåtiden.

Sailor Moon och Sailor Chibi Moon. 😍 Mor och dotter IRL också. De var jättecharmiga, och de vann faktiskt tävlingen. ☺️👏

Yohio. 😍 Eller, en Yohio-frälst cosplayare. Som fortfarande kände sig bitter över att Yohio inte vann Melodifestivalen 2013. 😉 Det blev allsång till "Heartbreak Hotel", och jag var långt ifrån den enda som räckte upp handen när en av konferenciererna frågade vilka som hade en crush på Yohio back in the days. 🙈

Merida från Modig. Hon var jättegullig. (Och ja, jag halade upp mobilen så fort det för ovanlighetens skull kom någon karaktär som jag faktiskt kände igen mitt i denna ändlösa nördighetsdjungel. 😂)

Tack vare min älskade teaters uppsättning av Rocky Horror Show fattade jag åtminstone pausunderhållningen. Det är jag mycket tacksam över, jag hade antagligen blivit både konfunderad och chockerad utan den förförståelsen. 😂🙈

På riktigt. En Rapunzel-cosplayare som gjorde ett karaokeframträdande med en Rapunzel-låt. Bara att få uppleva det gjorde det värt det att åka dit idag. 😍🙏

Jag spatserade runt lite på festivalområdet efter karaoken, men jag konstaterade att min trötthet var större än min lust att stanna kvar längre och att jag överlag kände mig nöjd och "klar" med årets NärCon. Så jag begav mig mot utgången, i mer eller mindre zombieaktigt tillstånd. På väg till busshållplatsen hörde jag någon ropa mitt namn, vilket drog mig ut ur min lilla bubbla och fick mig att lyfta blicken från mobilen och se att Pride-familjens fantastiska grafiker var på väg mot ingången. Så då stannade jag och pratade med dem en stund. 😊🏳️‍🌈 Så jag träffade alltså folk som jag kände idag också, trots att jag åkte dit själv. 👍

Ingen lysande start på dagen. Men det blev mycket bättre sedan. Min bågskyttekompis följde med mig till NärCon igår och vi hade jätteroligt hela dagen. 😊 När vi stod och väntade på bussen på kvällen kommenterade Ångestmonstret förbluffat att jag tillbringat en hel dag tillsammans med en kompis och känt mig hundra procent bekväm med det. Men ja, så är det - och hon var en stor trygghet för mig under gårdagen, precis som syrran var i torsdags. 🙏 Hon hjälpte mig att prata med säljare i butiker och pushade mig att gå till platser jag inte riktigt vågade gå till, som rummet där tjejen jag chattat med ett tag skulle hålla till (tjejen var dock inte där just då, vilket gjorde mig både lättad och besviken) och platsen för meetupen för asexuella och aromantiska (jag fegade dock ur när vi väl var där och bad att vi skulle åka hem istället, men jag gick i alla fall DIT - vilket är mer än vad jag gjorde när jag var på NärCon för allra första gången 2019, så nästa år kanske jag går ytterligare ett steg längre och faktiskt stannar kvar och deltar...vi får se). 

 

Jag såg en kille från Pride-familjen också, som var där och arbetade i ett informationstält för Vänsterpartiet, så jag gick fram och pratade lite med honom. 🏳️‍🌈 Han försökte (som vanligt) värva mig till partiet, men han lyckades inte den här gången heller. 😉 Sedan såg jag inga fler jag kände, men däremot flera personer som jag kände igen sedan dagen innan. 

 

 

Vi anlände till festivalområdet relativt tidigt, så det var inte jättemycket folk där då. Men det skulle snart ändras. Och alla var så himla fina i sina cosplays eller allmänt nördiga outfits. 😍 Både syrran och jag betraktar oss som nördar...men omgivna av "riktiga" nördar kände vi oss som totala noobs. 🙈

Lite ironiskt att jag fick ett blått festivalarmband och syrran ett rosa - det borde ju ha varit tvärtom. 😉 Men mitt gäller för alla dagar under festivalen och hennes gällde bara igår, så det var väl bara att acceptera. 🤷‍♀️

Gårdagens schema. Jag hade markerat många fler aktiviteter, men det var antingen alternativ om dessa skulle bli inställda eller senare aktiviteter som jag inte orkade stanna kvar på. Eftersom jag hade konstant ångestpåslag hela dagen av att vara omgiven av så sjukt mycket folk var jag helt slut och åkte hem efter Heartstopper-panelen.

Syrran åkte hem lite tidigare än jag, men hon hann se cosplayföreläsningen och musikvideotävlingen i alla fall.

Mellan de schemalagda aktiviteterna gick vi runt och shoppade. Eller, vi tittade mest (annars var risken stor att vi skulle köpa typ allt). Men några saker köpte jag, och det första jag köpte var ett acebokmärke och några klistermärken med ace- och gaytema av Sweet Nerd Herd. 😍🏳️‍🌈

Det sista jag köpte var det här underbara diademet. 😍 Jag hade det på mig under ett par timmar, och i början var jag extremt självmedveten och nojade över vad folk skulle tänka om detta...men så skiftade jag fokus utåt och påminde mig själv om hur de flesta andra omkring mig var klädda...och då kunde jag slappna av och skratta lite åt mig själv. Jag var liksom fortfarande tämligen diskret i jämförelse. 😅

Efter en heldag med konstant ångestpåslag och i kombination med att jag är PMS-känslig just nu var jag helt slut och väldigt skör under hemresan. Vilket antagligen gjorde att jag reagerade extra starkt på tågvärdens agerande. Jag satt i närheten av hans bås, eftersom jag tycker att det känns bra (i synnerhet när jag reser på kvällstid). Jag noterade att han sköt igen glasdörren om sig men funderade inte så mycket på det, jag tänkte att han kanske ville vara ifred en stund. 🤷‍♀️ Men det skulle visa sig att det handlade om MIG. När vi bara hade några minuter kvar till Norrköping knackade han på rutan inifrån sin glasbur och bad mig hålla för när jag hostade. Han gömde sig alltså därinne för att han var livrädd för min hosta. 😵 Jag blev helt ställd. Det var ju inte som att jag hostade i hans (eller någon annans) riktning, jag satt för mig själv och astmahostade. Jag förklarade att jag hostat i sju(!) veckor nu och verkligen inte smittar, men han var ändå livrädd för coronasmitta och vågade inte lämna sin glasbur förrän jag gått av tåget. Han ropade något efter mig när jag lämnade min plats, men jag hörde inte vad och det var nog lika bra. På väg hem från tågstationen kunde jag inte hindra tårarna från att börja rinna, jag försökte hålla ihop mig själv så gott det gick men så fort jag kom innanför dörren i min lägenhet började jag storgråta. 😢😢😢 Jag känner mig så jävla kränkt. Att bli behandlad som någon jävla pestsmittad för att jag har den här astmahostan som aldrig verkar vilja gå över. De senaste åren har jag känt mig jättenojig över att snyta mig eller hosta offentligt för att folk har sådan jävla coronapanik, det är fan ett helvete att vara allergiker och astmatiker i det samhälle vi lever i just nu. Men jag ska ju fan inte behöva stanna hemma och isolera mig i flera års tid bara för att folk inte ska bli rädda för min allergisnuva eller astmahosta. 😢😡 Nu är jag jättenojig för att åka pendeltåg i fortsättningen (och jag ska ju göra det igen redan idag 😕), och det lär nog dröja innan jag väljer en plats i närheten av tågvärden igen.

Hemresan gick bra. Inga alkisar, inga förseningar, inga bränder (som i torsdags)... 👍

Hemma på hallgolvet hittade jag en lapp från syrran, som önskade mig välkommen hem. 😊❤️

Men sedan kvicknade jag till, för syrran skulle komma och hälsa på mig idag. ☺️💖 Jag gick till busshållplatsen för att möta henne, och just som hon klev av bussen fick jag syn på en igelkott precis intill planket. 😍😮 Det var som om den dykt upp ur ingenstans. Jag hade ju traskat fram och tillbaka på busshållplatsen en bra stund utan att se någon igelkott - men så plötsligt fanns den bara där. Syrran sa att det nog är en hälsning från mormor. 🙏❤️

Det visade sig att det bara var jag och en till som skulle gå vandringen med henne idag. Först gjorde det mig lite uppstressad, men sedan tyckte jag att det var riktigt trevligt med en så liten grupp. Det blev mer av ett samtal än en föreläsning liksom. Och med en så liten grupp kunde vi utan svårighet gå Storgatan istället för utmed vattnet, och Eva visade oss en detalj på Udd Jönssons hus som jag inte sett förut. Udd Jönssons och hans hustru Anna Larsdotters bomärke och initialer ovanför en numera igenmurad portal. Väldigt häftigt att det finns kvar ända sedan 1500-talet. 👏 Och väldigt synd att ingen verkar ta ansvar för att se till att det skyddas och bevaras bättre... 😕

Det var jättemysigt att ha min älskade syster här några timmar idag. ❤️🙏 Precis som det var jättemysigt att mamma kom och hälsade på mig när jag var här på knypplingskurs. Tänk att min familj redan nu kommer och hälsar på mig i min framtida hemstad. ❤️❤️❤️

Jag tog med syrran till restaurangen som jag besökte när jag var här på knypplingskurs. 😋🍔🍟 Och så shoppade vi en del. Jag köpte den här underbara lila drakungen att vaka över mina rökelsestickor. 🐲💜😍

På kvällen skulle jag gå på teater på Shakespearefabriken och se årets föreställning Mycket väsen för ingenting. 🎭 Och jag åkte med tuff-tuff-tåget dit. Jag ÄLSKAR att åka tuff-tuff-tåg! 🚂😍

Det var nästan så att jag inte ville att vi skulle komma fram, så roligt var det att åka tuff-tuff-tåg. 😅 Men jag såg fram emot pjäsen, och jag påminde mig själv om att jag ju skulle få åka tuff-tuff-tåg igen på hemvägen. 😁

Efter en euforisk färd tillbaka till Vadstena med tuff-tuff-tåget var planen att gå direkt hem till hotellet och blogga och ta mina kvällsmediciner och duscha och sova...men så fick jag syn på solnedgången över Vättern, och drogs nästan magnetiskt ner till vattnet och blev stående och försökte ta in den överjordiskt sköna synen. Jag kände mig snudd på religiös... 🙏❤️

Det var inte mycket folk ute, men desto fler fåglar. Och det var så lugnt och stillsamt. 🙏

Hotellfrukost. Finns det något godare?! 😍

När affärerna började öppna gick jag ut igen, och förälskade mig i en katt som låg och vilade på Storgatan. 😻 Jag höll mig på behörigt avstånd, dels för att den inte verkade vilja bli störd och dels för att jag åtminstone FÖRSÖKER lyda min allergiläkares förmaningar, men det fanns definitivt kärlek där (åtminstone från min sida).

Det var inte så mycket folk på stan än och Ångestmonstret lät mig inte gå in i någon av de små butikerna där jag skulle vara enda kunden och få massor av fokus på mig. 😖 Men efter ett tag tog jag mig in på turistbyrån i alla fall, där jag i lugn och ro kunde välja ut en hel bunt med vackra Vadstena-vykort medan personalen beskrev stadens sevärdheter för ett par tyska turister.

Jag köpte några dubbletter också samt frimärken, och väl tillbaka på hotellrummet satte jag mig och skrev några rader till nära och kära. 📬 Inte för att jag har så mycket att berätta för dem som de inte redan kan läsa här på bloggen...men jag tycker att det är väldigt trevligt att skicka vykort, och jag hoppas att de tycker att det är trevligt att få dem också. 🙏

På eftermiddagen började regnet vräka ner och enligt prognosen skulle det pågå i flera timmar. Så...det kan hända att jag tog tillfället i akt att ligga på min hotellsäng och maratontitta på hela första säsongen av Heartstopper för femte gången. 😉 Det kändes som en passande sysselsättning, såhär på tremånadersdagen sedan serien släpptes. ❤️🧡💛💚💙💜

Kvällen har jag tillbringat på slottet. Den dramatiserade nattvandringen började kvart i tio och slutade klockan elva - och jag var trött redan innan. 😴 Men jag har gått sådana här vandringar tidigare och vet att det är värt att vända lite på dygnet för att uppleva. 👍

Nu är jag i alla fall tryggt hemma på mitt hotellrum. Och nu ska jag ta mina kvällsmediciner och duscha och försöka varva ner och sova. Förhoppningsvis blir morgondagen mer behaglig. Natti natti!

Jag tog det rätt lugnt på morgonen och förmiddagen och begav mig inte till tågstationen förrän framåt lunchtid. Annars brukar jag vilja åka till Vadstena så tidigt som möjligt på morgonen...men eftersom det är så sinnessjukt varmt idag tänkte jag att det nog var klokast att inte anlända förrän jag skulle få tillgång till mitt hotellrum. 🥵☀️

Strax efter att bilderna ovan togs kom en alkis och satte sig bredvid mig och började prata med mig. Han stank något fruktansvärt, så jag försökte att andas så lite som möjligt. 🤢 Och jag kollade lite smått panikartat på klockan och såg att det var sex minuter tills tåget skulle komma...och bedömde att jag nog skulle klara av att konversera tills dess (även om Ångestmonstret var av en annan mening 😱).

Jag fick agera lite terapeut åt honom, han var besviken på någon tjej som också var alkis och han uttryckte frustration över att inte kunna hjälpa henne med hennes problem. Jag försökte bekräfta hans känslor och komma med konstruktiva råd (jag påminde honom även om att dricka ordentligt med vatten i värmen). Oklart hur mycket han tog till sig dock och hur intresserad han var av att få svar...för senare ombord på tåget hörde jag honom rabbla exakt samma ramsa vid två olika tillfällen för olika passagerare och få fin feedback från dem också, men han var helt inne i sitt ältande och antagligen inte mottaglig. Men fint att se att folk var så medmänskliga i alla fall. 🙏

Väl framme i mitt älskade Vadstena tog jag mig fram till hotellet och slog mig ner i skuggan under ett träd i trädgården i väntan på att jag skulle få checka in. Jag fick sällskap av en liten pilfink(?) och pratade även lite med mamma i telefon.

På väg uppför trappan mötte jag en av ägarna som meddelade att hon precis blivit klar med städningen av mitt rum. Och hemkommen efter en promenad lite senare mötte jag den andra ägaren ute på gården, som sa "Hej Malin!" när han fick syn på mig. Nog för att jag bor här minst en gång varje sommar och skickar julkort till dem varje jul...men jag blir ändå förundrad över att de har sådan koll på mig. ☺️

Igår kväll och imorse läste jag Vasarna i Vadstena av Eva Mattsson som jag köpte av henne förra sommaren. Det kändes som en rimlig uppladdning inför årets retreat i Vadstena. Och när jag handlat lunch i mataffären satte jag mig och intog den på en parkbänk framför slottet, och studerade slottets arkitektur i allmänhet och den östra gaveln i synnerhet. Efter att ha läst boken lade jag märke till detaljer som jag inte tänkt på tidigare. Mycket spännande! 😊👍

Det var sjukt mycket folk i parken och utmed vattnet (och i vattnet) denna vansinnigt varma julidag, så för att finna den frid som jag söker i Vadstena drog jag mig ut på piren. Där blev jag stående i skuggan under ett träd, med en svalkande vind från Vättern mot min hud, och studerade förundrat stadens välbekanta siluett. 🙏❤️ Och när jag kände mig nöjd och balanserad återvände jag till mitt hotellrum och tog en välbehövlig dusch och ramlade ner på sängen. Tror inte att jag kommer göra så mycket mer idag faktiskt, bara ta det lugnt här på rummet.

När jag kom hem från bågskyttelokalen väntade syrran på mig i min lägenhet. Hon höll på och fixade matlådor åt mig, och hade köpt den här fina muggen till mig. Min bästa, finaste älsklingssyster. 🙏❤️❤️❤️ 

 

Men nu kommer det alltså gå att ställa in romantisk attraktion för antingen män eller kvinnor eller båda delarna eller ingetdera, om en sim är säker på sin läggning eller håller på och utforskar den under spelets gång och om simmen är intresserad av att ha sex med antingen män eller kvinnor eller båda delarna eller ingetdera. 

I onsdags var jag hos frisören och blev fin i håret igen. Strategiskt inplanerad uppfräschning inför fredagens The Ark-konsert i Linköping. 😍💖💖💖 

 

Vi gick på stan och köpte en del saker som jag behövde. Och så åt vi lunch på vår favoritrestaurang. Men ve och fasa, min standardrätt var SLUT. Så jag blev tvungen att äta något ANNAT. För första gången någonsin! 😱 Men det gick bra det med, jag fick en jättegod vegetarisk pizza. 😋

Jag har börjat med ett nytt projekt nu i helgen, att brodera en nåldyna till mina knypplingnålar. Jag kommer göra den i form av en regnbågsflagga. 🏳️‍🌈 Jag är dock inte helt säker på att det är en bra grej att använda en regnbågsflagga till att sticka nålar i. Det känns lite...homofobiskt? 🙈

Imorse cyklade(!) jag och min bågskyttekompis till bågskyttelokalen och sköt 45 pilar. 🏹 Det var roligt, både cykelturerna och skyttet. 😊👍 På hemvägen mötte vi en tjej från Pride-familjen som vinkade till mig, men jag var så extremt fokuserad på och skärrad av situationen att cykla i stadstrafiken att jag inte märkte det. 🙈

Väl på plats i klassrummet började jag spola upp tråd på pinnar och lägga dem på plats för att kunna börja med "Flätspetsen". Jag var lite osäker på om jag placerade nålarna och trådarna rätt där i början, så jag bad läraren dubbelkolla men hon sa att det såg bra ut. 😀👍

Vi höll bara på i tre timmar idag innan kursen slutade, så jag hann inte göra så mycket. Men jag kom så pass långt med "Flätspetsen" att jag faktiskt tror att jag känner mig bekväm med att fortsätta med den hemma på egen hand. 😊

Väl hemma hittade jag ett vykort från finaste Livrädd i brevlådan. Så himla gulligt! Jag blir helt rörd ju. 😭❤️🙏

Därefter föreslog läraren att jag skulle ta mig an "Rosenmandel". Det är egentligen det nionde och sista mönstret en ska göra innan det är dags för det stora eldprovet som avslutar grundkursen. Men läraren tyckte att jag kunde gå direkt till det redan idag. Jag fasade rätt mycket inför det, för jag har ju under de senaste dagarna fått lyssna till hur några av mina kurskamrater (som gått grundkursen någon gång tidigare också och som därför ligger några mönster före mig) suckat och svurit över dessa mandlar...men när jag väl kom igång med det tyckte jag inte alls att det var så farligt. 🤷‍♀️

När det blev dags för lunch regnade det rätt så kraftigt. Så planen att köpa en sallad i mataffären och äta på en parkbänk intill Vättern lades ner ganska snart. Jag föreslog en kurskamrat (som haft samma plan som jag) att vi istället skulle äta på samma restaurang som i förrgår. Jag fick lite stresspåslag över att vi bara var två personer med allt vad det innebär av press på att hålla igång samtalet, men det gick rätt bra ändå (vi hade ju knypplingen att prata om).

Efter lunchen gick det lite sämre med mandlarna. 😖 De blev för smala och inte lika snygga längre. Så jag fick be om hjälp, och efter det såg mandlarna bättre ut igen.

Men på det stora hela flöt det på riktigt bra, jag behövde inte mycket hjälp och tittade knappt på mönstret längre. I slutet av kursdagen hade jag hunnit att både avsluta och montera min "Rosenmandel". Så fem färdigknypplade spetsar på fyra dagar, det är tydligen riktigt bra gjort. ☺️👏 Imorgon tänker jag börja med "Flätspetsen". 😊

Åh, förresten, igår lärde jag mig ju att läsa mönster. Det missade jag nog att skriva om då. De spetsar jag fick knyppla i måndags var så lätta att jag lärde mig utantill hur jag skulle göra, så jag behövde liksom inte lära mig läsa mönster då. Men när jag kom till "Tvärgatan" igår blev det lite mer komplext, så då blev jag mer eller mindre tvungen att lära mig. Och det har jag verkligen haft glädje av idag när jag ägnat mig åt "Vitsippan"!

Och idag hörde jag läraren nämna för en kurskamrat varför vi bara använder vit tråd under grundkursen, trots att det finns tråd i så himla många olika roliga färger. Det är för att hedra de knypplerskor som gått före oss genom historien. De knypplade ju bara med vit tråd, och därför gör vi det också medan vi håller på och lär oss deras hantverk. 🙏 (Efter det slutade jag beklaga mig över det tråkiga i att bara få använda vit tråd när jag hellre vill knyppla med rosa och lila.)

Efter kursdagens slut var det knypplingsloppis ute på gården. Jag gick dit och köpte två påsar med knyppelpinnar, sedan gick jag raka vägen till mitt rum. Inga kvällsaktiviteter, inget umgänge...jag måste få vila nu, jag är helt slut efter dessa intensiva dagar. 😴 Och det är två dagar kvar! Tur att det är helg sedan, så att jag får chans att återhämta mig lite innan jag ska börja jobba igen. 🙏

På lunchen gick jag till knypplingsbutiken och betalade för lite material som jag erhållit. Jag passade även på att besöka Änglakristallen, där jag köpte en ny drömfångare. 😍

På eftermiddagen började jag bekanta mig med helvetet på jorden. "Vitsippan" är dess namn och framåt slutet av kursdagen var jag nästan gråtfärdig. 😵😭 Jag hoppas att det känns mer hanterbart och begripligt när jag har sovit på saken och fått ny energi. 🙏

En av mina kurskamrater frågade om jag ville följa med henne och en till och äta middag på en restaurang efteråt. Jag blev glad över frågan och tackade ja, även om jag var helt slut och gärna hade gått hem och lagt mig. 😴 Men jag hade inte ätit någon ordentlig lunch och var ganska hungrig, så middag kändes som en bra idé. 👍 Förutom vårt sällskap var det ytterligare två sällskap med knypplare på restaurangen, så vi stiftade bekantskap med ytterligare några nya människor. 😊

Sedan jag kom hem till rummet har jag duschat och pratat med mamma i telefon och skrivit vykort. Det är en trevlig tradition jag har när jag är bortrest, att skicka vykort. 📮😊 Jag ska lägga dem på lådan imorgon bitti och hoppas att de hinner fram innan jag är hemma igen...

Det visade sig att vi bara var sex personer i min klass, plus läraren (det pågår dock flera kurser parallellt, så det är mycket knypplingsfolk i området just nu). Och alla var trevliga och pepp på att ägna veckan åt knyppling. Min nervositet och osäkerhet övergick mer och mer i entusiasm, och när jag lyckats spola upp tråd på alla mina tolv pinnar inför det första knypplingsmönstret blev jag så stolt att jag bara måste ta en bild. ☺️👍 Och då hade jag ännu inte börjat knyppla än. 😂

Helt friktionsfritt gick det ju dock inte. Trots att jag fick börja med relativt tjock tråd lyckades jag vid två tillfällen slita av tråden - andra gången från två pinnar samtidigt! 😱 Läraren hade liksom poängterat vikten av att sträcka trådarna ordentligt...och jag sträckte nog lite väl entusiastiskt. 🙈 Men läraren tyckte att det var bra att det hände, för då fick hon chansen att visa oss allihop hur vi ska göra när tråden går av eller tar slut. Lite jobbigt att det var mig alla samlades runt, men det var ingen som var nedlåtande över det som hänt eller någonting. Det har under hela dagen varit väldigt vänlig stämning i klassrummet och jag har vågat be både läraren och kurskamraterna om hjälp när det behövts. 👍

När det var dags för lunch halade jag upp mobilen och tänkte väl att jag skulle ägna de närmaste timmarna åt att prata med syrran och köpa något att äta ensam på någon parkbänk. Men en kurskamrat frågade vad jag skulle göra, och jag svarade att jag tänkte gå till mataffären och köpa något att äta ute. Hon frågade om hon fick följa med, och det var klart att hon fick det. Och då frågade en annan kurskamrat om hon också fick följa med. Och jag insåg lite överrumplad att jag skulle få ägna lunchrasten åt att agera lokal guide för dessa utsocknes besökare (ja, jag betraktar mig mer eller mindre som tillhörande Vadstenas lokalbefolkning 😉). Det gjorde mig lite nervös, men också glad. Vi köpte varsin sallad och jag tog med dem till ett bord i parken där vi intog vår lunch. Det var trevligt och jag lyckades hålla Ångestmonstret ganska väl i schack. Överlag är min ångest lägre när jag är här i Vadstena, det vet jag ju, men det var roligt att iaktta det i socialfobiskt "skarpt läge". 🙏

Totalt har jag knypplat hela 30 centimeter spets idag. Och det har varit så himla roligt! ☺️👏 När kursdagen närmade sig sitt slut kände jag mig också dock tämligen slut. Jag hade ont i både fingrarna och ryggen och kände mig mentalt helt utmattad efter denna första dag med all spänning och alla nya intryck. 😴 Men vetskapen om att mamma skulle komma och hälsa på mig en stund gav mig förstås energi. ☺️

Fina mamma. ❤️ Hon hade med sig en hårtork för att torka mina skor som ju blev genomblöta igår (jag har haft plastpåsar på fötterna mellan strumporna och skorna idag 😂).

Vi gick till bokkiosken, där jag lämnade två böcker jag hade med mig. Lite payback för alla de böcker jag hämtat där genom åren. 📚

Och så hade vi lite picknick i parken. 😊

Vi fick sällskap av en söt men lite väl närgången kaja, som trodde att den skulle få mat av oss (det fick den inte).

Resan var trevlig, även om jag mådde lite illa. Jag lyssnade på Atlantis-albumet på tåget och förlorade mig i den älskade historien. ❤️

Mitt rum är inte direkt någonting att visa upp. Det är sunkigt och nedgånget och tråkigt på gränsen till deprimerande - till och med efter att jag brett ut alla mina färgglada och gulliga saker. 😕 Men utsikten mot Vättern är fantastisk. 😍

Tyvärr började det regna på vägen dit, och trots både regncape och paraply blev jag ganska blöt. ☔️ Mina nya skor blev genomblöta och fötterna likaså. 😣 Jag var lite orolig att föreställningen kanske skulle bli inställd på grund av vädret, och när jag kom fram meddelade personen i entrén att de inte visste om de skulle kunna spela eller inte. 😕

Men jodå, det blev av. 👏 Med fördröjd start och tidigarelagd paus mellan första och andra akten på grund av de återkommande regnskurarna. ☔️ Det var verkligen synd att det regnade så mycket. Men det var en väldigt fin föreställning ändå. Och med ett väldigt häftigt upplägg - vi fick vandra runt mellan fyra olika platser i parken där de olika scenerna utspelade sig. Så vi som publik satt inte bara stilla hela tiden, vi fick följa efter skådespelarna till nästa plats när de skulle förflytta sig. Väldigt häftigt och nytänkande. 👏

Nattens ösregn lämnade spår efter sig. Syrran och jag hade tänkt gå vägen genom Industrilandskapet till mataffären imorse. Vi fick tänka om... 😱😂 

 

Imorse trodde jag absolut inte att det här skulle bli någon bra dag. Det bådade verkligen inte gott. 😖 

 

Först upptäckte jag att alla mina behåar var i tvätten - de hängde på tork och var fortfarande fuktiga. Varenda en! 😱 Geez, jag trodde att jag hade NÅGON kvar i garderoben i alla fall. Men nej, inte en enda. Så idag har jag varit utan behå hela dagen. Okej om det hade varit helg och jag bara skulle vara hemma...men det är ju fredag idag och jag har varit på jobbet hela dagen! Jag har aldrig gått till jobbet utan behå förut...men någon gång ska väl vara den första. 🤷‍♀️ Jag antar att jag skulle kunna låtsas att det var ett feministiskt statement...men nej, det bara blev så. 🙈 Det kändes jättekonstigt och jag kommer inte göra det till en vana. 

 

Den andra saken som hände imorse var att det blev strömavbrott. När jag befann mig i badrummet - som saknar fönster. Det blev KOLSVART. 😱 Som tur var hade jag mobilen i närheten, så jag famlade mig fram till den och fick igång ficklampsfunktionen. 🔦 Så jag lyckades klä på mig och borsta tänderna i alla fall. Men någon frukost blev det inte, för jag bedömde inte att det var någon bra idé att öppna kylskåpet under pågående strömavbrott i den här värmen. Så jag gick hemifrån på fastande mage (okej, jag hade svalt ner alla mina sju morgontabletter, så HELT utsvulten var jag inte). 

 

Och på väg till jobbet var trafikljusen ur funktion - vid en av de mest komplicerade trafikplatserna i hela stan. 🚦 Jag får alltid panik när det händer. 😱 Det är liksom både bil- och busstrafik och spårvagnar och en stor rondell och övergångsställen...och trafikljusen är liksom det enda som hindrar att det blir kaos. Men imorse blinkade de gult, vilket gav mig enormt stresspåslag. Men jag tog mig välbehållen över de tre övergångsställena i alla fall. 

 

Väl på plats på jobbet fanns det inget internet. 😱 Men vid det laget var jag så inställd på att ingenting skulle fungera idag, så jag tog det inte så jättehårt. Jag började gå igenom pappersbergen på mitt skrivbord och rensa bort en massa gammalt skräp som samlats där under över fem års tid (jag hittade seriöst papper från början av 2017!) och som jag aldrig haft tid att ta tag i. Så det var ju bra att det blev av nu. Mitt skrivbord är JÄTTEFINT nu. 🌟 Och när det var klart kopplade jag in mig på extranätverket och påbörjade dagens ordinarie arbete. Det gick ganska segt, men fungerade ändå hyfsat (bättre än inget i alla fall). Efter att par timmar var det vanliga internet tillbaka och saker och ting kunde ÄNTLIGEN återgå till det normala igen. 🙏 

 

Detta var min sista arbetsdag innan semestern. Fast det blir bara en kort semester nu - nästa vecka bara. Men det ska bli himla roligt, jag har sett fram emot den veckan ända sedan i vintras. Jag ska på knypplingskurs i Vadstena ju. 😍 

 

Just nu känner jag mig väldigt lycklig. Trots den knaggliga starten på den här dagen känner jag att livet ler emot mig nu. 🙏 Och jag har haft "Fearless (Taylor's Version)" på repeat på hög volym i flera timmar nu och sjungit och dansat och känt mig...nästan förälskad. Life is good. 💖 

 

 

Slutfört mitt Heartstopper-broderi har jag gjort nu ikväll också av bara farten...