Dagens schema blev mycket kortare än vad jag hade tänkt. För jag var helt slut efter dessa intensiva dagar och orkade helt enkelt inte mer. 😴  Tanken var att jag skulle åka hemåt vid åttatiden på kvällen, men det insåg jag att det inte skulle fungera. Så jag skippade de programpunkter jag tänkt närvara vid under eftermiddagen och kvällen och åkte hem redan vid tvåtiden.

Sailor Moon och Sailor Chibi Moon. 😍 Mor och dotter IRL också. De var jättecharmiga, och de vann faktiskt tävlingen. ☺️👏

Yohio. 😍 Eller, en Yohio-frälst cosplayare. Som fortfarande kände sig bitter över att Yohio inte vann Melodifestivalen 2013. 😉 Det blev allsång till "Heartbreak Hotel", och jag var långt ifrån den enda som räckte upp handen när en av konferenciererna frågade vilka som hade en crush på Yohio back in the days. 🙈

Merida från Modig. Hon var jättegullig. (Och ja, jag halade upp mobilen så fort det för ovanlighetens skull kom någon karaktär som jag faktiskt kände igen mitt i denna ändlösa nördighetsdjungel. 😂)

Tack vare min älskade teaters uppsättning av Rocky Horror Show fattade jag åtminstone pausunderhållningen. Det är jag mycket tacksam över, jag hade antagligen blivit både konfunderad och chockerad utan den förförståelsen. 😂🙈

På riktigt. En Rapunzel-cosplayare som gjorde ett karaokeframträdande med en Rapunzel-låt. Bara att få uppleva det gjorde det värt det att åka dit idag. 😍🙏

Jag spatserade runt lite på festivalområdet efter karaoken, men jag konstaterade att min trötthet var större än min lust att stanna kvar längre och att jag överlag kände mig nöjd och "klar" med årets NärCon. Så jag begav mig mot utgången, i mer eller mindre zombieaktigt tillstånd. På väg till busshållplatsen hörde jag någon ropa mitt namn, vilket drog mig ut ur min lilla bubbla och fick mig att lyfta blicken från mobilen och se att Pride-familjens fantastiska grafiker var på väg mot ingången. Så då stannade jag och pratade med dem en stund. 😊🏳️‍🌈 Så jag träffade alltså folk som jag kände idag också, trots att jag åkte dit själv. 👍