Retreat i Vadstena, dag 2
Första morgonen i Vadstena. ❤️ Jag vaknade tidigt, pratade med mamma i telefon och begav mig sedan ut på en morgonpromenad.
Det var inte mycket folk ute, men desto fler fåglar. Och det var så lugnt och stillsamt. 🙏
Jag älskar verkligen den här staden. Och jag älskar att se den vakna på morgonen. 🙏❤️
Midsommarstången stod kvar i parken och påminde mig om hur fint det var att tillbringa midsommaraftonen här. 💐
På väg tillbaka till hotellet för att äta frukost stannade jag och fotade diverse skyltar med öppettider på Storgatan. Jag är fascinerad av hur...osäkra öppettiderna är i butikerna här. 😂 En del av mig får lite smått psykbryt på den bristande strukturen...men på det stora hela tycker jag att det är fantastiskt. (Jag är ju blågrön enligt DISC-modellen och som syrran mycket riktigt kommenterade mina meddelanden till henne om skyltningen uppstår en viss konflikt här inom mig mellan min blå sida och min gröna sida. 😅) De gör verkligen som de vill och känner för här. Vilket väl speglar den harmoniska atmosfären i Vadstena tämligen väl. ❤️
Hotellfrukost. Finns det något godare?! 😍
När affärerna började öppna gick jag ut igen, och förälskade mig i en katt som låg och vilade på Storgatan. 😻 Jag höll mig på behörigt avstånd, dels för att den inte verkade vilja bli störd och dels för att jag åtminstone FÖRSÖKER lyda min allergiläkares förmaningar, men det fanns definitivt kärlek där (åtminstone från min sida).
Det var inte så mycket folk på stan än och Ångestmonstret lät mig inte gå in i någon av de små butikerna där jag skulle vara enda kunden och få massor av fokus på mig. 😖 Men efter ett tag tog jag mig in på turistbyrån i alla fall, där jag i lugn och ro kunde välja ut en hel bunt med vackra Vadstena-vykort medan personalen beskrev stadens sevärdheter för ett par tyska turister.
Jag köpte några dubbletter också samt frimärken, och väl tillbaka på hotellrummet satte jag mig och skrev några rader till nära och kära. 📬 Inte för att jag har så mycket att berätta för dem som de inte redan kan läsa här på bloggen...men jag tycker att det är väldigt trevligt att skicka vykort, och jag hoppas att de tycker att det är trevligt att få dem också. 🙏
På eftermiddagen började regnet vräka ner och enligt prognosen skulle det pågå i flera timmar. Så...det kan hända att jag tog tillfället i akt att ligga på min hotellsäng och maratontitta på hela första säsongen av Heartstopper för femte gången. 😉 Det kändes som en passande sysselsättning, såhär på tremånadersdagen sedan serien släpptes. ❤️🧡💛💚💙💜
Kvällen har jag tillbringat på slottet. Den dramatiserade nattvandringen började kvart i tio och slutade klockan elva - och jag var trött redan innan. 😴 Men jag har gått sådana här vandringar tidigare och vet att det är värt att vända lite på dygnet för att uppleva. 👍
Vi fick möta tre historiska personer - Erik XIV, Katarina Stenbock (spelad av Eva Mattsson 😊👍) och Cecilia Vasa. Jag tyckte att han som spelade Erik XIV kändes lite läskig...och det skulle visa sig att jag hade god grund för det! Skådespelarna interagerade en del med publiken under kvällen, och det fick sin kulmen i den avslutande delen av vandringen nere i kanontornet. Då valde Erik ut några av oss "knektar" att inta olika roller vid laddningen och avfyrandet av en kanon. Och JAG blev ett av offren! 😱
Första gången han gick fram till mig tittade jag vädjande på honom och skakade på huvudet...och då valde han en liten unge bredvid mig istället. Men nästa gång stannade han framför mig och jag stirrade ner i golvet och hoppades att han skulle gå vidare...men han deklarerade att "du kommer inte undan" och då fanns det liksom inte mycket annat att göra än att kliva ut i rampljuset och delta i skådespelet. 😱 Jag hade massivt ångestpåslag och svettades floder och var rädd att falla omkull för att jag kände mig så himla yr. 😵 Men på något sätt lyckades jag ta till mig instruktionerna för vad jag förväntades göra och jag utförde min syssla vid den imaginära kanonen inför publik...och när processen upprepats två gånger och Erik var nöjd tumlade jag skärrad tillbaka till min sittplats och försökte förgäves lugna ner mig.
Jag var fortfarande helt skärrad när jag ringde mamma på hemvägen. Och stackars mamma trodde att det hade hänt mig något på väg till hotellet, att jag blivit överfallen eller dylikt. Men nej, det var "bara" extrem påtvingad social exponering som var källan till mitt panikartade sinnestillstånd.
Herregud, jag åker ju till Vadstena för att finna frid, inte för att bli halvt ihjälskrämd. 😱 Tämligen kontraproduktiv upplevelse på slottet ikväll, måste jag säga. 😖 Men jag överlevde. Och klarade till och med av det. Det är väl något att vara stolt över ändå.
Nu är jag i alla fall tryggt hemma på mitt hotellrum. Och nu ska jag ta mina kvällsmediciner och duscha och försöka varva ner och sova. Förhoppningsvis blir morgondagen mer behaglig. Natti natti!
Kommentarer
Trackback
