Vi anlände till festivalområdet relativt tidigt, så det var inte jättemycket folk där då. Men det skulle snart ändras. Och alla var så himla fina i sina cosplays eller allmänt nördiga outfits. 😍 Både syrran och jag betraktar oss som nördar...men omgivna av "riktiga" nördar kände vi oss som totala noobs. 🙈

Lite ironiskt att jag fick ett blått festivalarmband och syrran ett rosa - det borde ju ha varit tvärtom. 😉 Men mitt gäller för alla dagar under festivalen och hennes gällde bara igår, så det var väl bara att acceptera. 🤷‍♀️

Gårdagens schema. Jag hade markerat många fler aktiviteter, men det var antingen alternativ om dessa skulle bli inställda eller senare aktiviteter som jag inte orkade stanna kvar på. Eftersom jag hade konstant ångestpåslag hela dagen av att vara omgiven av så sjukt mycket folk var jag helt slut och åkte hem efter Heartstopper-panelen.

Syrran åkte hem lite tidigare än jag, men hon hann se cosplayföreläsningen och musikvideotävlingen i alla fall.

Mellan de schemalagda aktiviteterna gick vi runt och shoppade. Eller, vi tittade mest (annars var risken stor att vi skulle köpa typ allt). Men några saker köpte jag, och det första jag köpte var ett acebokmärke och några klistermärken med ace- och gaytema av Sweet Nerd Herd. 😍🏳️‍🌈

Det sista jag köpte var det här underbara diademet. 😍 Jag hade det på mig under ett par timmar, och i början var jag extremt självmedveten och nojade över vad folk skulle tänka om detta...men så skiftade jag fokus utåt och påminde mig själv om hur de flesta andra omkring mig var klädda...och då kunde jag slappna av och skratta lite åt mig själv. Jag var liksom fortfarande tämligen diskret i jämförelse. 😅

Efter en heldag med konstant ångestpåslag och i kombination med att jag är PMS-känslig just nu var jag helt slut och väldigt skör under hemresan. Vilket antagligen gjorde att jag reagerade extra starkt på tågvärdens agerande. Jag satt i närheten av hans bås, eftersom jag tycker att det känns bra (i synnerhet när jag reser på kvällstid). Jag noterade att han sköt igen glasdörren om sig men funderade inte så mycket på det, jag tänkte att han kanske ville vara ifred en stund. 🤷‍♀️ Men det skulle visa sig att det handlade om MIG. När vi bara hade några minuter kvar till Norrköping knackade han på rutan inifrån sin glasbur och bad mig hålla för när jag hostade. Han gömde sig alltså därinne för att han var livrädd för min hosta. 😵 Jag blev helt ställd. Det var ju inte som att jag hostade i hans (eller någon annans) riktning, jag satt för mig själv och astmahostade. Jag förklarade att jag hostat i sju(!) veckor nu och verkligen inte smittar, men han var ändå livrädd för coronasmitta och vågade inte lämna sin glasbur förrän jag gått av tåget. Han ropade något efter mig när jag lämnade min plats, men jag hörde inte vad och det var nog lika bra. På väg hem från tågstationen kunde jag inte hindra tårarna från att börja rinna, jag försökte hålla ihop mig själv så gott det gick men så fort jag kom innanför dörren i min lägenhet började jag storgråta. 😢😢😢 Jag känner mig så jävla kränkt. Att bli behandlad som någon jävla pestsmittad för att jag har den här astmahostan som aldrig verkar vilja gå över. De senaste åren har jag känt mig jättenojig över att snyta mig eller hosta offentligt för att folk har sådan jävla coronapanik, det är fan ett helvete att vara allergiker och astmatiker i det samhälle vi lever i just nu. Men jag ska ju fan inte behöva stanna hemma och isolera mig i flera års tid bara för att folk inte ska bli rädda för min allergisnuva eller astmahosta. 😢😡 Nu är jag jättenojig för att åka pendeltåg i fortsättningen (och jag ska ju göra det igen redan idag 😕), och det lär nog dröja innan jag väljer en plats i närheten av tågvärden igen.