Det visade sig att vi bara var sex personer i min klass, plus läraren (det pågår dock flera kurser parallellt, så det är mycket knypplingsfolk i området just nu). Och alla var trevliga och pepp på att ägna veckan åt knyppling. Min nervositet och osäkerhet övergick mer och mer i entusiasm, och när jag lyckats spola upp tråd på alla mina tolv pinnar inför det första knypplingsmönstret blev jag så stolt att jag bara måste ta en bild. ☺️👍 Och då hade jag ännu inte börjat knyppla än. 😂

Helt friktionsfritt gick det ju dock inte. Trots att jag fick börja med relativt tjock tråd lyckades jag vid två tillfällen slita av tråden - andra gången från två pinnar samtidigt! 😱 Läraren hade liksom poängterat vikten av att sträcka trådarna ordentligt...och jag sträckte nog lite väl entusiastiskt. 🙈 Men läraren tyckte att det var bra att det hände, för då fick hon chansen att visa oss allihop hur vi ska göra när tråden går av eller tar slut. Lite jobbigt att det var mig alla samlades runt, men det var ingen som var nedlåtande över det som hänt eller någonting. Det har under hela dagen varit väldigt vänlig stämning i klassrummet och jag har vågat be både läraren och kurskamraterna om hjälp när det behövts. 👍

När det var dags för lunch halade jag upp mobilen och tänkte väl att jag skulle ägna de närmaste timmarna åt att prata med syrran och köpa något att äta ensam på någon parkbänk. Men en kurskamrat frågade vad jag skulle göra, och jag svarade att jag tänkte gå till mataffären och köpa något att äta ute. Hon frågade om hon fick följa med, och det var klart att hon fick det. Och då frågade en annan kurskamrat om hon också fick följa med. Och jag insåg lite överrumplad att jag skulle få ägna lunchrasten åt att agera lokal guide för dessa utsocknes besökare (ja, jag betraktar mig mer eller mindre som tillhörande Vadstenas lokalbefolkning 😉). Det gjorde mig lite nervös, men också glad. Vi köpte varsin sallad och jag tog med dem till ett bord i parken där vi intog vår lunch. Det var trevligt och jag lyckades hålla Ångestmonstret ganska väl i schack. Överlag är min ångest lägre när jag är här i Vadstena, det vet jag ju, men det var roligt att iaktta det i socialfobiskt "skarpt läge". 🙏

Totalt har jag knypplat hela 30 centimeter spets idag. Och det har varit så himla roligt! ☺️👏 När kursdagen närmade sig sitt slut kände jag mig också dock tämligen slut. Jag hade ont i både fingrarna och ryggen och kände mig mentalt helt utmattad efter denna första dag med all spänning och alla nya intryck. 😴 Men vetskapen om att mamma skulle komma och hälsa på mig en stund gav mig förstås energi. ☺️

Fina mamma. ❤️ Hon hade med sig en hårtork för att torka mina skor som ju blev genomblöta igår (jag har haft plastpåsar på fötterna mellan strumporna och skorna idag 😂).

Vi gick till bokkiosken, där jag lämnade två böcker jag hade med mig. Lite payback för alla de böcker jag hämtat där genom åren. 📚

Och så hade vi lite picknick i parken. 😊

Vi fick sällskap av en söt men lite väl närgången kaja, som trodde att den skulle få mat av oss (det fick den inte).