Jag pratade bara med folk om de tilltalade mig först och jag ägnade den mesta av min tid inne på området med att sitta på olika bänkar och titta på folk. Så himla fina dräkter folk gick runt i! 😍 Jag såg både Rapunzel och andra Disney-prinsessor, Sailor Moon, Lilla My och andra från Mumindalen, Super Mario, Jack Sparrow...och en himla massa karaktärer jag inte är tillräckligt nördig för att känna till. Jag ville fota dem, men det kändes oartigt att göra i smyg och jag vågade ju inte gå fram och fråga (som jag såg många andra göra). Och jag blev väldigt sugen på att dra igång nya syprojekt!

Den första aktiviteten på mitt schema för dagen var en föreläsning om att åka till Japan som språkstudent...men den föreläsningen blev inställd, så efter det drev jag runt och kände mig lite vilsen och snopen. På eftermiddagen anordnades en meetup för asexuella och aromantiska. Den hade jag lagt till i mitt schema, men när allt kom till kritan fegade jag ur. Föreläsningar är en sak, men meetups går liksom ut på att samlas kring ett gemensamt intresse och träffa nya vänner och leka lekar tillsammans...och där sa Ångestmonstret bestämt ifrån, det var alldeles för läskigt.

Så jag bestämde mig för ett annat av mina alternativ för den tidpunkten, nämligen att kolla på en cosplaytävling. Och där tog jag faktiskt en himla massa bilder, det kändes mer okej att göra det på människor som uppträdde på en scen än människor som bara promenerade förbi mig...

Jag kände inte till en enda av karaktärerna som porträtterades under tävlingen och har ingen aning om hur bra/likt det var, men är sjukt imponerad av alla som vågade gå upp på scenen och göra detta. 👏 Och kanske hade jag blivit lite smått knäpp av att stå i den obarmhärtiga hettan så länge, men för ett ögonblick blev jag faktiskt sugen på att prova på detta själv. I sinom tid! Inte än. Jag börjar med att sy dräkter att bära under kommande konvent. Så får vi se hur långt modet räcker.

Medan vi väntade på resultatet från juryn kom en idolgrupp från Japan upp på scenen och framförde några låtar. Och jag blev ju helt euforisk över att få se riktiga japaner uppträda och deras kläder var helt underbara och de var så himla duktiga och hade så mycket energi på scenen. ❤🌸

Efter detta var jag helt slut och bestämde mig för att åka hem. Det var inte alls så många aktiviteter som jag planerat, men den extrema värmen och allt utmanande av Ångestmonstret under dagen gjorde att jag helt enkelt inte orkade mer. Jag ville bara hem och duscha och krypa ner i min säng. Så det var precis vad jag gjorde.

Festivalen hölls förresten på universitetsområdet i Valla i Linköping. Och att vara där påminde mig starkt om höstterminen 2010 då jag pluggade på D-nivå på detta campus och hade en studietakt på 150 procent. Jag var djupt deprimerad den hösten och försökte begrava mina känslor i avancerade studier. Att röra mig i samma miljöer som då gav mig flashbacks till den vidriga tiden. Och att åka buss därifrån (bussen dit åkte en annan väg) och passera området där veterinärkliniken ligger där jag i februari 2017 fick veta att kissen hade en tumör inne i skallen som inte gick att operera bort och att det mest humana vore att låta henne somna in...jag kan inte ens beskriva hur vidrigt det var. Jag fick inte en regelrätt panikattack (den här gången), men den var absolut på gång. 😔

Väl hemma kunde jag konstatera att solen tagit rejält på mig idag. ☀️ Jag har druckit litervis med vatten, men huden tänkte jag inte riktigt på att skydda. 😵 Jag har legat i sängen nästan ända sedan jag kom hem, är helt slut (men nöjd! 😊) efter denna sociala superexponering. Nu ska jag sova... 😴