Musikal i Ydre 🎭🎶
Idag har jag varit på bussresa med min älskade teaters vänförening till Ydre Kulturcentrum och sett deras uppsättning av musikalen Familjen Addams. 🎭🎶🖤
När jag gick hemifrån i eftermiddags öste regnet ner. 🌧☔️ Jag hade tänkt ha min rosa jacka, men när jag öppnade ytterdörren och insåg vidden av regnvädret fick jag vackert gå in igen och svida om till regnjacka och regnbyxor. 😅
Det var Halloween-stämning både inuti och utanför lokalen i Ydre. 🎃 Himla passande att spela en så makaber musikal såhär års. 👍
Jag hade inte sett någon uppsättning av musikalen innan och visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Min främsta relation till familjen Addams består av Netflix-serien Wednesday samt memes och liknande i olika acegrupper på Facebook angående Wednesdays ace- och arokodning. 🖤🩶🤍💜 Och precis som med det krystade triangeldramat i första säsongen av Wednesday framkallade musikalens fokus på en förälskad Wednesday redo att gifta sig med Den Stora Kärleken en aning besvikelse hos mig. 😕
Men det var ändå en väldigt sevärd musikal och den bjöd på många skratt. Och alla inblandade var så himla duktiga! 👏👏👏 Tänk att lilla Ydre kan prestera något sådant här. Skådespelare, musiker, sångare, dansare, scenografi, kostymer och så vidare. Det kändes inte alls amatörmässigt, ensemblen levererade verkligen proffsigt och musikalen höll hög klass. 👍💖🎭🎶
Han som spelade Fester fick mig att tänka på Skalle-Per i Astrid Lindgrens Värld. Inte för att karaktärerna är lika (verkligen inte! 😂), men jag kände så väl igen skådespelarens röst och kroppsspråk. Så efteråt kollade jag upp honom, och visst var det Skalle-Per! 😄👍
Ur led är tiden 🕘
Så var vi framme vid den sista söndagen i oktober. Ett av de två tillfällen varje år då jag blir smärtsamt medveten om hur sjukt många klockor jag har i mitt hem. 😅 Kan vi snälla bara avskaffa det här med sommartid och vintertid?! Inte (främst) för att jag ska slippa ställa om alla mina klockor, utan för att det känns så onödigt. På sommaren är det ju ljust nästan dygnet runt och på vintern är det ju mörkt nästan dygnet runt...så vad spelar det för roll vad klockan är? 🤷♀️ På senare år har jag börjat få väldigt svårt att ställa om hjärnan vid tidsomställningen, det tar ett tag innan jag har anpassat mig och jag mår rätt dåligt under tiden. 😵💫 Så snälla, bara avskaffa eländet!
FAQ om asexuella ♠️
För några år sedan gjorde jag ett försök att svara på de vanligaste googlade "are asexuals...?"-frågorna. Och nu, såhär sista dagen av årets Ace Week, tänkte jag göra något liknande. Så jag skrev in "do asexuals" på Google och fick upp denna lista...
Så vi sätter väl igång direkt. Frågorna gör mig rätt konfunderad, men jag ska verkligen försöka svara på dem. 😅 Och precis som förra gången vill jag vara tydlig med att jag svarar utifrån mitt eget perspektiv och självklart inte kan tala för ALLA asexuella, men att jag ändå försöker resonera så brett som möjligt.
🖤🤍💜
Känner asexuella upphetsning?
Detta är tydligen den vanligaste googlade frågan, vilket egentligen inte förvånar mig med tanke på den förvirring som verkar råda bland allosexuella kring vad asexualitet faktiskt innebär. Asexualitet handlar om att inte uppleva sexuell attraktion - vilket inte är detsamma som sexuell upphestning. Attraktion är RIKTAD mot någon - upphetsning är helt enkelt en fysisk reaktion. Det är alltså två olika saker. Men jag antar att dessa två aspekter är så sammanlänkade för personer utanför det asexuella spektrumet att de har svårt att skilja dem åt. 🤷♀️ Jag blir inte sexuellt attraherad av någon, men när hormonerna rusar under en viss fas av min menscykel och väcker min slumrande libido kan det absolut leda till att jag känner mig upphetsad.
🖤🤍💜
Kysser asexuella?
Den här frågan tänker jag bottnar i oförståelse dels för skillnaden mellan romantisk och sexuell attraktion, dels för skillnaden mellan "action" och "attraction". Som jag skrev ovan handlar asexualitet om att inte uppleva sexuell attraktion - men det definierar inte vilka aktiviteter du ägnar dig åt. Vem som helst kan ägna sig åt att kyssas. Vem du är intresserad av att kyssa tänker jag dock oftast är kopplat till vem du blir romantiskt intresserad av. Som demi-homoromantisk skulle jag aldrig få för mig att kyssa en man. Men en kvinna, absolut.
🖤🤍💜
Känner asexuella lust?
Denna fråga är väl ganska mycket kopplad till den första frågan, och mitt svar blir därför i princip detsamma. Så, se ovan. Jag har nog en lägre libido än genomsnittet (vad det beror på kan jag bara spekulera i), och den ger sig framför allt till känna under en viss fas av min menscykel när hormonerna rusar. Men den är inte RIKTAD mot någon. Det är bara en känsla i sig själv. Och den gör verkligen inte att jag Vill Ha Sex med någon.
🖤🤍💜
Bryr sig asexuella om utseende?
Alltså...det varierar nog lika mycket bland asexuella som bland allosexuella, skulle jag tro. 😅 Oklart om frågan rör det egna utseendet eller andras utseende dock. 🤔 Själv har jag ett stort intresse för kläder och är noga med vad jag har på mig, och jag är mån om att mitt rosa hår ska se fint ut. Men jag sminkar mig inte. Och jag strävar verkligen inte efter att andra ska tycka att jag är attraktiv. 😅 När det gäller andra människor så lägger jag ytterst sällan märke till om de "ser bra ut" eller inte. Det är helt enkelt inte intressant för mig. Jag kan reagera om någon tjej är väldigt söt, eller om någon har en väldigt cool stil...men annars är det tämligen ointressant för mig hur andra människor ser ut. 🤷♀️
🖤🤍💜
Gifter sig asexuella?
Ja, varför inte? Jag har själv inte tänkt gifta mig, men för många andra är det ett självklart steg i en relation. Min favoritroman slutar faktiskt med ett superromantiskt frieri som gör mig alldeles lycklig. 🥰 Men alltså, jag kan ändå förstå varför frågan ställs. I de flesta kulturer har ju äktenskap genom historien inte ansetts som "fullbordade" förrän de nygifta haft sex med varandra för första gången...och vi asexuella är ju oftast inte intresserade av att ha sex. Men i ett modernt samhälle, där äktenskap inte främst handlar om att "föra släkten vidare" och "ingå allianser" av ekonomiskt eller politiskt slag, utan om kärlek...där borde väl folk kunna fatta att asexuella också kan gifta sig? Men nej, tydligen inte. En asexuell profil här i Sverige ansökte faktiskt om att få bli borgerlig vigselförrättare, och skrev i sin ansökan någonting om att hon ville utgöra en möjlighet för asexuella att känna sig bekväma med att någon som verkligen förstod dem skulle viga dem. Men hon fick avslag på sin ansökan, med motiveringen att hon verkade vilja "driva en agenda" eller något sådant larv. 🙄 Detta kan väl också ses i ljuset av att det faktiskt bara är lite drygt två år sedan Högsta domstolen konstaterade att asexuella par kan vara sambor i lagens mening. Legitimeringen av våra relationer går frustrerande långsamt...
🖤🤍💜
Har asexuella förhållanden?
Ja, det har jag väl i princip redan svarat på. Vi kan ingå i exempelvis romantiska förhållanden eller queerplatoniska relationer - det finns även de som väljer (eller känner sig tvingade) att ingå i sexuella relationer. Innan jag hörde talas om asexualitet och bara trodde att det var något "fel" på mig så hade jag en romantisk och sexuell relation med en tjej i flera års tid. Jag har inte haft något romantiskt förhållande sedan dess, men tänker ibland att det kanske skulle vara trevligt. Men jag är väldigt nöjd med att leva själv och har verkligen ingen längtan efter en ny flickvän.
🖤🤍💜
Dejtar asexuella?
Ja, samma här, det kan vi absolut göra. Men själv är jag inte särskilt intresserad. Ett tag hängde jag dock i Her-appen, och det var där jag träffade Emm som jag gick på Taylor-konsert med i Stockholm i våras. 💖 Men nu var det ett bra tag sedan jag öppnade appen. Jag är mer intresserad av vänskapsrelationer än av romantiska relationer.
🖤🤍💜
Tycker asexuella om att hångla?
Det är nog väldigt olika. Själv har jag inte ägnat mig åt det på väldigt många år, men jag minns det som en rätt trevlig aktivitet - dock var det samtidigt ganska uppstressande, då jag visste att risken var stor att det skulle leda till sex. 😖 Men om jag visste att det inte fanns några sexuella förväntningar eller antaganden inblandade, så kanske jag faktiskt skulle tycka om det helhjärtat. Jag vet inte. 🤷♀️
🖤🤍💜
Blir asexuella kära?
Gud, ja! 😍 Åter igen, det är skillnad mellan romantisk och sexuell attraktion. Om du upplever romantisk attraktion så blir du sannolikt kär lite då och då, ja.
🖤🤍💜
Blir asexuella sexuellt frustrerade?
Den här frågan förstår jag inte riktigt. Handlar inte sexuell frustration om en diskrepans mellan önskad och uppnådd sexuell aktivitet, där den förra är högre än den senare? I så fall...nej. 🤷♀️ Jag vet inte om denna fråga kanske bottnar i det märkliga sammanblandandet mellan asexuella och incels som jag sett en del göra på nätet, trots att vi ju verkligen inte har med varandra att göra överhuvudtaget. Jag skulle säga att asexuella är raka motsatsen till incels. Vi är liksom väldigt nöjda med att slippa ha sex. 😅
🖤🤍💜
Yes, detta var några tankar från mig här ikväll. Har ni fler funderingar kring asexualitet så kan jag rekommendera AVENs hemsida. Och här kommer en trevlig godnattsång. 🖤🤍💜
Pride och tåg 🏳️🌈
Igår kväll var jag i Norrköping för uppstartsmöte inför East Pride 2025. 🏳️🌈💖 Det kändes fint att träffa Pride-familjen, och roligt att det dök upp några nya personer som hade en massa spännande idéer till festivalen. 🥰👍💖
Jag var redan inställd på att komma hem sent igår kväll - men inte fullt så sent som det faktiskt blev. Tåget blev stående mitt ute i ingenstans jättelänge, och lokföraren berättade att polisen beslutat att stänga av all tågtrafik mellan Norrköping och Linköping på grund av att det var en suicidal person som tänkte hoppa framför tåget. 😱😢 Vi stod stilla i över en halvtimme innan vi fick åka vidare, och jag blev himla illa berörd av hela situationen. Jag hoppas att personen har fått hjälp. 🙏
På grund av tågförseningen hann jag inte med bussen från Skänninge till Vadstena utan fick vänta på nästa...så jag kom hem över en timme efter att jag skulle ha varit hemma (vilket inte heller var särskilt tidigt). Så imorse kände jag mig halvdöd av trötthet och skulle egentligen ha behövt ta sovmorgon. 😴😴😴 Men dels kändes det taskigt mot våra nya praktikanter att inte vara på plats när de kom till kontoret på morgonen och dels hade jag ett möte inplanerat relativt tidigt på dagen. Så jag kämpade mig faktiskt upp. ✌️
Sedan var väl tanken att jag skulle åka hem efter lunch eller så och sova, men det såg lite vanskligt ut med tågförseningar...så jag tänkte att det nog var behagligare att tillbringa eftermiddagen på kontoret än i kollektivtrafiken. 😅
Men nu ska jag sova. 😴 Jag hade egentligen tänkt skriva mer, men jag orkar verkligen inte - jag ligger på riktigt nästan och somnar här. 😅🙈
Trött och veckovill 😅
När jag vaknade imorse trodde jag att det var lördag, för jag tyckte att veckan hade pågått så länge. 😴 Men nej, det var bara onsdag. 😅🙈 Jag är himla trött, dels för att jag inte fick så mycket återhämtning i helgen eftersom jag inte var hemma och dels för att min praktikant började på kontoret i måndags så jag har ju haft ansvar för henne sedan dess. Inte så att hon är besvärlig på något sätt, verkligen inte, men det innebär ju en extra anspänning för mig att ha det ansvaret och att försöka hålla henne sysselsatt på ett meningsfullt sätt. Plus min egen sociala ångest och prestationsångest. Så...jag blir trött. 😅😴
Ikväll har jag haft digitalt styrelsemöte med Pride-familjen. 🏳️🌈💖 Lite avstämning inför morgondagens uppstartsmöte inför East Pride 2025. Så imorgon kväll kommer jag hänga i Norrköping och kommer hem sent...så då blir det lite extra sömnbrist, precis vad jag behöver nu. 😉😅
Från sorg till Göteborg
Det här börjar visst bli en dålig vana, att jag låter hela veckan gå utan att skriva några inlägg. 😵 Denna vecka har jag dock inte mått så himla bra, till skillnad från förra veckan. I måndags var det en person som gjorde mig ledsen på jobbet. 😢 Det är väldigt sällsynt att det händer på min nuvarande arbetsplats, och jag var inte alls beredd på detta...och kanske spelade PM(D)S in lite också, för jag började verkligen storböla. 😭 Min teamleader var dock jättegullig och stöttande och tog hand om mig. Vi gick en promenad och pratade. Och både hon och affärsområdesansvarig gav mig sitt stöd i frågan. Så det kändes väldigt fint. 🙏❤️
På kvällen hade jag ett frisörbesök inbokat i Norrköping. Jag kände dock inte alls för det, jag ville bara åka hem och dra täcket över huvudet. 😖 Men det var nog himla bra för mig att åka till min snälla frisör och bli ompysslad några timmar och bli fin i håret igen. 💖 På vägen till tåget efteråt hamnade jag nästan i en Palestina-demonstration. 🍉 Och jag tänkte haka på den, tills jag insåg att den var på väg åt motsatt riktning mot dit jag var på väg. Och jag var redan väldigt trött efter denna känslomässigt omtumlande dag och ville verkligen hinna med mitt tåg och komma hem i någorlunda vettig sovtid...så jag gick till resecentrum istället.
På tisdagsmorgonen (eller förmiddagen snarare - jag hade jättesvårt att somna på måndagskvällen och tog en rejäl sovmorgon på tisdagen 😴) gick jag ner till Vättern och insöp dess harmoniska atmosfär innan jag åkte till jobbet. ❤️
Och det blev en riktigt fin tisdag. 🙏 Mitt team hade besök av en av våra programvaruleverantörer som vi arbetar mest med. Jag trodde att det bara var en person som skulle komma, men de var fyra(!) stycken och de stannade hela dagen. Och vi förde en konstruktiv dialog med varandra och de tog tacksamt emot all feedback (läs kritik 😅) som vi hade att komma med. Så förhoppningsvis kommer detta att leda till att programvaran blir ännu bättre framöver. 👍
Även tisdagskvällen tillbringade jag i Norrköping, denna gång på min älskade teater för årsmöte med teaterns vänförening. 🎭❤️🥰 Det var himla trevligt. Och precis som jag i något svagt ögonblick erbjöd mig i somras, blev jag föreslagen och vald till posten som föreningens nya kassör.
Jag har varit väldigt trött hela veckan, men har känt mig gladare och gladare för varje dag. 🙏 Och i fredags var jag riktigt på topp igen, även om jag var sjukt upptagen med möten och dylikt hela dagen - jag har nog aldrig haft en så fullspäckad mötesdag tidigare. 😅 Men det var roligt. 🥰👍
Och efter jobbet fick jag besök av min älskade mamma och syster. 🥰❤️ Syrran åkte med min jobbpendlingsbuss från Linköping, så vi hade sällskap hela vägen hem. Och både hon och mamma sov över här till lördagen. Och på lördagen åkte mamma och jag till Göteborg. Det var syrrans och min födelsedagspresent till mamma i år, att hon skulle få en weekend i Göteborg och gå på musikal. 🎭🎶
Förväntansfulla resenärer i Vadstena igår morse. 🥰
På väg! 😄 Vi bytte tåg i Hallsberg, och medan vi satt i vänthallen kom det en tjej med en katt i en bur och satte sig mittemot...och jag satt och log mot den underbart söta lilla katten och kände väldigt starkt att Jag Vill Ha En Katt. 😻😻😻 Vilket kanske faktiskt betyder att jag börjar bli redo att skaffa en ny pälskling...vi får se.
Väl på plats på hotellet i Göteborg påstod receptionisten att incheckningen började kl. 16, men då stod jag faktiskt på mig och visade bokningsbekräftelsen där det stod kl. 15...så då ordnade hon kvickt fram ett rum åt oss. Och kanske kände hon att hon behövde kompensera oss för sitt misstag, för vi fick verkligen ett JÄTTEFINT hörnrum med utsikt åt två håll genom enorma fönster samt ett badrum med badkar istället för dusch. 😍 Plus att mamma fick gratis kaffe (vilket annars tydligen kostade extra, precis som tidig incheckning - helt sjukt hur hotell på senare tid satt i system att ta extra betalt för sådana saker som brukade vara självklart att det ingick 🙄).
När vi installerat oss i vårt fina rum gick vi ut på stan för att säkerställa att vi hittade till Göteborgsoperan, se till att få lite mat i magen - och att köpa lite nödvändigheter såsom ett resegosedjur. Säg hej till Charlie! 🐯😍
För ja, vi skulle ju se Charlie och chokladfabriken. Med Ola Salo som Willy Wonka! 😍🎭🎶💖🍫🍬🍭
Musikalen var verkligen jättebra! Så himla proffsig ensemble, smarta tekniska lösningar, storslagen upplevelse...wow! 😍😍😍 Ola Salo var såklart perfekt i den utspejsade rollen som Willy Wonka. Och barnet som spelade Charlie, Elly Lagerwall, var verkligen otroligt duktig. Hon kommer att gå långt! 👏👏👏
Det blev sent innan mamma och jag somnade igår kväll, så vi var lite lagom utmattade imorse. 😴😴😴 Men vi åkte ändå ner och åt hotellfrukost relativt tidigt. Och hotellfrukost är ju alltid något alldeles extra. 🥰🙏
Men sedan hängde vi på hotellrummet och tog det lugnt tills det blev dags att checka ut. När vi nu fått ett så fint rum skulle vi väl passa på att vara i det så mycket som möjligt liksom. 🥰
Sedan gick vi en fin höstpromenad i Trädgårdsföreningen och det var alldeles perfekt promenadväder. 🥰🍁
Och innan vi begav oss till tågstationen för att åka hem letade vi upp en Max-restaurang för att äta lunch. 🍔🍟 Jag blev helt chockad när vi kom in, för det stod på riktigt en kille och ÅT av matrester som han plockade upp ur soporna därinne. 😨😨😨 Nog för att jag vet att det finns en hel del misär i samhället utanför min privilegierade, skyddade, rosa, fluffiga bubbla...men jag är verkligen inte van vid att konfronteras med det. Och jag blev så fruktansvärt illa berörd. 😢 Killen lämnade ganska snart restaurangen, men kom en stund senare tillbaka för att se om det hunnit bli mer matrester i soporna. Och jag ville gå fram och ge honom resten av mina pommes. Eller till och med köpa en måltid åt honom. Men jag vågade inte. Dels vågar jag ju i största allmänhet inte prata med folk hur som helst...och dels tänkte jag att han kanske var missbrukare och labil, så tänk om han skulle attackera mig eller något om jag tog kontakt med honom. 😧 Men jag såg i alla fall till att inte tömma ut mina pommes direkt i sopkärlet utan låta dem ligga kvar i papperet när jag slängde dem. Så blev det ju LITE fräschare för honom i alla fall. Men herregud, att människor ska behöva ha det så miserabelt i dagens Sverige! 😲😭 Är inte tanken med en välfärdsstat att vi ska ha sociala skyddsnät som HJÄLPER människor som behöver det?! Det är fan inte värdigt att människor ska tvingas äta sig mätta på vad de hittar i soporna.
Under hemresan var mamma och jag väldigt, väldigt trötta. 😴 Fulla av intryck från två innehållsrika dagar. Och väldigt nöjda med vår fina resa tillsammans. ❤️
Och nu har jag landat här hemma. Och har till och med lyckats blogga om den gångna veckan, trots att jag mest bara vill sova. 😅
Ace Week inleds idag också. 🖤🩶🤍💜 Och precis som förra året hade jag storslagna planer på att skriva en svit av genomtänkta, välskrivna inlägg...men som ni nog förstår har jag inte heller i år haft vare sig tid eller ork till det. Tyvärr. 😞 Men jag har i alla fall uppdaterat både mitt omslagsfoto och min profilbild på Facebook. Bättre än inget, tänker jag. 🙈
Men, men...nu får jag väl i alla fall ta och försöka sova. Imorgon kommer det en rad praktikanter till kontoret, och en av dem ska jag vara handledare åt. Jag har, precis som inför min första praktikant, världens prestationsångest...så det var himla bra tajming att jag var bortrest hela helgen och fick annat att fokusera på. 🙏
Dags att gå i ide?
Oj då, nu har jag visst inte bloggat på hela veckan. 😅 Psykiskt har jag mått himla bra denna vecka, men jag har varit fruktansvärt TRÖTT - trots cirka nio timmars sömn per natt. Jag antar att det är höstvädret - det har liksom varit mörkt och grått och blött hela veckan och jag har bara velat gå i ide. 😴😴😴
Och det fick jag typ chansen att göra nu i slutet av veckan. Jag fick överta denna gosiga rosa poncho efter en kollega som jobbade sin sista dag på kontoret idag. Så nu kan jag riktigt gosa in mig och bli varm när jag sitter framför min dator. 🥰
Och idag tittade solen fram! ☀️ Det var som ett mirakel. En kollega bara: "Malin! Titta ut!" och jag blev helt hänförd. 😍 Detta grå mörker hade nästan fått mig att glömma hur en solig dag ser ut. Men gud, så vackert det faktiskt kan vara. 😍😍😍
Annars har ju detta varit veckans soundtrack. 😉
Givande konferens om medarbetarskap och kundnöjdhet 💖
När du vaknar av att syrran ringer, och oroligt undrar om det har hänt något eftersom hon ringer mitt i natten...för att sedan kolla på klockan och se att den är 09:43 - då vet du att det blev sent igår kväll. 😂😂😂
Jag somande ju sent i förrgår kväll också på grund av premiären av tredje säsongen av Heartstopper och alla känslor detta rörde upp, men vaknade ändå vid typ kvart över fyra igår morse och kunde inte somna om. 😅 Så det var ju bara att skutta upp, för framför mig hade jag en heldagskonferens med middag på kvällen tillsammans med mina kära kollegor, och jag behövde ta mig till Motala för att samåka med två kollegor så jag fick gå upp lite tidigare än jag brukar. Egentligen hade jag kunnat ta mig till Linköping själv med min vanliga buss, jag hade bara behövt komma ihåg att inte gå av vid kontoret utan sitta kvar på bussen tills den kom till centrum. Men det kändes ju mycket trevligare att åka tillsammans, så jag gick upp i gryningen och tog en tidig buss till Motala. 🥰
Detta var den första konferensen som hölls sedan jag började i företaget, så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig (men var ändå väldigt peppad). Men av den erfarenhet jag har av liknande evenemang så misstänkte jag i alla fall att vi inte precis skulle behöva svälta under dagen...och det fick jag verkligen rätt i. 😅 Morgonkexchoklad, förmiddagssmörgås, lunch med efterföljande fika, enorma kanelbullar med anledning av Kanelbullens dag på eftermiddagen, bubbel för att avsluta konferensen, och sedan trerättersmiddag på kvällen (jag var inte ens hungrig när middagen inleddes 😅).
Fokus för dagen var medarbetarskap och kundnöjdhet, och det var främst två personer från HR som höll i programmet. Och jag kände att det var en väldigt givande dag. 🙏 Det verkar mina kollegor hålla med om, för detta var vad vi gemensamt kom fram till att vi tog med oss från dagen. 🥰
Det var en dag av pepp och nya insikter och en förstärkt känsla av samhörighet, men också av att utmana mig själv. Det första som satte skräck i mig var att vi förväntades byta plats i lokalen efter varje paus och sätta oss bredvid någon ny person. 😱 Jag hade ju satt mig en bit bak i lokalen, tillsammans med mina närmaste kollegor, och ville då rakt inte lämna den trygghetszonen! 😱 Men det gjorde jag faktiskt. Jag satte mig visserligen inte bredvid totala främlingar, men bredvid kollegor som jag inte pratar så ofta med...plus att folk jag inte alls kände kom och satte sig bredvid mig, så jag började faktiskt lära känna några nya människor igår. 👍 Och vi fick göra en del roliga övningar, som att bita ihop om ett sugrör horisontellt i munnen - en övning en kan göra om en inte känner sig så glad, för genom att på detta sätt tvinga upp mungiporna lurar en hjärnan att tro att en ÄR glad och då BLIR en faktiskt glad. 😄👍 Och en av HR-personerna rörde sig runt i rummet medan hon pratade, och pratade direkt till olika personer...och till mig sa hon att "det är så lätt att lyssna på den där lilla elaka figuren som sitter på axeln, eller hur, Malin?" och jag bara nickade stumt och kände mig skräckslagen över att befinna mig i centrum på detta sätt och väldigt avklädd genom att få just denna träffande replik riktad till mig. 😳 Men jag skulle få betydligt mer träning än så i att stå i centrum. Den sista övningen vi gjorde för dagen var att bli indelade i 15 olika grupper och med hjälp av ett A3-papper, diverse olika tidningar samt sax och lim skapa en löpsedel om vad företaget kommer att ha åstadkommit inom ett år. Min grupp bestod av fyra personer och vi gick all in och skapade värsta framgångssagan om en kund som vi hjälpt från botten till toppen och att vi nu har Sveriges nöjdaste kunder. Vid återsamlingen i lokalen var det meningen att en person från varje grupp skulle pressentera löpsedeln, men vad som inte hade framgått (vilket antagligen var lika bra, för då kanske jag hade sprungit och gömt mig) var att HELA GRUPPEN förväntades stå där framme under presentationen. 😱😱😱 Vi var tack och lov grupp 4, så jag fick det överstökat ganska snabbt, och jag undvek medvetet att titta ut över lokalen utan fokuserade min uppmärksamhet på hon som presenterade vår löpsedel och höll armarna i kors framför mig...så en hel del säkerhetsbeteenden från min sida, men jag är ändå stolt över att jag faktiskt stod där framme. Och inte nog med det - vår grupps löpsedel blev faktiskt framröstad som den bästa, så vi fick ställa oss upp EN GÅNG TILL och ta emot kollegornas applåder och jubel. 👏👏👏
Lokalen var pyntad med våra företagsfärger, och efter konferensens slut (när de eventansvariga höll på och packade ner) gick jag fram till vår VD och frågade försynt om jag kunde få en av ballongerna. Och hon sa att jag kunde få flera stycken, vilket gjorde mig barnsligt lycklig. 🎈😄🎈😄🎈 Jag inser att jag nog ger ett barnsligare intryck än de flesta av mina kollegor, men jag känner också att jag är uppskattad för precis den jag är. 🥰 Det var flera personer igår som uttryckte att det var så häftigt att jag var så färgglad - och då tyckte jag ändå att jag hade tonat ner mig genom att välja en lila klänning med blommor framför den chockrosa som jag först hade tänkt. 😅 Men ja...jag kanske har lite andra referensramar än majoriteten. 😉 Vid lunchen började de vid mitt bord att prata om bubbelvatten, och någon uttryckte att hon gillade alla former av bubblor. Och jag tänkte precis säga att jag också älskar såpbubblor (😍😍😍), men innan jag hann det kom det fram att hon menade champagne. 🥂 Så tack och lov att jag inte hann säga något! 😂😂😂
Jag var väldigt trött under hela middagen, men satt faktiskt och konverserade med en person som jag inte pratat med så mycket innan (men som jag instinktivt kände första gången vi träffades att jag tyckte om) och en person som jag tidigare endast haft skriftlig kontakt med då hon sitter på Norrköpingskontoret. Och det blev en jättetrevlig kväll. 🥰 Men när desserten väl var uppäten började jag ganska snart plocka ihop mina saker för att åka hem, för då var jag TRÖTT. 😴😴😴 Och VD frågade om jag skulle "åka hem med mina ballonger nu" och jag viftade entusiastiskt med dem och kvittrade fram ett "JAA!!" innan jag lämnade restaurangen. 🎈😄🎈😄🎈
Jag var lite lagom sönder av trötthet under hemresan. 😴😴😴
Men jag hade mina ballonger med mig! 😄😄😄
Och nu har jag alltså sovit Den Utmattades Sömn och försökt vara lite produktiv här hemma genom att tvätta och gå och handla...men hur det blir med pluggandet får vi se, det kanske främst blir imorgon. 😅🙈
Tredje säsongen av Heartstopper är här och Malin är ett emotionellt vrak (men ett lyckligt sådant) 😭🥰
Okej. Andas. Jag har precis haft Den Stora Gråtattacken. 😭😭😭😭😭 Jag minns knappt när jag grät såhär hysteriskt och ohämmat senast. Jag borde väl ha gjort det under den senaste veckan, när mitt mående svajat så jäkla mycket...jag har till och med ÖNSKAT att det skulle komma lite tårar, för att lätta på trycket liksom. Men nej, ingenting. Men NU, när jag mår bra igen - när jag börjar vaggas tillbaka in i denna allmänna förälskelse i hela tillvaron...då kommer stora tårfloden minsann. Inte helt oprovocerat dock - tredje säsongen av Heartstopper hade ju premiär idag. 😭😍
Och som ni ser på denna bild från imorse var jag VÄLDIGT taggad inför detta. 😍😍😍
Jag gick faktiskt in i Netflix-appen redan imorse, och fann denna underbara bild på startsidan... 🥰
...bara för att sekunden senare bli smått hysterisk över att tredje säsongen inte låg uppe än. 😱😱😱
Efter lite googlande fick jag veta att den skulle komma upp inom två timmar. 😍 Så då kände jag mig lite lugnare. Men samtidigt väääldigt otålig. Och jag bestämde mig väl typ där och då för att kolla med min teamleader om det var okej att jag åkte hem redan efter lunch idag. 😅 Vi ska ju liksom ha heldagskonferens med middag på kvällen imorgon, och jag vill inte komma halvdöd av trötthet till det...så jag behövde sluta tidigare idag för att hinna och orka se (och sedan mentalt processa) hela säsongen idag. För att vänta till i helgen är verkligen inte ett alternativ!! Och fantastisk som min arbetsplats är så var det ingen som hade några invändningar mot min tidiga sorti. 🙏
Så...nu har jag ägnat eftermiddagen och kvällen åt att sluka hela tredje säsongen. 🥰😭🥰😭🥰
Herregud...vilken fantastisk, vacker, skör, underbar adaption av dessa två böcker. Det hade inte kunnat göras bättre. TACK, alla inblandade!!! 🙏❤️❤️❤️
Jag älskade första säsongen och jag älskade andra säsongen, och båda fick mig att börja gråta...men det galna tårflöde som tredje säsongen nu gett upphov till är inte ens jämförbart. 😭😭😭😭😭 Jag började gråta flera gånger under säsongens gång, men fördämningarna brast totalt när jag tittat klart på alla avsnitten. Och jag känner mig bara så lycklig och skör och tacksam och...sårbar. Snudd på ledsen, men mer sårbar tror jag.
Den här serien och i synnerhet den här säsongen skildrar så mycket som ligger så nära mitt hjärta och på ett aldrig tidigare skådat sätt. 🥰😭🙏 Queer gemenskap och glädje. Psykisk ohälsa och mörker. Hantering av ätstörningar och självskadebeteende. Navigerande av en asexuell och aromantisk identitet. Att växa upp och hitta sig själv och sina sammanhang bortom samhällets normer. Att vara den en är här i världen och att inse att det är okej. Och det är så otroligt fint skildrat. Jag känner mig verkligen sårbar när jag tar del av detta. Det är liksom både upprivande och läkande på en och samma gång. Och jag känner mig så bitter över att sådana här berättelser inte fanns att tillgå när jag var ung och förvirrad och ensam, men så lycklig för alla som är unga nu och får växa upp med denna otroliga identifikationsmöjlighet. Så TACK, Alice Oseman! Snälla, fortsätt skapa sådana här underbara och viktiga berättelser med tämligen relaterbara karaktärer. 🙏❤️❤️❤️
Nu ska jag göra något slags försök att varva ner och gå och lägga mig och sova. Wish me luck... 😅
Upp igen
Välkomna till den känslomässiga bergochdalbanan. 🙈 Jag vet inte om det är något magiskt med oktober i år, men jag mådde bättre igår. Och jag har fortsatt må bra idag. Jag har känt mig riktigt tillfreds idag faktiskt. 🙏 Så...det är väl bara att hoppas att det håller i sig. 😊🙏❤️
