Dags att gå i ide?
Oj då, nu har jag visst inte bloggat på hela veckan. 😅 Psykiskt har jag mått himla bra denna vecka, men jag har varit fruktansvärt TRÖTT - trots cirka nio timmars sömn per natt. Jag antar att det är höstvädret - det har liksom varit mörkt och grått och blött hela veckan och jag har bara velat gå i ide. 😴😴😴
Och det fick jag typ chansen att göra nu i slutet av veckan. Jag fick överta denna gosiga rosa poncho efter en kollega som jobbade sin sista dag på kontoret idag. Så nu kan jag riktigt gosa in mig och bli varm när jag sitter framför min dator. 🥰
Och idag tittade solen fram! ☀️ Det var som ett mirakel. En kollega bara: "Malin! Titta ut!" och jag blev helt hänförd. 😍 Detta grå mörker hade nästan fått mig att glömma hur en solig dag ser ut. Men gud, så vackert det faktiskt kan vara. 😍😍😍
Annars har ju detta varit veckans soundtrack. 😉
Givande konferens om medarbetarskap och kundnöjdhet 💖
När du vaknar av att syrran ringer, och oroligt undrar om det har hänt något eftersom hon ringer mitt i natten...för att sedan kolla på klockan och se att den är 09:43 - då vet du att det blev sent igår kväll. 😂😂😂
Jag somande ju sent i förrgår kväll också på grund av premiären av tredje säsongen av Heartstopper och alla känslor detta rörde upp, men vaknade ändå vid typ kvart över fyra igår morse och kunde inte somna om. 😅 Så det var ju bara att skutta upp, för framför mig hade jag en heldagskonferens med middag på kvällen tillsammans med mina kära kollegor, och jag behövde ta mig till Motala för att samåka med två kollegor så jag fick gå upp lite tidigare än jag brukar. Egentligen hade jag kunnat ta mig till Linköping själv med min vanliga buss, jag hade bara behövt komma ihåg att inte gå av vid kontoret utan sitta kvar på bussen tills den kom till centrum. Men det kändes ju mycket trevligare att åka tillsammans, så jag gick upp i gryningen och tog en tidig buss till Motala. 🥰
Detta var den första konferensen som hölls sedan jag började i företaget, så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig (men var ändå väldigt peppad). Men av den erfarenhet jag har av liknande evenemang så misstänkte jag i alla fall att vi inte precis skulle behöva svälta under dagen...och det fick jag verkligen rätt i. 😅 Morgonkexchoklad, förmiddagssmörgås, lunch med efterföljande fika, enorma kanelbullar med anledning av Kanelbullens dag på eftermiddagen, bubbel för att avsluta konferensen, och sedan trerättersmiddag på kvällen (jag var inte ens hungrig när middagen inleddes 😅).
Fokus för dagen var medarbetarskap och kundnöjdhet, och det var främst två personer från HR som höll i programmet. Och jag kände att det var en väldigt givande dag. 🙏 Det verkar mina kollegor hålla med om, för detta var vad vi gemensamt kom fram till att vi tog med oss från dagen. 🥰
Det var en dag av pepp och nya insikter och en förstärkt känsla av samhörighet, men också av att utmana mig själv. Det första som satte skräck i mig var att vi förväntades byta plats i lokalen efter varje paus och sätta oss bredvid någon ny person. 😱 Jag hade ju satt mig en bit bak i lokalen, tillsammans med mina närmaste kollegor, och ville då rakt inte lämna den trygghetszonen! 😱 Men det gjorde jag faktiskt. Jag satte mig visserligen inte bredvid totala främlingar, men bredvid kollegor som jag inte pratar så ofta med...plus att folk jag inte alls kände kom och satte sig bredvid mig, så jag började faktiskt lära känna några nya människor igår. 👍 Och vi fick göra en del roliga övningar, som att bita ihop om ett sugrör horisontellt i munnen - en övning en kan göra om en inte känner sig så glad, för genom att på detta sätt tvinga upp mungiporna lurar en hjärnan att tro att en ÄR glad och då BLIR en faktiskt glad. 😄👍 Och en av HR-personerna rörde sig runt i rummet medan hon pratade, och pratade direkt till olika personer...och till mig sa hon att "det är så lätt att lyssna på den där lilla elaka figuren som sitter på axeln, eller hur, Malin?" och jag bara nickade stumt och kände mig skräckslagen över att befinna mig i centrum på detta sätt och väldigt avklädd genom att få just denna träffande replik riktad till mig. 😳 Men jag skulle få betydligt mer träning än så i att stå i centrum. Den sista övningen vi gjorde för dagen var att bli indelade i 15 olika grupper och med hjälp av ett A3-papper, diverse olika tidningar samt sax och lim skapa en löpsedel om vad företaget kommer att ha åstadkommit inom ett år. Min grupp bestod av fyra personer och vi gick all in och skapade värsta framgångssagan om en kund som vi hjälpt från botten till toppen och att vi nu har Sveriges nöjdaste kunder. Vid återsamlingen i lokalen var det meningen att en person från varje grupp skulle pressentera löpsedeln, men vad som inte hade framgått (vilket antagligen var lika bra, för då kanske jag hade sprungit och gömt mig) var att HELA GRUPPEN förväntades stå där framme under presentationen. 😱😱😱 Vi var tack och lov grupp 4, så jag fick det överstökat ganska snabbt, och jag undvek medvetet att titta ut över lokalen utan fokuserade min uppmärksamhet på hon som presenterade vår löpsedel och höll armarna i kors framför mig...så en hel del säkerhetsbeteenden från min sida, men jag är ändå stolt över att jag faktiskt stod där framme. Och inte nog med det - vår grupps löpsedel blev faktiskt framröstad som den bästa, så vi fick ställa oss upp EN GÅNG TILL och ta emot kollegornas applåder och jubel. 👏👏👏
Lokalen var pyntad med våra företagsfärger, och efter konferensens slut (när de eventansvariga höll på och packade ner) gick jag fram till vår VD och frågade försynt om jag kunde få en av ballongerna. Och hon sa att jag kunde få flera stycken, vilket gjorde mig barnsligt lycklig. 🎈😄🎈😄🎈 Jag inser att jag nog ger ett barnsligare intryck än de flesta av mina kollegor, men jag känner också att jag är uppskattad för precis den jag är. 🥰 Det var flera personer igår som uttryckte att det var så häftigt att jag var så färgglad - och då tyckte jag ändå att jag hade tonat ner mig genom att välja en lila klänning med blommor framför den chockrosa som jag först hade tänkt. 😅 Men ja...jag kanske har lite andra referensramar än majoriteten. 😉 Vid lunchen började de vid mitt bord att prata om bubbelvatten, och någon uttryckte att hon gillade alla former av bubblor. Och jag tänkte precis säga att jag också älskar såpbubblor (😍😍😍), men innan jag hann det kom det fram att hon menade champagne. 🥂 Så tack och lov att jag inte hann säga något! 😂😂😂
Jag var väldigt trött under hela middagen, men satt faktiskt och konverserade med en person som jag inte pratat med så mycket innan (men som jag instinktivt kände första gången vi träffades att jag tyckte om) och en person som jag tidigare endast haft skriftlig kontakt med då hon sitter på Norrköpingskontoret. Och det blev en jättetrevlig kväll. 🥰 Men när desserten väl var uppäten började jag ganska snart plocka ihop mina saker för att åka hem, för då var jag TRÖTT. 😴😴😴 Och VD frågade om jag skulle "åka hem med mina ballonger nu" och jag viftade entusiastiskt med dem och kvittrade fram ett "JAA!!" innan jag lämnade restaurangen. 🎈😄🎈😄🎈
Jag var lite lagom sönder av trötthet under hemresan. 😴😴😴
Men jag hade mina ballonger med mig! 😄😄😄
Och nu har jag alltså sovit Den Utmattades Sömn och försökt vara lite produktiv här hemma genom att tvätta och gå och handla...men hur det blir med pluggandet får vi se, det kanske främst blir imorgon. 😅🙈
Tredje säsongen av Heartstopper är här och Malin är ett emotionellt vrak (men ett lyckligt sådant) 😭🥰
Okej. Andas. Jag har precis haft Den Stora Gråtattacken. 😭😭😭😭😭 Jag minns knappt när jag grät såhär hysteriskt och ohämmat senast. Jag borde väl ha gjort det under den senaste veckan, när mitt mående svajat så jäkla mycket...jag har till och med ÖNSKAT att det skulle komma lite tårar, för att lätta på trycket liksom. Men nej, ingenting. Men NU, när jag mår bra igen - när jag börjar vaggas tillbaka in i denna allmänna förälskelse i hela tillvaron...då kommer stora tårfloden minsann. Inte helt oprovocerat dock - tredje säsongen av Heartstopper hade ju premiär idag. 😭😍
Och som ni ser på denna bild från imorse var jag VÄLDIGT taggad inför detta. 😍😍😍
Jag gick faktiskt in i Netflix-appen redan imorse, och fann denna underbara bild på startsidan... 🥰
...bara för att sekunden senare bli smått hysterisk över att tredje säsongen inte låg uppe än. 😱😱😱
Efter lite googlande fick jag veta att den skulle komma upp inom två timmar. 😍 Så då kände jag mig lite lugnare. Men samtidigt väääldigt otålig. Och jag bestämde mig väl typ där och då för att kolla med min teamleader om det var okej att jag åkte hem redan efter lunch idag. 😅 Vi ska ju liksom ha heldagskonferens med middag på kvällen imorgon, och jag vill inte komma halvdöd av trötthet till det...så jag behövde sluta tidigare idag för att hinna och orka se (och sedan mentalt processa) hela säsongen idag. För att vänta till i helgen är verkligen inte ett alternativ!! Och fantastisk som min arbetsplats är så var det ingen som hade några invändningar mot min tidiga sorti. 🙏
Så...nu har jag ägnat eftermiddagen och kvällen åt att sluka hela tredje säsongen. 🥰😭🥰😭🥰
Herregud...vilken fantastisk, vacker, skör, underbar adaption av dessa två böcker. Det hade inte kunnat göras bättre. TACK, alla inblandade!!! 🙏❤️❤️❤️
Jag älskade första säsongen och jag älskade andra säsongen, och båda fick mig att börja gråta...men det galna tårflöde som tredje säsongen nu gett upphov till är inte ens jämförbart. 😭😭😭😭😭 Jag började gråta flera gånger under säsongens gång, men fördämningarna brast totalt när jag tittat klart på alla avsnitten. Och jag känner mig bara så lycklig och skör och tacksam och...sårbar. Snudd på ledsen, men mer sårbar tror jag.
Den här serien och i synnerhet den här säsongen skildrar så mycket som ligger så nära mitt hjärta och på ett aldrig tidigare skådat sätt. 🥰😭🙏 Queer gemenskap och glädje. Psykisk ohälsa och mörker. Hantering av ätstörningar och självskadebeteende. Navigerande av en asexuell och aromantisk identitet. Att växa upp och hitta sig själv och sina sammanhang bortom samhällets normer. Att vara den en är här i världen och att inse att det är okej. Och det är så otroligt fint skildrat. Jag känner mig verkligen sårbar när jag tar del av detta. Det är liksom både upprivande och läkande på en och samma gång. Och jag känner mig så bitter över att sådana här berättelser inte fanns att tillgå när jag var ung och förvirrad och ensam, men så lycklig för alla som är unga nu och får växa upp med denna otroliga identifikationsmöjlighet. Så TACK, Alice Oseman! Snälla, fortsätt skapa sådana här underbara och viktiga berättelser med tämligen relaterbara karaktärer. 🙏❤️❤️❤️
Nu ska jag göra något slags försök att varva ner och gå och lägga mig och sova. Wish me luck... 😅
Upp igen
Välkomna till den känslomässiga bergochdalbanan. 🙈 Jag vet inte om det är något magiskt med oktober i år, men jag mådde bättre igår. Och jag har fortsatt må bra idag. Jag har känt mig riktigt tillfreds idag faktiskt. 🙏 Så...det är väl bara att hoppas att det håller i sig. 😊🙏❤️
