Om vi är queera, om vi är gudar, om vi är sällsynta, om vi är oskulder, om vi är smarta, om vi är deprimerade, om vi är attraherade av oss själva, om vi kommer invadera Danmark, om vi är lyckliga, om vi är okej med att kyssas... 

 

Alltså...jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ska jag skratta eller gråta? Herregud... 🤦‍♀️ Men okej, det bästa är väl helt enkelt att svara på dessa frågor. 🤷‍♀️ (Disclaimer: Jag svarar förstås ur mitt perspektiv och utger mig inte för att svara för ALLA asexuella, men jag ska försöka resonera så brett som möjligt.) 

 

🖤🤍💜

 

 

Detta är en ständigt pågående debatt. Hör vi hemma inom HBTQ-communityt eller inte? Mitt svar är ja. Ja, det gör vi. Queer är den som inte passar in i cis- och heteronormens snäva ramar. Vilket gör asexuella queera. För vi är inte heterosexuella. 

 

Det pågår dock en del gatekeeping inom HBTQ-communityt mot asexuella, med folk som anser att vi inte förtjänat vår plats där då vi inte anses vara lika diskriminerade och utsatta som andra queera personer. Jag har två invändningar mot detta. För det första är det inte sant - det är bara lite drygt en månad sedan högsta domstolen konstaterade att sambolagen även gäller asexuella par, tröttsamma antiqueera attityder som att en "bara inte träffat den rätta än" och att det "bara är en fas" riktas även mot asexuella, och så har vi ju den överhängande risken för omvändelsevåldtäkter och jag-kan-bota-dig-attityder. För det andra är det en ganska märklig parameter för inkludering, att en först måste ha blivit utsatt för något för att vara välkommen - det är lite som att argumentera för aborträttigheter med hänvisning till våldtäkter och incest, som att någon annan först måste ha våldfört sig på ens kropp för att en ska "förtjäna" rättigheter gällande sin egen kropp. 

 

Sedan är det förstås inte alla asexuella som VILL vara en del av HBTQ-communityt. Många anser sig inte höra hemma där, eller så känner de sig helt enkelt inte välkomna (på grund av attityder som beskrivs ovan). Så jag får väl moderera mitt inledande ja-svar på frågan om asexuella är queera med att asexuella är queera om de själva identifierar sig som det. Men ingen annan ska komma och säga att vi inte är queera. 

🖤🤍💜

 

 

Den här frågan kan kanske tyckas märklig. Och kanske lite rolig vid en första anblick. Men den bottnar i den normativa uppfattningen att sexuell attraktion är en såväl naturlig som obligatorisk del av den mänskliga naturen, av vad det innebär att vara människa. Vilket gör oss som inte upplever sexuell attraktion mindre mänskliga än andra människor, eller till och med direkt omänskliga. 

 

Detta kommer bland annat till uttryck genom väldigt negativa asexuella stereotyper i populärkulturen. Ta till exempel det faktum att Lord Voldemort är den enda bekräftat asexuella karaktären i hela Harry Potter-serien - denna totalt omänskliga karaktär som utgör den absoluta ondskan, det är den enda asexuella representationen. Och så har vi den seriemördande huvudkaraktären i teveserien Dexter, som åtminstone i de tidiga säsongerna gestaltas som asexuell. Asexualiteten används som förstärkande faktor av karaktärernas omänsklighet, vilket bygger på ovan beskrivna normer om sexualitet som en del av den mänskliga naturen. 

 

Frågan om asexuella är gudar hade lika gärna kunnat vara om asexuella är robotar (det är nämligen också en vanlig acefobisk inställning). Och det är också en vanligt förekommande stereotyp i populärkulturen - alla asexuella karaktärer som förekommer i exempelvis Star Trek och Star Wars är nämligen just robotar. Och dessa sätt att gestalta asexuella bidrar till att vidmakthålla den negativa bilden av asexualitet som någonting omänskligt och onaturligt. 

 

🖤🤍💜

 

 

Många forskare verkar vara överens om att vi utgör cirka 1 procent av befolkningen. Huruvida det ska anses sällsynt eller inte beror väl på vad en jämför med. 

 

🖤🤍💜

 

 

Alltså...det beror ju på om de har haft sex eller inte, det har ingenting med läggningen att göra. 🤷‍♀️ (Sedan är hela oskuldskonceptet en patriarkal skräpkonstruktion som borde skrotas, men det är en annan diskussion.) Själv är jag inte oskuld, men många andra asexuella är det. Studier har visat att det är vanligare bland asexuella än bland personer med andra läggningar att aldrig ha haft sex. Och det är väl rimligt, att vi som inte upplever sexuell attraktion inte är lika intresserade av att ha sex. 

 

🖤🤍💜

 

 

Alltså...jag vet på riktigt inte varifrån den här frågan kommer. 😂 Jag vill gärna TRO att jag tillhör ett intelligentare skikt av mänskligheten, men mig veterligen finns det ingen koppling mellan just sexuell läggning och intelligensnivå. Om jag får gissa bottnar den här frågan i tanken att vi som inte är upptagna av att gå runt och tända på andra människor får mer tid över för studier och därmed blir mer belästa. Vilket väl stämmer in på mig, som vid det här laget har 645 avklarade högskolepoäng... 😁 Men nej, det finns inga belägg för att asexuella skulle vara smartare än andra. Inte mindre smarta heller, för den delen. 

 

🖤🤍💜

 

 

Suck. Den eviga uppfattningen inom vården (se mitt inlägg om detta under Ace Week 2020). 🙄 Denna fråga handlar (som så mycket annat) om normer kring sexualitet som en obligatorisk del av den mänskliga naturen. Om vi nu inte är gudar eller robotar utan faktiskt människor...då måste det vara något medicinskt FEL på oss som inte upplever sexuell attraktion som vi "borde". Anser vården. 

 

När jag i maj 2017 besökte psykakuten på grund av svår depression/livskris fick jag fylla i ett depressionstest, där en av frågorna handlade om mitt intresse för sex (högt intresse indikerade icke-deprimerad och lågt intresse deprimerad), och det tog en bra stund av argumentation från min sida för att få läkaren att fatta att min inställning till sex inte hade någonting med min psykiska ohälsa att göra. 

 

Asexualitet är inte en diagnos. Och det är inte en indikation på depression. Asexuella personer kan absolut ha diagnoser (som jag har) eller vara deprimerade (som jag varit), men asexualitet kan aldrig vara en effekt av depression. Sedan förstår jag absolut om asexuella personer blir deprimerade på grund av samhällets normer och svårigheten att hitta en partner eller vänner som accepterar en... 

 

🖤🤍💜

 

 

Eh...VA?! 😂🤦‍♀️ Ännu en fråga som jag inte riktigt vet varifrån den kommer. Kanske från uppfattningen att alla personer måste vara sexuellt attraherade av NÅGON...så om vi nu inte är attraherade av andra så måste det betyda att vi är attraherade av oss själva...? Vilket kanske kan kopplas till myten om Narcissus, som inte fann någon annan varelse tilldragande men blev störtförälskad i sin egen spegelbild. 🤷‍♀️ Jag vet inte. Det är en sjukt konstig fråga. Och svaret är förstås NEJ. Asexualitet handlar om en avsaknad av sexuell attraktion - inte om att den skulle vara riktad mot oss själva. 

 

🖤🤍💜

 

 

Den här frågan bottnar i ett internt skämt i acecommunityt. Eftersom vi anses utgöra cirka 1 procent av världens befolkning innebär det att vi är fler än hela Danmarks befolkning - så om vi gick samman skulle vi kunna övermanna danskarna och ta över landet. Typ så. 

 

🖤🤍💜

 

 

Jag tror att jag förstår var den här frågan kommer ifrån. Eftersom vi redan från unga år blir matade med bilden av att meningen med livet är att Träffa-Den-Rätta att Leva-Lyckliga-I-Alla-Våra-Dagar tillsammans med, så framstår det säkert som ganska miserabelt att INTE leva upp till dessa relationsnormer. Men ärligt talat...för hur många männskor är den romantiska/sexuella relationen den enda källan till glädje och gemenskap här i livet? 🤨 

 

Det går alldeles utmärkt att vara asexuell och lycklig. Jag känner ofta lycka. Genom vänner, intressen, upplevelser, händelser... Genom sådant som är viktigt för mig. 

 

🖤🤍💜

 

 

Det beror ju på. En del asexuella personer tycker om att kyssas, en del känner sig likgiltiga inför det och en del vill inte alls kyssas. Jag tänker att det säkert kan vara kopplat till huruvida och i hur stor omfattning personen upplever romantisk attraktion. 

 

Själv känner jag mig lite osäker. Ibland kan jag sakna att kyssas (till skillnad från sex, som jag verkligen inte saknar överhuvudtaget), men för det mesta känner jag mig helt okej med att kyssar inte är en del av min tillvaro. Och på den tiden kyssar VAR en del av min tillvaro utgjorde de ofta en del i förspel till sex, så det var ingen avslappnad situation precis utan något som jag visste skulle leda till något annat. Men om jag i framtiden skulle få tillfälle att kyssas och veta med absolut säkerhet att det kommer stanna där och inte leda vidare till sex...då kanske jag skulle uppskatta det mer. Men jag vet inte. 

 

🖤🤍💜

 

Sådär. Detta var mitt försök att svara på de vanligaste googlade frågorna om asexuella. Tack för att ni tagit er tiden att läsa. 🙏 Kolla även gärna in AVENs hemsida, som svarar på ännu fler frågor och funderingar folk kan ha om asexualitet.