Jag är för övrigt ett emotionellt vrak just nu. Precis som efter första säsongen. Jag vet inte alls var jag ska göra av mig själv. Så otroligt fin och söt och vacker och viktig säsong! 😭😭😭😍😍😍💖💖💖 Jag är inte riktigt i skick att skriva något analytiskt och genomtänkt i nuläget, men...så många ögonblick som fick mig att le och gråta och hyperventilera och skratta och dra efter andan. 

 

Att få följa Isaacs resa till att komma underfund med sin asexualitet. 😭🙏 Som jag visade under Ace Week 2021 börjar det komma en del riktigt bra acerepresentation i litteraturen, men i filmer och teveserier är vi minsann inte bortskämda med dylika inslag. Jag började på riktigt gråta av lycka över Isaacs storyline denna säsong. 😭😭😭 

 

Att finaste Taylors "seven" plötsligt började spela på en fest. 😭😍 Jag flippade ur redan när jag såg folklore-affischen på Taras sovrumsvägg, men att senare faktiskt få höra musiken fick mig att börja hyperventilera på riktigt. 😭😍😭😍😭 (Som att jag inte redan lyssnar på Taylor större delen av min vakna tid. 😉) 

 

Att säsongen följde den tredje boken så himla väl. Och att de ändringar och tillägg som gjorts tillförde så himla mycket. Alla viktiga samtal, mogna insikter, awkward och söta ögonblick, all kärlek, alla Nick & Charlie-ögonblick. Herregud, vad jag älskar Heartstopper!!! 😍😭😍😭😍 

 

Det var nog en väldig tur att denna säsong kom idag och lockade med mig upp till sjunde himlen en stund. Jag är som bekant inte jättebra på det här med att ha semester och har känt mig stundvis ganska låg de senaste dagarna. Jag ägnar dagarna åt att förbereda mig inför höstterminen, spela Sims och sträckläsa Witcher-böckerna. Och det fungerar väl rätt okej. Men det är tur att jag har lite saker inplanerade framöver - och att det inte är jättelänge kvar innan jag får börja jobba igen...