Födelsedagsfirande i Vadstena 💖
Idag har jag varit med familjen i Vadstena och firat min födelsedag. Himla mysigt! Det var bra utflyktsväder och mamma hade fixat mat och fika. 😊💖🙏
Enligt önskemål från födelsedagsbarnet gick vi en guidad visning på slottet. 😄💖🏰
Jag fick himla många fina och personliga presenter. Jag blev helt rörd. Min familj känner verkligen mig. 🙏💖💖💖
Vi kollade på en lägenhet som jag anmält intresse för också. Men det var visst inte drömlägenheten. Det känns skönt att ha varit där och konstaterat det, så slipper jag fundera på det och undra om jag gått miste om något. Letandet fortsätter... 😍
💖 Karma 💖
Även denna dag inleddes med något nytt från finaste Taylor. Denna gång musikvideon till den nya versionen av "Karma". 💖😍💖😍💖
Fin avslutning på arbetsveckan 🙏
Det blev en mycket angenäm bussresa till jobbet imorse. Finaste Taylor släppte ju Midnights (The Til Dawn Edition) kl. 6 imorse. Vilket innebar remixversioner av två låtar. 😍 Samt "Hits Different" som jag haft på CD sedan i höstas men som nu ÄNTLIGEN blev tillgänglig på Spotify och YouTube och så vidare. 😍😍😍 Så dagens soundtrack var ju givet...
Idag åt jag lunch på en restaurang tillsammans med min teamleader. Det var väl något slags informellt medarbetarsamtal eller avstämning för att se hur jag trivs såhär tre månader in i min anställning och vad jag har för ambitioner och målsättningar framåt. Det kändes jättebra. 😊🙏
I onsdags blev jag förresten formellt presenterad som ny medarbetare på hemsidan, med en hel nyhetsartikel som handlade om mig. 😅 Det var helt frivilligt att ställa upp på detta och det kändes både roligt och läskigt att göra det, men jag svarade eftertänksamt på alla frågorna och lät mig (tämligen motvilligt) fotograferas. Jag har inga problem med att ta selfies (såvida det inte är folk i närheten), men att bli fotograferad av någon annan tycker jag är jättejobbigt. Så bara det blev ju en exponeringsövning i sig. 👍
Nu har jag en helg av studier och födelsedagsfirande framför mig. Så det är väl bäst att jag går och lägger mig. Natti natti!
Hurra! 🎂
Idag fyller jag 35 år. 🎂 Eller 3 till 5 år, som jag väljer att se det. 😉 Jag var lite nojig över hur det skulle kännas att passera gränsen för att vara närmare 40 än 30. Men det känns bra faktiskt. 😊👍 Ingen åldersångest. Jag är alltjämt tillfreds med åldern 30+, det är en himla trevlig ålder. 🙏
När jag kom hem från jobbet möttes jag av en bukett rosa nejlikor på hallgolvet. Det var en väldigt trevlig överraskning från min finaste mamma. 🙏💖 Nejlikor förknippar jag starkt med mormor och morfar, de brukade ge mig det i samband med mina födelsedagar. 💖💖💖
Och när jag klev in i arbetsrummet för att sätta mig och plugga lite hittade jag ytterligare en rosa bukett. Rosor denna gång. Också från mamma. Så himla gullig hon är! 💖💖💖
Och grattishälsningarna har drällt in under dagen. Via SMS, Facebook, Messenger, mejl och muntligen. Jag känner mig mycket uppmärksammad. 🙏💖
🏳️🌈 Parad och nattklubb - gemenskap och ångest 😱
Nu är vi framme vid slutet av den sista dagen av årets East Pride. 🏳️🌈 Det har varit en tämligen innehållsrik och intensiv vecka, som nådde sin kulmen igår. Det senaste ett och ett halvt dygnet har varit tokintensivt för mig och det är först nu som jag hinner och orkar skriva om det.
Jag inledde gårdagen med att som vanligt sådär på lördagar gå och möta syrran vid busshållplatsen. 💖 Och såg då till min stora glädje att Östgötatrafiken faktiskt flaggade med regnbågsflaggorna som vi försett dem med. Det värmde mitt hjärta och blev genast content i East Prides sociala medier. 🏳️🌈
Jag brukar ju försöka "dress for the occasion" och när det är dags för Pride-parad går jag verkligen all in för det. 😍❤️🧡💛💚💙💜
Finaste mamma och finaste syrran hade ju kommit in till stan för att gå i paraden med mig. 🏳️🌈💖 Men jag övergav dem redan på morgonen för att gå hem till en kille i Pride-familjen och äta frukost och peppa och planera inför dagen. Och sedan hängde jag med Pride-familjen ett par timmar i Folkparken för att göra i ordning och pynta inför talen och uppträdandena som skulle vara där efter paraden. Sedan skyndade jag mig hem och kastade i mig lite mat, innan det var dags för mamma och syrran och mig att bege oss till startpunkten för paraden och möta upp Livrädd. ❤️🧡💛💚💙💜
För ja, finaste Livrädd hörde ju av sig på förmiddagen och meddelade att hon var på väg till stan för att (eventuellt) delta i paraden. Jag blev så himla glad - vi hade liksom inte setts på ÖVER TVÅ ÅR! 💖🙏
Jag fick jättefina armband av henne som hon hade gjort. 😍🏳️🌈💖 Ett med färgerna från Progress Pride-flaggan och ett med färgerna från aceflaggan. Så himla gulligt av henne! ❤️🧡💛💚💙💜
Paraden var helt fantastiskt! Vi var runt 5 200(!) kärleksfulla personer som tågade genom ett soligt Norrköping och bidrog till en öppnare stad. 😍🏳️🌈❤️🧡💛💚💙💜
Så himla många fina människor! 😍🏳️🌈❤️🧡💛💚💙💜 Jag blir helt rörd. Och förundrad över hur himla många fina människor jag faktiskt KÄNNER - jag är mer social än vad jag själv inser, visar det sig när det är parad i stan och jag hela tiden träffar folk som jag vinkar till eller stannar och pratar med. Tur att mamma och syrran och Livrädd hade varandra, för jag var nog inte riktigt så närvarande med dem som jag borde ha varit. 🙈
Det var otroligt mäktigt att komma fram till Folkparken och se hur fantastiskt mycket folk det faktiskt var, det var liksom svårt att få en överblick över det medan paraden pågick. 🏳️🌈
I parken lyssnade vi till fantastiska tal och fina musikuppträdanden. ❤️🧡💛💚💙💜
Precis som förra året avslutade vi med att ta en gruppbild på de arrangörer och funktionärer vi lyckades samla ihop i villervallan. Det här är absolut inte alla men flera av de fina människor som är med och skapar detta fantastiska evenemang. ❤️🧡💛💚💙💜
Efteråt gick mamma och syrran och Livrädd och jag hem till mig och kraschlandade lite. Och efter att mina gäster hade droppat av en efter en gick jag ett varv genom duschen och bytte om till en annan klänning och fixade mig i ordning inför kvällen. För jag skulle ju gå på fest! Jag orkade egentligen inte och Ångestmonstret ville verkligen inte, men JAG VILLE. Så jag gick.
Först var det förfest hemma hos en kille i Pride-familjen. Och det kändes både roligt och lite läskigt. Men jag var mer avslappnad den här gången än på förra årets fest. För nu hade jag ju träffat eller åtminstone vistats i samma rum som de flesta av gästerna tidigare. Därmed inte sagt att jag var helt ångestfri - lång därifrån! - men det var helt hanterbart. Och det kändes så fint att vara där, omgiven av så många härliga människor. Och som alltid upplyftande och befriande att vistas i queera sammanhang där normerna är ombytta - det var på riktigt bara TVÅ heterosexuella personer på festen och en stor andel av gästerna var transpersoner. 🏳️🌈💖
Efter några timmar blev det dags att gå till nattklubben för den officiella efterfesten. 🏳️🌈💖🎶 Och då var Ångestmonstret verkligen i sitt esse. 😱😱😱 Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska skriva om det, för det fordrar nästan ett eget inlägg. Men ja, som ni ser hittade jag nästan omedelbart till toaletten och låste in mig en stund för att lugna mig (och nervositetskissa).
Två tjejer från Pride-familjen var jättefina och tog hand om mig under kvällen/natten. 💖🙏 En av dem var dock berusad och tyckte att det var en jättebra idé att dra med mig ut på dansgolvet och försöka få mig att dansa, som en exponeringsövning. Det slutade med att jag bröt ihop och vi stod och vaggade sakta till musiken med armarna om varandra medan jag grät. 😢 Hon uttryckte hur otroligt stolt hon var över mig som var där och utmanade mig själv, och hon försökte få mig att ta kontrollen över Ångestmonstret (det gick sådär).
Den andra tjejen följde med mig in på toaletten när jag en stund senare fick ytterligare en ångesturladdning och behövde gråta ut på en lugn plats en stund. Hon sa också en massa fina saker till/om mig och höll om mig medan jag grät. 😢 Och hon tog med mig ut på balkongen vid ett par tillfällen under kvällen, för att jag skulle få en chans att andas och lugna mig när det blev för mycket för mig.
Vid ett tillfälle när vi stod där ute, efter att vi båda två fått sammanbrott under kvällen och mådde sådär, fällde jag den ironiska kommentaren "Vilken härlig kväll!" - och sedan tittade vi på varandra och började skratta. 😂 Kort därefter kom en fotograf och ville ta en bild av oss, och vi ställde upp på det och smilade upp oss - fake it till you make it, liksom. Jag har inte sett den bilden ordentligt än, men jag gissar att den ser rätt grotesk ut - jag var liksom helt rödgråten samtidigt som jag log stort med munnen.
Jag hade inte tänkt stanna mer än någon timme på nattklubben, men jag blev kvar i hela tre(!) timmar. Sedan pallade varken jag eller min vän mer, så vi tog farväl av de vänner vi kunde hitta i vimlet och så gick vi tillsammans till hennes bil och hon skjutsade hem mig.
Det kanske låter som om kvällen var helt miserabel, men jag är sjukt stolt över mig själv som överhuvudtaget gick till nattklubben och jag är faktiskt nöjd med kvällen. Om än lite vemodig över att Ångestmonstret har sådan makt över mig. Men jag tar hela tiden små och stora steg som utmanar Ångestmonstret och det är jag väldigt stolt över. ✊
Idag har jag...sovit. 😴😴😴😴😴 Jag har pratat med mamma och syrran i telefon och jag har pluggat lite (med betoning på LITE), men framför allt har jag sovit. Och nu ska jag snart gå och fortsätta sova. 😴
Queer standup 🏳️🌈
Ännu en sen Pride-kväll är till ända. 🏳️🌈 Jag har hängt med två personer från Pride-familjen och haft det himla trevligt. Ändå känner jag mig lite vemodig. Jag antar att det är kombinationen PMS och typ en veckas sömnbrist som gör mig lite skör just nu.
Vi såg en jätterolig queer standupföreställning ikväll. Och efteråt hängde vi lite med personerna som uppträtt. Eller, de andra hängde - jag bara hängde på och var tyst och kände mig awkward och tråkig (men jag är som sagt lite skör just nu, så jag överanalyserar säkert).
Nu ska jag hur som helst gå och lägga mig snart, det är lååångt efter läggdags och jag är helt slut. 😴 Imorgon kommer mamma och syrran för att gå i paraden med mig. 🏳️🌈❤️🧡💛💚💙💜 Och jag ska även hänga en hel del med Pride-familjen, både på morgonen och förmiddagen för att fixa inför paraden och på kvällen för att festa. Jag har mer eller mindre sagt att jag kommer följa med på nattklubb imorgon kväll, såvida inte Ångestmonstret protesterar alltför högljutt. Det känns jätteläskigt, men lite spännande också. Inte för att jag lär stanna så himla länge, jag kommer nog vilja gå hem och sova ganska snart. 😅
Studier och Pride 🏳️🌈
Igår var det uppochnedvända världen på studiefronten. Gubbjäveln gav mig högsta betyg på den stora inlämningsuppgiften i hans kurs (om än med jävligt märkliga kommentarer) och den snälla läraren på litteraturvetenskapskursen totalsågade mitt uppsatsutkast (eller, det gjorde hon väl inte, men hon hade synpunkter på typ allt - som förvisso gjorde uppsatsen bättre när jag följde hennes råd, men just när hon sa det kändes det trist). Jag fattar ingenting. 😅🙈
Idag har jag förbättrat uppsatsen i litteraturvetenskap samt kikat lite på den sista inlämningsuppgiften till gubbjäveln. Och prokrastinerat studierna genom att lägga klart Norrköpingspusslet. 😉
Kvällen har jag tillbringat på en restaurang tillsammans med Pride-familjen och ätit trerättersmiddag. Det var trevligt. Vi pratade om allt möjligt och peppade inför paraden på lördag. 😊🏳️🌈
🏳️🌈 Föreläsning om bemötande inom vården 🏳️🌈
Jag har varit fruktansvärt trött idag eftersom det blev så sent igår kväll. 😴 Och ikväll blev det sent igen. Det tär på en kvällstrött liten Malin med dessa sena kvällar, men det är SÅ värt det att delta i olika Pride-aktiviteter. 😍🏳️🌈 Nu är vi inne på dag två av årets East Pride och jag har även denna kväll lyssnat på en intressant föreläsning, denna gång med Region Östergötlands HBTQ-samordnare Sari Asa Nicolaisen om sexuell hälsa och bemötande inom vården.
Först vågade jag nästan inte gå in i föreläsningslokalen. Och väl inne vågade jag inte ställa några frågor. Och jag vågade heller inte gå fram och prata med henne efteråt, trots att jag suttit och laddat inför det under den senare delen av föreläsningen. Samlat mod och övat på vad jag skulle säga...men när det väl gällde så klarade jag det inte. Och det var en besvikelse, men jag försöker att inte vara för hård emot mig själv. En måste inte vara modig precis hela tiden. Och jag har skrivit ett långt mejl till henne nu efteråt istället, som var betydligt mer välformulerat och genomtänkt än vad någon kommentar som jag hade kunnat haspla ur mig någonsin skulle kunna bli.
Föreläsningen var som sagt väldigt intressant, och den var tämligen inkluderande - hon nämnde till och med oss asexuella. Och svältfödd som jag är på representation blev jag såklart överlycklig. 🙏 Hon pratade mycket om normer och hur hon arbetar för att motverka exkluderande normer inom vården i länet. Vilket fick mig att vilja säga någonting om hur kass vården är på att bemöta oss asexuella (och queera överlag), men det blev som sagt en kommentar via mejl istället.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, och förhoppningsvis somna lite tidigare än igår så att jag är i bättre form imorgon. Natti natti!
Nu är det PRIDE!!! ❤️🧡💛💚💙💜
Woohoo! Det är den 15 maj 2023 - vilket innebär att årets East Pride drar igång idag. 😍🏳️🌈 En fantastiskt peppig och viktig vecka har nu inletts och jag är så glad och stolt över att vara en del av denna manifestation och kärleksfest. ❤️🧡💛💚💙💜
Regnbågsflaggorna vajar stolt i staden och jag har ägnat kvällen åt att lyssna på en väldigt intressant föreläsning av Ulrika Westerlund om det motstånd som finns mot kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, hur det tar sig uttryck och hänger ihop och hur vi kan göra motstånd mot skiten. Både deppigt och peppigt, men jävligt viktigt. Ironiskt nog kom jag hem efteråt och öppnade East Pride-mejlen och möttes av ett riktigt skolboksexempel på den typ av retorik som diskuterats under kvällen. Det känns både sorgligt och skrattretande. Jag har så svårt att förstå det hat som finns mot kärlek. Herregud, bara låt oss leva våra liv.
Eurovision-helgen 🎶
Det har varit en fin helg, både vädermässigt och måendemässigt. Jag har känt mig glad, och bara besvärats lite grann av pollen med lite kliande ögon. 🌞
Syrran var här igår, och precis som förra helgen satt vi och pusslade en del. 🧩 Den här gången blev det ett lite mer lokalt motiv. 😉
Jag FÖRSÖKTE verkligen hålla mig vaken genom Eurovision Song Contest igår kväll...men jag gav upp under den åttonde låten. 😴 Det var en besvikelse att jag inte orkade mig igenom hela programmet, men jag har ju ända sedan Melodifestivalen känt mig relativt säker på en svensk seger i år så jag kände inte att jag behövde stanna uppe och bevaka det hela. Speciellt inte med tanke på att jag behövde orka plugga idag och alltså inte hade tid att sova halva dagen. Och jag vaknade mycket riktigt imorse upp till beskedet om att Loreen vunnit. Woohoo!!! 👏👏👏
Syrran och jag hittade värsta Pride-godiset igår. 😍🏳️🌈 Vilket är himla passande med tanke på att East Pride 2023 drar igång imorgon. ❤️🧡💛💚💙💜
Nu ska jag snart gå och lägga mig och kolla färdigt på ESC från inatt. Jag behöver väl inte kolla på rösträkningen precis, men jag vill gärna se alla uppträdanden i alla fall. Natti natti!
Fröken Malin i pollentider
Jag vill knappt erkänna det för mig själv, men jag har börjat känna av pollen lite i ögonen nu. Det känns bittert. Jag som var så himla glad över att allergivaccinationen gett mig en besvärsfri vår. 😔 Samtidigt får jag väl vara tacksam över att jag klarat mig halvvägs in i maj utan besvär och att de besvär jag nu upplever är så pass milda. Lite ögondroppar och sedan är det okej. 🙏 Runtomkring mig mår folk skit av de höga pollenhalterna - till och med personer som aldrig haft besvär med pollenallergi tidigare. Så att det kliar lite i mina ögon, det är nog helt okej ändå.
Idag har jag förresten hållit i en bokslutslektion för två av mina kollegor. Det var lite läskigt, men ganska roligt också. Och jag tror att de uppskattade det. 👍 Jag känner mig så duktig när jag gör sådana här saker. 😊
Lång väg hem
Det blev en lång bussresa hem från jobbet idag, för det hade varit en olycka på motorvägen. Och jag var både trött och hungrig och hade en massa saker som jag behövde göra när jag kom hem till Norrköping, så jag var inte alls särskilt road av att sitta fast i långa bilköer i Linköping. 😫 Men jag försökte ha lite perspektiv och tänka på de stackars människor som varit med i olyckan och kanske var allvarligt skadade eller till och med döda...och jämfört med det så var det inte särskilt synd om mig. Jag satt och lyssnade på musik och chattade med Pride-familjen och tittade på utsikten - bussen åkte en annan väg än den brukar, så jag såg bland annat ett vackert rosa träd som jag aldrig skulle ha fått se annars. 🙏🌸 Och väl hemma i stan gick jag tre ärenden (hämta kurslitteratur på universitetsbiblioteket, hämta paket i mataffären, hämta mitt nya pass hos polisen) och kom sedan äntligen hem sisådär en timme senare än jag brukar. Jag hade tänkt skriva teoriavsnittet till B-uppsatsen i litteraturvetenskapskursen ikväll, men det orkade jag inte så det får bli imorgon kväll istället. Nu ska jag sova. 😴
Snart är det PRIDE 🏳️🌈
På måndag inleds äntligen East Pride 2023 och ikväll har jag varit ute och affischerat inför det tillsammans med en tjej från Pride-familjen. 🏳️🌈❤️🧡💛💚💙💜
Vårfin i håret 💖
Dessa vackra buskar passerade en kollega och jag under vår lunchpromenad idag. Jag blir så himla lycklig av våren! 😍🌸 Och av att kunna njuta av den utan att besväras av pollen. Det är som om en helt ny värld öppnat sig för mig. Jag känner mig både förundrad och tacksam. Att det kan få vara såhär...wow! 🙏❤️
Nu ikväll har jag varit hos frisören och blivit fin i håret. 💖 Lite dålig tajming att jag tog nytt passfoto igår när jag hade värsta utväxten - men med tanke på att jag alltid ser ut som en förrymd mentalsjukhuspatient på passbilder så tänker jag att frisyren varken gör till eller från. 😅 Jag var lite nervös inför att gå till frisören idag, med tanke på vad som hände förra gången, men idag slapp vi ovälkomna gäster och hade det lika trevligt som vanligt. 🙏 Dock har frisören haft en hel del med den där mannen att göra sedan sist, han märkte väl att hon är en vänlig själ att ty sig till...så hon har fått besöka honom på psyket och hjälpa honom med allt möjligt. 😱 Oj, oj, oj...men just nu befinner han sig tydligen i en annan stad, så just nu är det lugnt. 🙏
Busstankar
Det var min favoritbusschaufför som körde bussen imorse. 😊👍 Jag blir så glad varje gång jag kliver på och ser att det är hon som sitter bakom ratten, för då vet jag att jag kommer komma fram tryggt och säkert och att jag inte kommer må illa under resan. Hon kör så himla bra! 👍👍👍 Och jag ville säga det till henne när jag klev av. Jag satt och laddade inför det under hela bussresan imorse. Men när vi väl kom fram till hållplatsen vid mitt jobb så bara log jag emot henne och sa "hej då" och klev av. Precis som vanligt. Jag vågade inte den här gången heller. Varför vågar jag inte?! Det är ju knappast så att hon kommer bli sur eller ta illa vid sig på något sätt. Och det är inga svåra ord att säga. Bara säg det, Malin! Nästa gång kanske...vi får se.
På lunchen idag var jag förresten på polisstationen i Linköping och förnyade mitt pass. Och detta vackra Taylor-klistermärke prydde skylten vid busshållplatsen som jag skulle åka från för att komma dit. 😍💖 Det var nästan lite som ett tecken, med tanke på att anledningen till att jag behöver ett nytt pass är att Taylor sannolikt kommer komma till Europa framöver och då behöver jag vara beredd att kunna åka till hennes konsert. 💖💖💖
Väl framme på polisstationen blev jag jättenervös. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag får sådant jäkla ångestpåslag av poliser. 😱 Jag tror att det är uniformerna. Auktoriteten. Med tanke på att jag är ärligheten personifierad finns det liksom ingen rimlig anledning för mig att bli nervös av poliser...men det är visst ganska vanligt vid social fobi att känna såhär inför auktoriteter, så det är väl bara att acceptera läget. 🤷♀️ Jag gick ju in i alla fall, och jag utförde mitt ärende. Förklarade varför jag var där, betalade, blev fotograferad, skrev min namnteckning. Det hela var över på några minuter och jag kände mig både stolt och lättad när jag gick därifrån. ✌️
På bussen hem efter jobbet hörde jag ett nyhetsinslag på radion. De pratade om pollen, om hur många som lider av detta och hur jobbigt det är, om hur svårt det är att få tillgång till allergivaccination. Och imorse upplyste Pollenkoll-appen mig om att björkpollenhalterna är mycket höga just nu. Men jag känner ingenting! Jag känner inte av att det är jättemycket björkpollen just nu - den pollensort jag är mest allergisk mot. Och när vi satt ute och förmiddagsfikade på jobbet idag upplevde jag säsongens första gräsklippning på andra sidan gatan - men jag kände ingenting! Jag som brukar må skit av pågående gräsklippning eller nyklippta gräsmattor. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt tacksam jag är över att tillhöra den lyckligt lottade skara som får genomgå allergivaccination mot pollen. Vilken livskvalitet jag har fått uppleva den här våren! Jag har alltid älskat våren ur psykiska aspekter, men nu får jag äntligen chansen att uppskatta den även fysiskt. TACK!!! 🙏❤️🌸
Pussel 🧩
Jag brukade pussla tillsammans med mormor när jag var liten och det var så himla mysigt. ❤️🙏 Pussla är någonting som jag verkligen tycker om att göra, men som jag av någon anledning inte har ägnat mig åt på åratal. Men nu under helgen har syrran och jag faktiskt lagt ett 1000-bitarspussel med ett vackert Japan-motiv. 😍🌸 Och det var så mysigt och roligt och rogivande. Det här får definitivt bli en ny vana. 🙏
And they said SPEAK NOW 💖
OMG!!! Bästa nyheten att vakna upp till! Finaste Taylor kommer ÄNTLIGEN släppa Speak Now (Taylor's Version) i sommar. Den 7 juli är markerad i min kalender. 😍😍😍
Mera poddinspelning ♠️
Nu ikväll gjordes en kompletterande inspelning till den queera podden jag ska vara med i. På natten efter den förra inspelningen vaknade jag och kom på flera saker som jag hade missat att säga, så jag skrev ett långt meddelande på Messenger till tjejen som intervjuat mig. Och i måndags bestämde vi att vi skulle ses igen idag. Så nu har jag ägnat ytterligare 45 minuter åt att haspla ur mig tankar och erfarenheter kring asexualitet. Jag var nervös den här gången också, men inte riktigt lika nervös som förra gången. Och hon försäkrade mig om att hon fått massor av bra material från mig, samt att jag kommer få godkänna det färdigklippta avsnittet innan det kommer sändas. Så det känns rätt bra faktiskt. Jag känner mig stolt, både över att utmana Ångestmonstret och över att förhoppningsvis bidra med någonting bra för acecommunityt. 🖤🩶🤍💜
Trött 😴
Det kanske inte var en jättebra idé att hänga på teatern sent en vardagskväll, för jag har varit sjukt trött hela dagen idag. 😴😴😴 Men det har fungerat att jobba i alla fall. Och lunchpromenaden fick mig att tillfälligt kvickna till lite. Men på bussen hem var jag helt sönder och hade en dunkande huvudvärk, och när bussen hamnade i långa bilköer och nästan stannade på motorvägen började jag nästan gråta för att jag var så trött och frustrerad och bara ville hem och sova. 😭
Men jag fick ju inte sova när jag kom hem, för vi skulle ha en workshop via Zoom i litteraturvetenskapskursen och diskutera syfte och val av litteratur till våra B-uppsatser. Så jag duschade och kastade i mig lite mat och sedan satte jag mig vid datorn. Men NU ska jag minsann äntligen sova! Natti natti! 😴😴😴
Tårar på teatervinden 🎭😢
Jag har tillbringat kvällen uppe på vinden på min älskade teater och gråtit till Norrköpingspremiären av den hjärtskärande monologen Jag springer. 🎭💔😢 Väldigt fin, väldigt sorglig, väldigt sevärd.
Ensamhetsflashbacks och inbrott
Så himla skönt att få komma tillbaka till kontoret igen idag efter fyra dagars ledighet. 😊 Jag är som bekant inte så bra på det här med att vara ledig, jag blir så sjukt rastlös. 😣
Det jobbiga med att komma tillbaka till kontoret idag var dock att det var första arbetsdagen utan den kollega jag känt att jag bondat mest med - hon jobbade sin sista dag i fredags, ett chockbesked som jag fick först i onsdags. 😱😔
Och det gav mig flashbacks till min första termin på ekonomprogrammet hösten 2007. Jag hade flyttat 40 mil hemifrån och kände ingen annan i Kristianstad än min dåvarande flickvän och hennes familj. Och jag blev så glad över att till slut ha börjat lära känna en tjej i klassen som bodde i samma sunkiga studenthus som jag - men så plötsligt hoppade hon av programmet och flyttade tillbaka till sin hemstad, och jag blev ensam igen och fick börja om från början igen med att försöka skaffa vänner. 😭
Riktigt så traumatiskt är det inte nu såklart. Jag har andra trevliga kollegor jag kan prata med på kontoret och jag har ett betydligt större nätverk av kontakter och vänner nu än vad jag hade som 19-åring. Jag är absolut inte ensam. Men visst känns det tråkigt att förlora någon sådär plötsligt.
Imorse var jag förresten riktigt duktig. När jag var nästan framme vid busshållplatsen noterade jag att glasrutan i dörren till en butik var krossad, och det såg ut att saknas en del smycken inne i butiken. Så jag letade fram mobilnumret till butiksägaren och ringde(!) för att meddela henne detta. Men hon svarade inte (vilket kanske inte var så konstigt eftersom klockan bara var tjugo över sex på morgonen), så jag skickade ett meddelande till henne istället. Jag kände mig väldigt stolt över mitt agerande, att jag trotsade Ångestmonstret för att hjälpa en medmänniska. ❤️
1 maj 🚩
Idag genomförde jag en repris av förra årets vänsterpartistlajvande och deltog i 1 maj-demonstration. 🚩✊️ Jag var trött och det regnade ute, men jag pallrade mig ändå iväg till slut. Först såg jag inte till någon jag kände, vilket fick Ångestmonstret att vråla åt mig att gå hem igen. Men så fick jag syn på en tjej från Pride-familjen som vinkade åt mig. 🏳️🌈 Så då skyndade jag lättad fram till henne. Jag gick bredvid henne i demonstrationståget större delen av vägen, förutom en stund i mitten när jag fick syn på en annan tjej från Pride-familjen och hennes familj och sprang fram till dem. Jag skanderade inga slagord och jag höll inte i någon flagga eller banderoll, men jag gick där med mina vänner i en röd klänning och kände mig ganska nöjd (om än ångestladdad). När vi kom fram till slutdestinationen stod jag en stund och kände mig vilsen och bortkommen innan jag gav efter för Ångestmonstrets krav om att gå hem. Regnet hade tilltagit, den ena tjejen från Pride-familjen var upptagen med att fixa ansiktsmålningar på barn och den andra såg jag inte till någonstans, de personer jag stod med kände jag inte så bra och jag kände mig överflödig och i vägen, det kändes heller inte jättenödvändigt att stå kvar och vänta på att talen skulle börja då de sannolikt bara skulle få mig att känna mig som en ulv i fårakläder...så jag gick helt enkelt hem. Vilket kanske kan ses som ett socialt misslyckande, att jag inte härdade ut, men jag hade ju redan utsatt mig för så mycket exponering att det kändes helt okej att inte pressa mig själv ytterligare. Det räckte så bra som det var. 👍
