🏳️‍🌈 Parad och nattklubb - gemenskap och ångest 😱

Nu är vi framme vid slutet av den sista dagen av årets East Pride. 🏳️‍🌈 Det har varit en tämligen innehållsrik och intensiv vecka, som nådde sin kulmen igår. Det senaste ett och ett halvt dygnet har varit tokintensivt för mig och det är först nu som jag hinner och orkar skriva om det. 
 
Jag inledde gårdagen med att som vanligt sådär på lördagar gå och möta syrran vid busshållplatsen. 💖 Och såg då till min stora glädje att Östgötatrafiken faktiskt flaggade med regnbågsflaggorna som vi försett dem med. Det värmde mitt hjärta och blev genast content i East Prides sociala medier. 🏳️‍🌈 
 
Jag brukar ju försöka "dress for the occasion" och när det är dags för Pride-parad går jag verkligen all in för det. 😍❤️🧡💛💚💙💜 
 
Finaste mamma och finaste syrran hade ju kommit in till stan för att gå i paraden med mig. 🏳️‍🌈💖 Men jag övergav dem redan på morgonen för att gå hem till en kille i Pride-familjen och äta frukost och peppa och planera inför dagen. Och sedan hängde jag med Pride-familjen ett par timmar i Folkparken för att göra i ordning och pynta inför talen och uppträdandena som skulle vara där efter paraden. Sedan skyndade jag mig hem och kastade i mig lite mat, innan det var dags för mamma och syrran och mig att bege oss till startpunkten för paraden och möta upp Livrädd. ❤️🧡💛💚💙💜 
 
För ja, finaste Livrädd hörde ju av sig på förmiddagen och meddelade att hon var på väg till stan för att (eventuellt) delta i paraden. Jag blev så himla glad - vi hade liksom inte setts på ÖVER TVÅ ÅR! 💖🙏 
 
Jag fick jättefina armband av henne som hon hade gjort. 😍🏳️‍🌈💖 Ett med färgerna från Progress Pride-flaggan och ett med färgerna från aceflaggan. Så himla gulligt av henne! ❤️🧡💛💚💙💜 
 
Paraden var helt fantastiskt! Vi var runt 5 200(!) kärleksfulla personer som tågade genom ett soligt Norrköping och bidrog till en öppnare stad. 😍🏳️‍🌈❤️🧡💛💚💙💜 
 
Så himla många fina människor! 😍🏳️‍🌈❤️🧡💛💚💙💜 Jag blir helt rörd. Och förundrad över hur himla många fina människor jag faktiskt KÄNNER - jag är mer social än vad jag själv inser, visar det sig när det är parad i stan och jag hela tiden träffar folk som jag vinkar till eller stannar och pratar med. Tur att mamma och syrran och Livrädd hade varandra, för jag var nog inte riktigt så närvarande med dem som jag borde ha varit. 🙈 
 
Det var otroligt mäktigt att komma fram till Folkparken och se hur fantastiskt mycket folk det faktiskt var, det var liksom svårt att få en överblick över det medan paraden pågick. 🏳️‍🌈 
 
I parken lyssnade vi till fantastiska tal och fina musikuppträdanden. ❤️🧡💛💚💙💜 
 
Precis som förra året avslutade vi med att ta en gruppbild på de arrangörer och funktionärer vi lyckades samla ihop i villervallan. Det här är absolut inte alla men flera av de fina människor som är med och skapar detta fantastiska evenemang. ❤️🧡💛💚💙💜 
 
Efteråt gick mamma och syrran och Livrädd och jag hem till mig och kraschlandade lite. Och efter att mina gäster hade droppat av en efter en gick jag ett varv genom duschen och bytte om till en annan klänning och fixade mig i ordning inför kvällen. För jag skulle ju gå på fest! Jag orkade egentligen inte och Ångestmonstret ville verkligen inte, men JAG VILLE. Så jag gick. 
 
Först var det förfest hemma hos en kille i Pride-familjen. Och det kändes både roligt och lite läskigt. Men jag var mer avslappnad den här gången än på förra årets fest. För nu hade jag ju träffat eller åtminstone vistats i samma rum som de flesta av gästerna tidigare. Därmed inte sagt att jag var helt ångestfri - lång därifrån! - men det var helt hanterbart. Och det kändes så fint att vara där, omgiven av så många härliga människor. Och som alltid upplyftande och befriande att vistas i queera sammanhang där normerna är ombytta - det var på riktigt bara TVÅ heterosexuella personer på festen och en stor andel av gästerna var transpersoner. 🏳️‍🌈💖 
 
Efter några timmar blev det dags att gå till nattklubben för den officiella efterfesten. 🏳️‍🌈💖🎶 Och då var Ångestmonstret verkligen i sitt esse. 😱😱😱 Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska skriva om det, för det fordrar nästan ett eget inlägg. Men ja, som ni ser hittade jag nästan omedelbart till toaletten och låste in mig en stund för att lugna mig (och nervositetskissa). 
 
Två tjejer från Pride-familjen var jättefina och tog hand om mig under kvällen/natten. 💖🙏 En av dem var dock berusad och tyckte att det var en jättebra idé att dra med mig ut på dansgolvet och försöka få mig att dansa, som en exponeringsövning. Det slutade med att jag bröt ihop och vi stod och vaggade sakta till musiken med armarna om varandra medan jag grät. 😢 Hon uttryckte hur otroligt stolt hon var över mig som var där och utmanade mig själv, och hon försökte få mig att ta kontrollen över Ångestmonstret (det gick sådär). 
 
Den andra tjejen följde med mig in på toaletten när jag en stund senare fick ytterligare en ångesturladdning och behövde gråta ut på en lugn plats en stund. Hon sa också en massa fina saker till/om mig och höll om mig medan jag grät. 😢 Och hon tog med mig ut på balkongen vid ett par tillfällen under kvällen, för att jag skulle få en chans att andas och lugna mig när det blev för mycket för mig. 
 
Vid ett tillfälle när vi stod där ute, efter att vi båda två fått sammanbrott under kvällen och mådde sådär, fällde jag den ironiska kommentaren "Vilken härlig kväll!" - och sedan tittade vi på varandra och började skratta. 😂 Kort därefter kom en fotograf och ville ta en bild av oss, och vi ställde upp på det och smilade upp oss - fake it till you make it, liksom. Jag har inte sett den bilden ordentligt än, men jag gissar att den ser rätt grotesk ut - jag var liksom helt rödgråten samtidigt som jag log stort med munnen. 
 
Jag hade inte tänkt stanna mer än någon timme på nattklubben, men jag blev kvar i hela tre(!) timmar. Sedan pallade varken jag eller min vän mer, så vi tog farväl av de vänner vi kunde hitta i vimlet och så gick vi tillsammans till hennes bil och hon skjutsade hem mig. 
 
Det kanske låter som om kvällen var helt miserabel, men jag är sjukt stolt över mig själv som överhuvudtaget gick till nattklubben och jag är faktiskt nöjd med kvällen. Om än lite vemodig över att Ångestmonstret har sådan makt över mig. Men jag tar hela tiden små och stora steg som utmanar Ångestmonstret och det är jag väldigt stolt över. ✊ 
 
Idag har jag...sovit. 😴😴😴😴😴 Jag har pratat med mamma och syrran i telefon och jag har pluggat lite (med betoning på LITE), men framför allt har jag sovit. Och nu ska jag snart gå och fortsätta sova. 😴

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback