Regnbågsflaggorna vajar stolt i staden och jag har ägnat kvällen åt att lyssna på en väldigt intressant föreläsning av Ulrika Westerlund om det motstånd som finns mot kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, hur det tar sig uttryck och hänger ihop och hur vi kan göra motstånd mot skiten. Både deppigt och peppigt, men jävligt viktigt. Ironiskt nog kom jag hem efteråt och öppnade East Pride-mejlen och möttes av ett riktigt skolboksexempel på den typ av retorik som diskuterats under kvällen. Det känns både sorgligt och skrattretande. Jag har så svårt att förstå det hat som finns mot kärlek. Herregud, bara låt oss leva våra liv.