Jag var helt förstörd av trötthet när jag vaknade på hotellrummet i Stockholm imorse. 😴😴😴

Jag hade tänkt vänta in i det längsta med att gå ner och äta frukost, så att jag skulle hålla mig mätt under hemresan. Men jag var så himla hungrig, eftersom jag inte åt så mycket igår kväll, så jag var nere i matsalen redan före kl. 6 imorse. 😅 Och eftersom jag var så hungrig bunkrade jag upp med mer än vad jag normalt orkar äta...men det gick faktiskt ner. 👍 Sedan återvände jag till mitt rum och sov några timmar till. 😴

Hemresan var trevlig. Jag satt och lyssnade på en spellista med låtarna från konserterna. 🥰🎶💖 Och den trevliga tågvärden kommenterade att jag hade en gullig klänning. 🥰🙏

När jag kommit hem till Östergötland och bytt till pendeltåget förfasades jag över hur himla mycket folk det klev ombord i Linköping - alla fick inte ens sittplatser. 😲 Men så insåg jag att skolorna säkert har börjat för höstterminen, för det var väldigt många unga människor. Jag ser ärligt talat fram emot hösten. Normalt brukar jag inte göra det, eftersom det blir så mörkt och kallt och dött och dystert. 😣 Men nu tänker jag på hur vardagsrutinerna gällande både arbete och studier återupptas, hur skönt det kommer bli när det inte är så himla varmt (och inte så många turister här i Vadstena 😉) längre...och det känns mest bara bra. 😊👍

Jag tog mig sedan den sista biten hem med buss. Och log medan jag gick genom Vadstena och öppnade dörren till min lägenhet. Home, sweet home. 🥰🙏

Sedan jag kom hem har jag packat upp, tvättat, lagat mat...och lagt ut alla vänskapsarmband jag fått på köksbordet. Bakom vartenda ett av dessa armband ligger en modig interaktion med en främmande swiftie. Och det gör mig så stolt och glad. 🥰💖

Igår kväll var det dags för min tredje Taylor-konsert i London. 🥰💖🇬🇧🎶 Jag hade främre ståplats även denna gång, men på andra sidan scenen jämfört med i fredags. Och efter att ha haft cheerleaderoutfiten hängande luftigt intill det öppna fönstret hela natten bedömde jag att den var okej att använda en kväll till. Inte superfräscht kanske, men fint i alla fall. 😅

Jag tog med mig samtliga vänskapsarmband jag hade kvar. De som inte fick plats på armen stoppade jag ner i väskan. 😁

Att närma mig arenan och sedan stå i kö till insläppet fyllde mig med förväntan även denna gång. 🥰😍🙏

Och att äntligen få komma in till ståplatsområdet som jag hade biljett till fick mig att känna mig som ett barn på julafton. 😍😍😍

Jag överraskade mig själv genom att byta en himla massa vänskapsarmband med andra swifties. Några bytte jag i kön utanför arenan, men de flesta bytte jag faktiskt inne på ståplatsområdet. Först trodde jag inte att jag skulle våga, men efter att ha scannat av omgivningen efter lämpliga kandidater och övat på repliken "Wanna trade bracelets?" pinsamt många gånger i huvudet började jag till slut gå fram till folk. Främst de som var ensamma eller två och två, och som såg snälla ut. Och alla tackade entusiastiskt ja till att byta med mig. Och medan jag gick runt och höll på med detta kom flera andra swifties fram till mig och frågade om jag ville byta med dem, och det ville jag såklart. 🥰🙏💖

Säkerhetsvakterna var också himla engagerade i vänskapsarmbanden igår. När jag närmade mig arenan och skulle visa upp min biljett för att få tillträde till området frågade den vakten om han kunde få ett vänskapsarmband av mig, och det fick han såklart. ☺️ Och när jag kom fram till arenan och inte riktigt fattade vart jag skulle gå och bad en annan vakt om hjälp så frågade han, efter att ha hjälpt mig, om jag ville byta armband med honom. Det var en smått surrealistisk upplevelse att se denna stora, biffiga, skräckinjagande säkerhetsvakt med stenansikte och svarta solglasögon hålla upp ett tämligen blingblingigt vänskapsarmband och gravallvarligt fråga om jag ville byta med honom. 😅 Jag strålade som en sol och gick självklart med på detta. Jag misstänker dock starkt att han inte gjort detta armband själv, utan precis som den första vakten bett en swiftie om att få ett armband. 😉 I säkerhetskontrollen inne på arenan var vakten som kollade igenom min väska mer fokuserad på att välja ut ett av mina armband än på att kolla i min väska. Hon bad mig nästan lite bryskt att lägga armbandet på bordet mellan oss (där det redan låg ett armband sedan tidigare), innan hon gick vidare till nästa väska/armband. 😅 Och inne på ståplatsområdet var det en vakt som kom fram till två tjejer jag höll på att byta armband med och han sa skämtsamt att det inte var tillåtet med fler än tre armband och att resterande skulle konfiskeras. Han lämnade oss med ytterligare två armband på sin redan tämligen armbandsprydda handled. 😂

Jag är väldigt glad över alla interaktioner som rörde vänskapsarmbanden igår, men det mest fantastiska som hände (utöver att få se Taylor live alltså) var att jag fick en kompis. 🥰🙏 Det började med att hon frågade om jag kunde ta en bild av henne, och sedan frågade hon om jag ville att hon skulle ta en bild av mig också. Och sedan bytte vi vänskapsarmband. Och sedan bara fortsatte vi prata. Hon var också där själv, så vi höll faktiskt varandra sällskap hela kvällen - ända tills jag skulle kliva av tunnelbanetåget vid min station på natten. Och vid det laget hade vi redan lagt till varandra på Facebook, och lovat att meddela varandra att vi kommit hem säkert. 🙏 Hon var verkligen jättegullig. Och kanske kom vi varandra närmare av dramatiken vi upplevde tillsammans under kvällen. Men det återkommer jag till.

Gårdagens förband var Suki Waterhouse och (såklart) Paramore. Suki är en nära vän till Taylor, och tydligen även tillsammans med Robert Pattinson...vilket fick Paramore att faktiskt framföra "Decode" under gårdagen. 🧛‍♂️😂 Jag vet inte om Robert faktiskt satt i publiken, för VIP-tältet (där jag såg Taylors föräldrar under fredagens konsert 😍) fanns vid det högra främre ståplatsområdet och igår befann jag mig ju på det vänstra främre ståplatsområdet. Men roligt var det i alla fall. Och trevligt att de faktiskt framförde en låt som jag kunde sedan innan. 😉

Väntan och förväntan. Snart, mycket snart! 😍

Iiiiiiihhh!!! TAYLOR!!! 😍🥰😍🥰😍

💜 The Speak Now Era. 💜

🖤 The reputation Era. 🖤

🩵 The 1989 Era. 🩵

🤍 The The Tortured Poets Department Era. 🤍

Den akustiska sektionen med överraskningslåtar. 💖

Och så var min tredje och sista Taylor-konsert i London över. Och trots den obehagliga incidenten är jag glad och tacksam över kvällen. Över att få se Taylor live, träffa så många trevliga swifties och få en ny kompis. 🙏💖 Vi höll varandra i handen på väg ut från arenan för att inte tappa bort varandra och på vägen till tunnelbanan lade vi till varandra på Facebook. 🥰

När jag klivit av på min station och var på väg till mitt hotell fick jag syn på den här lilla varelsen. 🦊 Rätt nyligen såg jag en naturdokumentär om att det börjat bli vanligt med rävar i brittiska storstäder, så jag hade det i bakhuvudet när jag såg den och konstaterade att den inte var ett dugg rädd för mig. Himla söt var den hur som helst. 🥰

Imorse/förmiddags släpade jag mig upp helt förstörd av trötthet, packade mina resväskor och gav mig av hemåt. Och jag kände mig riktigt rutinerad gällande att ta mig fram med kollektivtrafiken i London. ☺️👍

På flygplatsen sa jag (precis som i Stockholm) till om min jordnötsallergi, såsom jag blivit instruerad av flygbolagets kundtjänst i samband med att jag bokade mina biljetter. Men personen jag pratade med blev helt ställd och verkade inte hålla med om informationen jag fått av kundtjänsten, och hon bad mig sitta ner och vänta medan hon ringde några samtal. Och jag fick panik och befarade att jag kanske inte skulle få åka hem. 😱 Och kände mig även frustrerad över att ett och samma flygbolag ger olika besked varenda gång gällande när och vem en ska meddela om jordnötsallergi. 🙄 Men till slut fick jag grönt ljus att gå ombord på planet i alla fall. Och flygresan hem gick väldigt bra, trots att jag fått en plats intill mittgången och inte vid fönstret den här gången. Jag fick likadan mat som i onsdags, och satt i övrigt och läste (varvat med att snegla mot fönstren när det blev lite turbulent, för att inte må illa).

Nu är jag på plats på hotellrummet i Stockholm och kommer att tillbringa natten här innan jag åker den sista biten hem imorgon. Natti natti! 😴

Men igår var det alltså dags för konsert nummer 2. Jag slog på stort outfitmässigt och tog på mig min "Shake It Off"-dräkt, eftersom jag hade ståplats. 🥰

Eftersom det inte blev så många armbandsbyten i torsdags tog jag med en hel hög till gårdagens konsert. 😁

Kön för att komma in till ståplatsområdet jag hade biljett till var groteskt lång, men jag utnyttjade tiden till att ta mod till mig att genomföra några armbandsbyten. När det var en timme kvar till insläpp hade jag vågat initiera hela sex byten av vänskapsarmband och kände mig väldigt stolt över mig själv. 🥰🙏 Att sedan komma in på arenan och inse hur sjukt nära scenen jag skulle stå var rent hisnande. 😍😍😍

Totalt bytte jag vänskapsarmband med hela 15 swifties igår, och det var väl ungefär jämnt fördelat mellan vilka byten jag själv tog initiativ till och vilka som initierades av andra. 🥰✌️ Det roligaste bytet ägde nog rum mellan biljettkontrollen och säkerhetskontrollen, där två swifties i gången intill sträckte sig in genom gallret som separerade våra två köer åt för att få byta armband med mig. En av dem hade sett min cheerleaderoutfit och ville ge mig ett "Shake It Off"-armband. 🥰🙏💖

Det första förbandet blev jag helt golvad av. Jag hade aldrig hört talas om Holly Humberstone innan, men herregud vilken fantastiskt bra artist - henne kommer jag absolut börja lyssna på. 😍🎶💖👍 Och hon verkade så ödmjuk och tacksam över att få stå på den där väldiga scenen en stund och uppträda för oss. 💖🙏

Det andra förbandet var såklart Paramore. Igår kväll var tredje gången jag såg dem i år (eftersom de är förband på alla Taylors konserter i Europa på den här turnén), och igår kväll insåg jag att jag så smått börjat lära mig texterna i några av refrängerna så jag kunde faktiskt sjunga med lite. 😊👍 Tidigare har mitt enda intryck av Paramore bestått av låten "Decode" (på grund av mitt guilty pleasure Twilight 🙈), men nu har jag alltså breddat mig lite. 😉

Väntan och förväntan. 🥰🙏

TAYLOR!!! 😍🥰😍🥰😍

Jag börjar nog faktiskt bli gammal på riktigt. För när jag stod där i trängseln framme vid scenen kom jag på mig själv med att tänka att det nog inte hade varit så dumt med en sittplats ändå, samt att jag led av hur sjukt trångt och varmt det var där framme. Så efter Lover-eran krånglade jag mig faktiskt ut ur trängseln och ställde mig lite längre bak. Fortfarande relativt nära scenen, men där det fanns mer plats och luft och kändes lättare att andas. Välkommen till medelåldern, Malin. 😂😂😂

💛 The Fearless Era. 💛

Och jag tror inte att det syns på den här bilden, men jag hade sådan gåshud medan hon sjöng den låten. Den är verkligen fantastisk. 😍😭😍😭😍

🖤 The reputation Era. 🖤

🩶🤎 The folklore and evermore Eras. 🩶🤎

🩵 The 1989 Era. 🩵

Den akustiska sektionen med överraskningslåtar. Jag blev helt chockad över att hon faktiskt framförde "London Boy". Det är för all del rimligt, om en bara tänker på att konserten var här i London, men jag trodde att det skulle göra för ont för henne att lovsjunga sitt längsta och relativt nyligen avslutade förhållande på det sättet. Så det gjorde mig glad, att hon verkar ha kommit så långt i bearbetningen att det kändes hanterbart. 🙏 Och hon tillägnade sången till hela den engelska publiken. 🇬🇧

💙 The Midnights Era. 💙

Men TACK, Taylor, för ännu en magisk kväll. 😍🥰💖🙏🎶🇬🇧

Väl hemma på hotellrummet gjorde jag mig i ordning och kollapsade på sängen, med värkande ben och tinnitustjut i öronen - som brukligt är efter dylika aktiviteter. 😉 Gårdagens diodarmband slutade blinka nästan direkt efter att konserten var över, men det från i torsdags blinkar fortfarande. 😅🙈

Jag tänkte för ett ögonblick att jag skulle blogga när jag kom hem från konserten inatt. Men vid närmare eftertanke så orkade jag inte det. 😴 Så inlägget kommer nu istället. Här ser ni en mycket peppad liten swiftie som är redo att ge sig iväg till arenan. 🥰❤️🎶

Jag började fånflina så fort jag fick syn på Wembley Stadium från tunnelbanetåget. Och att komma dit och se alla swifties...det blev plötsligt så påtagligt, att nu händer detta verkligen. 😍😍😍

Med tanke på att ett planerat terrorattentatet tvingade Taylor att ställa in sina konserter i Wien nyligen (😭😭😭) så utgick jag ifrån att säkerheten vid arenan i London skulle vara rent extrem. Och visst, det var helikoptrar i luften och avspärrningar för fordonstrafik och en massa poliser och vakter...men jag kunde komma bra nära arenan innan jag behövde legitimera min närvaro genom att visa upp min biljett, och vid insläppet kastade kontrollanten bara en snabb blick på innehållet i min väska utan att ens lyfta på det som låg överst (så att jag skaffat intyg för att få ha med mig mina akutmediciner, som låg underst, kändes plötsligt sjukt onödigt). Så det kändes lite sådär. Men jag får väl hoppas och tro att säkerheten var större än vad den framstod som, jag är ju ingen expert och vet inte vad som pågick i kulisserna liksom. Och allt gick ju bra. 🙏

20 vänskapsarmband hade jag med mig igår, men det blev bara sju byten. Jag vågade inte ta initiativ till några byten själv, utan bytte bara med de som kom fram och frågade mig. Vilket innebär att jag kommer behöva ta med mig ÄNNU fler till konserterna ikväll och imorgon kväll. 😅🙈 Men då har jag ju ståplatser, vilket innebär dels mer köande och dels mer rörlighet inne på arenan...så jag kommer ha chans att interagera med fler människor då. 👍 Plus att jag förhoppningsvis blivit lite mer varm i kläderna och kanske faktiskt vågar initiera några byten själv. Vi får se. 🙏

Shoppade lite gjorde jag faktiskt när jag kommit in på arenan. Jag funderade på att köpa en T-shirt, men landade i en stor banderoll att hänga på väggen istället. Och en fin plastpåse att bära den i fick jag också. 🥰🙏

Sedan gick jag in och letade upp min sittplats. Och jag började nästan gråta av lycka vid blotta åsynen av scenen, helt överväldigad av insikten om att jag faktiskt skulle få se finaste Taylor live inom bara några timmar. 😍😭😍😭😍

Förbanden Sofia Isella och Paramore var bra...även om jag mest satt och väntade otåligt på att de skulle kliva av scenen så att jag skulle få se Taylor. 😅

Snart dags. Åh, herregud, verkligen jättesnart!! 😍😍😍

DÄR ÄR HON!!! ÄNTLIGEN!!! 😍🥰😍🥰😍

Så mycket känslor i mig. Ville skratta, gråta, skrika, sjunga...och gjorde precis allt det.

🩷 The Lover Era. 🩷

💛 The Fearless Era. 💛

❤️ The RED Era. ❤️

💜 The Speak Now Era. 💜

🖤 The reputation Era. 🖤

🩵 The 1989 Era. 🩵

🤍 The The Tortured Poets Department Era. 🤍

Den akustiska sessionen med överraskningslåtar...och med överraskningsgäst Ed Sheeran. 😍🥰 Så fort Taylor började sjunga "Everything Has Changed" tänkte jag att det fanns en stor chans att Ed Sheeran faktiskt skulle dyka upp och sjunga sina partier i låten - så jag blev inte superchockad när det blev så, men definitivt glad. 🥰🙏

💙 The Midnights Era. 💙

TACK, Taylor, för en fantastisk kväll! 🥰😍😭🙏❤️🎶🇬🇧

Jag är så glad över att få ha varit med om detta. Och det tror jag att alla 92 000 människor i publiken var. 🥰🙏 Och vad fint det måste kännas för Taylor att så många människor kom dit för hennes skull - och att hon faktiskt kunde kliva upp på scenen igen efter det hemska som hände i Wien. 🙏

Diodarmbandet jag fick när jag kommit in på arenan blinkar fortfarande. Inatt gömde jag det under en kökshandduk ute i köket för att kunna sova. 😅🙈

Imorse vaknade jag upp här i London. En overklig känsla. 🥰 När jag gjort mig i ordning tog jag tunnelbanan in till shoppingkvarteren. Jag kände mig riktigt rutinerad, för jag hade betydligt mer koll på hur det hela fungerade nu än vad jag hade igår. 😁👍

Det kan hända att jag stod utanför Disney Store när den öppnade. 😉

Det kan också hända att jag stod utanför Hamleys när de öppnade en timme senare. 😁

Jag gick även förbi Selfridges. Jag gick inte in, men jag måste ju bara stå utanför och fangirla lite på grund av teveserien. 😄

För övrigt måste jag säga att jag blev förundrad över vilken stor affär butikspersonalen gör av att deras butik öppnar för dagen här i London. I Disney Store kom de med en stor nyckel, som de första besökarna symboliskt fick öppna butiken med. Och i Hamleys slog de på stort och hade ett helt danskompani som framförde ett nummer till några Taylor-låtar (dagen till ära 🥰) ute på trottoaren och en stor björn och en stor dinosaurie dök också upp och välkomnade besökarna, och själva butiksöppnandet annonserades genom att ett litet barn fick komma fram och ringa i en stor klocka.

Jag handlade (såklart) i båda dessa butiker. Jag köpte en Rapunzel-docka (för det hade jag ju inga förut 😉😅) och ett traditionsenligt resegosedjur som jag döpte till Hamley. 🥰❤️

Och sedan tog jag tunnelbanan tillbaka till mitt boende. Och nu ligger jag på sängen och väntar på att det ska bli dags att åka till arenan. Jag har numrerad sittplats till kvällens konsert, så jag behöver liksom inte hänga utanför arenan hela dagen. 👍

Jag vågade mig trots allt ner till frukostmatsalen imorse. Där noterade jag en burk med jordnötssmör, så jag såg till att undvika hela den avdelningen och jag valde ett bord som såg oanvänt ut långt från några andra gäster. Och så fort jag ätit klart återvände jag upp till mitt rum. Så det gick bra. 🙏

Sedan lämnade jag strax det otäcka hotellet och pilade iväg mot min terminal på flygplatsen. Vid maskinen där man skulle skriva ut bagagetaggar m.m. träffade jag en söt liten tant som skulle flyga till Dublin och åka på bussresa med sin dotter. Jag fick hjälpa henne med utskrifterna, för det fanns ingen personal där. Och sedan hjälpte hon mig med incheckningen av bagaget, för där fanns inte heller någon personal. Nu har jag visserligen inte flugit sedan 2015 och det är klart att mycket kan förändras på så lång tid...men det kändes jättekonstigt att det så sällan fanns någon att be om hjälp. 😕 Tur att tanten och jag hade varandra. Vi gjorde sällskap hela vägen genom säkerhetskontrollen. 🙏

Vid säkerhetskontrollen fanns det dock personal, och en kvinna där blev väldigt misstänksam mot mitt söta Hello Kitty-passfodral och stod och kände på det en lång stund innan hon lämnade tillbaka det. 😅 Och min väska valdes ut för manuell granskning. Jag tänkte att det berodde på att den var fullproppad med receptbelagda mediciner, men kontrollanten var mest intresserad av min mobiltelefon. 🤷‍♀️ Jag fick dock ganska snart gå vidare, och vid det laget badade jag i svett av all spänning kring hela situationen. Vid passkontrollen blev jag dock ifrågasatt igen, varför jag var där så långt innan mitt plan skulle gå...men jag hänvisade till att jag läst att en förväntades vara där i god tid, och så blev jag insläppt. 😇👍 Jag är ju som bekant ALLTID ute i väldigt god tid...så om det särskilt påtalas att det är viktigt kommer jag vara ute i EXTREMT god tid. Så det blev några timmars väntan vid min gate... 😅🙈

Till slut blev det dock dags att gå ombord. Och till min glädje upptäckte jag att jag fått en fönsterplats (jag hade inte bokat någon specifik plats, eftersom flygbolaget numera tydligen betraktar platsbokning som en extratjänst som kostar flera hundra - och det vägrar jag 🙄). Så jag kunde sitta och titta fascinerat ut genom fönstret under flygningen. 😍 Starten kändes jobbig, jag får alltid panik när planet ökar i fart och sedan lämnar marken och stiger högre och högre...plus att jag mår illa. 😱🤢 Men väl uppe i luften känns det bara härligt. Det är så roligt att se allting uppifrån...och att vara OVANFÖR molnen slutar aldrig att förundra mig. Det såg ut som fluffig bomull att hoppa ner i. 🥰☁️

Mat fick jag också på planet. Jag hade kontakt med kundtjänsten i samband med bokningen och försäkrade mig om att jag skulle få vegetarisk mat och att den inte skulle innehålla någonting jag inte tål...men jag var ändå lite nojig när flygvärdinnan kom med min mat, och jag kontrollfrågade om den var vegetarisk. Det var den. Och den var jättegod. 😋👍

Det fluffigaste och mest bomullsliknande molnlagret passerade vi genom på nedstigningen mot London. Och jag satt och log fånigt när målet för min resa bredde ut sig nedanför mig. 🥰🙏

Efter några turer i tunnelbanan (där jag såg två andra swifties på väg till sitt hotell 😍) kom jag till slut fram till mitt hotell, på vars innergård jag träffade denna söta lilla katt. Vilket såklart gjorde mig väldigt glad. 🥰😻 Men sedan höll jag på att bryta ihop. För nyckeln jag hämtat i den anvisade boxen passade inte till mitt hotellrum. Och jag fick inte tag i ägarna vare sig skriftligen eller via telefon (ja, jag ringde faktiskt). Så då satte jag mig ner på gården och försökte hålla tårarna tillbaka. En sådan lång dag full av osäkerhet och anspänning, när jag varit så duktig och klarat så mycket, och så skulle jag liksom snubbla på mållinjen - och det blev liksom bara för mycket för mig. 😢

Men till slut fick jag tag i en av ägarna, och hon konstaterade att de råkat ge mig nycklar till fel rum och instruerade mig vilket rum jag skulle få gå till istället - och dit passade nyckeln! 🙏 Det är ett litet hotell med ett tiotal rum, och både rummet jag skulle ha bott i och det jag fick istället är små fristående hus på innergården. Så himla gulligt! 🥰 Jag visste att det skulle finnas både kylskåp och mikro på rummet - men jag hade inte väntat mig att det dessutom skulle finnas spis och tvättmaskin. 😲👍

Efter att ha tagit en välbehövlig dusch började jag sedan packa upp...och bestämma vilka vänskapsarmband jag ska ha med mig till vilken konsert och annat viktigt. 😁

Och nu ligger jag här i min säng och försöker blogga. Och känner mig så stolt över mig själv som tagit mig ända hit till London alldeles själv. ✌️ Och när jag tänker på allt fantastiskt jag har framför mig de närmaste dagarna blir jag alldeles fnittrig. 🥰🥰🥰

Förväntansfull resenär på busshållplatsen i Vadstena imorse. 🥰 Busschauffören (som jag åkt med ett antal gånger vid det här laget) kommenterade att jag skulle ut och resa, och jag bekräftade lycksaligt detta faktum. 🥰😍

Jag var på plats i Linköping över en timme innan mitt tåg skulle gå därifrån, och det fanns hela två senare anslutningar jag hade kunnat åka med och ändå hunnit med mitt tåg...men jag var så nojig att det skulle bli något strul så jag åkte supertidigt. 😅 Och när jag väl fick kliva ombord på Stockholmståget tackade jag mig själv för att jag varit förutseende nog att boka en enkelplats precis vid bagageutrymmet - så att jag både slapp sitta bredvid någon annan och kunde hålla nojig koll på mina resväskor. 🙏 Det var så länge sedan jag bokade så jag hade hunnit glömma det, så det var en trevlig överraskning. 👍

Jag tror att jag har fått med mig allting som jag behöver ha med mig i packningen. Gällande örhängen så hade jag tänkt ta med ett helt lager att välja på, men jag landade i att bara ta med mitt Rapunzel-inspirerade stekpanneörhänge. Som en liten trygghetsgrej. När Rapunzel lämnar tryggheten i tornet och ger sig ut i världen måste hon ju ha med sig sin stekpanna... 🍳 Syrran och jag brukar metaforiskt prata om att det är dags att ta fram stekpannan när Ångestmonstret plågar mig alltför mycket...så jag tar med en liten men påtaglig stekpanna på den här resan, som en påminnelse till mig själv om detta. 💜

Vid ett tillfälle stannade tåget mitt ute i ingenstans, och jag fick då chansen att fota denna vackra svanfamilj. 🦢😍 Jag kände mig väldigt harmonisk till sinnes...tills tågpersonalen informerade oss om att vi stod stilla på grund av "obehöriga i spåret" - vilket ju brukar betyda att någon tänker hoppa framför tåget. 😢 Men vi fick relativt snart åka vidare igen, så förhoppningsvis var det inte fullt så dramatiskt. 🙏

Till slut kom vi i alla fall fram till Stockholm, och jag hittade fram till mitt hotell. Jag var ganska sur på hotellet, för de har liksom haft information om min jordnötsallergi i ett halvår(!) men valde att först igår meddela mig att de inte kan hantera den...och då var det liksom för sent för mig att försöka hitta något annat. 😒 Mina följdfrågor om frukostbuffén är säker vägrade de svara på. Så jag anlände till hotellet beredd på det värsta. Men i foajén syntes det inte till några jordnötter - däremot två regnbågsflaggor. 🏳️‍🌈 Och på mitt rum kan jag inte heller hitta några jordnötter i minibaren - men däremot ser jag två regnbågsflaggor från mitt fönster. 🏳️‍🌈 Så det gjorde mig lite mildare till sinnes. Jag är fortfarande inte säker på om jag kan besöka frukostmatsalen imorgon bitti, men i annat fall får jag väl gå ut och köpa något. 🤷‍♀️ Jävligt frustrerande och jag kommer aldrig boka rum på det här hotellet igen efter den här resan...men nu är det bara att hantera situationen.

Efter cirka en timme av att sitta invid och strosa utmed Vättern och att prata med min älskade mamma så hade ångesten lagt sig så pass mycket att det kändes hanterbart igen. 🙏❤️

Men nu i efterhand är jag väldigt glad över att jag trots allt åkte till Norrköping ikväll. Det var synnerligen hälsosamt för mig att få distrahera mig från min resfeber och fokusera på annat ett tag. 🙏 Föreningens nya kassör erbjöd jag mig visst i något svagt ögonblick att bli också. Det var verkligen inte meningen, men nu blev det så. 😅🙈

Dressed for the occasion gjorde jag såklart, med körsbär på strumporna och ett örhänge i form av en körsbärsblomma. 🍒🌸 Och ett litet Katla-gosedjur som jag inte redan hade hittade jag i en butik strax efter att jag kommit in i parken. 😍🐲

Efter shoppingen styrde jag såklart stegen mot mina favoritplatser - Körsbärsdalen och Törnrosdalen. 🥰🌸

Men ve och fasa, när jag tittade i programmet och insåg att de i år kortat ner Bröderna Lejonhjärta från fem till fyra föreställningar! 😲😲😲 I Körsbärsdalen var allt som vanligt, men i Törnrosdalen kändes berättelsen väldigt komprimerad och stressig. Vilket såklart var en besvikelse. Det här är verkligen ingen historia att hasta igenom och hoppa över viktiga scener från!! 😲😲😲

Komprimeringen av Bröderna Lejonhjärta gjorde för all del att jag hann se lite Ronja Rövardotter också. Och det var ju trevligt - men det är ju inte för Ronjas skull jag åker dit. Så till nästa år hoppas jag att de återgår till fem föreställningar igen, så att berättelsen får det utrymme den behöver. 🙏

För övrigt var det tre barn som fattade tycke för mig i parken igår. Jag fattar inte varför, för jag är ju verkligen ingen barnperson och intar en tämligen avvisande hållning till barn. Men de verkar dras till mig ändå. 🤷‍♀️ Det första barnet var en flicka inne på pannkaksrestaurangen. Föräldrarna valde bordet bredvid mitt, men hon gick bestämt fram och klättrade upp på en stol vid mitt bord. Och när föräldrarna flyttade henne till sitt bord protesterade hon så högljutt att de frågade mig om det var okej att hon åt hos mig. Och det var det för all del. Sedan satt hon så nöjt vid mitt bord och kladdade med sina pannkakor och kastade blickar på mig. Jag försökte (extremt tafatt) prata lite med henne, men hon verkade inte så intresserad av att prata. Men hon verkade nöjd ändå. Jag vet inte om hon föredrog mitt sällskap för att jag på något sätt påminde henne om hennes stora idol Pippi Långstrump (en tjej med udda hårfärg och udda kläder liksom 😉), eller om hon bara tyckte att det var lugnt och skönt vid mitt bord (hennes föräldrar var rätt tjafsiga liksom). Det andra barnet som fattade tycke för mig var en liten parvel som knappt ens lärt sig prata än, han fick syn på mig i Törnrosdalen och började genast målmedvetet klättra uppför sittplatserna tills han kom fram till mig, men innan han hann börja peta på mig kom hans mamma tack och lov och hämtade honom. Det tredje barnet var en liten (norsk?) flicka som vid två tillfällen ställde sig bakom min rygg och lekte tittut med mig. Hennes mamma försökte locka tillbaka henne till familjen med gosedjur, men hon verkade föredra att leka med mig istället. 😅

När kvällen kom var jag helt slut, men väldigt nöjd med mitt årliga besök i parken och otroligt glad över att det faktiskt blev av. 🙏

Igår var det den första augusti - Yaoi Day och även den dagen när alla swifties förväntas lyssna på "august" på repeat. 😉 Jag hade tänkt skriva några rader igår, men jag hade varken tid eller ork. 😴