Dressed for the occasion gjorde jag såklart, med körsbär på strumporna och ett örhänge i form av en körsbärsblomma. 🍒🌸 Och ett litet Katla-gosedjur som jag inte redan hade hittade jag i en butik strax efter att jag kommit in i parken. 😍🐲

Efter shoppingen styrde jag såklart stegen mot mina favoritplatser - Körsbärsdalen och Törnrosdalen. 🥰🌸

Men ve och fasa, när jag tittade i programmet och insåg att de i år kortat ner Bröderna Lejonhjärta från fem till fyra föreställningar! 😲😲😲 I Körsbärsdalen var allt som vanligt, men i Törnrosdalen kändes berättelsen väldigt komprimerad och stressig. Vilket såklart var en besvikelse. Det här är verkligen ingen historia att hasta igenom och hoppa över viktiga scener från!! 😲😲😲

Komprimeringen av Bröderna Lejonhjärta gjorde för all del att jag hann se lite Ronja Rövardotter också. Och det var ju trevligt - men det är ju inte för Ronjas skull jag åker dit. Så till nästa år hoppas jag att de återgår till fem föreställningar igen, så att berättelsen får det utrymme den behöver. 🙏

För övrigt var det tre barn som fattade tycke för mig i parken igår. Jag fattar inte varför, för jag är ju verkligen ingen barnperson och intar en tämligen avvisande hållning till barn. Men de verkar dras till mig ändå. 🤷‍♀️ Det första barnet var en flicka inne på pannkaksrestaurangen. Föräldrarna valde bordet bredvid mitt, men hon gick bestämt fram och klättrade upp på en stol vid mitt bord. Och när föräldrarna flyttade henne till sitt bord protesterade hon så högljutt att de frågade mig om det var okej att hon åt hos mig. Och det var det för all del. Sedan satt hon så nöjt vid mitt bord och kladdade med sina pannkakor och kastade blickar på mig. Jag försökte (extremt tafatt) prata lite med henne, men hon verkade inte så intresserad av att prata. Men hon verkade nöjd ändå. Jag vet inte om hon föredrog mitt sällskap för att jag på något sätt påminde henne om hennes stora idol Pippi Långstrump (en tjej med udda hårfärg och udda kläder liksom 😉), eller om hon bara tyckte att det var lugnt och skönt vid mitt bord (hennes föräldrar var rätt tjafsiga liksom). Det andra barnet som fattade tycke för mig var en liten parvel som knappt ens lärt sig prata än, han fick syn på mig i Törnrosdalen och började genast målmedvetet klättra uppför sittplatserna tills han kom fram till mig, men innan han hann börja peta på mig kom hans mamma tack och lov och hämtade honom. Det tredje barnet var en liten (norsk?) flicka som vid två tillfällen ställde sig bakom min rygg och lekte tittut med mig. Hennes mamma försökte locka tillbaka henne till familjen med gosedjur, men hon verkade föredra att leka med mig istället. 😅

När kvällen kom var jag helt slut, men väldigt nöjd med mitt årliga besök i parken och otroligt glad över att det faktiskt blev av. 🙏