När bollen sattes i rullning
Idag för två år sedan var en känslomässigt väldigt omtumlande dag för mig. Det var den avgörande dagen då jag för första gången på 100 % allvar tänkte den skrämmande tanken att jag faktiskt inte ville vara kvar på min förra arbetsplats längre. Det var en tanke som fyllde mig med både skräck och sorg och en jäkla massa ångest.
Men också lite jävlar anamma. Redan samma kväll spontansökte jag ett annat jobb...
Jag grät otroligt mycket den dagen och kände mig väldigt vilsen. 😢 Jag hade varit på samma arbetsplats i över tio år och trott att jag skulle vilja stanna där jämt. Så det var långt ifrån ett självklart eller lätt beslut, och det tog väl ungefär ett halvår innan beslutet landat helt hos mig och jag kände mig säker på att jag verkligen ville lämna.
Jag sökte under den tiden två andra jobb, som båda ledde till intervjuer...
...men det var inget av dem som kändes helt rätt.
Det gjorde däremot annonsen jag fick skickad till mig via LinkedIn under hösten, när jag efter en sommar av velande fram och tillbaka äntligen landat i mitt beslut - det var nästan sjukt läskig tajming och kändes som ett inspel av ödet...
...och på dagen åtta månader efter att jag först tänkt tanken att jag ville byta jobb blev jag erbjuden min nuvarande anställning. And the rest is history. 🙏
Kommentarer
Mimmi
Fin blogg du har. Vilken resa du gjort. Stort grattis. Vad gjorde att du tog steget vidare?
Svar:
The Worrying Kind
Trackback
