Den tredje konserten i London đŹđ§đ¶
IgĂ„r kvĂ€ll var det dags för min tredje Taylor-konsert i London. đ„°đđŹđ§đ¶ Jag hade frĂ€mre stĂ„plats Ă€ven denna gĂ„ng, men pĂ„ andra sidan scenen jĂ€mfört med i fredags. Och efter att ha haft cheerleaderoutfiten hĂ€ngande luftigt intill det öppna fönstret hela natten bedömde jag att den var okej att anvĂ€nda en kvĂ€ll till. Inte superfrĂ€scht kanske, men fint i alla fall. đ
Jag tog med mig samtliga vĂ€nskapsarmband jag hade kvar. De som inte fick plats pĂ„ armen stoppade jag ner i vĂ€skan. đ
Att nĂ€rma mig arenan och sedan stĂ„ i kö till inslĂ€ppet fyllde mig med förvĂ€ntan Ă€ven denna gĂ„ng. đ„°đđ
Och att Ă€ntligen fĂ„ komma in till stĂ„platsomrĂ„det som jag hade biljett till fick mig att kĂ€nna mig som ett barn pĂ„ julafton. đđđ
Jag överraskade mig sjĂ€lv genom att byta en himla massa vĂ€nskapsarmband med andra swifties. NĂ„gra bytte jag i kön utanför arenan, men de flesta bytte jag faktiskt inne pĂ„ stĂ„platsomrĂ„det. Först trodde jag inte att jag skulle vĂ„ga, men efter att ha scannat av omgivningen efter lĂ€mpliga kandidater och övat pĂ„ repliken "Wanna trade bracelets?" pinsamt mĂ„nga gĂ„nger i huvudet började jag till slut gĂ„ fram till folk. FrĂ€mst de som var ensamma eller tvĂ„ och tvĂ„, och som sĂ„g snĂ€lla ut. Och alla tackade entusiastiskt ja till att byta med mig. Och medan jag gick runt och höll pĂ„ med detta kom flera andra swifties fram till mig och frĂ„gade om jag ville byta med dem, och det ville jag sĂ„klart. đ„°đđ
SĂ€kerhetsvakterna var ocksĂ„ himla engagerade i vĂ€nskapsarmbanden igĂ„r. NĂ€r jag nĂ€rmade mig arenan och skulle visa upp min biljett för att fĂ„ tilltrĂ€de till omrĂ„det frĂ„gade den vakten om han kunde fĂ„ ett vĂ€nskapsarmband av mig, och det fick han sĂ„klart. âșïž Och nĂ€r jag kom fram till arenan och inte riktigt fattade vart jag skulle gĂ„ och bad en annan vakt om hjĂ€lp sĂ„ frĂ„gade han, efter att ha hjĂ€lpt mig, om jag ville byta armband med honom. Det var en smĂ„tt surrealistisk upplevelse att se denna stora, biffiga, skrĂ€ckinjagande sĂ€kerhetsvakt med stenansikte och svarta solglasögon hĂ„lla upp ett tĂ€mligen blingblingigt vĂ€nskapsarmband och gravallvarligt frĂ„ga om jag ville byta med honom. đ
Jag strĂ„lade som en sol och gick sjĂ€lvklart med pĂ„ detta. Jag misstĂ€nker dock starkt att han inte gjort detta armband sjĂ€lv, utan precis som den första vakten bett en swiftie om att fĂ„ ett armband. đ I sĂ€kerhetskontrollen inne pĂ„ arenan var vakten som kollade igenom min vĂ€ska mer fokuserad pĂ„ att vĂ€lja ut ett av mina armband Ă€n pĂ„ att kolla i min vĂ€ska. Hon bad mig nĂ€stan lite bryskt att lĂ€gga armbandet pĂ„ bordet mellan oss (dĂ€r det redan lĂ„g ett armband sedan tidigare), innan hon gick vidare till nĂ€sta vĂ€ska/armband. đ
Och inne pĂ„ stĂ„platsomrĂ„det var det en vakt som kom fram till tvĂ„ tjejer jag höll pĂ„ att byta armband med och han sa skĂ€mtsamt att det inte var tillĂ„tet med fler Ă€n tre armband och att resterande skulle konfiskeras. Han lĂ€mnade oss med ytterligare tvĂ„ armband pĂ„ sin redan tĂ€mligen armbandsprydda handled. đ
Jag Ă€r vĂ€ldigt glad över alla interaktioner som rörde vĂ€nskapsarmbanden igĂ„r, men det mest fantastiska som hĂ€nde (utöver att fĂ„ se Taylor live alltsĂ„) var att jag fick en kompis. đ„°đ Det började med att hon frĂ„gade om jag kunde ta en bild av henne, och sedan frĂ„gade hon om jag ville att hon skulle ta en bild av mig ocksĂ„. Och sedan bytte vi vĂ€nskapsarmband. Och sedan bara fortsatte vi prata. Hon var ocksĂ„ dĂ€r sjĂ€lv, sĂ„ vi höll faktiskt varandra sĂ€llskap hela kvĂ€llen - Ă€nda tills jag skulle kliva av tunnelbanetĂ„get vid min station pĂ„ natten. Och vid det laget hade vi redan lagt till varandra pĂ„ Facebook, och lovat att meddela varandra att vi kommit hem sĂ€kert. đ Hon var verkligen jĂ€ttegullig. Och kanske kom vi varandra nĂ€rmare av dramatiken vi upplevde tillsammans under kvĂ€llen. Men det Ă„terkommer jag till.
GĂ„rdagens förband var Suki Waterhouse och (sĂ„klart) Paramore. Suki Ă€r en nĂ€ra vĂ€n till Taylor, och tydligen Ă€ven tillsammans med Robert Pattinson...vilket fick Paramore att faktiskt framföra "Decode" under gĂ„rdagen. đ§ââïžđ Jag vet inte om Robert faktiskt satt i publiken, för VIP-tĂ€ltet (dĂ€r jag sĂ„g Taylors förĂ€ldrar under fredagens konsert đ) fanns vid det högra frĂ€mre stĂ„platsomrĂ„det och igĂ„r befann jag mig ju pĂ„ det vĂ€nstra frĂ€mre stĂ„platsomrĂ„det. Men roligt var det i alla fall. Och trevligt att de faktiskt framförde en lĂ„t som jag kunde sedan innan. đ
VĂ€ntan och förvĂ€ntan. Snart, mycket snart! đ
Iiiiiiihhh!!! TAYLOR!!! đđ„°đđ„°đ
đ©· The Lover Era. đ©·
đ The Fearless Era. đ
â€ïž The RED Era. â€ïž
đ The Speak Now Era. đ
đ€ The reputation Era. đ€
đ©¶đ€ The folklore and evermore Eras. đ©¶đ€
đ©” The 1989 Era. đ©”
HÀr började en av de tvÄ tjejerna framför oss bli sÄ plakatfull att hon var störande. Hon vacklade hela tiden in i min kompis och hon dansade/raglade runt med sitt dricksglas och var farligt nÀra att spilla ut det över oss. SÄ min kompis frÄgade om jag var okej med att gÄ nÄgon annanstans, och det var jag absolut.
TyvĂ€rr ledde den förflyttningen till att vi hamnade hos ett annat fyllo, en Ă€ldre kĂ€rring som helt out of the blue började skrika mig rakt i ansiktet och rycka i min kompis arm. Ingen av oss fattade vad hon ville, men det hela var vĂ€ldigt obehagligt. Och eftersom jag bĂ„de var vĂ€ldigt trött och hade PM(D)S sĂ„ var jag extra skör, och den hĂ€r incidenten rĂ€ckte för att fĂ„ mig att börja grĂ„ta. đą
Min kompis frÄgade dÄ om jag ville gÄ dÀrifrÄn, och det ville jag verkligen. Jag tÀnkte att vi bara skulle gÄ lÀngre bak, dÀr det var lite lugnare. Men hon stegade ivÀg till sÀkerhetspersonalen och förklarade vad som hÀnt och lÀmnade kÀrringens signalement och placering pÄ arenan. Och personalen tog incidenten pÄ stort allvar och eskorterade oss sedan till sjukstugan sÄ att jag skulle fÄ lugna ner mig i en mer avskild och lugn miljö, och de frÄgade om jag ville ha nÄgot att Àta eller dricka och var allmÀnt trevliga och stöttande. Och jag bara satt dÀr och kÀnde mig dum över att det blev en sÄ stor affÀr kring mina tÄrar och över att min kompis missade inledningen av The Tortured Poets Department-eran (detta var hennes allra första Taylor-konsert nÄgonsin). Jag bad henne om ursÀkt, men hon försÀkrade att jag inte hade nÄgot att be om ursÀkt för och att det var helt okej för henne att sitta dÀr med mig.
Men efter en stund sa jag att jag kĂ€nde mig okej att gĂ„ ut igen, och dĂ„ gick vi och stĂ€llde oss lĂ„ngt bak dĂ€r det var lugn stĂ€mning. Jag var fortfarande skĂ€rrad och lite nedstĂ€md över det som hĂ€nt, men lyckades komma igĂ„ng lite grann igen i alla fall (Ă€ven om jag inte slĂ€ppte loss riktigt lika mycket som innan). Och jag kramade min kompis. Och hon frĂ„gade mig flera gĂ„nger under resten av kvĂ€llen om jag var okej. đâ€ïž
đ€ The The Tortured Poets Department Era. đ€
Den akustiska sektionen med överraskningslĂ„tar. đ
đ The Midnights Era. đ
Och sĂ„ var min tredje och sista Taylor-konsert i London över. Och trots den obehagliga incidenten Ă€r jag glad och tacksam över kvĂ€llen. Ăver att fĂ„ se Taylor live, trĂ€ffa sĂ„ mĂ„nga trevliga swifties och fĂ„ en ny kompis. đđ Vi höll varandra i handen pĂ„ vĂ€g ut frĂ„n arenan för att inte tappa bort varandra och pĂ„ vĂ€gen till tunnelbanan lade vi till varandra pĂ„ Facebook. đ„°
NĂ€r jag klivit av pĂ„ min station och var pĂ„ vĂ€g till mitt hotell fick jag syn pĂ„ den hĂ€r lilla varelsen. đŠ RĂ€tt nyligen sĂ„g jag en naturdokumentĂ€r om att det börjat bli vanligt med rĂ€var i brittiska storstĂ€der, sĂ„ jag hade det i bakhuvudet nĂ€r jag sĂ„g den och konstaterade att den inte var ett dugg rĂ€dd för mig. Himla söt var den hur som helst. đ„°
Imorse/förmiddags slĂ€pade jag mig upp helt förstörd av trötthet, packade mina resvĂ€skor och gav mig av hemĂ„t. Och jag kĂ€nde mig riktigt rutinerad gĂ€llande att ta mig fram med kollektivtrafiken i London. âșïžđ
PĂ„ flygplatsen sa jag (precis som i Stockholm) till om min jordnötsallergi, sĂ„som jag blivit instruerad av flygbolagets kundtjĂ€nst i samband med att jag bokade mina biljetter. Men personen jag pratade med blev helt stĂ€lld och verkade inte hĂ„lla med om informationen jag fĂ„tt av kundtjĂ€nsten, och hon bad mig sitta ner och vĂ€nta medan hon ringde nĂ„gra samtal. Och jag fick panik och befarade att jag kanske inte skulle fĂ„ Ă„ka hem. đ± Och kĂ€nde mig Ă€ven frustrerad över att ett och samma flygbolag ger olika besked varenda gĂ„ng gĂ€llande nĂ€r och vem en ska meddela om jordnötsallergi. đ Men till slut fick jag grönt ljus att gĂ„ ombord pĂ„ planet i alla fall. Och flygresan hem gick vĂ€ldigt bra, trots att jag fĂ„tt en plats intill mittgĂ„ngen och inte vid fönstret den hĂ€r gĂ„ngen. Jag fick likadan mat som i onsdags, och satt i övrigt och lĂ€ste (varvat med att snegla mot fönstren nĂ€r det blev lite turbulent, för att inte mĂ„ illa).
Nu Ă€r jag pĂ„ plats pĂ„ hotellrummet i Stockholm och kommer att tillbringa natten hĂ€r innan jag Ă„ker den sista biten hem imorgon. Natti natti! đŽ
Kommentarer
Trackback
