Jag var helt förstörd av trötthet när jag vaknade på hotellrummet i Stockholm imorse. 😴😴😴

Jag hade tänkt vänta in i det längsta med att gå ner och äta frukost, så att jag skulle hålla mig mätt under hemresan. Men jag var så himla hungrig, eftersom jag inte åt så mycket igår kväll, så jag var nere i matsalen redan före kl. 6 imorse. 😅 Och eftersom jag var så hungrig bunkrade jag upp med mer än vad jag normalt orkar äta...men det gick faktiskt ner. 👍 Sedan återvände jag till mitt rum och sov några timmar till. 😴

Hemresan var trevlig. Jag satt och lyssnade på en spellista med låtarna från konserterna. 🥰🎶💖 Och den trevliga tågvärden kommenterade att jag hade en gullig klänning. 🥰🙏

När jag kommit hem till Östergötland och bytt till pendeltåget förfasades jag över hur himla mycket folk det klev ombord i Linköping - alla fick inte ens sittplatser. 😲 Men så insåg jag att skolorna säkert har börjat för höstterminen, för det var väldigt många unga människor. Jag ser ärligt talat fram emot hösten. Normalt brukar jag inte göra det, eftersom det blir så mörkt och kallt och dött och dystert. 😣 Men nu tänker jag på hur vardagsrutinerna gällande både arbete och studier återupptas, hur skönt det kommer bli när det inte är så himla varmt (och inte så många turister här i Vadstena 😉) längre...och det känns mest bara bra. 😊👍

Jag tog mig sedan den sista biten hem med buss. Och log medan jag gick genom Vadstena och öppnade dörren till min lägenhet. Home, sweet home. 🥰🙏

Sedan jag kom hem har jag packat upp, tvättat, lagat mat...och lagt ut alla vänskapsarmband jag fått på köksbordet. Bakom vartenda ett av dessa armband ligger en modig interaktion med en främmande swiftie. Och det gör mig så stolt och glad. 🥰💖