Lilla Malin i stora London đŹđ§
Bloggportalen verkar vara rÀtt svajig just nu, sÄ vi fÄr se om det blir nÄgot inlÀgg idag eller om jag fÄr skriva en annan dag istÀllet...
För att göra en lĂ„ng historia kort Ă€r jag nu framme i London. đ„°đŹđ§ Jag inledde dagen pĂ„ ett hotellrum i Stockholm - och avslutar den pĂ„ ett hotellrum i London. Det har varit en lĂ„ng och innehĂ„llsrik dag full av spĂ€nning, sĂ„ jag Ă€r himla trött nu, men jag ska göra ett försök att sammanfatta dagen innan jag somnar. đŽ
Jag vĂ„gade mig trots allt ner till frukostmatsalen imorse. DĂ€r noterade jag en burk med jordnötssmör, sĂ„ jag sĂ„g till att undvika hela den avdelningen och jag valde ett bord som sĂ„g oanvĂ€nt ut lĂ„ngt frĂ„n nĂ„gra andra gĂ€ster. Och sĂ„ fort jag Ă€tit klart Ă„tervĂ€nde jag upp till mitt rum. SĂ„ det gick bra. đ
Sedan lĂ€mnade jag strax det otĂ€cka hotellet och pilade ivĂ€g mot min terminal pĂ„ flygplatsen. Vid maskinen dĂ€r man skulle skriva ut bagagetaggar m.m. trĂ€ffade jag en söt liten tant som skulle flyga till Dublin och Ă„ka pĂ„ bussresa med sin dotter. Jag fick hjĂ€lpa henne med utskrifterna, för det fanns ingen personal dĂ€r. Och sedan hjĂ€lpte hon mig med incheckningen av bagaget, för dĂ€r fanns inte heller nĂ„gon personal. Nu har jag visserligen inte flugit sedan 2015 och det Ă€r klart att mycket kan förĂ€ndras pĂ„ sĂ„ lĂ„ng tid...men det kĂ€ndes jĂ€ttekonstigt att det sĂ„ sĂ€llan fanns nĂ„gon att be om hjĂ€lp. đ Tur att tanten och jag hade varandra. Vi gjorde sĂ€llskap hela vĂ€gen genom sĂ€kerhetskontrollen. đ
Vid sĂ€kerhetskontrollen fanns det dock personal, och en kvinna dĂ€r blev vĂ€ldigt misstĂ€nksam mot mitt söta Hello Kitty-passfodral och stod och kĂ€nde pĂ„ det en lĂ„ng stund innan hon lĂ€mnade tillbaka det. đ
Och min vĂ€ska valdes ut för manuell granskning. Jag tĂ€nkte att det berodde pĂ„ att den var fullproppad med receptbelagda mediciner, men kontrollanten var mest intresserad av min mobiltelefon. đ€·ââïž Jag fick dock ganska snart gĂ„ vidare, och vid det laget badade jag i svett av all spĂ€nning kring hela situationen. Vid passkontrollen blev jag dock ifrĂ„gasatt igen, varför jag var dĂ€r sĂ„ lĂ„ngt innan mitt plan skulle gĂ„...men jag hĂ€nvisade till att jag lĂ€st att en förvĂ€ntades vara dĂ€r i god tid, och sĂ„ blev jag inslĂ€ppt. đđ Jag Ă€r ju som bekant ALLTID ute i vĂ€ldigt god tid...sĂ„ om det sĂ€rskilt pĂ„talas att det Ă€r viktigt kommer jag vara ute i EXTREMT god tid. SĂ„ det blev nĂ„gra timmars vĂ€ntan vid min gate... đ
đ
Till slut blev det dock dags att gĂ„ ombord. Och till min glĂ€dje upptĂ€ckte jag att jag fĂ„tt en fönsterplats (jag hade inte bokat nĂ„gon specifik plats, eftersom flygbolaget numera tydligen betraktar platsbokning som en extratjĂ€nst som kostar flera hundra - och det vĂ€grar jag đ). SĂ„ jag kunde sitta och titta fascinerat ut genom fönstret under flygningen. đ Starten kĂ€ndes jobbig, jag fĂ„r alltid panik nĂ€r planet ökar i fart och sedan lĂ€mnar marken och stiger högre och högre...plus att jag mĂ„r illa. đ±đ€ą Men vĂ€l uppe i luften kĂ€nns det bara hĂ€rligt. Det Ă€r sĂ„ roligt att se allting uppifrĂ„n...och att vara OVANFĂR molnen slutar aldrig att förundra mig. Det sĂ„g ut som fluffig bomull att hoppa ner i. đ„°âïž
Mat fick jag ocksĂ„ pĂ„ planet. Jag hade kontakt med kundtjĂ€nsten i samband med bokningen och försĂ€krade mig om att jag skulle fĂ„ vegetarisk mat och att den inte skulle innehĂ„lla nĂ„gonting jag inte tĂ„l...men jag var Ă€ndĂ„ lite nojig nĂ€r flygvĂ€rdinnan kom med min mat, och jag kontrollfrĂ„gade om den var vegetarisk. Det var den. Och den var jĂ€ttegod. đđ
Det fluffigaste och mest bomullsliknande molnlagret passerade vi genom pĂ„ nedstigningen mot London. Och jag satt och log fĂ„nigt nĂ€r mĂ„let för min resa bredde ut sig nedanför mig. đ„°đ
PĂ„ flygplatsen i London förvĂ„nades jag, precis som i Stockholm, över bortrationaliserandet av personal. Jag tog mig liksom in i landet genom att gĂ„ fram till en maskin och scanna mitt pass och titta in i en kamera...och sedan öppnades grindarna för mig och allt var klart. Ingen mĂ€nsklig kontakt, inga frĂ„gor. đČ AlltsĂ„, det var för all del skönt att det gick sĂ„ smidigt...men det kĂ€ndes Ă€ndĂ„ lite skumt, vissa saker ska vĂ€l Ă€ndĂ„ vara lite komplicerade liksom. đ€
NĂ€r jag satt och vĂ€ntade pĂ„ mina resvĂ€skor kom en kvinna fram till mig och sa: "Excuse me, miss, I just wanted to say that I LOVE your hair!" Jag blev helt överrumplad, men vĂ€ldigt glad, och klĂ€ckte ur mig ett litet "thank you". đ„° Folk Ă€r sĂ„ himla artiga och trevliga hĂ€r. đ
Jag hade kvar mitt busskort frĂ„n nĂ€r syrran och jag var i London 2015, och jag tog med det hit nu för jag tĂ€nkte att det KANSKE faktiskt skulle gĂ„ att anvĂ€nda...Ă€ven om jag misstĂ€nkte att de sĂ€kert hunnit byta system flera gĂ„nger sedan dess. đ
Men hĂ€r förĂ€ndras inte saker sĂ„ fort som hemma minsann - inte nog med att mitt kort fortfarande gĂ„r att anvĂ€nda, det fanns Ă€ven pengar kvar pĂ„ det som jag fortfarande hade tillgodo. AlltsĂ„...va?! đ
JĂ€ttebra ju, men vĂ€ldigt förvĂ„nande. SĂ„ hĂ„ll hĂ„rt i era Oyster Cards, hörni! đ
Efter nĂ„gra turer i tunnelbanan (dĂ€r jag sĂ„g tvĂ„ andra swifties pĂ„ vĂ€g till sitt hotell đ) kom jag till slut fram till mitt hotell, pĂ„ vars innergĂ„rd jag trĂ€ffade denna söta lilla katt. Vilket sĂ„klart gjorde mig vĂ€ldigt glad. đ„°đ» Men sedan höll jag pĂ„ att bryta ihop. För nyckeln jag hĂ€mtat i den anvisade boxen passade inte till mitt hotellrum. Och jag fick inte tag i Ă€garna vare sig skriftligen eller via telefon (ja, jag ringde faktiskt). SĂ„ dĂ„ satte jag mig ner pĂ„ gĂ„rden och försökte hĂ„lla tĂ„rarna tillbaka. En sĂ„dan lĂ„ng dag full av osĂ€kerhet och anspĂ€nning, nĂ€r jag varit sĂ„ duktig och klarat sĂ„ mycket, och sĂ„ skulle jag liksom snubbla pĂ„ mĂ„llinjen - och det blev liksom bara för mycket för mig. đą
Men till slut fick jag tag i en av Ă€garna, och hon konstaterade att de rĂ„kat ge mig nycklar till fel rum och instruerade mig vilket rum jag skulle fĂ„ gĂ„ till istĂ€llet - och dit passade nyckeln! đ Det Ă€r ett litet hotell med ett tiotal rum, och bĂ„de rummet jag skulle ha bott i och det jag fick istĂ€llet Ă€r smĂ„ fristĂ„ende hus pĂ„ innergĂ„rden. SĂ„ himla gulligt! đ„° Jag visste att det skulle finnas bĂ„de kylskĂ„p och mikro pĂ„ rummet - men jag hade inte vĂ€ntat mig att det dessutom skulle finnas spis och tvĂ€ttmaskin. đČđ
Knappt hade jag gjort mig hemmastadd förrĂ€n jag gick ut igen, för att fylla pĂ„ kylskĂ„pet. Syrran hade kollat upp att det fanns sex(!) matbutiker bara pĂ„ min gata och att de överlag hade bra öppettider och positiva omdömen. đ SĂ„ jag traskade ivĂ€g...men konstaterade att den som lĂ„g nĂ€rmast var alldeles för liten för att jag skulle vĂ„ga gĂ„ in i den. đ± Men sedan insĂ„g jag att de var smĂ„ kvartersbutiker allihop...sĂ„ jag tog mod till mig och gick in i en dĂ€r det Ă„tminstone sĂ„g ut att vara en del folk. Och jag kom dĂ€rifrĂ„n med tvĂ„ kassar fyllda med matvaror och kĂ€nde mig bĂ„de nöjd och stolt. đđ
Efter att ha tagit en vĂ€lbehövlig dusch började jag sedan packa upp...och bestĂ€mma vilka vĂ€nskapsarmband jag ska ha med mig till vilken konsert och annat viktigt. đ
Och nu ligger jag hĂ€r i min sĂ€ng och försöker blogga. Och kĂ€nner mig sĂ„ stolt över mig sjĂ€lv som tagit mig Ă€nda hit till London alldeles sjĂ€lv. âïž Och nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ allt fantastiskt jag har framför mig de nĂ€rmaste dagarna blir jag alldeles fnittrig. đ„°đ„°đ„°
Kommentarer
Trackback
