Nu är det fredag och jag är trött och lite ångestfylld. Men jag ska försöka plita ner några rader om denna vecka innan jag tar mina kvällsmediciner och går och lägger mig. 😴 (Och nej, som ni ser har jag inte plockat undan julgranarna än. 🙈 Det kommer förhoppningsvis bli av imorgon, när syrran är här.) 

 

I måndags var det dags för gymbesök med kollegorna igen. Vi kör varje måndag nu istället för varannan, vilket känns himla roligt. 🏃‍♀️ Nackdelen är att träningsvärken knappt hinner gå över innan det är dags att få ny träningsvärk. 😵 Men det är en petitess i sammanhanget, jag är jätteglad över att få träna varje vecka. 👍 Och efter passet pratade jag lite med tränaren om det som läkaren på psyk sa förra veckan, att rekommendationen är träning tre gånger i veckan vid ångest, och hon bekräftade det och förhörde sig om mina tränings- och motionsvanor. Bågskyttet går bort i det här sammanhanget, eftersom det inte är så pulshöjande och uttröttande utan mer handlar om styrka och fokus, men några av mina yogapass (som inte är alltför avslappnande) funkar absolut och mina raska promenader till och från jobbet tyckte hon också lät jättebra. Så det var ju skönt att höra. Sedan har jag själv faktiskt börjat fundera på att börja gå på andra pass på gym också, utöver de jag går på med kollegorna, men det känns himla läskigt att göra något sådant själv. 😱 Jag har varit inne lite på en hemsida för ett gym här i stan som verkar ganska "snällt" (med vanligt folk och inte bara en massa supertränade spännisar), och jag har frågat en kollega som tränat där tidigare hur det är där och fick ganska lugnande besked...så vi får se, kanske tar jag mig faktiskt iväg dit framöver. 👍 

 

I måndags startade också min nya universitetskurs. Så jag ägnade kvällen åt att läsa igenom kursinformationen, skriva en introduktionstext och ladda ner kursens samtliga uppgiftsbeskrivningar. En av uppgifterna är en muntlig presentation på fem minuter, vilket nästan får mig att överväga att hoppa av. 😖 Nog för att jag överlevde kandidatuppsatsseminariet i somras, men det var verkligen vidrigt - och min motivation för att klara av en liten 7,5 hp-kurs i historia som jag läser bara för att det är kul är ju inte riktigt lika hög som min motivation att få min kandidatexamen i genusvetenskap... Men jag ska försöka hantera det här också, på något sätt. Jag har dock inte ägnat mig någonting mer åt kursen den här veckan efter i måndags. Det har liksom varken funnits ork eller tid. Får se om jag börjar titta mer på den i helgen kanske. 

 

I tisdags hade vi en HUND på kontoret. 🐕😱 En kollega hade frågat om det gick bra att hon tog med sin supersnälla hund till kontoret ibland, när den inte kunde vara på hennes sambos jobb. Och eftersom jag både är allergisk och rädd och känner allmän aversion emot hundar skrek hela mitt inre NEJ. 😱😱😱 Men jag vill ju gärna vara snäll och hjälpsam, så jag gick med på att prova detta arrangemang (under förutsättning att hunden inte vistades i samma rum som jag). Hunden var verkligen snäll och stillsam och lydig. Men jag var ändå på helspänn över att ha en hund i närheten. Men det hade jag nog kunnat stå ut med, eftersom jag ju ändå logiskt märkte att det var en väldigt snäll och lydig hund (inte alls som byrackan jag tyvärr bor granne med), men med allergin är det en annan sak. 🤧 Jag klarade inte av att vistas i samma rum som hunden någon längre stund (vilket är anledningen till att jag snabbt flyttade tillbaka till mitt eget arbetsrum i måndags eftermiddag, efter en vecka i samma rum som de flesta av mina kollegor sitter i), och även i köket och korridoren (där hunden vistats korta stunder) kände jag av allergin. Så det var en lättnad att vara på jobbet under onsdagen, när hunden inte var där och jag kunde andas ordentligt igen. Men på torsdagen var den tillbaka igen. Och jag mådde inte alls bra. Allergimässigt alltså. Rädslomässigt gick det rätt bra, och jag uttryckte till och med till hundens matte att jag tyckte att hunden var ganska söt (för det tycker jag faktiskt). Och jag överlade med mig själv om jag skulle bita ihop och genomlida mina allergisymptom i tysthet eller om jag skulle ta upp saken. Men idag sa jag faktiskt som det var, att jag mår dåligt av att ha hunden där. Och vår praktikant är också allergisk. Så idag togs beslutet att hunden inte ska vara där något mer. Vilket var en lättnad, samtidigt som jag fick sjukt dåligt samvete. Hoppas att det löser sig på något annat sätt med hundpassningen... 🙏 

 

Jag minns inte om jag skrivit om det, men jag håller på att frigöra mig från min post som kassör i den lokala F!-avdelningen. Det är också något som ger mig dåligt samvete (för kassörsposten är nästan alltid den svåraste att tillsätta i ideella föreningar), samtidigt som det känns skönt och befriande att trappa ner på mina engagemang. Men i onsdags morse hörde inte mindre än två personer från en annan feministisk förening här i stan av sig till mig och frågade om jag kunde tänka mig att bli deras revisor. Och jag kände bara nej, nej, NEJ, jag orkar inte! 😫 Jag gick hela dagen och våndades och funderade fram och tillbaka, för jag kände verkligen inte alls för att tacka ja (ska jag avsäga mig ett engagemang bara för att direkt hoppa på ett nytt liksom?!) samtidigt som jag ju känner dessa människor lite grann och tycker om dem och tycker att det är självklart att ställa upp om jag kan när någon ber mig om något...men när jag kom hem från jobbet på eftermiddagen skrev jag vänligt men bestämt till de båda frågeställarna att jag tyvärr fick tacka nej den här gången men att jag hoppades att de skulle hitta någon annan. De var jättetreliga och förstående, men jag fick ändå dåligt samvete. 

 

Ser ni också ett mönster här? Jag får dåligt samvete när jag prioriterar mig själv och mitt eget välbefinnande. Så sjukt störigt. 😵 

 

Något annat som hände i onsdags var att jag fick ont i magen. Jag menar, RIKTIGT ont i magen. Jag mådde skit hela eftermiddagen och kvällen. Jag var inte dålig i magen och jag kräktes inte eller något sådant...jag hade "bara" ont. Och när jag googlade kunde det ju vara allt från oro till cancer. 🙄 Jag gick hem tidigare från jobbet än vad jag hade tänkt, och tog en varm dusch och kokade lite ris och kröp ner i sängen. Nästa dag hade jag också ont i magen, fast inte lika mycket. Och det gick över under dagen. Jag vet inte vad det hela handlade om, men jag är djupt tacksam över att det är borta nu. 🙏🙏🙏 

 

Igår kväll skulle vi ha storgruppsmöte med Pride-familjen. 🏳️‍🌈 Det var ett digitalt möte, och eftersom min nya mobil saknar ett sådant där normalt runt uttag för headset (WTF?! 😒) och det blir sådan jäkla rundgång om jag deltar i gruppmöte utan att använda headset gick jag en sväng på stan efter jobbet för att inhandla ett headset som var kompatibelt med min nya telefon. Efter typ tjugo minuters köande inne i telefonbutiken fick jag veta att de tydligen inte hade sådana i lager just då. Men killen i butiken tipsade mig om två andra butiker i samma galleria som kunde tänkas ha. 👍 Så jag gick till en av dem, och där plockade killen i kassan fram ett svart headset. Men jag sa att jag hellre ville ha ett vitt, och han höll med om att det var snyggare. Jag vågade mig till och med på att framföra att jag såklart helst av allt hade velat ha ett rosa, men att det kanske inte fanns...? Då visade han mig ett alldeles underbart rosa headset (i samma nyans som min telefon 😍😍😍), men sa att jag skulle behöva en adapter för att kunna använda det till min telefon eftersom det hade en sådan där vanlig rund kontakt. Jag hade precis innan avvisat alternativet med adapter och hävdat att jag ville ha ett headset som gick att koppla direkt till telefonen utan någon slags mellankoppling...men nu tvärvände jag och såg plötsligt inga besvär alls med att ha en adapter. 😂 Killen i kassan sa att det var klart att jag skulle ha ett rosa headset och att rosa var hans favoritfärg också (jag vet inte om han bara var säljigt inställsam eller om han faktiskt var ärlig, för jag tänkte lite fördomsfullt att han inte såg ut som en person som har rosa som favoritfärg...inte för att alla som gillar rosa behöver gå runt med lysande rosa hår som jag, men ändå 😉). Medan jag stod och knappade in min kod slog det mig plötsligt att det här köpet var totalt onödigt - jag hade ju redan ett fungerande headset hemma och hade egentligen bara behövt köpa en adapter för att kunna använda det till min nya telefon. 🤦‍♀️ Vad kan jag säga, jag hade jobbat över tio timmar igår och var sjukt överstimulerad och trött... Men jag genomförde hela köpet i alla fall. För att headsetet var sjukt snyggt, för att jag fått så bra hjälp och bemötande i butiken, för att jag redan stod i kassan och höll på att betala, för att det kändes pinsamt att backa ur då, för att det väl inte skadar att ha ett extra headset tillhands... 🤷‍♀️ 

 

Gudars, jag var verkligen helt ur funktion tankemässigt igår eftermiddag. När jag kom hem från butiken skulle jag ta en snabb dusch innan Pride-mötet, men det var knappt att jag klarade av det. Jag är en person som har väldigt strikta duschrutiner och alltid gör samma saker och i samma ordning varje gång. Men igår tappade jag det helt. Tog schampo innan jag ens hunnit skölja igenom håret. Sköljde ur schampot typ direkt, innan det knappt hunnit börja verka. Glömde bort ifall jag tvättat ansiktet eller inte. Gjorde det mesta i "fel" ordning. Det rådde total förvirring under hela duchandet. 😵 På något sätt lyckades jag ändå delta i Pride-mötet på kvällen. Jag sa visserligen inte så mycket, men det brukar jag inte göra under storgruppsmötena. 

 

Idag har vi gått utbildning på jobbet igen, den här gången i HLR och första hjälpen. 🆘 Jag var såklart nervös inför det, för jag visste inte alls vad det skulle innebära. Sist jag gjorde något liknande var på mellanstadiet, och det har jag bara diffusa minnesbilder av. Men det gick bra. Vi fick se på några filmer och öva olika tekniker på dockor och på varandra och så fick vi lära oss hur en hjärtstartare fungerar. En mycket givande utbildning! Jag hoppas att jag aldrig kommer behöva tillämpa den i praktiken...men det känns bra att vara lite mer beredd, om det skulle bli så illa. 🙏 

 

Idag släppte förresten Ed Sheeran en ny version av superfina "The Joker And The Queen", där superfina Taylor medverkar... 😍😍😍 

 

Notera att skådespelarna är de två barnen från "Everything Has Changed"-musikvideon, som nu vuxit upp. Hur fint?! 😍💖💖💖 

 

 

Nu får jag nog ta och säga natti natti. Jag hade verkligen inte tänkt skriva såhär mycket. Men jag har ju inte bloggat sedan i måndags morse och hade en hel del att avhandla... Hur som helst, natti natti!