Min sinnesstämning har skiftat ganska mycket de senaste dagarna. Jag var ju så himla glad i lördags, men i söndags kände jag mig ganska låg och nedstämd och rastlös. Kanske söndagsångest, kanske en reaktion på att det varit en så lyckad dag dagen innan (jag brukar kunna känna mig nedstämd efter att något har känts riktigt bra). Men det svängde lite på eftermiddagen, då jag gick på bio tillsammans med Pride-familjen och såg Tove på Norrköpings Filmfestival. Det var vi som hade valt ut filmen, vilket kändes himla coolt, och två från styrelsen höll i ett litet samtal efteråt. Det blev lyckat, även om det inte var supermycket folk i salongen. Filmen var helt fantastisk, och det kändes fint att få hänga med dessa fina människor några timmar. 

 

 

Jag hade ju julpyntat i trapphuset på söndagsmorgonen, och när jag lämnade lägenheten för att gå iväg till bion några timmar senare såg jag att en av de små figurerna jag ställt ut hade gått sönder... 

 

Det känns väldigt tråkigt att vara såhär trött och jag hoppas innerligt att jag orkar gå upp tidigt imorgon och snart återgår till min normala dygnsrytm. 🙏

Idag har syrran och jag besökt mitt älskade Vadstena och gått på julmarknad på slottet. Så himla mysigt! 😍❤🎄

Det var fruktansvärt mycket folk och väldigt trångt, så jag hade tämligen högt ångestpåslag och klamrade mig fast vid syrran mest hela tiden. 😱 En del av mig ville fly därifrån, men jag stod emot den impulsen och härdade ut. Hade jag inte haft syrran med mig skulle jag garanterat inte ha klarat av det. Så jag är väldigt tacksam över att hon följde med. 🙏 Och vi hade väldigt roligt och köpte en del fina saker...

Vi var himla effektiva i Vadstena, så när vi kom tillbaka till Norrköping hann vi även gå en sväng på stan och äta en sen lunch och köpa lite julklappar och dylikt. 😊👍

Jag är väldigt, väldigt, VÄLDIGT nöjd med dagen. Vi har haft så mysigt och roligt och trevligt. Det här är livskvalitet det. 😊❤❤❤

November är den pissigaste månaden på hela året. Det är mörkt, kallt, grått, deppigt. 😔 Jag vet ju att den snart är över, men det hjälper föga - jag står inte ut. 😫 Hela månaden har jag varit så jäkla trött hela tiden - den senaste tiden har jag liksom släpat mig upp ur sängen efter klockan sju på morgonen...vilket kan jämföras med mitt normaltillstånd där jag skuttar upp vid femtiden och är på jobbet runt klockan sex. Katastrof! 😵

Och nu är det fredag och min lediga dag, och klockan är jättemycket men jag ligger FORTFARANDE kvar i sängen. 😱 Det känns som att jag skulle behöva stanna här hela dagen, jag är så trött och har så ont i huvudet och känner mig allmänt eländig. 😖 Men jag vill inte. Så jag kommer förmodligen tvinga mig själv att gå upp snart och försöka göra något vettigt av den här dagen. Även om det tar emot.

Kanske att jag skulle ta och kolla in Norrköping Light Festival, som ju inleds idag. 🤔 Redan tidigare i veckan noterade jag en ljusinstallation i parken (oklart om den ingår i festivalen, men fin var den i alla fall) och stannade för att fota den. Och genast fann jag mig omringad av tjattrande gräsänder, som trodde att jag stannat för att mata dem. 🙈😂 Så jag fick ta till flykten...

Igår kväll var jag i bågskyttelokalen, för första gången på typ en månad(!), och deltog i tävlingen Torsdagstian (varje deltagare betalar en tia i avgift, och den som vinner kvällens tävling får hela potten och bakar fikabröd att ta med och bjuda på under nästa veckas tävling). 🏹 Det var första gången jag tävlade i bågskytte, så det kändes väldigt nervöst trots att det "bara" var en liten inofficiell klubbtävling. Nervositeten och prestationsångesten, i kombination med min trötthet och annat som spökar i huvudet just nu samt det faktum att jag är sjukt ringrostig i skyttet, gjorde att jag presterade tämligen dåligt. Min 30-pilsserie genererade bara 115 poäng och jag kom näst sist, vilket inte mottogs särskilt väl av mitt Duktig Flicka-syndrom... 😖 Mina tankar pendlade mellan att sluta med bågskytte helt och hållet och att börja träna mer regelbundet och bli duktigare igen (det lutar tack och lov åt det senare).

Idag är det Black Friday, vilket väl ingen kunnat undgå. 🙄 Jag skrev en rätt bra text om det förra året och har väl inte så mycket att tillägga i år, så läs gärna den. Har ägnat hela veckan åt att radera mejlbombningar och har bara gjort ett enda reaköp. Det kommer helt enkelt för mycket information, jag orkar inte ta till mig alla erbjudanden. Butikerna fullkomligt trakasserar oss konsumenter just nu, men Astrid Lindgrenbutiken tar nog ändå priset med tre(!) identiska SMS under loppet av några minuter nu på morgonen...

Vid första meddelandet övervägde jag att handla. Vid andra meddelandet blev jag irriterad. Vid tredje meddelandet skrev jag till dem på Facebook och klagade. Kommer det ett enda meddelande till nu så blir de blockerade för tid och evighet...

Igår kväll åkte mamma och jag till Ljungsbro för att träffa mitt finaste Lyckopiller. 💖 För mig blev det ju andra gången att se honom med hans nya band, för mamma blev det första. 🎶 Mamma var lite orolig att det inte skulle vara "detsamma" som under hans förra dansbandsperiod (som slutade för typ 16 år sedan), som vi har så många fina minnen från. Men hon hade inte behövt vara orolig. Han är densamma, lika fin och go som han alltid har varit. Och vi fick en fin kväll igår kväll, med nya fina dansbandsminnen. 🙏❤

Idag har jag varit tämligen trött, men det var det värt. 😴 Mamma skjutsade hem mig på eftermiddagen (jag har semester idag), och innan dess hjälpte jag henne med några syprojekt. 😊

Nu ska jag snart försöka sova. Det borde inte bli så svårt, jag är helt slut. 😴 En kort men intensiv arbetsvecka väntar mig med start imorgon, samtidigt som någon jag bryr mig otroligt mycket om behöver mitt fulla stöd på fritiden, så jag behöver all energi jag kan få. 🙏 Natti natti!

Såhär glad blev jag imorse när jag upptäckte att mensen ÄNTLIGEN kommit - sisådär en vecka försenad. PM(D)S-helvetet har liksom bara fortsatt och fortsatt. 😵 Men nu är det äntligen över. Så himla skönt! 🙏

Strax efter den angenäma upptäckten imorse skulle jag ha samtal med terapeuten, så då hade jag ju en glädjande nyhet att delge henne. 👍 PM(D)S-helvetet har dock gjort det svårt för mig att göra min läxa (att fortsätta öva på min kognitiva flexibilitet och hitta alternativa tolkningar till mina invanda negativa), eftersom jag lätt ser allt i svart sådär strax före mens. 😔 Terapeuten nämnde att jag nog skulle behöva mer hjälp med min PM(D)S, eftersom den har så negativ påverkan på mitt mående och mitt liv. Frågan är bara vad mer som kan göras? Jag tar ju redan P-piller (vilket mildrar symptomen avsevärt - det sker liksom inga självmordsförsök strax innan mens längre som det kunde göra förr) och har dessutom en app som flaggar för när det börjar närma sig (vilket gör att jag är förberedd och inte blir totalt överrumplad när känslostormen väller in). Vilka ytterligare åtgärder skulle kunna vidtas? 🤷‍♀️ Tips mottages mycket tacksamt! 🙏

Två situationer hade jag dock dokumenterat i min läxa, och innan måendet blev alltför svajigt hade jag med mig det hela i bakhuvudet och uppmärksammade när jag hamnade i olika tankefällor och försökte då hitta alternativa tolkningar. Innan har jag liksom gjort negativa tolkningar utan att reflektera över att det kanske även går att göra andra tolkningar. Det känns så häftigt att se hur det går att programmera om hjärnan, även om det är svårt och tidskrävande. Enligt terapeuten är det stor skillnad på min kognitiva flexibilitet nu jämfört med när vi började arbeta med detta. 😊👍

Vi pratade en del om mina negativa grundantaganden om mig själv (mest framträdande är: jag är misslyckad, jag är värdelös, jag kan ingenting, ingen tycker om mig 😔) och var och när dessa kan ha formats. Det är ju dessa grundantaganden som mina negativa tankar och tolkningar utgår ifrån, varför det blir viktigt att förstå var de kommer ifrån. Intressant men jobbigt att fundera över.

Framöver kommer vi arbeta med känslomässiga beteenden och hur man motverkar dem. Jag tog upp det här med inkompatibla beteenden, för jag tyckte att det lät som det, men det här är tydligen något annat. Min läxa till nästa gång är att läsa kapitlet i arbetsboken om att motverka känslomässiga beteenden, så efter det kommer det nog klarna en del. 👍

Nu ikväll har jag varit på middag och möte med Pride-familjen. 🏳️‍🌈❤ De två nya styrelsemedlemmarna var med, vilket kändes lite nervöst först men sedan var det bara trevligt. De verkar vara jättehärliga människor båda två. 😊

Och nu ska jag försöka sova. 😴 Imorgon kommer syrran och jag förhoppningsvis att julpynta min lägenhet. ☺🎄🎄🎄

Idag har jag varit riktigt modig. Jag har gjort TVÅ saker som jag hade ångest inför. 👏

Igår mejlade jag ett antal frågor till en kund. Men istället för att mejla tillbaka svar föreslog han att vi skulle ses och prata om det istället. 😱 Och min spontana känsla var förstås ett stort fett NEJ. Sedan tänkte jag att jag kunde föreslå en tid längre fram, och liksom skjuta problemet framför mig ett tag. Men när logiken fått överhanden över känslorna föreslog jag att vi skulle ses redan idag. Så att jag skulle komma vidare med mitt arbete - och för att minimera uppbyggnaden av förväntansångest. Sista timmen innan han dök upp idag var jag ett komplett nervvrak, men annars har jag kunnat hantera ångesten ganska bra. Och mötet gick nog också rätt bra faktiskt. Jag genomförde det helt själv, utan stöd av någon kollega, jag hade förberett mig alldeles lagom väl och jag tog det lugnt och metodiskt, fick inte blackout eller blev irriterad eller någonting sådant. Typ en och en halv timme höll det på, och efteråt var jag helt slut. Men fan, vad stolt jag kände mig! ☺👏

Nu ikväll har jag suttit i min älskade teaters personalmatsal tillsammans med ett gäng härliga seniorer från vänföreningen och lyssnat på ett samtal om Alla mina liv, med båda skådespelarna. 🎭 En mycket trevlig och givande kväll. Jag är glad över att jag tog mig dit. Det har ju hänt förut när det har varit liknande evenemang nere i personalmatsalen att jag inte har vågat gå in utan blivit stående utanför och sedan gått hem i tårar och känt mig så himla besviken och misslyckad. 😔 Men ikväll tog jag mig in! 😊👍 Det knöt sig i magen när jag närmade mig, och jag blev stående utanför en stund. Men ganska snart dök det upp en dam som började prata med mig, och sedan dök även en av skådespelarna upp och låste upp dörren för oss. Och väl inne såg jag ett par personer som jag kände igen. Jag sökte ögonkontakt med de flesta i rummet och log och hälsade, trots att en del av mig bara ville springa därifrån. När jag satt mig ner plockade jag nästan genast fram min mobil och började blippa med den - ett beprövat säkerhetsbeteende. Jag gjorde inte så mycket väsen av mig under kvällen, ställde inga frågor eller så men svarade förstås på tilltal. Jag får alltid lite extra uppmärksamhet i dessa sammanhang eftersom jag är så ung. Och när skådespelarna frågade vilka som hunnit se pjäsen än höll jag upp två fingrar för att visa att jag sett den två gånger, och då blev de nyfikna på vilka versioner av den jag sett. Så jag hamnade i fokus där en liten stund, vilket kändes både läskigt och roligt.

På sätt och vis känns det ganska tröstlöst att jag fortfarande har ångest i sådana här situationer, trots att jag varit i dem så många gånger och "borde" klara av dem utan problem vid det här laget. 😔 Men jag försöker tänka på att målet inte är att hindra känslor från att komma (det är nämligen omöjligt), utan snarare att bli bättre på att hantera dem när de kommer. Att inta ett mer accepterande förhållningssätt till mina känslor. Det är något jag jobbar stenhårt på, och det är så himla svårt men så otroligt viktigt. Och när nedstämdheten smög sig in idag, över att den oönskade ångesten fanns där, uppmärksammade jag faktiskt vad som höll på att hända och påminde mig själv om allt detta. Och då kändes det lite lättare. 👍

 

Mensen lyser med sin frånvaro och PM(D)S-helvetet håller i sig. Har känt mig fortsatt låg idag. 😔 Att vi är mitt i den mörkaste, tristaste månaden på hela året gör ju inte precis sitt till heller. Hoppas att det vänder snart... 

 

Arbetsdagen avslutades med ett besök på gymmet, vilket var roligt men ändå inte lyckades lyfta upp mig ur mitt själsliga mörker. Vi fick prova på marklyft, något jag aldrig gjort förut... 

 

Igår skulle syrran och jag ha städat och julpyntat lägenheten. 🎄 Men jag orkade inte. 😴 Trötthet och PM(D)S gjorde att jag mest bara ville hänga i soffan (innan syrran kom satt jag nästan och grät). Vi kollade på en film, och sedan låg jag med huvudet i syrrans knä och vilade och tyckte synd om mig själv (må mensen komma snart! 🙏).

På kvällen besökte jag min älskade teater tillsammans med mamma och hennes man och såg Alla mina liv (andra gången för mig, första gången för dem 😉). Eftersom restriktionerna släppt skulle vi ha fått nya biljetter (utan avstånd mellan platserna), men mamma hade inte fått någon ny biljett utan hade en plats långt ifrån oss andra. 😕 Jag anlände till teatern före de andra, och kontaktade personalen och förklarade situationen - så när mamma och hennes man kom dit hade jag redan hunnit ordna en ny biljett så att vi alla tre fick sitta på samma rad. 👍 Jag känner mig väldigt duktig som fixade detta. Nog för att jag är ganska tjenis med teaterns publikvärdar, men det kändes ändå lite läskigt. Så heja mig som gjorde detta. 👏 Jag kunde ju liksom ha väntat och låtit mamma lösa det hela...men det gjorde jag inte. 😊

Själva pjäsen var bra den här gången också, och faktiskt HELT annorlunda än sist - publiken svarade annorlunda redan på den allra första frågan, så efter det var ingenting sig likt. Så det var bara de första minuterna jag kände igen. 😂 Himla spännande!

Idag har jag känt mig rätt nedstämd och ängslig större delen av dagen, men eftersom jag vet att det är PM(D)S-relaterat så har jag inte gjort någon större sak av det. Jag har hållit mig inne i lägenheten hela dagen, och tvättat och spelat datorspel och maratonlyssnat på RED (Taylor's Version). Och mumsat i mig en chokladkaka som syrran köpte till mig igår. 🍫❤

Nu ska jag försöka sova. Och sedan hoppas jag innerligt att jag vaknar upp med mens imorgon. 🙏

Inatt släpptes kortfilmsversionen av "All Too Well" och den är bara helt epic... 😭💔 

 

(Ja, det innebär en ständig utfodring att vara på konferens. 😂)

Även idag höll jag i en programpunkt, och även idag var jag väldigt nervös. Men jag klarade av det, och det kändes rätt okej ändå. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer känna mig rakt igenom bekväm med att stå och prata inför publik, men jag är stolt över att jag under vissa förutsättningar överhuvudtaget kan klara av det nuförtiden. 👏

Åh, en sådan underbar start på dagen! Äntligen är den här! Den nya, Taylor-ägda versionen av RED-albumet - inklusive den aldrig tidigare hörda 10-minutersversionen av "All Too Well". Lyssna! Njut! Fira! 😍😍😍😍😍 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag var så nervös att jag nästan skakade när jag stod där inför allihop och pratade. Men det gick rätt hyfsat ändå. Och det här är ju en grupp som jag känner mig trygg med, så det är ett perfekt sammanhang att öva på sådant här läskigt i. 🙏 Och jag känner mig så stolt varje gång jag klarar av det. 😊

Jag passar på att blogga nu, för vi ska äta middag tillsammans ikväll och det blir nog ganska sent så jag orkar troligen inte blogga efteråt. Eller göra någonting annat heller för den delen - så jag har både duschat och tagit mina kvällsmediciner och borstat tänderna redan nu för säkerhets skull. 😴

Jag måste ju såklart leva upp till stereotypen av en bloggare och fota maten. 😉 Men jag tog även några bilder av de vackra interiörerna...

Jag älskar verkligen sådana här gamla vackra miljöer. 😍😍😍 Mitt hotellrum är betydligt mer modernt, men jag blev sjukt imponerad av det också...

Nu är det inte så lång tid kvar till middagen, så nu säger jag natti natti och hoppas att ni också får en fin kväll. 💖

I måndags kväll var det middag och möte med Pride-familjen. 🏳️‍🌈 Det var vi "vanliga" fyra plus barnet. De två nya styrelsemedlemmarna var inbjudna men hade båda två förhinder, vilket kändes trist eftersom jag vill börja lära känna dem men samtidigt lite skönt eftersom nya människor ju alltid är ganska påfrestande för mig (hur trevliga de än må vara). Men vi ska ses nästa vecka allihop, och det blir nog bra.

Idag har jag varit hos tandläkaren, för första gången på jag vet inte hur länge (de har prioriterat de mest brådskande fallen under coronapandemin, och jag ingår liksom inte i den kategorin). Jag älskar att gå till tandläkaren. Vilket väl är konstigt i största allmänhet. Men ännu konstigare blir det när man tänker på att det jag alltid får göra där är att ta röntgenbilder av tänderna (vilket jag hatar eftersom det ofta sätter igång kräkreflexerna) och att ta bort tandsten (vilket jag hatar ännu mer eftersom det är så obehagligt att jag försöker tvinga mig själv till utomkroppsliga upplevelser under proceduren). Ändå älskar jag att gå till tandläkaren. Jag lyckas liksom förtränga de obehagliga aspekterna. Kvar finns det trevliga bemötandet från personalen, de trivsamma lokalerna, berömmet jag får för att jag är så duktig med mina tänder, lättnaden över att få bekräftat att allt ser bra ut och den härliga känslan av att ha fått bort all tandsten. 😊👍 

När behandlingen var klar vågade jag mig på att fråga tandläkaren hur status är med min sista kvarvarande visdomstand. Jag är liksom lite orolig för att få problem även med den, precis som med de tre tidigare. Och han sa att man förstås aldrig kan veta, men visade mig på röntgenbilden hur långt ner den ligger och bedömde att den sannolikt kommer stanna kvar där. Det var skönt att höra. Och jag känner mig stolt som vågade fråga. 😊👍

Sedan kom fredagen och då var jag ju ledig igen. Det kändes lite dumt att bara jobba en dag den här veckan och jag övervägde nästan att jobba på fredagen...men vid närmare eftertanke har jag fortfarande väldigt mycket flextid att ta ut och jämfört med högsäsongen så har jag inte alls mycket att göra just nu. Så jag stannade hemma på fredagen.

Och det var nog lika bra det, för jag började känna mig sämre igen. Det onda i halsen var tillbaka, och så började jag få hosta också. 😕 Så jag tog det rätt lugnt hela dagen. Mamma kom och hälsade på en stund på eftermiddagen, det var mysigt. 😊❤ Och på kvällen gick jag till teatern. Jag kände mig lite tveksam till att gå dit i mitt tillstånd, men eftersom jag blev sjuk redan i söndags tänkte jag att jag nog inte var så smittsam längre...så jag gick dit. 🎭

Först var jag och lyssnade på ett samtal mellan regissören Johan Huldt och skådespelaren Sven Angleflod om pjäsen Alla mina liv. Det var riktigt intressant och roligt, ett fint försnack innan föreställningen. 😊👍 Två äldre damer kom och satte sig vid mitt bord, vi småpratade lite innan samtalet började (det var trevligt och bara lite jobbigt). Samtalet hölls högst upp i teaterhuset (okej, nästan högst upp då - vi var inte uppe på vinden 😉), på det som kallas andra raden (två trappor upp). Jag vet inte om jag någonsin har varit där uppe tidigare faktiskt, i allmänhet håller jag mig ju nere på parkett och ibland uppe i Teaterbaren (som ligger på första raden, en trappa upp). Så bara det var ju lite spännande. ☺

Efter samtalet fick vi stanna kvar och titta på generalrepetitionen av pjäsen (Norrköpingspremiären var igår). Det var verkligen en speciell upplevelse. Jag har nog aldrig sett någon ens i närheten så interaktiv pjäs som den här - vi i publiken fick vara med och göra olika val åt karaktärerna (genom majoritetsbeslut via handuppräckning) och därmed påverka vilken historia som skulle berättas uppe på scenen. Pjäsen har åtta olika slut (sexton i originalet, men här nerbantat till åtta för att göra det mer hanterbart för alla inblandade) och tydligen blev alla olika varianterna spelade när pjäsen gick i Linköping tidigare under hösten. Det vore roligt att få se alla olika, och som ni vet är ju inte jag främmande för att gå och se samma pjäs eller musikal om och om igen... 😉

Jag satt och hostade med jämna mellanrum under hela föreställningen, vilket kändes ganska jobbigt. 😖 Men jag försökte passa på när det var ganska mycket andra ljud (som applåder och dylikt) för att störa så lite som möjligt. Något annat som var jobbigt var hur jag började reflektera kring det här med val, hur minsta lilla val vi gör kan påverka så himla mycket och styra livet i en helt annan riktning än om vi gjort lite annorlunda. "Tänk om..." 😱 Sådant här tänker jag på ibland och jag får alltid panik, så jag försöker att inte göra det. Men nu var det lite svårt att undvika, eftersom det var själva temat för pjäsen ifråga.

Igår var det ju lördag, så då var det såklart systerdag. ☺❤ Syrran och jag hade tänkt julpynta min lägenhet (sent, jag vet - det brukar ju ske i oktober 😉), men jag kände mig fortsatt risig och orkade inte. Så vi hängde mest i soffan och tittade på film. 📽 På kvällen skulle jag ha deltagit i invigningsfesten i nya bågskyttelokalen, men jag orkade inte. Och imorse skulle jag ha åkt dit och skjutit med min bågskyttekompis, men det orkade jag inte heller. 😔 Det känns tråkigt att helgen inte blev som jag tänkt, men den har varit bra ändå. Jag har tagit det lugnt och försökt kurera mig så gott jag kunnat. Nu kan jag bara hoppas att jag kvicknar till igen under den kommande veckan och orkar mer då. 🙏

PS. Igår fick jag kartnålssammanfattningen av oktober från Google, och den såg ut såhär...

Jag började känna mig lite risig redan i söndags, men det gjorde jag mitt bästa för att ignorera. Igår mådde jag ännu sämre, och försökte kurera mig så gott jag kunde. Imorse gick jag upp med den fasta föresatsen att gå och jobba idag. Men jag fick inse att det inte var någon bra idé, så jag sjukanmälde mig och återvände till sängen. 🤒 Och där har jag tillbringat större delen av dagen. Sträckläst två Anna Ahlund-romaner (Saker ingen ser och Ganska nära sanningen, jag kan varmt rekommendera båda - och även såklart Du, bara som jag ju blev helt golvad av när jag läste den 😍) och känt mig allmänt ynklig och eländig. Jag avskyr att vara sjuk. 😔

Det är jobbigt i sig att vara sjuk, men nästan ännu jobbigare är det att inte få hålla igång mina vardagsrutiner och gå till jobbet som vanligt. Jag har ju varit ledig några dagar nu och såg fram emot att få börja jobba igen, och ikväll skulle jag dessutom ha ätit middag med Pride-familjen...och så blev det inte så. 🙁 Jag har märkt hur nedstämdheten smugit sig på idag, som en mörk skugga. Jag blir rastlös, ängslig, börjar tänka för mycket...det är inte bra för mig att gå hemma såhär. Jag vill verkligen gå och jobba imorgon, men hyser inga större förhoppningar om att jag kommer vakna upp symptomfri imorgon bitti. 😕 Pride-familjen umgicks jag med en stund via videolänk förut, och det var trevligt men inte detsamma som att ses IRL. Måtte jag bli frisk snart... 🙏

Jag var en av de sista gästerna att lämna krogen på söndagskvällen, och dök sedan inte upp på kontoret på måndagsmorgonen. I sak är ju detta helt sant, men gud vad illa det låter. 😂 (Ni vet ju varför jag befann mig på krogen igår, och idag har jag helt legitimt semester från jobbet...men en kan väl få skoja lite. 😉)

Jag vaknade före klockan fem imorse i min hotellsäng, efter mindre än fem timmar sömn - och kände mig mirakulöst utvilad. Så jag skuttade ner till frukostmatsalen - den öppnade klockan sex, jag var där några minuter över och var första gästen på plats. Sedan återvände jag till mitt rum och lade mig för att vila en stund - och insåg att jag nog behövde lite mer sömn trots allt. 😴 Jag sov fram tills jag skulle ha videosamtal med min terapeut vid niotiden.

Och det blev ett jättebra samtal. För en gångs skull hade jag gjort min hemläxa ordentligt, och jag tog även upp några andra saker jag ville prata om och fick bra input kring. 👍

Sedan packade jag ihop mina saker, checkade ut från hotellet och traskade iväg till tågstationen. Jag kände mig färdig med Motala för den här gången och ville bara komma hem igen.

Någon biljett till pendeltåget lyckades jag dock inte köpa i appen, för min bank låg tydligen nere. Vilket skapade ett stort stresspåslag hos mig. 😱 Men jag uppsökte tågvärden, som var medveten om problemet och sa att jag fick åka med ändå. 👍 Det kändes himla busigt att åka tåg utan biljett (även om det var med tågvärdens godkännande), och jag gjorde flera nervösa försök att köpa en biljett. Och i Mjölby lyckades det äntligen! Det var väldigt skönt att få göra rätt för mig. 😊👍

Väl hemma har jag tagit det tämligen lugnt och mest legat i soffan och tittat på film. Jag är nog inte riktigt kry faktiskt. 🤒 Hoppas att det är bättre till imorgon - jag kan ju inte vara ledig fredag till måndag och sedan sjukanmäla mig på tisdagen, någon måtta får det vara med frånvaron... 🙈