Sista dagarna i november
Min sinnesstämning har skiftat ganska mycket de senaste dagarna. Jag var ju så himla glad i lördags, men i söndags kände jag mig ganska låg och nedstämd och rastlös. Kanske söndagsångest, kanske en reaktion på att det varit en så lyckad dag dagen innan (jag brukar kunna känna mig nedstämd efter att något har känts riktigt bra). Men det svängde lite på eftermiddagen, då jag gick på bio tillsammans med Pride-familjen och såg Tove på Norrköpings Filmfestival. Det var vi som hade valt ut filmen, vilket kändes himla coolt, och två från styrelsen höll i ett litet samtal efteråt. Det blev lyckat, även om det inte var supermycket folk i salongen. Filmen var helt fantastisk, och det kändes fint att få hänga med dessa fina människor några timmar.
Jag hade ju julpyntat i trapphuset på söndagsmorgonen, och när jag lämnade lägenheten för att gå iväg till bion några timmar senare såg jag att en av de små figurerna jag ställt ut hade gått sönder...
Det kändes väldigt tråkigt, att mina grannar inte värnar mer om den glädje jag försöker sprida i huset (jag misstänker starkt att det är byrackan som ställt till det). Men de hade i alla fall lagt upp den demolerade lilla granen där den stått igen, och inte bara låtit den ligga på golvet i bitar. Så det var ju alltid något. Och det var ganska enkelt att limma ihop den igen. Så ingen större skada skedd (och jag tog det nog hårdare än "normalt" för att jag redan kände mig låg).
På söndagskvällen genomförde jag ett av mina mest avslappnande yogapass. Sedan tog jag en varm dusch. Och sedan gick jag och lade mig och lyssnade på min mest effektiva insomningsmeditation. Så jag slocknade redan före åtta på kvällen, och vaknade tidigt på måndagsmorgonen och kände mig utvilad för första gången på jag-vet-inte-hur-länge. En sådan otroligt underbar känsla! Jag anlände till kontoret strax efter klockan sex på morgonen, vilket är så jag vill ha det men sällan har haft det på sista tiden. Och jag upptäckte att mina kollegor tydligen julpyntat i fredags...
Det gjorde mig både glad och ledsen. Jag älskar ju julpynt, och granen var jättefint klädd och jag hade fått en ljusstake i mitt fönster som lyste så välkomnande emot mig. Ändå gjorde det mig lite vemodig. Att jag inte varit med. Jag hade velat vara med. Jag tror inte att det varit en enda jul då jag INTE varit delaktig i att plocka fram julsakerna på jobbet. Så det kändes lite sorgligt. Men fint.
Arbetsdagen avslutades med ett gymbesök, och den här gången låg fokus på benen. Och det var mer styrka än flås, så jag tog mig igenom hela passet utan att behöva avbryta (även om jag tog lite pauser då och då). Det var himla roligt (även om mina ben inte håller med om det idag).
Jag hade väldigt svårt att somna på kvällen, trots min episka meditation för detta syfte, och sedan vaknade jag vid tretiden på natten och lyckades knappt sova någonting alls efter det. Så idag är jag helt slut. Vilket inte är superlämpligt eftersom jag och två av mina kollegor är på kurs idag och imorgon (jag sitter på mitt hotellrum just nu) och behöver fokusera mycket och vara skärpta.
Vi är på superfina Söderköpings Brunn. Jag har inte varit här sedan studentbalen i juni 2006 (okej, kanske någon julmarknad för några år sedan också), och det kändes både välbekant och främmande. Det har väl hänt en del här sedan dess (och jag var ärligt talat inte helt nykter under balen). Himla fint och julmysigt är det i alla fall.
Mitt hotellrum är inte särskilt imponerande dock. Och det är väl inte hela världen hur det ser ut egentligen, men det värsta är att det är så fruktansvärt KALLT. Det har varit kallt i kurslokalen hela dagen idag (folk har på riktigt suttit i jackor och filtar framför sina datorer), så jag hade sett fram emot att få checka in på ett varmt hotellrum...men så är det också kallt! Brrr! Jag sitter just nu inlindad i mitt täcke och har dragit upp värmen på elementet till max, men det hjälper inte. Hoppas att jag kommer kunna somna sedan i alla fall. Och hoppas att jag kommer känna mig ljusare till sinnes imorgon (jag känner mig lite ledsen just nu, men det är nog mycket trötthet). Imorgon är det ju december och jul "på riktigt", så jag hoppas på en harmonisk sinnesstämning.
Jag tar och avslutar inlägget med bilder på vad jag utfodrats med idag...
Kursanordnaren hade visst missat att meddela hotellet mina kostrestriktioner, så de hade inte gjort i ordning någon ätbar lunch åt mig. Men de löste det förvånansvärt snabbt - de andra vid bordet hade knappt hunnit äta upp sin mat när jag fick in en superfin rätt på värsta snabbmatsserveringstiden. Tjejerna i serveringen bad så hemskt mycket om ursäkt, men jag svarade att det ju inte var deras fel. Kursanordnaren däremot fick ett mindre nöjt mejl ifrån mig... Resten av dagen har det fungerat bra med maten, och det kommer det förhoppningsvis göra imorgon också.
Trackback
