Det sista samtalet


Idag hade jag det allra sista samtalet med psykologen jag haft kontakt med sedan hösten 2018. Jag har vetat ända sedan augusti att hon skulle försvinna (på grund av hennes återkommande sjukskrivningar har utfasningen dock dragit ut på tiden), så jag har ju hunnit vänja mig vid tanken...men det känns ändå konstigt. Sorgligt. Jag kommer verkligen sakna henne. Hon är den bästa samtalskontakt jag någonsin haft. 💔

Men jag är på en helt annan plats nu än i början av vår kontakt. Jag har fått med mig massor av redskap och insikter. Jag mår överlag bättre (även om jag kraschar emellanåt). Och hon har tilltro till mig och min förmåga att klara mig (jag behöver bara ha tilltro till mig själv också). Hon sa massor av fina och peppande saker idag, och hon påminde mig även om att då och då titta på vidmakthållandeplanen vi skrivit för att se vilka framsteg jag gjort, vilka riskfaktorer som finns för mitt mående och vilka strategier jag kan ta till för att må bättre.

Och så har jag ju min nya (okej, vi har haft kontakt i flera månader, men RELATIVT nya) terapeut att fortsätta arbeta med, så jag känner mig relativt lugn i att släppa taget om min psykolog. Även om det känns vemodigt att ta farväl, är jag tacksam för allt hon hjälpt mig med under de senaste åren. 🙏

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback