Jag är så less på att höra att jag måste ändra på mig. Att jag inte duger som jag är. Att jag måste bli någon annan. Att jag är för tyst, för tillbakadragen, för passiv, för undvikande. För fel för att vara en fungerande människa i dagens samhälle. 

 

Även om det levereras i välmening och i förskönande omskrivningar. Såsom att jag har utmaningar som jag måste jobba med om jag vill komma framåt och lyckas i mitt framtida yrkesliv. 

 

Alltid kommer det. Genom hela livet har jag fått det deklarerat för mig i olika sammanhang, att det är FEL på mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag hela tiden utvecklas som person, hur mycket mer jag vågar och klarar av nu än tidigare, hur många obehagliga situationer jag försätter mig i och klarar av. Jag möter mina rädslor varenda fucking dag (mer eller mindre). Efter en dag på jobbet, omgiven av människor och telefonsamtal, är jag helt energidränerad. 

 

Jag har social fobi. Och det är komplicerat.