Idag har jag äntligen tagit tag i japanskastudierna. Det är jätteroligt - och jättesvårt! Och väldigt frustrerande. Jag fungerar nämligen så att jag vill vara duktig på saker och ting första gången jag provar på dem - är jag inte det så blir jag typ helt knäckt och vill inte försöka mer (som tur är brukar det gå över och ersättas av nä-nu-jävlar-ska-jag-fixa-det-här efter ett tag...och sedan pendlar jag fram och tillbaka mellan dessa båda inställningar).

 

Bara att skrivtecknen är annorlunda...och så ordföljden...och uttalen...det gör det så himla komplicerat att få fram minsta lilla mening! Herregud...jag fattar inte att den vackra flickpojken började studera detta på eget initiativ redan som BARN! Det är värt en hel del respekt faktiskt.

 

 

(Och angående rubriken, om ni nu har brytt er om att köra Google Translate på den och blivit lite förvirrade - nej, jag heter inte "Marin", men i japanskan verkar man inte kunna skilja mellan "R" och "L"...så jag får skriva mitt namn マリン helt enkelt.)