Bågskyttesöndag 🏹

Det är söndagskväll och än så länge har jag inte upplevt någon söndagsångest idag. 👍 Det har förvisso varit en ganska fullspäckad dag. Den inleddes med bågskytteträning imorse tillsammans med min bågskyttekompis, jag sköt totalt 132 pilar och vid en omgång träffade TVÅ i gult. 🏹 I torsdags började det låta konstigt om strängen och idag lyckades jag både lokalisera felet (den övre lemmen började sitta för löst) och rätta till det med hjälp av en insexnyckel. Kände mig sjukt proffsig. 😊✌




Även eftermiddagen bjöd på en bågskytterelaterad aktivitet. Jag promenerade iväg till klubbens utomhusbana och träffade två seniora bågskyttedamer. Jag har inte träffat dem under hela Coronaeländet, så det kändes fint att se dem igen. 😊 Vi satt och pratade i över en timme, om bågskytte och om annat. Helt out of the blue frågade en av dem mig hur det gick med årets Pride, om det blev bra trots att den blev digital. Och jag blev så förundrad över att hon hade koll på det. Där spelar väl mina egna fördomar in, för det kändes lite smått surrealistiskt att prata Pride med en straight 70-åring som jag ännu inte känner så väl. Men fint. Båda damerna började räkna upp HBTQ-personer bland sina nära och kära. Jag fick frågan om jag lever tillsammans med någon, och det var underförstått att de menade en tjej. Så fint. 🏳️‍🌈💖

Jag fick sällskap med en av damerna under nästan hela hemvägen, för hon ville passa på att gå en promenad innan hon gick hem till sig. Jag tyckte att det var trevligt, men Ångestmonstret fick spelet. När vi hade varit tre vid utomhusbanan så hade ju inte jag behövt ta något direkt ansvar över att hålla igång samtalet, men när vi bara var två under hemvägen blev det ju en helt annan sak. 😖 Jag kom inte på någonting att säga, blev uppstressad över detta, försökte febrilt komma på någonting att säga och blev ännu mer uppstressad över att jag inte lyckades. 😱 Så det var mest hon som ledde samtalet. Hon kommenterade detta när vi skulle skiljas åt, att det mest var hon som pratat, och jag vet inte om det var självkritik eller kritik mot mig eller bara ett neutralt konstaterande. 🤔 Hur som helst höll min hjärna på en hel del med post mortem under återstoden av hemvägen...

Nu känner jag att jag håller på att somna, så jag ska sluta blogga inom kort. Vill bara avsluta med att dela med mig av en bild på min nya, vackra MP3-spelare som jag fick hem i torsdags och som jag sedan dess fyllt med över 900 låtar (vilket kanske är lite onödigt med tanke på att jag ändå nästan bara lyssnar på Taylor 😉)...


Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback