Det börjar ljusna ❤


NU känner jag mig ÄNTLIGEN tillräckligt på banan igen för att orka skriva ett vettigt blogginlägg. Så här kommer det. ❤

Den här veckan har verkligen varit fullkomligt vidrig energimässigt. Jag kan inte minnas att jag har upplevt utmattning på den här nivån tidigare. Jag har sovit tillräckligt (cirka 8-9 timmar per natt) men ändå känt mig helt slut när jag vaknat. Och jag har fortsatt känna mig helt slut hela dagarna, samt haft hemskt ont i huvudet, varit superkänslig och upplevt en allmän förvirring och glömska som inte är lik mig. Det har varit riktigt skrämmande. 😥😔😱😨🙁

I onsdags hade jag samtal med psykologen, och tack och lov för att jag alltid antecknar under våra samtal - i synnerhet den här veckan när mitt minne varit som ett såll. Jag ska försöka sammanfatta samtalet utifrån mitt klotter...

Vi pratade förstås mycket om stress, trötthet, utmattning och utbrändhet. Jag tror att hon är lite orolig för mig faktiskt, och det är jag ju själv också. När jag försöker vidta åtgärder för att bryta stress så blir jag ÄNNU mer stressad, vilket hon säger beror på ovana. Jag är van vid att lyssna på stressignaler och gå in i dem, vilket skapat en inlärning om att jag MÅSTE agera på detta sätt när stresskänslorna kommer, så när jag försöker agera på motsatt sätt och varva ner istället orsakar det panik i hela systemet, för att jag inte gör som jag "måste" i den situationen. Och det jag behöver göra då är INTE att ge efter för den paniken utan tvärtom att stå emot obehaget och öva på att sätta gränser och ta pauser, för att lära hjärnan nya sätt att svara på stressignaler. Och genom att göra detta, att faktiskt sätta gränser och ta pauser, kommer jag enligt henne att i förlängningen skapa en större tilltro till mig själv och en insikt om att jag är värd detta. ❤

Vi gjorde en lite förenklad SORK-analys av detta. Att jag till exempel (S) får en uppgift som jag egentligen inte har tid med, men som jag upplever att (O) jag inte kan säga nej till för att jag inte vill göra andra arga eller besvikna och/eller för att jag inte vill känna det inre obehag det medför att inte prestera på topp, vilket leder till att (R) jag säger ja, vilket (K) leder till negativ förstärkning då det på kort sikt tar bort obehaget men på lång sikt leder till ökad oro och fortsatt stresspåslag. Det som händer på kort sikt är att jag upplever en inre tillfredsställelse, jag får en bekräftelse på att jag gör ett bra jobb, jag känner mig duktig, och min självbild som plikttrogen och högpresterande och en person som är duktig och gör rätt vidmakthålls och förstärks. Men på lång sikt kommer jag fortsätta med detta destruktiva beteende och sakta men säkert bryta ner mig själv. Jag vet med mig att det är väldigt viktigt för mig själv just att vara duktig och att göra rätt, men psykologen poängterade att det inte får ske till vilket pris som helst och att jag behöver öva på att inte sätta likhetstecken mellan att prestera högt och att duga som person. Det är något som jag rent intellektuellt egentligen mycket väl vet, men som jag ändå har väldigt svårt att ta till mig och som inte kan upprepas nog många gånger. ❤

Min sista anteckning från samtalet var uppmaningen "Ta hand om mig själv!" med stora bokstäver och understruken text. ❤ Och senare under dagen hade jag ett samtal med en av mina chefer, där jag berättade om min utmattning och att jag behöver ta det lite lugnare framöver för att det inte ska gå för långt (jag vill verkligen inte gå in i väggen). Och han var helt med på noterna och verkade ta mig på allvar, vilket var väldigt skönt då hela mitt prestationsbaserade inre fullkomligt skrek i panik över detta uppvisande av "svaghet" och "lättja". Jag gjorde klart att jag inte kommer att jobba mer än heltid den här veckan, och han var helt okej med det trots att vi är mitt inne i högsäsongen. Och nu såhär på söndagskvällen, efter en arbetsvecka på "bara" 39 timmar (jämfört med förra veckans nästan 52) och en helg då jag verkligen tagit hand om mig själv och gjort saker som gett energi (och faktiskt ORKAT göra saker, till skillnad från under veckan) så märker jag en påtaglig förbättring i min energinivå och i mitt allmäntillstånd. Men jag kommer fortsätta ta det relativt lugnt och försöka vara så rädd om mig själv som möjligt för att undvika fler veckor som den här.

Utöver att jobba mindre så har jag även tagit del av en fantastisk digital utbildning av Emanuel Nilsson om just stress och utbrändhet. Den kan jag verkligen rekommendera! ❤ Och så har jag som sagt sovit mycket. Och ätit gott. Under helgen har jag spelat väldigt mycket Sims (det kom ju ett nytt expansionspaket i fredags 😍), och så har syrran och jag tittat på film och monterat ihop ett skåp till min växande Frozen-samling. Leveransen från Ikea kom igår eftermiddag, och väntan först på telefonsamtalet och sedan på bilen skapade väldigt mycket ångest och kostade väldigt mycket energi under gårdagen. 😖 Men jag tog det någorlunda med ro (jag är ju van vid att det blir såhär), och medan chauffören bar in paketen ägnade jag mig åt att observera mina fysiska ångestreaktioner i kroppen och fundera över (o)rimligheten i att låta en händelse som var över på bara en liten stund och som verkligen inte var farlig på något sätt ta så himla mycket av min energi och uppmärksamhet under en hel dag.


Skåpet blev i alla fall perfekt, och jag längtar efter att fylla det med ännu fler fina saker. 😍❄ Men just nu ska jag bara sova. Och förhoppningsvis vakna upp till en betydligt piggare och drägligare arbetsvecka imorgon. ❤

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback