Tänka om och tänka tillbaka
Jag vaknade med tungt hjärta imorse. Ord kan inte beskriva hur besviken jag är över att inte få se Taylor live i sommar. 😔💔
När den första sorgen och smärtan (jag hade verkligen ONT i bröstet) lagt sig gick jag in i fixa-praktiska-detaljer-mode. Konsertbiljetterna kommer att återbetalas. Hotellrummet är avbokat. Tågbiljetterna är inte avbokningsbara men däremot ombokningsbara, och syrran och jag hade redan innan bestämt att om det värsta skulle hända så får vi väl hitta på någon annan resa att göra i sommar. Men igår kunde jag inte komma på någonting överhuvudtaget som jag vill göra - någonsin. 😔 Men imorse, under promenaden på väg till jobbet, slog det mig - jag vill åka till Kristianstad.
Kristianstad. Staden som jag flyttade till som förälskad nittonåring och började plugga på högskolan för att få studiemedel så att jag skulle ha råd med en lägenhet (som hopplöst psykfall med gymnasiebetyg från samhällsprogrammet och minimalt med arbetslivserfarenhet fick jag liksom inga jobb) så att jag skulle kunna flytta ihop med min dåvarande flickvän, som fortfarande gick på gymnasiet och bodde hemma hos sin mamma. Inte de ädlaste motiv för att börja plugga, men med facit i hand var min kandidatexamen och min kisse det bästa jag fick med mig när jag flyttade hem till Östergötland igen tre år senare med krossat hjärta, begynnande Imovane-missbruk och en kombinerad depression och livskris.
Jag har inte satt min fot i Kristianstad på nästan tio år. De senaste åren har jag dock lite smått börjat fundera på att åka dit någon gång, för att "reclaima" staden lite, och nu känner jag mig alltså äntligen redo att göra detta.
Som ett första steg (efter att ha fixat tågbiljetter och hotellrum) har jag letat fram den gamla externa hårddisken med bilder från den tiden. Det kändes lite awkward, men inte så jobbigt som det gjort tidigare, och jag upplevde betydligt större distans till bilderna än sist jag tittade på dem. Något som faktiskt var lite roligt var två mappar med bilder från de två lägenheter jag bodde i där - mina första hem efter att jag flyttat hemifrån. Den första var ett litet skyffe på 27 kvadrat på campus, i ett hus där det sprang råttor i väggarna och berusade studenter i korridorerna om nätterna...
Välkommen in!
På den här tiden var det svartvitt som gällde för mig.
Ganska mycket böcker...men bara en bråkdel jämfört med vad jag har nu. 😉
Jag ägde ännu inte likadana gardiner för flera fönster. 🙈
Min oerhört "mysiga" sovhörna. En 90-madrass direkt på golvet, med fläckar från tidigare hyresgäster på väggana.
Min dåvarande flickvän och jag hade pingviner som vår grej. Dessa saker har sedan länge förpassats från mitt hem och jag gillar inte alls pingviner nuförtiden. 🐧
Det otroligt stora "köket". Det fanns ingen diskmaskin. Och ugnen ingick inte i hyran - den utgjorde ett tillägg (som jag självklart betalade eftersom jag ville kunna baka). Ett pyttelitet kylskåp och ingen frys, bara ett litet frysfack inuti kylskåpet. Bara två plattor på "spisen". Och en kombinerad diskho och slask (hur äckligt?!). Studenter förväntas tydligen inte ägna sig åt matlagning... 🤷♀️
Det här var alltså före Hello Kitty-tandkrämens och den rosa färgens tid i mitt liv. 😉
Mina tre fönster. Med i princip ständigt fördragna gardiner - fy, vad hemskt det var att bo på bottenplan! 😖
Där bodde jag bara några månader, under hösten 2007. Jag fick inte vara sambo och inte ha några djur i den lägenheten, det stod i hyresavtalet. Så där kunde jag ju inte bo. Mamma skällde ut hyresvärden som lurat på mig detta skitkontrakt, så jag fick tillbaka mina köpoäng och i början av januari 2008 kunde jag och tjejen flytta in i den lägenhet som skulle bli mitt hem fram till sommaren 2010. Ett (jämförelsevis) riktigt slott på hela 30 kvadrat, på andra våningen och utan några restriktioner kring hur många människor (eller djur) som fick bo där. En bra bit från campus låg det också, så stökiga grannar var inte längre ett problem. 👍 Det första halvåret i den lägenheten var jag himla lycklig. ❤️ Sedan gick det sakta men säkert utför under de återstående två åren av min tid i Skåne...men det började i alla fall bra.
Gud, vad mycket levande växter jag hade på den tiden! Nu har jag två...och att kalla dem "levande" är väl att ta i, men de är vid liv i alla fall. 😉 Hur lyckades jag med sådant när jag var yngre?!
Och vad lite filmer vi hade! 😮 Väggarna var himla kala också - men det skulle snart komma upp en massa affischer från Okej-tidningen. 😉
Bokhyllan fungerade som en slags rumsavdelare, så att vi fick som ett sovrum bakom den.
Just det, jag brukade ju använda slips på den tiden. Jag var inte riktigt så femme då som jag är idag... 😉
Den lilla, lilla hallen.
Det ännu mindre badrummet.
Ett riktigt kök! Ett kök som faktiskt var ett eget rum, med en riktig spis och ugn, en riktig diskho och slask, en riktig kyl och frys...wow! 😍 Diskmaskin fanns ännu inte i min föreställningsvärld, så det kunde jag leva utan (även om det antagligen hade behövts 😉).
Det regnvåta köksfönstret. Jag kommer ihåg att det regnade väldigt mycket om vintrarna i Skåne - snö var mer sällsynt.
Oj, oj, oj. Vad skönt att jag inte bor där längre - och att jag överhuvudtaget inte befinner mig i den fasen av mitt liv längre (ekonomiskt, bostadsmässigt, relationsmässigt, känslomässigt, utvecklingsmässigt och så vidare). Men ändå lite roligt att se hur jag bodde som nittonåring. Vad kan jag säga...jag var ung. 🤷♀️
Kommentarer
Trackback
