Däremot har jag andra, objektivt sett relativt små saker som bekymrar mig just nu. Som att vi hade porträttfotografering till hemsidan idag på jobbet. Jag hade sådan jävla ångest - innan, under och efter. Jag HATAR att bli fotograferad. Jag drog ut på det in i det längsta, väntade till sist och lät kollegorna gå före...men till slut måste jag ju ställa mig framför kameran. På bilderna såg jag antingen lidande, nervöst fnissande eller superspänd ut. Fotografen hävdade att en av dem blev bra, jag höll verkligen inte med henne men tackade ändå nej till att ta en serie till - jag ville bara bort därifrån och tillbaka till tryggheten bakom mitt skrivbord. Så snart kommer det läggas upp en bild på mig på hemsidan där jag ser ut som fan. Jippi. Nu står mitt enda hopp till att hon är bra på bildredigering...

En annan sak som bekymrar mig nu är att jag ska åka ut till en kund imorgon. Det blir det första besöket av X antal, jag har lovat att jag ska hjälpa dem att få ordning på sin ekonomiavdelning och vem vet hur många veckor det kan ta... Herregud, jag fattar inte hur jag ska palla att jobba borta från kontoret så mycket, jag blir ju helt slut efter EN enda dag ute hos kund i vanliga fall. Jag går liksom på helspänn när jag inte är på hemmaplan, det är fan utmattande! Men...jag har själv gått med på det här, det var ingen som tvingade mig. Och jag tror faktiskt att det kan vara bra för mig, på lång sikt (på kort sikt är det mest plågsamt). Jag tror att jag kommer växa av att se att jag klarar av att styra upp en ekonomiavdelning i kaos - och av att se att jag klarar av att jobba utanför min trygghetszon dag efter dag utan att gå under. 👍

På onsdag kväll har jag planerat att gå på en föreläsning. Jag har aldrig varit där, känner så vitt jag vet ingen som ska dit och har redan hunnit försöka övertala mig själv otaliga gånger att helt enkelt stanna hemma istället. Men stället kommer att krylla av lokala feminister...coola tjejer som jag så gärna skulle vilja lära känna och engagera mig tillsammans med. Att gå på den här sammankomsten är en bra början. Förmodligen kommer jag dock bara sitta i ett hörn och inte prata med någon under hela kvällen, men chanserna ökar ju betydligt om jag faktiskt går dit än om jag bara sitter hemma.