Det känns för jävligt. Som ett misslyckande. Ledsamt och tungt och allmänt hemskt. Men det var nog trots allt det enda jag kunde göra. För att ha ett seminarium i veckan (där aktivt muntligt deltagande krävs) och därutöver grupparbeten varje vecka samt massiva självstudier, allt som allt beräknat till 20 timmars studietid i veckan...det är inte riktigt genomförbart för ett socialfobiskt psykfall med ett heltidsarbete.

 

Detta blir alltså min första studielösa höst på sju(!) år. Med undantag för tio veckors "sommarlov" de senaste åren har jag pluggat konstant sedan hösten 2007, med en studietakt som pendlat mellan 25-150 %. Bara den tanken gav mig rejäl ångest - så jag skyndade in på antagning.se för att se vilka kurser som fortfarande tar emot sena anmälningar, tänkte att jag väl i alla fall kan läsa någon liten 7,5 hp-kurs på kvartsfart inom något intressant ämne för att inte få fullkomlig studieabstinens. Men nej...jag tänker faktiskt inte läsa någon kurs nu i höst. Dock kommer jag självklart fortsätta plugga japanska, men utan lärare och seminarier och kurskamrater - bara jag själv och mina böcker.