En olycka kommer fan aldrig ensam
Ni kanske minns försäkringsnissen som kom till Körsbärsdalen i höstas och fick mig att fylla i en hälsodeklaration...? Idag kom resultatet av försäkringsbolagets bedömning i ett prydligt litet kuvert...
Jaha...vad ska man säga? FUCK YOU!!! skulle jag vilja skrika. Men det ligger liksom inte riktigt för mig. Så jag reagerar som jag brukar istället - jag blir ledsen.
Det här brevet kom vid lunchtid, och det förstörde hela eftermiddagen för mig. :( Jag fick ännu svårare att hantera pressen och stressen på jobbet, och jag märkte hur jag började uppträda irriterat mot mina kollegor (jag brukar annars vara ödmjukheten personifierad i Körsbärsdalen). Att Jossi dök upp och började skjuta brevduvor gjorde ju inte precis saken bättre. Jag kände mig inte så lite miserabel när jag gick därifrån. :(
Tack och lov finns ju då möjligheten att kraschlanda på syrrans soffa innan man går hem. :thumbup: Efter några timmar av prat, mjölk, choklad och bra musik kändes det lite bättre, och jag bestämde mig för att gå hemåt.
Men herregud...jag fattar verkligen inte hur jag ska överleva den här våren! :bigeyes: Troligen kommer jag behöva jobba sex dagar i veckan...och ovanpå det har jag ju min jäkla kandidatuppsats att skriva - när jag nu ska få tid till det. Något liv lär jag garanterat inte hinna ha.
Jag vill bara lägga mig ner och gråta.
Kommentarer
Livrädd
Försiktig fråga: Måste du skriva kandidatuppsatsen just nu eller finns det möjlighet att låta bli/skjuta upp?
Svar:
The Worrying Kind
Lillasyster
Gråt på så mycket du behöver så kramar jag dig under tiden <3
Jävla människor, har lust att slå dem! "Den där, det blir en godbit för Katla..."
Svar:
The Worrying Kind
Trackback