Jahapp. Klockan är väldigt-tidigt-på-morgonen-och-fortfarande-natt, men kissen tyckte att det var dags att gå upp. Hon körde sin sedvanliga terrorväckning (trampa, nafsa, vräka ner saker från nattduksbordet) och då är det inte mycket annat att göra än att lyda henne och gå upp. Även om klockan bara är tio över fyra. Och eftersom jag somnade så himla tidigt igår kväll var jag för pigg för att somna om sedan. Så nu sitter jag här. Och snörvlar. För jag har visst gått och dragit på mig en förkylning. :S Ja, ja...så går det när man klär sig som om det fortfarande vore sommar, fastän vi passerat gränsen till det mörka oktober. :P Men i mitt sinne är det ju faktiskt fortfarande sommar. :) Jag har inte gått in i den traditionsenliga höstdepressionen än - och någonting säger mig att jag inte kommer göra det heller (men nu kanske jag tar ut segern i förskott).