Igår kväll var sista föreställningen av Atlantis. Det var lika underbart som vanligt förstås - men sorgligt, när jag tänkte på att det var just sista gången.

Typ halva salongen var fylld av elever från skolan, så det var ett himla liv. :P Efter varje scen och varje sång skulle det klappas händer och jublas och stampas i golvet och skrikas...det var jättehärlig stämning. :)

Och bredvid mig satt en gullig liten tant. Vi småpratade i pausen och hon viskade lite till mig under andra akten. Jag var spänd som bara den, men hon var så trevlig så det gick ganska bra ändå.

På vägen hem hittade jag en affisch, som jag tog med hem. Den sitter nu på min köksvägg, som en påminnelse om denna underbara vecka. :)