När jag var 17 år deltog jag i en bibelbränning. Den skedde i hemlighet ute i skogen och samtliga närvarande var med på det. Själva handlingen kändes rebellisk och tillfredsställande i sig, det var inga troende kristna som behövde lida av det eller ens veta om det. Det kändes bara skönt och lite spännande och förbjudet att stå där ute i skogen och liksom skicka ett tyst FUCK YOU till kyrkans homofobiska historia. 

 

Jag skulle inte göra om det idag. Jag var tonåring då, jag är vuxen nu. Och som vuxen tycker jag att det är sjukt onödigt och väldigt fel att bränna upp böcker, oavsett deras innehåll. Det gör ont i mig att förstöra en bok (det var knappt att jag klarade av det ens för att kunna använda bilderna till mitt Rapunzel-skåp). Och att göra det för att provocera människor som boken ifråga är viktig för...det är bara elakt, vidrigt och kränkande - det fattade jag redan som tonåring. Tragiskt att det finns vuxna idag som fortfarande inte fattar det. 🙄