Amélie med nya ögon
Igår kväll var jag som sagt på teatern. Det var publikrepetition av musikalen Amélie, som har skandinavisk premiär imorgon. Jag har som en förberedelse inför detta under veckan beställt hem och tittat på filmen Amelie från Montmartre, för att se om jag ändrat uppfattning om den sedan jag var 13. Det har jag. Jag tror till och med att jag tycker att den är riktigt bra. Jag var dock PM(D)S-deppig när jag såg den nu i veckan och inte helt upplagd för några varmare känslor, men fick ändå ett positivt intryck av den. Konstig och knepig är den förstås och jag kan förstå att 13-åriga Malin inte blev så imponerad, men som vuxen känner jag en helt annan uppskattning. 👍
Musikalen är dock bättre. Såklart. Musikaler är alltid bäst. 😍💖 Inte så att Amélie kommer hamna på min topplista över episka favoritmusikaler (tror jag), men den var helt klart väldigt bra och överträffade mina förväntningar. 😊 Den var rolig och söt och udda och awkward och hoppingivande. Och musiken var medryckande, jag nynnade på den långt efteråt. 🎶
Så underbart att få hänga på min älskade teater titt som tätt igen också. 😍❤🎭 Jag betraktar mig ju lite som en inventarie på teatern och har känt mig ganska vilsen när jag inte fått gå dit som vanligt under pandemin. 😔 Men nu tar jag skadan igen! Redan imorgon ska jag tillbaka, och sedan nästa helg igen. 😊
Stöldgods från gårdagens föreställning. 😉 Nävars. Nino kastade ut ett gäng sådana här lappar i olika färger från scenen...och en landade typ på mig. Så den fick följa med hem. Som en souvenir. 😊
En glädjande nyhet jag noterade igår. Det har i alla tider varit en toalett för damer och en för herrar. Förra året noterade jag att det satts upp tillfälliga lappar om att toaletterna gjorts könsneutrala, som någon slags coronaåtgärd. Men nu har det kommit upp permanenta könsneutrala toalettskyltar, som dessutom verkar ha punktskrift under den "vanliga" texten. Heja, teatern! 👏 Så små enkla medel det kan räcka med för att skapa en mer inkluderande miljö. 😊👍
Kommentarer
Trackback
