När jag var på väg hem från teatern sent igår kväll fick jag syn på något som fick mig att överväga att ta en annan, längre väg hem (trots att jag var skittrött och ville gå kortaste vägen hem). Det var sent, det var mörkt, och på en lite avsides plats där det aldrig brukar stå några bilar parkerade stod nu tre BMW-bilar. En av dem spelade hög musik och runt den stod ett gäng killar i 20-årsåldern och såg allmänt gangsteraktiga ut. 😱

Jag hade kanske vänt om och gått en annan väg hem, om det inte hade dykt upp ett tjejgäng som skulle åt samma håll som jag. Jag slöt upp bakom dem, i någon slags (falsk?) trygghet i att inte vara ensam. När vi närmade oss killarna hann jag tänka ganska många läskiga tankar om vad de hade för sig där och vad de skulle säga eller göra när vi passerade.

Men så kom vi fram till dem. Och vad visade det sig att dessa "farliga" killar höll på med? De stod och blåste upp ballonger. 🎈 BALLONGER?!? 😲😲😲 Det var definitivt inte en av de aktiviteter jag föreställt mig. Och hur reagerade de på vår närvaro? De ropade glatt om att det var fest. Och fortsatte blåsa upp ballonger.

Jag började nästan skratta. Och jag kände inte längre något behov av tjejgängets "beskydd", så jag skuttade om dem och gick resten av vägen hem själv, djupt konfunderad över vad jag just upplevt.

Syrran brukar hävda att jag behöver bli mer riskmedveten och uppmärksam på min omgivning när jag rör mig ute på stan. Det kan för all del vara sant, jag vet ju att jag i allmänhet stänger in mig i min egen lilla bubbla och stänger ute omvärlden. Men efter igår kväll känns det snarare som att jag behöver tagga ner. Eller jag vet inte. Var detta bara undantaget som bekräftar regeln, eller behöver jag jobba med mina fördomar? 🤷‍♀️