Jag har varit fruktansvärt trött idag, men ändå känt mig på gott humör. Arbetsdagen avslutades med ett gymbesök tillsammans med några av kollegorna, det var roligt även om jag fick lite astmakänningar framåt slutet och tvingades avstå från att upprepa en av övningarna. När jag kom hem satte jag mig och spelade Sims och förundrades över att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill av min lediga tid nu när uppsatsen är i princip klar. Är det såhär det känns för folk som inte har en sysselsättningsgrad på 150 procent? 😉

Jag väntade mig inte respons från handledaren på mitt slututkast av uppsatsen förrän imorgon, men hon levererade redan ikväll. Och hon skrev verkligen jättefint och höjde min uppsats till skyarna. Jag skiftade mellan att glädjeskutta omkring i lägenheten och att nästan börja gråta av lycka och lättnad. Hon hade bara några småsaker att anmärka på, några av dem har jag fixat till nu ikväll och resten tar jag imorgon efter jobbet. Det känns helt lugnt. 😊

På onsdag ska jag lämna in den färdiga versionen inför opponeringen nästa vecka. Jag har varit så fokuserad på skrivandet att det här med opponering kommit lite i skymundan. Vilket är tur, för det är en fullkomligt vidrig och ångestframkallande situation. 😱 Jag är tacksam över att jag lyckats skjuta undan tankarna på den såhär länge. 🙏 Men nu går det nog inte så mycket längre till. Jag hoppas innerligt att jag kommer klara av att ta mig igenom eländet utan att må alltför dåligt...

Idag är det min födelsedag. Hurra, hurra, HURRA!!! 😊💖🎂🎈🎉🎁

Jag vaknade helt utmattad imorse efter att ha suttit och panikskrivit på kandidatuppsatsen till sent igår kväll. 😖 Så det var inte den där omedelbara födelsedagsenergin som infann sig direkt. Men dagen blev väldigt fin ändå, även om den kantats av både trötthet och stress.

Vid niotiden gick jag till bågskytteklubbens lokal för att återlämna nyckeln dit (eftersom klubben ska flytta till en ny lokal). 🏹 Jag fick en födelsedagspresent av min bågskyttekompis, och både hon och ordföranden och hans fru sjöng "Ja, må hon leva" för mig. Så himla gulligt. ☺💖 Lite jobbigt också såklart, precis som jag tyckte att det var lite jobbigt att bli firad på jobbet i fredags...men mest blir jag glad. Ångestmonstret uppskattar inte att jag hamnar i centrum för uppmärksamheten, men JAG blir jätteglad över att bli firad. 🎈🎉

Sedan blev det fortsatt firande och paketöppning hemma hos mig. Och jag fick så fina blommor och kort och presenter... ☺💖🦄🌸

Efter en stund blev jag dock tvungen att köra iväg mina gäster (vilken trevlig värdinna jag är 😉🙈), för jag hade fortfarande en del kvar att skriva på kandidatuppsatsen trots att jag satt med den typ hela dagen igår. Nu har jag ägnat större delen av eftermiddagen och kvällen åt den - strax före åtta skickade jag iväg mitt färdiga utkast till min handledare. 45 sidor, 15 742 ord. 😵 Jag hoppas innerligt att det inte är alltför mycket som behöver korrigeras innan slutinlämningen på onsdag... 😖 Det känns sjukt skönt att vara (förhoppningsvis) klar nu men sjukt irriterande att jag är ute såhär okarakteristiskt i sista minuten. Och ganska frustrerande att jag tvingats kapa och utesluta delar från analysen på grund av tidsbrist - jag skulle liksom kunna skriva en hel jäkla bok om representation av asexualitet i populärkulturen. Men, men...det får väl duga såhär. 🤷‍♀️

Nu ska jag hur som helst skaffa mig lite både välbehövlig och välförtjänt sömn. Natti natti! 😴💖

Och när jag kom hem väntade ett födelsedagskort från finaste Monika på mig i brevlådan... 🤗❤

Och så har min älskade mamma varit här i flera timmar idag och hjälpt mig att städa. ❤ Så nu är det jättefint här hemma. Det känns SÅ himla skönt. ☺👍 Jag har liksom varken haft tid eller ork att hålla efter mitt hem på sista tiden, så jag är oerhört tacksam över att mamma gjort så fint här hemma åt mig idag. 🙏

Och nu ska jag sova. 😴 Efter två nätter i rad med kass sömn känner jag mig helt förstörd. Så jag hoppas innerligt att jag får sova gott inatt och vaknar upp utvilad tidigt imorgon bitti, redo att skriva klart kandidatuppsatsen. Jag ska lämna in ett sista utkast till min handledare på söndag, men jag har ingen större lust att ägna min FÖDELSEDAG åt att panikskriva det sista på uppsatsen...så den får helt "enkelt" bli klar imorgon. Wish me luck... 😉

Det var en otroligt vacker morgon imorse. Sådär morgonen efter ett riktigt skyfall, med regndroppar ännu glittrande i spindelnät och från grässtrån... 

 

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men när det gäller den här bilden skulle jag snarare säga att den väcker tusen frågor. Som väl alla kan sammanfattas i ett stort fett VARFÖR??? 😉

Är det någon vänlig själ som ställt ut dessa utifall att någon förbipasserande går och äter någonting som behöver kryddas mer?

Är det någon som tagit med sina kryddor på en liten utflykt och radat upp dem på bron för att de ska få se tågen, och sedan glömt att ta med dem hem igen?

Är det någon som tappat dessa och inte orkat plocka upp dem (det ligger ju en påse bredvid), och sedan har det kommit förbi någon med OCD och ordnat dem i en prydlig rad?

Är det Jabbadoor som kommit hem från kriget med läckra kryddor som han radat upp för Atlas att beskåda? (Du behöver ha sett musikalen Atlantis för att fatta den referensen. 😉)

Är det någon slags obegriplig konstinstallation? Eller ett socialt experiment för att se hur folk reagerar? Kanske sitter det en dold filmkamera i närheten...?

Så många frågor! Så få svar.

Oj, oj, oj. Den här veckan blev det totalt 13,5 timmar övertid på jobbet, och efter det har jag ägnat hela helgen åt att skriva på kandidatuppsatsen. Så nu är jag TRÖTT. 😴😴😴 Ska försöka varva ner nu, så att jag orkar med ännu en vecka i den här andan. (Jag försöker hinna njuta lite av vårens estetik också, se bilden ovan. 🌸)

Jag tillhör tydligen en riskgrupp. Vad nu det betyder. 🤷‍♀️ Det verkar inte råda konsensus mellan olika källor kring vilka tillstånd som räknas till riskgrupper, men eftersom 1177 är en av avsändarna till brevet jag fick så får jag väl utgå ifrån deras lista (jag hittade ingen för Östergötland, men Stockholm hade en och den får väl antas gälla här också)...

På grund av mina allvarliga allergier kan jag dock inte boka tid rätt upp och ner utan måste kontakta vårdcentralen. Och det drar jag mig för, inte bara för att jag tycker att det är jobbigt att ringa utan främst för att min läkare på vårdcentralen är totalt dum i huvudet - hon hävdar på fullaste allvar att mina psykiska problem kommer försvinna om jag bara träffar en MAN att dela livet med, så jag hyser inget större förtroende för hennes förmåga att bedöma riskerna för mig kring coronavaccination. 😒 Så jag får väl hoppas att jag har tur och får prata med någon annan läkare istället. För någon sakkunnig måste jag prata med innan jag utsätter mig för en eventuell vaccination, jag är livrädd för att få en anafylaktisk reaktion av vaccinet. 😥

Trots att jag bytte papper flera gånger under dagen hade skorna inte hunnit torka helt när det blev dags att gå till gymmet på eftermiddagen. Men de var i alla fall betydligt bättre än imorse. 👍 Träningen var jätterolig idag, och trots att den var väldigt ansträngande och jag blev helt slut så fick jag inga astmakänningar och jag klarade av att genomföra hela passet utan att behöva avbryta. Så det kändes verkligen jättebra. 😊👍

Jahapp. Ännu en vecka av total tystnad på bloggen. 😕 Jag är inte alls nöjd med det, men antar att det får vara så just nu. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet just nu (den här veckan blev det 8,5 timmar övertid) och även sjukt mycket att göra med kandidatuppsatsen (jag har skrivit hela dagen idag, deadline för att lämna in ett sista utkast till min handledare är om två veckor och jag börjar känna mig vansinnigt stressad). Jag i princip bara jobbar, skriver och sover just nu. 😵😖 Det är jobbigt, men jag vet ju att det inte kommer vara såhär jämt utan handlar om en tillfällig period, så jag försöker bita ihop och kämpa på och härda ut.

Här kommer en liten summering av veckan som gått:

Jag blev uppringd av en krokodilsäljare från Telia, som helt sneaky försökte pracka på mig nya avtal (som jag varken behövde eller ville ha) genom att få det att låta som att han bara ringde för att informera om förändringar i mina befintliga avtal. Men jag började ana att det hela lät lite för bra för att vara sant (och jag fick honom efter en stund att erkänna att det han tänkte göra skulle innebära en kostnadsökning för mig, men det satt långt inne), jag poängterade att jag inte var intresserad av att beställa eller förändra någonting, men jag fick säga det flera gånger innan han äntligen accepterade och lade på. Sjukt oseriös säljare. 😠 Jag kontaktade Telias kundsupport (två gånger - första gången precis efteråt för att ge dem tölpens telefonnummer och informera om det inträffade, andra gången några timmar senare för att försäkra mig om att han inte lyckats mixtra med mina abonnemang) och nu kommer jag förhoppningsvis inte få fler samtal av den typen. Det här var ett sådant där sällsynt tillfälle då jag svarade i telefon trots att jag inte kände igen numret som ringde. Lite social fobi-träning, tänkte jag. Men jag antar att sensmoralen här är att jag bör återgå till att ignorera alla främmande nummer...? 🙄

Jag hade samtal med min terapeut på eftermiddagen. Vi pratade bland annat om unified protocol, vilket är en ny terapiform vi kommer testa framöver. Både hon och jag var av uppfattningen att det verkar vara en lovande metod för mig, men för ordningens skull ställde hon ett antal kontrollfrågor för att säkerställa det...vilket bekräftade att vår känsla var rätt. 👍 Efter samtalet beställde jag hem en arbetsbok som vi kommer jobba utifrån. Jag känner mig superpepp på att få testa det här. 😊

Jag hade en bokslutsgenomgång med en kund inbokad kl. 11. Vilket förstås gjorde att jag var ett komplett nervvrak under de första fem timmarna av min arbetsdag. 😱 Men det gick jättebra - det tog typ tio minuter, kunden var jättetrevlig, jag kunde svara på alla hans frågor, allting gick bara bra. Och det visste jag ju rent logiskt att det skulle göra. Men ångest är inte logisk. Bara sjukt störande. 😒

Jag bröt ihop på kontoret. 😢 Alltid lika jobbigt när det händer. 😔 Och efteråt hade jag svårt att släppa det och komma upp på banan igen. Som det brukar bli.

Efter en lång och intensiv arbetsvecka kände jag mig helt slut och hade en dunkande huvudvärk, så det blev inget uppsatsskrivande eller tvättande på kvällen som jag hade tänkt utan jag gick bara och lade mig. 😴

Lördagar är systerdagar. ❤ Veckans vilodag, som bara är till för rekreation och nöjen. ☺ Syrran och jag gick en promenad i vårsolen bort till bågskyttelokalen för att hämta hem min utrustning (eftersom klubben kommer flytta till en ny lokal framöver och den gamla ska tömmas). 🏹 Och vi släpade hem 24 rullar toalettpapper från affären (för att jag skulle få ett Lambi-gosedjur på köpet 🐑) utöver tre påsar med matvaror. 😉 Och vi beundrade fjärilarna i Knäppingsborg (se bilden överst i inlägget). 🦋 Och bara hade det allmänt mysigt. ❤

Jag har som sagt skrivit på kandidatuppsatsen hela dagen idag. Så jag är ganska trött nu och tänker väl försöka sova snart för att orka med ännu en intensiv vecka. 😴 Natti natti!

Idag kom ÄNTLIGEN mensen! 👍👍👍 Inte så att jag har längtat efter den precis, men det är klart att jag blir fundersam när den uteblir i nästan TVÅ MÅNADER... 🤔 Det har blivit såhär förr under högsäsong, så jag gissar att det är någon form av stressreaktion. Hur som helst, nu är den här i alla fall. Och jag hoppas att den återgår till en mer regelbunden cykel nu...

I förmiddags när syrran och jag var på väg hem från mataffären hörde vi någon bakom oss kommentera mitt rosa hår. Vi vände oss om och där stod en skäggig gubbe som såg rätt sliten ut, både i ansiktet och i kläderna - och jag misstänker starkt att han inte hade alla hästarna i stallet. Han tyckte att mitt hår var coolt, jag tackade artigt för komplimangen och trodde/hoppades att det skulle vara slutet på vår konversation. Men nej, han slog följe med mig och syrran nerför gatan och ställde en massa frågor till oss som syrran blåljög till svar på och jag svarade ärligt men vagt på (jag är askass på att ljuga överhuvudtaget, och i en sådan där uppstressad situation hade jag inte ens kunnat försöka 😵). Han berättade en massa osannolika saker om sig själv (att han precis köpt en lägenhet för 17 miljoner, att han ägde ett företag och så vidare) och ställde som sagt en massa frågor om oss men han verkade inte lyssna så noga på svaren för samma frågor återkom flera gånger (det var nästan som att prata med ett fyllo). Med stigande panik undrade jag hur länge han tänkte följa med oss egentligen (vi hade inte så himla långt kvar hem) och hur vi skulle lyckas bli av med honom. Men han löste det problemet själv genom att plötsligt önska oss en bra dag och vika av åt ett annat håll. Vi försäkrade oss om att han inte befann sig inom synhåll innan vi gick fram till min port.

Jag är tacksam över att syrran var med. Jag vet inte om jag hade kunnat hantera den här situationen själv. 😰 Och nu är jag jättenojig för att stöta ihop med honom igen... 😱 Det är klart att psykfall och original måste få finnas i samhället - men måste de vara så jäkla kontaktsökande?! 😖