Extrem social exponering đ”
Jag överlevde dagens prövning! †Jag nÀrvarade vid en kunds ÄrsstÀmma via videomöte och redogjorde för Ärsredovisningen och revisionsberÀttelsen inför 88 % av bolagets aktieÀgare...och jag överlevde.
Imorse höll jag pĂ„ att flippa ur totalt. đ± Tack och lov skulle jag prata med min psykolog klockan nio (tvĂ„ timmar innan Ă„rsstĂ€mman skulle börja) och i princip hela vĂ„rt samtal Ă€gnades Ă„t min Ă„ngest inför detta. Jag grĂ€t floder och hon sa en massa bra saker som jag skrev ner. Om att ha fokus utĂ„t, pĂ„ siffrorna jag skulle presentera, och inte pĂ„ alla mĂ€nniskor som satt och lyssnade eller pĂ„ vad de kunde tĂ€nkas tycka om mig. Om att ta det lugnt, prata lĂ„ngsamt och ta pauser, och inte stressa mig igenom anförandet för att fĂ„ det överstökat. Om att lita pĂ„ mig sjĂ€lv och mina kunskaper i Ă€mnet jag skulle prata om. Och om att vara snĂ€ll emot mig sjĂ€lv, och acceptera de jobbiga kĂ€nslorna men inte ta dem som bevis för att min prestation Ă€r dĂ„lig. Vi gick igenom mina negativa automatiska tankar, kroppsliga reaktioner, vĂ€rsta tĂ€nkbara scenarion, sĂ€kerhetsbeteenden och sĂ„ vidare. Och bara det gjorde mig lite lugnare, att fĂ„ bena ut det hela. Hon tryckte pĂ„ att det viktiga var ATT jag genomförde presentationen - inte HUR det gick. För att bryta vidmakthĂ„llandet av Ă„ngesten.
Och ja, jag Àr jÀttestolt över att jag faktiskt genomförde detta. †Sedan Àr jag vÀl inte 100 % nöjd över min prestation. Jag var jÀttenervös, jag pratade alldeles för fort, jag hoppade över en del saker jag hade tÀnkt sÀga, jag svamlade nog lite ibland...men jag GJORDE det i alla fall.
Nu efterĂ„t Ă€r jag helt slut. đ” (Se bilden i början av inlĂ€gget, som togs minuterna efter stĂ€mmans avslutande...) Och luften har liksom gĂ„tt ur ballongen totalt. Det krĂ€vdes sĂ„ jĂ€kla mycket energi bĂ„de innan och under, sĂ„ nu efter har jag liksom ingen energi kvar. đŽ
SMS-konversation med en av mina fina kollegor. â€
IkvĂ€ll ska jag till min Ă€lskade teater och se Come From Away igen, men just nu fattar jag inte hur jag ska orka det. đŽ Jag fĂ„r vĂ€l ta och vila ett tag nu...
Kommentarer
Trackback