Idag kom det länge väntade och lika länge fruktade samtalet från AT-läkaren på vårdcentralen om min psykofarmaka. Jag var fruktansvärt nervös och rädd för att han skulle fucka upp min medicinering. Men det gjorde han inte. Han började prata om alternativ för både mina antidepp och sömntabletter, javisst. Och det var faktiskt lite charmigt att han på fullaste allvar förklarade för mig att långvarigt Imovane-bruk kan göra att en utvecklar ett beroende (😂😂😂). Men jag förklarade för honom att det inte är aktuellt med några förändringar, att mina nuvarande mediciner fungerar bra och att jag behöver dem. Och han accepterade det. Så himla skönt! Visst går jag i tankar på att det kanske borde sättas in något stämningsstabiliserande läkemedel också (som psykologen föreslog någon gång) men att plocka bort av de mediciner jag redan har är verkligen inte aktuellt.

Dock kanske min psykofarmakaförskrivning bör flyttas från vårdcentralen till psykiatrin, det tyckte åtminstone den här AT-läkaren. Speciellt om det kan bli aktuellt med stämningsstabiliserande, det kan de tydligen inte skriva ut på vårdcentralen utan det måste ske inom "specialistpsykiatrin". Jag kanske alltså kommer att få en läkarkontakt på Cirkus Psyk i Linköping framöver, dit jag aldrig mer velat återvända (jag har förresten fortfarande inte fått något svar på mejlet jag skickade till verksamhetschefen efter det senaste bottenrekordet 😒). Eller så låter jag det vara som det är, det kanske bara är dumt att lägga till fler mediciner än dem jag redan har. 🤔

Apropå mediciner så fick jag hem en stooor ask med Imovane idag. Ja, faktiskt - riktig Imovane! 😀 Efter att ha tvingats knapra mer eller mindre äckliga Zopiklon-substitut ända sedan i höstas(!) har jag nu ÄNTLIGEN fått tag i originalet igen! Hurra, hurra, hurra!! 😄🎉