Mardrömmar och möte
Igår kväll somnade jag utan Imovane för första gången på jag vet inte hur länge. So far, so good. Men det blev en hemsk natt fylld av vidriga mardrömmar. Jag vaknade första gången efter bara typ tre timmar och var så skärrad att jag låg och darrade en lång stund innan jag lyckades varva ner och somna om igen. Sedan bara fortsatte mardrömmarna. Och det som gjorde dem så fruktansvärt obehagliga var ju att de var så realistiska, det var sådant som faktiskt skulle kunna hända. Riktigt vidrigt. 😢
Det var en lättnad att höra väckarklockan och veta att jag nu skulle slippa ifrån eländet. Men faaan, vad trött jag har varit hela dagen! 😴
Kände mig helt slut när jag kom till kontoret imorse. 😴
Och så är det ju den 10 oktober idag och detta är första gången på typ tio år som jag faktiskt såg fram emot den dagen. Och det beror bara på att jag i måndags stötte ihop med en tjej i Pride-familjen på väg hem från jobbet och hon bjöd in mig till ett extrainsatt Pride-möte nu ikväll. Ett litet och mysigt möte, vi var bara tre personer (plus en mycket livlig fyraåring, som nu känner sig så bekväm med mig att jag fick en godnattkram innan jag gick hem). Så jag har haft en jättebra kväll ikväll. 😊
Avslutade med lite Sims-spelande nu innan jag gick och lade mig, för att varva ner. Skapade Buffy och Angel och flyttade in dem i vampyrkvarteret. 😉 Och nu ska jag försöka sova, med eller utan Imovane återstår att se. Natti natti!
Kommentarer
Trackback
