Härmskrikor och divergents
Under denna nackproblemshelg har jag fått tiden att gå genom att ha filmmaraton. Igår blev det de tre första Hunger Games-filmerna, samt en bitter påminnelse om att jag inte hade möjlighet att gå på premiären av fjärde filmen eftersom jag var på kurs i Stockholm då. Men se den på bio kommer jag absolut göra ändå. Det är ett måste!
Idag blev det ett lite mindre maraton, bara Divergent och Insurgent. Den första har jag sett förut och den tycker jag om jättemycket. Den andra var ny för mig...och jag tror att jag känner mig lite besviken faktiskt. Jag menar, det är klart att fortsättningen var bra, det är ju en grym story. Men det var så jäkla mycket mardrömmar och hallucinationer hela tiden så till slut blev jag bara helt blasé, jag orkade inte jaga upp mig så fort det hände något dramatiskt -"ja ja, men det där händer ju inte på riktigt, gäääsp". Någon enstaka gång fick jag inse att "jaha, det VAR på riktigt, åh fan!" men oftast var det inte så.
Och så slutet (SPOLIERVARNING!!!) när alla springer ut på ängarna i allmän happily-ever-after-stämning och det knappt verkar finnas några problem kvar i världen. Jag menar...vad fan ska nästa film i serien handla om?!
Kommentarer
Trackback