Igår hade jag någon slags diffus, romantiserad föreställning om att jag skulle börja lördagen med att vakna tidigt och känna mig pigg och glad, göra mig i ordning och gå iväg till affären och handla när den öppnade och sedan tillbringa återstoden av dagen med kreativa aktiviteter som att skriva eller sy.

 

Det blev inte riktigt så.

 

Jag drabbades av sådan fruktansvärd ångest igår kväll. Riktigt hemskt och kvalfyllt kändes det. Det var bra många timmar efter läggdags innan jag slutligen slocknade med hjälp av Imovane. Först verkade det som om inte ens den gamla trotjänaren skulle hjälpa, men till sist så började den göra verkan. Och jag fick äntligen sova.

 

Klockan var runt elva(!) på förmiddagen när jag väl orkade kravla mig upp ur sängen. Och då kändes det som om jag lika gärna hade kunnat fortsätta sova resten av dagen också. Jag menar, halva dagen hade ju redan gått.

 

Men jag gick i alla fall upp. Satt och spelade Sims i bara nattlinnet, lagade lite mat, läste ut en bok. Vid fyratiden kändes det som hög tid att duscha och gå den där svängen till affären. Så då gjorde jag det.

 

Blä, vad jag ogillar att falla ur min dygnsrytm och mina rutiner på det här viset! Hoppas att morgondagen blir mer i sin ordning...