Bland blommor och blader
Jag skulle egentligen ha träffat min stödperson efter jobbet idag, men hon ska på anställningsintervju imorgon och är helt stirrig inför det (vilket jag verkligen har full förståelse för!) så vi ställde in. Istället har jag tillbringat kvällen tillsammans med mamma och syrran. :)
Shopping + Fika = Kvalitetstid. :thumbup:
Vi började shoppingsrundan i en gigantisk blomaffär, eftersom jag behöver nya kedjor till mina amplar. Det var mitt förslag att vi skulle åka dit, och det kändes som en bra idé - tills jag insåg att jag förmodligen skulle behöva be personalen om hjälp för att kunna hitta de där kedjorna... :bigeyes:
Jag trippade efter mamma och hoppades att jag antingen skulle få syn på kedjorna själv eller att mamma skulle haffa någon ur personalen och fråga åt mig. Men nähädå. Vi letade och letade, men hittade ingenting. Och mamma började så smått lägga fram att "du borde nog be om hjälp" och jag instämde mumlande att "jo, det borde jag nog". Och sedan fortsatte vi leta.
Till slut pekade mamma ut en i personalen och tyckte att vi skulle fråga henne och undrade om jag tänkte göra det själv...? Och jag sa att "ja, det är bra träning för mig" och mamma sa att "ja, precis vad jag tänkte". Och så svävade jag runt den där tjejen som en osalig ande och väntade på att hon för det första skulle bli ledig och för det andra lägga märke till att jag behövde hjälp.
Jag kan inte fatta att det gick så lekande lätt sedan. Att jag lyckades fånga hennes uppmärksamhet, att jag kom ihåg vad jag skulle säga, att jag inte svamlade, att hon förstod vad jag menade... När jag skyndade efter henne bort till den rätta avdelningen kände jag nästan för att ta några små danssteg av pur lättnad. :P Att det sedan knappt fanns några kedjor när vi väl kom fram, för att typ alla tydligen blivit stulna (vem fan länsar en affär på ampelkedjor?!) gjorde inte så himla mycket, åtminstone inte för min del. För jag hade ju ännu en gång fått visa Ångestmonstret vem det är som bestämmer. Och nu kommer jag ju få möjligheten att göra det igen, i nästa blomaffär. :)
Shopping + Fika = Kvalitetstid. :thumbup:
Vi började shoppingsrundan i en gigantisk blomaffär, eftersom jag behöver nya kedjor till mina amplar. Det var mitt förslag att vi skulle åka dit, och det kändes som en bra idé - tills jag insåg att jag förmodligen skulle behöva be personalen om hjälp för att kunna hitta de där kedjorna... :bigeyes:
Jag trippade efter mamma och hoppades att jag antingen skulle få syn på kedjorna själv eller att mamma skulle haffa någon ur personalen och fråga åt mig. Men nähädå. Vi letade och letade, men hittade ingenting. Och mamma började så smått lägga fram att "du borde nog be om hjälp" och jag instämde mumlande att "jo, det borde jag nog". Och sedan fortsatte vi leta.
Till slut pekade mamma ut en i personalen och tyckte att vi skulle fråga henne och undrade om jag tänkte göra det själv...? Och jag sa att "ja, det är bra träning för mig" och mamma sa att "ja, precis vad jag tänkte". Och så svävade jag runt den där tjejen som en osalig ande och väntade på att hon för det första skulle bli ledig och för det andra lägga märke till att jag behövde hjälp.
Jag kan inte fatta att det gick så lekande lätt sedan. Att jag lyckades fånga hennes uppmärksamhet, att jag kom ihåg vad jag skulle säga, att jag inte svamlade, att hon förstod vad jag menade... När jag skyndade efter henne bort till den rätta avdelningen kände jag nästan för att ta några små danssteg av pur lättnad. :P Att det sedan knappt fanns några kedjor när vi väl kom fram, för att typ alla tydligen blivit stulna (vem fan länsar en affär på ampelkedjor?!) gjorde inte så himla mycket, åtminstone inte för min del. För jag hade ju ännu en gång fått visa Ångestmonstret vem det är som bestämmer. Och nu kommer jag ju få möjligheten att göra det igen, i nästa blomaffär. :)
Kommentarer
Trackback