Någon gång runt lunchtid tänkte jag att den här dagen inneburit ovanligt lite ångest. Det skulle jag förstås inte ha tänkt. För sedan dröjde det inte länge innan Ångestmonstret gjorde entré med buller och bång. :O

 

Chefen satt i möte med någon kille. Och efter en stund kallade han in mig dit. Det gällde ett företag där jag skött bokföringen under ett par månader och dessutom upprättat det senaste bokslutet. Men jag har hand om så himla många företag och det var ett tag sedan jag sysslade med just det här bolaget så jag hade inga siffror i huvudet och kom inte ihåg alla detaljer kring inköp och försäljning och så vidare...dessutom visste jag inte om att det här mötet skulle äga rum förrän chefen kom och kallade på mig, så jag hade inte förberett mig överhuvudtaget...så jag kände mig helt lost. :S

 

Killen som chefen (och jag) satt i möte med var han som övertagit ansvaret för det här bolagets bokföring efter mig. Han var "bara" student och gjorde det här som ett extraknäck...men jag kände mig helt inkompetent bredvid honom. Han satt och rabblade en massa skolbänkstermer som jag glömt bort för länge sedan... Det märktes att han fortfarande pluggade, för han blev helt förfärad när han fick höra hur det kan gå till här ute i verkligheten, att företagare inte agerar "efter boken" så som han helt naivt gått och inbillat sig. ;) Just på den fronten kände jag mig som värsta veteranen bredvid honom - men han utstrålade en sådan självsäkerhet och verkade veta precis vad han pratade om och överrumplade mig med detaljfrågor om bokföringen som jag inte kunde svara på bara sådär rakt upp och ner...och när jag hade gått in till mig igen satt han kvar och pratade med chefen en ganska lång stund.

 

Och det var väl då mina skräcktankar satte igång. "Tänk om chefen tar in den här killen som praktikant, tänk om han tycker att den här killen är bättre än mig, tänk om jag blir överflödig på arbetsplatsen, tänk om jag inte får stanna kvar i Körsbärsdalen..." :bigeyes:

 

 

Killen verkade vara lite äldre än mig, han uppträdde självsäkert till skillnad från mig, var propert klädd i skjorta och allting medan jag ser ut som värsta hippien idag, rabblade ekonomiska begrepp och verkade ha full koll på läget trots att han inte är färdigutbildad än... Men han verkade vara en sådan där typisk karriärnisse, så förhoppningsvis har han siktet inställt på någon av de stora byråernas huvudkontor i Stockholm - och ger fan i att hota min tillvaro i Körsbärsdalen.