PMS och sorg

Idag har jag varit sjukt PMS:ig. 🤯 Plus att det är årsdagen imorgon. 🐈💔 Så...humöret är inte superstabilt. Jag har känt mig både ledsen och arg under dagen. Jag har för all del inte gråtit någonting, men definitivt haft taggarna utåt och sänkt toleranströskel för bullshit. På ett logiskt plan har jag ändå kunnat förstå varför det är såhär nu, även om det rent känslomässigt är totalt kaos. Så när jag övervägde att med omedelbar verkan gå ur bågskytteklubben (efter en frustrerande mejlkonversation med ordföranden) tog jag faktiskt ett steg tillbaka och ringde syrran för lite moraliskt stöd istället - och bestämde mig för att skjuta upp beslutet till efter mensen. Får jag bara ta mig igenom morgondagen så känns nog livet lättare att leva igen också...

På benen igen

Idag var jag tillbaka på jobbet igen. Jag är absolut inte helt hundra, men tillräckligt pigg för att föredra kontoret framför sjuksängen. Dessutom var jag ute och gjorde några ärenden igår eftermiddag, så då skulle det ha känts omoraliskt att stanna hemma idag... 
 
Och nu är det den 1 februari och bara en månad kvar tills jag börjar på min nya arbetsplats. OMG!!! Nu börjar det verkligen bli PÅ RIKTIGT. Jag är både förväntansfull, sorgsen, livrädd och peppad. Det ska bli otroligt spännande att genomgå den här stora förändringen. 
 
Efter jobbet gick jag till apoteket för att be om hjälp med att ladda en av mina inhalatorer. För jag klarar verkligen inte av det själv. Första gången gjorde apotekspersonalen det åt mig, andra gången lyckades jag efter mycket om och men göra det själv, tredje gången gick hela skiten sönder när jag försökte - och nu fjärde gången försökte jag inte ens själv utan sökte hjälp direkt. Jag var rätt nojig när jag stod där inne på apoteket och väntade på min tur, för jag tänkte att de kanske inte alls skulle ha lust att hjälpa mig med en produkt som jag köpt på nätet hos en annan apotekskedja... 
 
Men jag hade inte behövt vara orolig, jag fick träffa en vänlig dam som sa att hon mycket väl förstod att jag inte klarade av att göra det här själv för det är verkligen en sjukt svårhanterlig grej. Medan hon fixade inhalatorn åt mig ondgjorde hon sig över dess konstruktion och berättade anekdoter om andra kunders problem med eländet. Jag blev väldigt tacksam över att få det fixat, lättad över att det gick så friktionsfritt, stolt över att jag vågade be om hjälp - och frustrerad över att BEHÖVA hjälp med detta. På riktigt, ska jag behöva gå till apoteket typ en gång i månaden bara för att kunna använda min inhalator?! Sjukt orimligt... Men det är väl bara att acceptera läget. Himla snällt att jag får hjälp hur som helst. 
 
Nu ikväll har jag varit på Pride-möte. Det första mötet med programgruppen inför årets festival. Det känns peppigt. 🏳️‍🌈 Jag var lite nervös inför det också, eftersom det inte bara var folk jag känner utan även nykomlingar och jag visste inte hur många som skulle dyka upp. Men vi blev bara fyra personer och det kändes himla bra. 
 
Idag fick jag förresten hem ett paket med en massa underbara klänningar som jag beställt som en liten present till mig själv... 
 

Surr från bikupan

Det dök upp en irriterande kvällstidningsrubrik i mitt Facebook-flöde i söndags - "Linda Bengtzing kommer ut: 'Alla människor är bisexuella'". Och jag tänkte att det kanske bara var Aftonbladets rubriksättare som klantat till det, så jag tog mig igår faktiskt tiden att lyssna på det poddavsnitt som informationen skulle vara hämtad ifrån. Och ve och fasa, hon säger faktiskt så. 
 
Linda är för all del inte den första bisexuella kändis som kommer med detta påstående. Det har tidigare hävdats av bland andra Lili Reinhart, Magnus Betnér och Megan Fox - och säkert fler som jag inte känner till eller kommer på just nu. Så Linda är bara en i raden av kändisar som går ut och säger att alla människor är bisexuella, och det finns även många icke-kända bisexuella personer som kommer med detta påstående i diverse forum på nätet. Mitt syfte med detta inlägg är inte att klanka ner på någon enskild person, jag är mer intresserad av fenomenet som sådant. 
 
Jag tycker att det är jättebra när kända människor kommer ut som tillhörande HBTQ-communityt och därmed bidrar till att synliggöra och normalisera HBTQ-identiteter. Vad jag däremot inte uppskattar är när de försöker tvinga in andra i sin egen identitet. 
 
Jag funderar över om de på fullaste allvar tror att det är på det här sättet, att alla människor är bisexuella. Eller är det mest ett sätt att ta udden av sitt eget komma ut-tillkännagivande, genom att hävda att det inte bara gäller dem själva utan hela mänskligheten? I så fall är det himla sorgligt och utgör ett exempel på hur svårt det kan vara att bryta mot heteronormen. Och jag är väl medveten om den bifobi som finns i samhället och hur bisexuella både osynliggörs och misstänkliggörs i såväl straighta som queera sammanhang. Men lösningen på det problemet är definitivt inte att försöka tvinga på icke-bisexuella människor en bisexuell identitet. 
 
Men om de nu faktiskt tror på vad de själva säger, handlar det om en oförmåga att inta någon annan människas perspektiv - en övertygelse om att "om jag känner såhär så måste det betyda att alla känner såhär"? Eller går det tillbaka till Sigmund Freuds idéer om att alla människor föds bisexuella? Jag är själv tämligen skeptisk till Freud överlag och hans fixering vid sex i synnerhet (ett återkommande skämt i asexuella forum är att vår blotta existens sabbar hela Freuds teoribildning). Men det finns även nyare, mer eller mindre obskyra, studier som hävdar att alla människor är mer eller mindre bisexuella
 
Jag känner några bisexuella personer. Men jag känner betydligt fler som INTE är bisexuella. Som är homosexuella, heterosexuella, pansexuella, asexuella och så vidare. Sexualitet är ett brett spektrum och jag finner det sjukt ignorant att diskvalificera andra människors självförståelse av sin sexualitet till förmån för egna idéer om hur "alla" är. 
 
Jag antar att jag som asexuell blir lite extra upprörd över de ständigt återkommande "alla människor är bisexuella"-uttalandena eftersom de vilar på en allonormativ grund och förutsätter att alla människor upplever sexuell attraktion. Vilket helt ignorerar existensen av asexuella personer. Och vi behöver verkligen inte bli mer osynliggjorda än vad vi redan är.

Vad är problemet?! 🤒

Jag satt vid köksbordet imorse och hade ångest. För att jag är sjuk och borde stanna hemma och vila så att jag blir frisk fortare och inte riskerar att smitta andra - men samtidigt borde gå och jobba för att det inte var så länge sedan jag var sjuk sist och jag får så dåligt samvete över att vara borta såhär mycket. 😣

Men förnuftet vann över känslorna och jag sjukanmälde mig. Sedan kontaktade jag först 1177 och sedan vårdcentralen för att utröna om jag borde utreda det faktum att jag blir sjuk så himla ofta. För jag tycker inte att det känns riktigt normalt, så det kanske är värt att kolla upp. Men nej, det är tydligen helt normalt för årstiden och i synnerhet eftersom jag lider av astma och allergier, och dessutom kan stress spela in. Så...ingen utredning från vårdens sida. Jag ska bara stanna hemma och krya på mig, och öka dosen på min astmamedicin. Jahapp. 😒

1177 om förkylning.

1177 om immunförsvaret.

Hurra! 🎂

Nu har min finaste älsklingssyster funnits i mitt liv i 33 år. Jag är så glad och tacksam över att just hon är min syster. 💖💖💖


Kalas och kurering

Igår hade vi gemensamt födelsedagsfirande för syrran och mammas man, de fyller båda år nu i veckan. 🎂🎈🎁🎉 Det var jättetrevligt. 😊💖 Syrran och jag fixade maten och vi hjälpte mamma komma igång med sin smartphone som hon äntligen gått över till. 📱👏 (Och vi var så fokuserade på det att vi knappt kom ihåg att ta några bilder. 🙈)

Idag har jag pluggat. Och gått och inhandlat immunförsvarsboostar. För ja, jag är krasslig igen. Det började väl typ i fredags men jag har ignorerat det för jag kan bara inte vara sjuk igen, det är helt orimligt! 😱 Snuvig, ont i halsen, ont i öronen, allmänt hängig. Värre idag än igår. 🤒 Men jag tar halstabletter, dricker ingefärashots och proppar i mig apelsiner. Jag VÄGRAR vara sjuk igen! Jag var liksom sjuk FÖRRA VECKAN senast, det här går bara inte för sig! 😰 Jag har bara lite över fyra veckor kvar innan jag slutar på kontoret och jag har massor som jag behöver bli klar med innan dess, jag kan inte vara borta mer nu...

Dagens dust

Idag hade jag videosamtal med en barnmorska för att få mitt Qlaira-recept förnyat. Jag avskyr dessa heteronormativa, allonormativa samtal som jag tvingas till vartannat år för att få min PMS-medicin. Och jag har mycket att säga om denna förnedringsprocess, men det skulle nog mest bli en upprepning av vad jag skrev förra gången så jag hänvisar er till det inlägget istället. Men som ni ser gick det alltså bra, jag fick mitt recept utan särskilt mycket krångel alls från barnmorskans sida. Himla skönt dessutom att jag fick genomföra samtalet digitalt den här gången - väldigt mycket smidigare att ta typ tio minuters paus från jobbet än att behöva ta ledigt flera timmar bara för att förnya ett recept.

Några störiga frågor om graviditet och partner (relativt inkluderande av henne att säga partner och inte pojkvän ändå) blev jag tvungen att svara på, men jag misstänker att hon läste i min journal för det blev ovanligt lite av den varan och hon sparkade inte bakut över det faktum att jag ville förnya mina piller trots att jag inte befinner mig i en monogam heterorelation.

Dock tog hon upp det faktum att jag inte testat mig för HPV på nästan tre år och att det tydligen är JÄTTEVIKTIGT att jag testar mig igen framöver. Alltså, rätta mig om jag har fel (jag är för all del inte medicinskt utbildad), men med tanke på att denna lilla ace-flata slutade ha sex 2009 och testade negativt för HPV 2020 - torde inte risken för HPV-smitta 2023 vara tämligen obefintlig?! 🙄 Jävla normer...

Lavender Haze 💜

Så var det fredag igen. Den här veckan har varit väldigt bra hittills. Jag känner mig glad och tillfreds med tillvaron, jag liksom flyter fram och tycker att livet är allmänt trevligt. 😊 
 
Och som om livet inte redan vore på topp så släppte finaste Taylor äntligen musikvideon till "Lavender Haze" kl. 06.00 nu på morgonen... 
 
 
Iiiiiihhh!!! 😍💜😍💜😍 
 
Dagen till ära har jag valt en helt lila outfit. 😊💜 (Och ja, jag har fortfarande mina julgranar uppe. 😅)

Ofrivillig nattuggla

Jag vaknade vid tvåtiden inatt och kunde inte somna om. Så jag anlände till kontoret redan kl. 05.23 imorse. 😅 Det är för all del inte mitt rekord (det är kl. 05.11), men det är nog mitt rekord för en dag när jag mår bra i alla fall. Annars brukar det vara ångest som gör att jag kommer upp och iväg sådär extremt tidigt. Men idag mår jag som sagt bra. Ja, förutom att jag är fruktansvärt trött nu och i princip bara vill gå och lägga mig. 😴😴😴 Men jag ska försöka hålla mig vaken och se en film i alla fall, så att jag inte riskerar att vakna lika tidigt inatt igen.

Rosa och fin i håret 💖

Nu har jag tillbringat några timmar hos min fantastiska frisör och blivit fin i håret igen. ☺️💖 Det känns jätteskönt, det var verkligen välbehövligt. 🙏

Tillbaka till gymmet!

Idag var det ÄNTLIGEN dags för gymbesök med kollegorna igen. 😀 På grund av sjukdom, tandläkarbesök, juluppehåll och dylikt har jag inte varit där sedan i slutet av november. 😲 Så det kändes jättekul att få gå dit idag. Fruktansvärt jobbigt var det dock och jag blev tvungen att avbryta en av övningarna för att jag fick så sjukt ont i ryggen. 😱 Men det var roligt ändå, och nu hoppas jag innerligt att jag kommer kunna vara med på de fem pass som återstår innan jag slutar på kontoret. 🙏

Några ord om de senaste dagarna

Okej. Först och främst: Under fredagen nåddes jag av det sjukt surrealistiska beskedet att Jonas Gardell och Mark Levengood har separerat. 😱😭 När jag såg den första rubriken trodde jag att det var något slags dåligt skämt. Och även nu, sedan jag fått det bekräftat, går jag typ och väntar på att de ska avslöja att det hela bara var ett prank. Jag kan liksom inte acceptera detta. Och jag mår på riktigt DÅLIGT av det. 😢 För att de alltid varit ett sådant radarpar. Verkligen en enhet. Något som skulle vara för evigt. Jag kan inte fatta detta... 😭

Men bortsett från denna totala chock mår jag bra. 🙏 Onsdagen var sista dagen i sjukstugan. 👍 I torsdags var jag tillbaka på kontoret igen, och efter jobbet gick jag hem till en kille i Pride-familjen och fortsatte hjälpa honom med lite bokföringsfrågor.

Efter jobbet i fredags gick jag till apoteket för att mäta blodtrycket inför nästa veckas samtal med barnmorskemottagningen. Jag VET att jag har lågt blodtryck, men det måste tydligen bevisas om och om igen för att jag ska få min PMS-medicin utskriven. 🙄 Men jag var ändå lite nervös under besöket på apoteket, eftersom jag dels vet att mitt blodtryck är högre när jag är uppstressad och ångestladdad och dels verkligen behöver kunna uppvisa ett "godkänt" blodtryck för att få mina piller. No pressure... 😒 Men det gick bra. Jag fick sitta i ett enskilt rum och slappna av en stund, personalen var lugn - och mitt blodtryck var lågt. ✌️

Efter besöket på apoteket gick jag till biblioteket för att hämta en bok och lämna tillbaka en annan bok. 📚 Och sedan gick jag för att hämta ut ett paket. Jag blev klar med mina ärenden nästan lagom tills jag skulle gå hem till min bågskyttekompis. Jag var ditbjuden på middag, serietittande och kattklappande. Det var jättetrevligt. ☺️

Igår var det lördag och systerdag, och syrran och jag hade en jättefin dag. Vi tittade på den fina filmen Småstad som är inspelad i Vadstena. 😍 Syrran hjälpte mig att göra matlådor. Vi gick lite på stan. Och vi pratade om allt möjligt som vanligt. 💖 På morgonen stötte vi på en före detta kollega till mig, som vi stod och pratade med en stund och som gav mig en kram och önskade mig lycka till med det nya jobbet. 😊

Idag har jag pluggat, tvättat, bäddat sängen, fyllt på dosetterna inför veckan. De vanliga söndagsbestyren. Jag ser fram emot att få påbörja en ny vecka imorgon. 🙏

2022 i kartnålar 📍

Jag insåg att jag missat att lägga upp Googles kartnålssammanställning över mitt resande under 2022, så här kommer den...


En sista sjukdag (hoppas jag)

Hm. Jag blev visst hemma idag också. 😔 Kände mig inte alls helt okej när jag vaknade och gick upp imorse. Och tänkte att det nog var bäst att vila en dag till. Men nu är det förmiddag och jag noterar hur jag börjar må mer och mer psykiskt dåligt av situationen, vilket är ett klart friskhetstecken, så imorgon går jag definitivt tillbaka till kontoret. Till mitt ansvar och mina rutiner, mitt sociala sammanhang och min vardag. Det jag mår bra av. 🙏

Återkoppling och kamp

Det blev en rätt bra dag idag trots allt. Även om jag känt mig helt slut på grund av sömnbrist så har jag känt mig sjukdomsmässigt piggare än igår, så jag räknar faktiskt med att gå och jobba imorgon om jag inte blir drastiskt sämre under natten. 👍

Återkopplingen på hemtentan i litteraturvetenskap som jag lämnade in förra helgen kom idag och jag fick VG på både den och hela delkursen. ☺️✌️ Vilket innebär att jag nu har 660 avklarade högskolepoäng. 😁

Bråkat med barnmorskemottagningen har jag också gjort idag. Det obligatoriska besöket med blodtrycksmätning och heteronormativa frågor närmar sig och idag ville de ha en aktuell hälsodeklaration. 🙄 Jag förbereder mig för kamp och argumentation för att få min PMS-medicin, och jag vägrar ljuga och ge dem "rätt" svar för att få pillren utskrivna. ✊️