Idag har jag haft samtal med min terapeut. Vi hade inte pratat sedan den 24 juni, eftersom hon haft semester, och läxan som jag fått över sommaren hade jag förstås prokrastinerat eftersom jag hade så väldigt mycket tid på mig (och så väldigt mycket annat att göra) så den hade inte blivit gjord alls, vilket jag hade grav ångest över och övervägde att ställa in dagens samtal på grund av. Men när jag bekände att jag inte gjort min läxa så bekände terapeuten att hon i sin tur inte heller gjort sin läxa till idag - och att hon också övervägt att ställa in på grund av det. Så vi satt liksom i samma båt. 😉 

 

Men vi konstaterade att jag förstått kontentan av läxan och ändå kunde ta med mig någonting från den. Eftersom jag jobbat ganska mycket med SORK-modellen innan så kändes det ju tämligen välbekant med ARK-modellen som förekommer i Unified Protocol och som jag hade i läxa att fylla i. Det är i princip samma grej fast med ett annat namn. Vilket väl är en delförklaring till att jag inte ägnat min läxa någon större energi - för att jag känner att jag redan gjort och kan detta. 

 

Terapeuten tyckte ändå att jag varit duktig och arbetat med mig själv i sommar, även om jag inte gjort läxan. Hon sa att det viktiga ju är att jag jobbar med mig själv och kämpar för att jag ska få mer livskvalitet och en mer välfungerande tillvaro, inte att jag gör saker "för hennes skull". Jag berättade att jag börjat ringa fler telefonsamtal och att jag hanterat årets högsäsong bättre än vanligt, med färre sammanbrott och överlag högre välbefinnande än tidigare somrar trots att arbetsbelastningen och stressen varit lika stor som den brukar vara. Och det är nog mycket tack vare terapin, som hjälpt mig att förhålla mig annorlunda till mina känslor och till mig själv. 

 

Jag berättade även om att jag börjat cykla igen efter sisådär ett decenniums uppehåll - att jag först övat på en kollegas cykel på parkeringen vid jobbet och sedan hyrt en cykel i Vadstena och nu köpt en ny cykel. 🚴‍♀️ Terapeuten tyckte att det var jättebra, att jag tagit mig över tröskeln till att göra någonting som jag inte gjort på så länge och som därför blivit väldigt läskigt. Men framför allt tyckte hon att det var bra hur jag förhöll mig till Ångestmonstret när det började håna mig i samband med att jag övningscyklade på parkeringen vid jobbet. Det visar på att jag gjort stora framsteg i att förhålla mig till min ångest. 😊👍 

 

Till nästa vecka har jag fått i läxa att läsa ett kapitel i övningsboken. Det känns som en tämligen hanterbar läxa.

Syrran och jag har umgåtts idag, som vi brukar göra på lördagar, och eftersom vi båda två jobbade vår sista dag innan semestern igår så bestämde vi oss för att fira in semestern med ett restaurangbesök idag...

Det var mysigt och gott. 😊👍 Än så länge har semesterkänslan dock inte riktigt velat infinna sig, det känns som en helt vanlig helg bara. 🤷‍♀️ Men jag antar att det kommer kännas annorlunda på måndag, när jag "borde" gå och jobba men inte kommer göra det.

Syrran och jag var faktiskt på kontoret en sväng idag, men inte för att jobba utan för att hämta min cykel. 🚴‍♀️ Ja, det kanske jag har missat att berätta?! Jag har mest jobbat och spelat Sims och sovit den senaste veckan, så det har varken funnits tid eller ork för bloggande... Men jag beställde en ny cykel förra helgen, och i onsdags fick jag hjälp av mina fina kollegor både att hämta det enorma paketet hos transportören och att montera ihop cykeln. 😊👍 Cykeln har stått på kontoret sedan dess, men idag har som sagt syrran och jag hämtat hem den. Den är SÅ vacker och jag är helt kär... 😍😍😍

Jag har varit yr ända sedan jag vaknade. Det är nästan tre timmar nu. Jag går försiktigt och håller i mig i väggar och möbler för att inte ramla. Det känns himla läskigt det här. 😟 Men jag antar att det är någon slags psykosomatisk reaktion på att långvarig stress plötsligt övergått i ledighet. Jag brukar få feber och dylikt under semestern, när jag tillåter mig själv att koppla av, men det här var något nytt. Hoppas att det går över snart.

Ligger nerbäddad i sängen och försöker ta in det faktum att jag faktiskt har SEMESTER nu. Det har varit en sjukt intensiv sista vecka av högsäsongen, som avslutades med en 12,5 timmar lång sista arbetsdag idag. Sedan jag kom hem tidigare ikväll har jag duschat och ätit och spelat lite Sims och nu gått och lagt mig, men jag är fortfarande helt uppe i varv. Får se hur lång tid det kommer ta att kunna koppla bort jobbet och börja koppla av...

Idag var min sista dag i Vadstena för den här gången. Det var en underbar morgon imorse, så jag gick en morgonpromenad före frukost...

Och nu får nog min andra dag i Vadstena börja betraktas som klar. Jag ligger nerbäddad i min hotellsäng och väntar på att gästerna i rummen intill ska sluta föra oväsen så att jag kan sova. 😴 Det är extremt lyhört här, och av någon outgrundlig anledning verkar inte mina grannar dela min uppfattning om att det är dags att sova nu. 🤔 Hur som helst, natti natti!

Jag sover alltid med strumpor på mig (närmare bestämt footies). Verkligen alltid. Jag började med det för att jag hört att det skulle vara bra för sömnen, och det kan jag intyga att det är. Och nu är jag dessutom så van vid det att det känns konstigt de gånger jag kryper ner i sängen utan strumpor, vilket alltid leder till att jag då går upp och tar på mig ett par.

Jag var säker på att jag tog på mig ett par igår kväll som vanligt, men när jag vaknade imorse hade jag inga strumpor på mig. Jag letade i och under och bredvid sängen, men fann dem ingenstans. Ett diffust minne från natten dök upp, att jag gått upp och kissat och råkat trampa i vattenpölen från duschen och sedan tagit av mig de blöta strumporna. Men då borde de väl hänga på tork någonstans? Jag letade runt i hotellrummet, men kunde inte se dem hänga på något logiskt (eller ologiskt) ställe.

Jag kollade även i högen med smutstvätt, en gång till i och i närheten av sängen och även i papperskorgarna. Men nej, de var bara borta. Det har stört mig hela dagen idag. Inte för att det var några speciella strumpor (jag brukar använda sådana som blivit gamla och nötta som "sovstrumpor"), men jag gillar inte det orimliga i att de bara gått upp i rök.

Nu tror jag dock att jag har löst mysteriet. Jag kastade en blick på min hög med rena kläder, och noterade att där fanns tre par rena strumpor - trots att det bara borde finnas två par kvar. Alltså tog jag aldrig på mig några strumpor igår ikväll, fast jag tycker mig minnas att jag gjorde det. 😧 Antingen det, eller så har jag packat för många par (men det tror jag inte). Det mest sannolika är nog att jag helt enkelt inte tog på mig några strumpor igår kväll. Jag var ju helt i extas efter kvällens teaterupplevelse och hade kanske inte helt koll på vad jag gjorde och inte gjorde. 🤷‍♀️ Det känns lite läskigt faktiskt, jag håller ju inte på med Imovane längre och borde således ha bättre koll på vad jag gör på nätterna. 😱 Men tydligen inte...

Föreställningen var helt UNDERBAR. Så otroligt vacker och gripande och välspelad. Jag hade ju redan sett nästan hela pjäsen digitalt, men blev helt golvad av att se den PÅ RIKTIGT. Att få sitta i en teatersalong igen. Vara en del av en publik igen. Känna den där magin i luften. Jag var inte beredd på hur stark den upplevelsen skulle vara. Insåg nog inte till fullo vilken viktig del av min tillvaro som coronapandemin berövat mig. Det här...det var lycka. Total lycka. ❤❤❤

Efteråt cyklade jag tillbaka till hotellet genom den varma sommarkvällen, halvhysteriskt skrattande och med lyckotårar rinnande nedför kinderna. Den dalande solen glödde som eld över östgötaslätten, gräshopporna spelade i dikena, jag trampade som en galning och hela mitt inre bara SJÖNG. ❤

Nu halvligger jag på min hotellsäng och väntar på att det ska bli dags att cykla till teatern. Jag hade väl egentligen tänkt blogga om dagen först när jag kommer hem ikväll, men jag misstänker att jag kommer vara för trött då så jag skriver nu istället. Jag är förresten trött redan nu. 😴 Så jag vet inte riktigt hur det här ska gå...

Glädjen över den nya diskmaskinen övergick dock snabbt i frustration, och visade med all önskvärd tydlighet hur jobbigt jag tycker att det är med förändringar. 😣 För den nya är ju inte likadan som den gamla (som jag kunde utan och innan efter sex och ett halvt års användning), jag blev tvungen att sätta mig och läsa bruksanvisningen för att överhuvudtaget börja förstå mig på den. Och bestickkorgarna är för låga och tekniken är superavancerad och luckan känns instabil och maskinen LUKTAR konstigt och allting är bara så främmande och jobbigt. 😫 (Efter att ha kört den två gånger nu under helgen börjar jag dock komma underfund med den och tycker till och med att den är riktigt bra på många sätt...men den här invänjningsprocessen kommer nog ta ett tag till innan jag accepterar maskinen fullt ut. 😉)

Igår var det lördag, så då var det ju systerdag. ☺❤ Syrran och jag åt lunch i en av de gigantiska stolarna som kommunen placerat ut, gick en långpromenad till en cykelbutik för att kika på cyklar (jag överväger att köpa en ny cykel, en som jag kan ha här i stan - den jag fick av mormor och morfar i 15-årspresent är jag för rädd om, eftersom den har ett så stort affektionsvärde för mig och jag skulle bli jätteledsen om den blev stulen 🚴‍♀️) och hade det allmänt mysigt. 😊

På kvällen sände Shakespearefabriken kvällens föreställning av Vintersagan live, så då låg jag förstås nedbäddad i sängen med surfplattan fulladdad. 🎭 Jag ska se den IRL nästa helg, men var nyfiken och ville se vad jag hade att vänta mig (och som bekant är jag ju inte främmande för att se samma uppsättningar flera gånger 😉). Och den visade sig vara jättebra! 😍😍😍 (Eventuellt är min positiva uppfattning aningen påverkad av den homoerotiska laddningen mellan två av de manliga karaktärerna. 😉) Jag började dock slumra till vid niotiden, så då stängde jag av plattan och sov istället. 😴 Jag vet inte hur lång tid det var kvar, men det kändes som att det närmade sig slutet av berättelsen och jag kunde väl lista ut ungefär hur det hela skulle sluta. Och eftersom jag som sagt snart ska se den på riktigt kände jag inte att det var helt nödvändigt att hålla mig vaken när jag var så himla trött och klockan passerat läggdags för länge sedan. 😴 Jag ser fram emot att få se hela föreställningen nästa helg. 😊🎭

Idag har jag mest spelat Sims och fixat lite saker här hemma, som att tvätta och göra matlådor (sista gången jag behövde laga mat innan semestern, yay! ☺👍) och gå ut med soporna och bädda sängen. Och så har jag fixat det sista med rullgardinen, nämligen att dekorera den. Den kommer från en butik där mormor har jobbat (vilket är anledningen till att jag ville renovera den snarare än att köpa en ny rullgardin ❤), och det står "STÄNGT" på den med stora svarta bokstäver. Men nu syns inte det längre, för nu har jag täckt över bokstäverna med orange liljor i plast. Det blev jättefint. 😊❤

Idag kom antagningsbeskedet till höstterminen. Men jag ska ju tacka nej till alla kurser, för jag ska ju ha studieuppehåll året ut. Japp. Så är det. Jag ska minsann tacka nej.

Än så länge har jag inte svarat. Jag har varit inne på Antagning.se två gånger idag och kikat på antagningsbeskedet. Men jag har inte tackat nej än. Jag har dock inte tackat ja heller, vilket väl får ses som ett framsteg (annars brukar jag tacka ja direkt). Men jag har läst kursbeskrivningarna och kursplanerna igen till de kurser jag blivit antagen till, och det är ju nästan att utmana ödet lite... 😵 Men som sagt, jag har inte tackat ja. Än.

Gaaahh, varför kan jag inte sluta plugga?! 😫 Det är bara en månad(!) sedan jag blev klar med min andra kandidatexamen och tyckte att det skulle bli så himla skönt med ett längre studieuppehåll...men nu överväger jag redan att hoppa på ännu ett läsår med halvfartsstudier parallellt med heltidsjobb. 😖

Men det ska jag inte göra. Nähä då. Jag ska få en lugn och skön och studiefri höst. För jag ska tacka nej.

(Vet inte riktigt om det är er eller mig själv jag försöker övertyga. 😉)

Jag vaknade vid halvfyratiden och kände att någonting var fel. Men jag var ganska sömndimmig, så det tog en stund innan jag insåg vad det var. Men så noterade jag att det var orimligt mörkt i lägenheten. Inga lampor var tända, trots att jag har rätt många smålampor som går på timer hela natten. 

 

Jag blev omedelbart rädd och fick för mig att det var någon annan i lägenheten, att det var därför jag vaknat. Jag hade, mot bättre vetande, kollat på flera läskiga MrBallen-videor igår kväll (en SJUKT olämplig kvällssysselsättning!) och hade en massa otäcka historier som snurrade runt i huvudet. Efteråt hade jag försökt neutralisera intrycken och lugna ner mig genom att kolla på några betydligt behagligare lilsimsie-videor om det nya Sims-expansionspaketet, men det hjälpte föga. 

 

Jag var alltså på helspänn redan som det var. Även efter att jag konstaterat att det var strömavbrott och att det var därför det var mörkt så fortsatte jag känna mig rädd. Jag vågade mig upp ur sängen och dra upp rullgardinerna för att göra det så ljust som möjligt i lägenheten, men sedan återvände jag snabbt till sängen. Jag vågade absolut inte gå ända bort till badrummet och inte till köket heller, trots att jag var både kissnödig och hungrig. Så jag bara låg där och var rädd och lyssnade efter mystiska ljud och försökte somna om (vilket faktiskt lyckades till slut, trots de ogynnsamma omständigheterna). 

 

När alarmet ringde klockan fem var det FORTFARANDE strömavbrott. Det började tydligen kvart i två i natt, halv tre var en tekniker på plats men vid fem imorse var problemet ännu inte löst. Jag snoozade en stund, men masade mig slutligen upp ur sängen. Det var över tio grader i kylskåpet och jag försökte öppna det så lite som möjligt. Frysen övervägde jag att inte öppna överhuvudtaget, men jag behövde ju få med mig en matlåda till jobbet så jag blev så illa tvungen att öppna lite snabbt. 

 

Jag använde mobilen som ficklampa medan jag skötte mina morgonbestyr. Men så plötsligt, strax före halv sex, slogs strömmen på igen! I typ fem minuter. Den försvann igen när jag var i badrummet och borstade tänderna. Och därinne finns det inga fönster, så det blev kolmörkt - mobilen hade jag övermodigt lagt i väskan ute i hallen när strömmen kommit tillbaka en stund tidigare. Och då kom paniken från inatt över mig igen och jag famlade mig halvhysteriskt ut till hallen för att tända mobilens ficklampa igen. Och sedan gick jag helt enkelt till jobbet. 

 

Jag hade hunnit vara på kontoret i hela tolv minuter innan strömmen kom tillbaka permanent hemma, kunde jag senare konstatera på elnätsoperatörens hemsida... 

 

Det här gör mig ändå lite rörd. Någon av mina grannar har råkat ha ner en av blombuketterna jag ställt ut i trapphuset, så att glasburken den stod i gick sönder. Och personen har inte bara samlat ihop och gjort sig av med skärvorna, utan även ställt ut en ny glasburk till blommorna. 🌷 Det tolkar jag som att mitt trapphuspyntande faktiskt uppskattas av grannarna, att de tycker att det är trevligt att vi har det lite fint i de gemensamma utrymmena. 😊