K-k-kallt! ❄

Igår skymtade jag en liten fjäder, och började genast bygga upp en hel jävla hönsgård inne i huvudet. Idag har jag tagit reda på hur det verkligen ligger till (tack och lov på egen hand, utan att ställa någon mot väggen med anklagelser eller starta någon dramatisk gråtscen), så nu känner jag mig både lättad över att det inte var som jag befarade - och dum för att jag alltid, alltid, ALLTID dras med i sådana här negativa tolkningar som snabbt spårar ur. Men det är ju något jag jobbar med i terapin och hoppas kunna komma ifrån mer och mer.

Nåväl. Jag vaknade i min hotellsäng på Söderköpings Brunn imorse, efter alldeles för få timmars sömn och efter att ha frusit mig halvt fördärvad inatt. Jag hade seriöst brett ut min vinterkappa som en filt ovanpå täcket, men det blev ändå inte tillräckligt varmt. ❄❄❄ Så jag är sjukt tacksam över att nu ikväll få ligga nerbäddad i min egen varma säng här hemma. 🙏

Annars var det väldigt fina lokaler, och precis som igår fick jag jättegod mat (idag till och med utan bekymmer). Men kylan...den drog tyvärr ner helhetsupplevelsen. På sommaren är det dock säkert jättetrevligt att övernatta där. ☀️

När jag kom hem i eftermiddags kände jag mig helt slut efter två helspäckade dagar med massor av nya intryck och insikter (som jag ska försöka sammanfatta för mina kollegor som inte var med på kursen), och efter att ha frusit konstant i ett och ett halvt dygn ville jag bara ta en varm dusch och krypa ner i sängen. Men nej, jag skulle ju på storgruppsmöte med Pride-familjen ikväll, så efter att ha mellanlandat lite hemma var det bara att ge mig ut i kylan igen. ❄❄❄

Vi var ganska många personer på mötet och det var flera som jag inte hade träffat tidigare, så jag befarade att det skulle bli aktuellt med det satans påfund som kallas presentationsrunda. 😱 Och mycket riktigt, såklart att vi skulle gå laget runt och presentera oss. Och jag var näst sist på tur, så jag hann ju bygga upp ganska mycket ångest medan jag väntade. 😖 Men jag fick fram mitt namn och min roll i styrelsen, och efter lite lätt hjärnsläpp (av att vara i fokus för uppmärksamheten) även vilken arbetsgrupp jag är engagerad i. Jag överlevde eldprovet, och höll sedan en ganska låg profil under resten av mötet.

Nu känner jag att jag börjar bli väldigt trött, så nu ska jag försöka sova. 😴 Det blev visserligen inte lika sent som igår kväll, men ändå alldeles för sent för mig. Så jag hoopas att jag inte missat någonting nu. 🤔 Nåväl. Natti natti!

🎁 Paket 1 🎁

Syrran och jag har gjort varsin paketkalender till varandra i år, och nu har jag precis öppnat det första paketet. ☺❤🎄🎁


Sista dagarna i november

Min sinnesstämning har skiftat ganska mycket de senaste dagarna. Jag var ju så himla glad i lördags, men i söndags kände jag mig ganska låg och nedstämd och rastlös. Kanske söndagsångest, kanske en reaktion på att det varit en så lyckad dag dagen innan (jag brukar kunna känna mig nedstämd efter att något har känts riktigt bra). Men det svängde lite på eftermiddagen, då jag gick på bio tillsammans med Pride-familjen och såg Tove på Norrköpings Filmfestival. Det var vi som hade valt ut filmen, vilket kändes himla coolt, och två från styrelsen höll i ett litet samtal efteråt. Det blev lyckat, även om det inte var supermycket folk i salongen. Filmen var helt fantastisk, och det kändes fint att få hänga med dessa fina människor några timmar. 
 
 
Jag hade ju julpyntat i trapphuset på söndagsmorgonen, och när jag lämnade lägenheten för att gå iväg till bion några timmar senare såg jag att en av de små figurerna jag ställt ut hade gått sönder... 
 
Det kändes väldigt tråkigt, att mina grannar inte värnar mer om den glädje jag försöker sprida i huset (jag misstänker starkt att det är byrackan som ställt till det). Men de hade i alla fall lagt upp den demolerade lilla granen där den stått igen, och inte bara låtit den ligga på golvet i bitar. Så det var ju alltid något. Och det var ganska enkelt att limma ihop den igen. Så ingen större skada skedd (och jag tog det nog hårdare än "normalt" för att jag redan kände mig låg). 
 
På söndagskvällen genomförde jag ett av mina mest avslappnande yogapass. Sedan tog jag en varm dusch. Och sedan gick jag och lade mig och lyssnade på min mest effektiva insomningsmeditation. Så jag slocknade redan före åtta på kvällen, och vaknade tidigt på måndagsmorgonen och kände mig utvilad för första gången på jag-vet-inte-hur-länge. En sådan otroligt underbar känsla! Jag anlände till kontoret strax efter klockan sex på morgonen, vilket är så jag vill ha det men sällan har haft det på sista tiden. Och jag upptäckte att mina kollegor tydligen julpyntat i fredags... 
 
Det gjorde mig både glad och ledsen. Jag älskar ju julpynt, och granen var jättefint klädd och jag hade fått en ljusstake i mitt fönster som lyste så välkomnande emot mig. Ändå gjorde det mig lite vemodig. Att jag inte varit med. Jag hade velat vara med. Jag tror inte att det varit en enda jul då jag INTE varit delaktig i att plocka fram julsakerna på jobbet. Så det kändes lite sorgligt. Men fint. 
 
Arbetsdagen avslutades med ett gymbesök, och den här gången låg fokus på benen. Och det var mer styrka än flås, så jag tog mig igenom hela passet utan att behöva avbryta (även om jag tog lite pauser då och då). Det var himla roligt (även om mina ben inte håller med om det idag). 
 
Jag hade väldigt svårt att somna på kvällen, trots min episka meditation för detta syfte, och sedan vaknade jag vid tretiden på natten och lyckades knappt sova någonting alls efter det. Så idag är jag helt slut. Vilket inte är superlämpligt eftersom jag och två av mina kollegor är på kurs idag och imorgon (jag sitter på mitt hotellrum just nu) och behöver fokusera mycket och vara skärpta. 
 
Vi är på superfina Söderköpings Brunn. Jag har inte varit här sedan studentbalen i juni 2006 (okej, kanske någon julmarknad för några år sedan också), och det kändes både välbekant och främmande. Det har väl hänt en del här sedan dess (och jag var ärligt talat inte helt nykter under balen). Himla fint och julmysigt är det i alla fall. 
 
Mitt hotellrum är inte särskilt imponerande dock. Och det är väl inte hela världen hur det ser ut egentligen, men det värsta är att det är så fruktansvärt KALLT. Det har varit kallt i kurslokalen hela dagen idag (folk har på riktigt suttit i jackor och filtar framför sina datorer), så jag hade sett fram emot att få checka in på ett varmt hotellrum...men så är det också kallt! Brrr! Jag sitter just nu inlindad i mitt täcke och har dragit upp värmen på elementet till max, men det hjälper inte. Hoppas att jag kommer kunna somna sedan i alla fall. Och hoppas att jag kommer känna mig ljusare till sinnes imorgon (jag känner mig lite ledsen just nu, men det är nog mycket trötthet). Imorgon är det ju december och jul "på riktigt", så jag hoppas på en harmonisk sinnesstämning. 
 
Jag tar och avslutar inlägget med bilder på vad jag utfodrats med idag... 
 
Kursanordnaren hade visst missat att meddela hotellet mina kostrestriktioner, så de hade inte gjort i ordning någon ätbar lunch åt mig. Men de löste det förvånansvärt snabbt - de andra vid bordet hade knappt hunnit äta upp sin mat när jag fick in en superfin rätt på värsta snabbmatsserveringstiden. Tjejerna i serveringen bad så hemskt mycket om ursäkt, men jag svarade att det ju inte var deras fel. Kursanordnaren däremot fick ett mindre nöjt mejl ifrån mig... Resten av dagen har det fungerat bra med maten, och det kommer det förhoppningsvis göra imorgon också.

Julfint i trapphuset 🎄

Jag hade någon slags ambition om att jag skulle gå upp tidigt imorse och julpynta i trapphuset innan mina grannar vaknade och sedan ta spårvagnen till bågskyttelokalen och träna en stund. 🏹 Men jag snoozade, hörde av mig till min bågskyttekompis och ställde in träningen och har först NU pallrat mig ut i trapphuset med julpyntet...









Det känns väldigt tråkigt att vara såhär trött och jag hoppas innerligt att jag orkar gå upp tidigt imorgon och snart återgår till min normala dygnsrytm. 🙏

Gammeljul på Vadstena slott 🎄


Idag har syrran och jag besökt mitt älskade Vadstena och gått på julmarknad på slottet. Så himla mysigt! 😍❤🎄


Det var fruktansvärt mycket folk och väldigt trångt, så jag hade tämligen högt ångestpåslag och klamrade mig fast vid syrran mest hela tiden. 😱 En del av mig ville fly därifrån, men jag stod emot den impulsen och härdade ut. Hade jag inte haft syrran med mig skulle jag garanterat inte ha klarat av det. Så jag är väldigt tacksam över att hon följde med. 🙏 Och vi hade väldigt roligt och köpte en del fina saker...

Några av dagens inköp. Enhörningen har jag döpt till Blanka och hon bor numera i den ständigt växande gosedjurskolonin i min säng. 🦄💖 Enhörningen jag köpte på julmarknaden för två år sedan döpte jag ju till Cecilia, så nu blev det dags för Blanka...för hon såg inte ut som en Birgitta. (Såklart att gosedjur inhandlade i Vadstena ska ha lokalhistoriskt intressanta namn. ☺)

Vi var himla effektiva i Vadstena, så när vi kom tillbaka till Norrköping hann vi även gå en sväng på stan och äta en sen lunch och köpa lite julklappar och dylikt. 😊👍


Jag är väldigt, väldigt, VÄLDIGT nöjd med dagen. Vi har haft så mysigt och roligt och trevligt. Det här är livskvalitet det. 😊❤❤❤

Själslig novemberdimma


November är den pissigaste månaden på hela året. Det är mörkt, kallt, grått, deppigt. 😔 Jag vet ju att den snart är över, men det hjälper föga - jag står inte ut. 😫 Hela månaden har jag varit så jäkla trött hela tiden - den senaste tiden har jag liksom släpat mig upp ur sängen efter klockan sju på morgonen...vilket kan jämföras med mitt normaltillstånd där jag skuttar upp vid femtiden och är på jobbet runt klockan sex. Katastrof! 😵

Och nu är det fredag och min lediga dag, och klockan är jättemycket men jag ligger FORTFARANDE kvar i sängen. 😱 Det känns som att jag skulle behöva stanna här hela dagen, jag är så trött och har så ont i huvudet och känner mig allmänt eländig. 😖 Men jag vill inte. Så jag kommer förmodligen tvinga mig själv att gå upp snart och försöka göra något vettigt av den här dagen. Även om det tar emot.

Kanske att jag skulle ta och kolla in Norrköping Light Festival, som ju inleds idag. 🤔 Redan tidigare i veckan noterade jag en ljusinstallation i parken (oklart om den ingår i festivalen, men fin var den i alla fall) och stannade för att fota den. Och genast fann jag mig omringad av tjattrande gräsänder, som trodde att jag stannat för att mata dem. 🙈😂 Så jag fick ta till flykten...


Igår kväll var jag i bågskyttelokalen, för första gången på typ en månad(!), och deltog i tävlingen Torsdagstian (varje deltagare betalar en tia i avgift, och den som vinner kvällens tävling får hela potten och bakar fikabröd att ta med och bjuda på under nästa veckas tävling). 🏹 Det var första gången jag tävlade i bågskytte, så det kändes väldigt nervöst trots att det "bara" var en liten inofficiell klubbtävling. Nervositeten och prestationsångesten, i kombination med min trötthet och annat som spökar i huvudet just nu samt det faktum att jag är sjukt ringrostig i skyttet, gjorde att jag presterade tämligen dåligt. Min 30-pilsserie genererade bara 115 poäng och jag kom näst sist, vilket inte mottogs särskilt väl av mitt Duktig Flicka-syndrom... 😖 Mina tankar pendlade mellan att sluta med bågskytte helt och hållet och att börja träna mer regelbundet och bli duktigare igen (det lutar tack och lov åt det senare).

Idag är det Black Friday, vilket väl ingen kunnat undgå. 🙄 Jag skrev en rätt bra text om det förra året och har väl inte så mycket att tillägga i år, så läs gärna den. Har ägnat hela veckan åt att radera mejlbombningar och har bara gjort ett enda reaköp. Det kommer helt enkelt för mycket information, jag orkar inte ta till mig alla erbjudanden. Butikerna fullkomligt trakasserar oss konsumenter just nu, men Astrid Lindgrenbutiken tar nog ändå priset med tre(!) identiska SMS under loppet av några minuter nu på morgonen...


Vid första meddelandet övervägde jag att handla. Vid andra meddelandet blev jag irriterad. Vid tredje meddelandet skrev jag till dem på Facebook och klagade. Kommer det ett enda meddelande till nu så blir de blockerade för tid och evighet...

Dansbandskväll i Ljungsbro 🎶💖


Igår kväll åkte mamma och jag till Ljungsbro för att träffa mitt finaste Lyckopiller. 💖 För mig blev det ju andra gången att se honom med hans nya band, för mamma blev det första. 🎶 Mamma var lite orolig att det inte skulle vara "detsamma" som under hans förra dansbandsperiod (som slutade för typ 16 år sedan), som vi har så många fina minnen från. Men hon hade inte behövt vara orolig. Han är densamma, lika fin och go som han alltid har varit. Och vi fick en fin kväll igår kväll, med nya fina dansbandsminnen. 🙏❤

Eftersom Motala, där jag var sist, inte ligger så värst långt från Ljungsbro så var det delvis samma besökare som då. Jag kände igen flera av de som dansade. 😊👍 Jag är själv imponerad av detta faktum, med tanke på att jag brukar ha för mycket självfokus för att riktigt kunna ta in hur andra människor ser ut. 🙈

Mamma och jag slog oss ner vid ett bord precis intill dansgolvet. Och där tänkte jag att vi satt bra, vi hade liksom scenen rakt framför oss på andra sidan dansgolvet. Så vi såg ju bandet rätt bra mellan alla dansarna. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle komma fram främmande herrar och bjuda upp mig. 😱 Jag antar att jag framstod som väldigt tillgänglig sådär på första parkett...men det var verkligen inte tanken ju (och i Motala hade ingen närmat sig mig på det sättet, så jag trodde att jag skulle få vara ifred i Ljungsbro också). Jag fick total panik när det hände första gången, och jag hoppas att jag inte framstod som oförskämd när jag tackade nej till en dans. När historien upprepade sig en stund senare med en annan herre tog jag mamma med mig och flydde upp på balkongen. 😖 (Här har vi den tydligaste skillnaden mot när jag var minderårig på dansbandsspelningarna - att män bjuder upp mig till dans, det hände tack och lov aldrig när jag var tonåring...en gång var det ett fyllo som tafsade lite på mig då, men det var det hela.)

Där uppe på balkongen var det betydligt lugnare, och vi kände oss båda två väldigt mycket mer avslappnade när vi inte längre behövde oroa oss för att bli uppbjudna. Så sedan kunde vi börja njuta mer av spelningen. 👍🎶

Vi hade god utsikt över lokalen uppifrån balkongen. Och visst hade jag mitt största fokus på Lyckopillret på scenen, men jag tittade även en hel del på dansparen och de många olika dansstilar som förekom på dansgolvet. Jag blev precis som i Motala så sjukt sugen på att lära mig dansa! ☺🎶

Jag vet fortfarande inte vem jag skulle våga dansa med dock. 🤔 Främmande herrar är definitivt inte ett alternativ. Varför ville de dansa med mig förresten?! Jag tycker att hela jag utstrålar queerhet. Så varför drogs de till MIG av alla tjejer i lokalen?! Jag fattar ingenting. 😵 Jag såg för övrigt tre olika tjejdanspar under kvällen, vilket gjorde mig väldigt glad. 😍 De dansade dock även med olika killar under kvällen och var antagligen kompisar och inte kärlekspar (ja, jag glodde på dem en del 😉), men det kändes ändå fint med lite normbrytande inslag i detta heterosammanhang. 🏳️‍🌈👍

Jag har inte direkt studerat bandets låttexter (mitt Spotify har ju ganska så extremt mycket Taylor-fokus just nu, med RED (Taylor's Version)-albumet som går på ständig repeat 😉), men jag kände ändå igen en hel del texter sedan sist och kunde sjunga med lite ibland. 🎶💖

När spelningen närmade sig sitt slut vågade mamma och jag oss ner från balkongen och tog oss fram till sidan av scenen.

Vi stannade kvar och pratade med Lyckopillret en stund efter spelningen. Vi hade pratat lite med honom innan också, men nu blev det lite mer. Han är så fin och gör mig så glad. Och jag tror att vi har samma effekt på honom också. 💖😊 Vi hade med oss en liten överraskning till honom som nästan fick honom att börja gråta. ❤

Han bad mig skriva och meddela att vi kommit hem säkert sedan på natten, och det gjorde jag. Det var mysigt att åka bil hem tillsammans med mamma genom den mörka skogen mitt i natten, och vi lyckades undvika de många rådjuren som rörde sig ute i markerna. 🙏 En fin avslutning på en fin kväll. Jag somnade nöjd och glad inatt. ☺💖💖💖

Idag har jag varit tämligen trött, men det var det värt. 😴 Mamma skjutsade hem mig på eftermiddagen (jag har semester idag), och innan dess hjälpte jag henne med några syprojekt. 😊

Gårdagens och dagens lunch. Mammas mat är den bästa maten. 😋❤

Nu ska jag snart försöka sova. Det borde inte bli så svårt, jag är helt slut. 😴 En kort men intensiv arbetsvecka väntar mig med start imorgon, samtidigt som någon jag bryr mig otroligt mycket om behöver mitt fulla stöd på fritiden, så jag behöver all energi jag kan få. 🙏 Natti natti!

Nu är det jul! 🎄

 
Nu är det äntligen jul här hemma! 😍🎄 Idag har syrran och jag lyssnat på julmusik och städat och satt upp julgardiner och tagit fram alla tre julgranarna. 🎄 Övrigt julpyntande får bli en annan dag, det här var det viktigaste. Så himla mysigt det blev! 😊❤️❤️❤️ 
 

Nytt blod


Såhär glad blev jag imorse när jag upptäckte att mensen ÄNTLIGEN kommit - sisådär en vecka försenad. PM(D)S-helvetet har liksom bara fortsatt och fortsatt. 😵 Men nu är det äntligen över. Så himla skönt! 🙏

Strax efter den angenäma upptäckten imorse skulle jag ha samtal med terapeuten, så då hade jag ju en glädjande nyhet att delge henne. 👍 PM(D)S-helvetet har dock gjort det svårt för mig att göra min läxa (att fortsätta öva på min kognitiva flexibilitet och hitta alternativa tolkningar till mina invanda negativa), eftersom jag lätt ser allt i svart sådär strax före mens. 😔 Terapeuten nämnde att jag nog skulle behöva mer hjälp med min PM(D)S, eftersom den har så negativ påverkan på mitt mående och mitt liv. Frågan är bara vad mer som kan göras? Jag tar ju redan P-piller (vilket mildrar symptomen avsevärt - det sker liksom inga självmordsförsök strax innan mens längre som det kunde göra förr) och har dessutom en app som flaggar för när det börjar närma sig (vilket gör att jag är förberedd och inte blir totalt överrumplad när känslostormen väller in). Vilka ytterligare åtgärder skulle kunna vidtas? 🤷‍♀️ Tips mottages mycket tacksamt! 🙏

Två situationer hade jag dock dokumenterat i min läxa, och innan måendet blev alltför svajigt hade jag med mig det hela i bakhuvudet och uppmärksammade när jag hamnade i olika tankefällor och försökte då hitta alternativa tolkningar. Innan har jag liksom gjort negativa tolkningar utan att reflektera över att det kanske även går att göra andra tolkningar. Det känns så häftigt att se hur det går att programmera om hjärnan, även om det är svårt och tidskrävande. Enligt terapeuten är det stor skillnad på min kognitiva flexibilitet nu jämfört med när vi började arbeta med detta. 😊👍

Vi pratade en del om mina negativa grundantaganden om mig själv (mest framträdande är: jag är misslyckad, jag är värdelös, jag kan ingenting, ingen tycker om mig 😔) och var och när dessa kan ha formats. Det är ju dessa grundantaganden som mina negativa tankar och tolkningar utgår ifrån, varför det blir viktigt att förstå var de kommer ifrån. Intressant men jobbigt att fundera över.

Framöver kommer vi arbeta med känslomässiga beteenden och hur man motverkar dem. Jag tog upp det här med inkompatibla beteenden, för jag tyckte att det lät som det, men det här är tydligen något annat. Min läxa till nästa gång är att läsa kapitlet i arbetsboken om att motverka känslomässiga beteenden, så efter det kommer det nog klarna en del. 👍

Nu ikväll har jag varit på middag och möte med Pride-familjen. 🏳️‍🌈❤ De två nya styrelsemedlemmarna var med, vilket kändes lite nervöst först men sedan var det bara trevligt. De verkar vara jättehärliga människor båda två. 😊

Och nu ska jag försöka sova. 😴 Imorgon kommer syrran och jag förhoppningsvis att julpynta min lägenhet. ☺🎄🎄🎄

Dubbla exponeringar


Idag har jag varit riktigt modig. Jag har gjort TVÅ saker som jag hade ångest inför. 👏

Igår mejlade jag ett antal frågor till en kund. Men istället för att mejla tillbaka svar föreslog han att vi skulle ses och prata om det istället. 😱 Och min spontana känsla var förstås ett stort fett NEJ. Sedan tänkte jag att jag kunde föreslå en tid längre fram, och liksom skjuta problemet framför mig ett tag. Men när logiken fått överhanden över känslorna föreslog jag att vi skulle ses redan idag. Så att jag skulle komma vidare med mitt arbete - och för att minimera uppbyggnaden av förväntansångest. Sista timmen innan han dök upp idag var jag ett komplett nervvrak, men annars har jag kunnat hantera ångesten ganska bra. Och mötet gick nog också rätt bra faktiskt. Jag genomförde det helt själv, utan stöd av någon kollega, jag hade förberett mig alldeles lagom väl och jag tog det lugnt och metodiskt, fick inte blackout eller blev irriterad eller någonting sådant. Typ en och en halv timme höll det på, och efteråt var jag helt slut. Men fan, vad stolt jag kände mig! ☺👏

Nu ikväll har jag suttit i min älskade teaters personalmatsal tillsammans med ett gäng härliga seniorer från vänföreningen och lyssnat på ett samtal om Alla mina liv, med båda skådespelarna. 🎭 En mycket trevlig och givande kväll. Jag är glad över att jag tog mig dit. Det har ju hänt förut när det har varit liknande evenemang nere i personalmatsalen att jag inte har vågat gå in utan blivit stående utanför och sedan gått hem i tårar och känt mig så himla besviken och misslyckad. 😔 Men ikväll tog jag mig in! 😊👍 Det knöt sig i magen när jag närmade mig, och jag blev stående utanför en stund. Men ganska snart dök det upp en dam som började prata med mig, och sedan dök även en av skådespelarna upp och låste upp dörren för oss. Och väl inne såg jag ett par personer som jag kände igen. Jag sökte ögonkontakt med de flesta i rummet och log och hälsade, trots att en del av mig bara ville springa därifrån. När jag satt mig ner plockade jag nästan genast fram min mobil och började blippa med den - ett beprövat säkerhetsbeteende. Jag gjorde inte så mycket väsen av mig under kvällen, ställde inga frågor eller så men svarade förstås på tilltal. Jag får alltid lite extra uppmärksamhet i dessa sammanhang eftersom jag är så ung. Och när skådespelarna frågade vilka som hunnit se pjäsen än höll jag upp två fingrar för att visa att jag sett den två gånger, och då blev de nyfikna på vilka versioner av den jag sett. Så jag hamnade i fokus där en liten stund, vilket kändes både läskigt och roligt.

På sätt och vis känns det ganska tröstlöst att jag fortfarande har ångest i sådana här situationer, trots att jag varit i dem så många gånger och "borde" klara av dem utan problem vid det här laget. 😔 Men jag försöker tänka på att målet inte är att hindra känslor från att komma (det är nämligen omöjligt), utan snarare att bli bättre på att hantera dem när de kommer. Att inta ett mer accepterande förhållningssätt till mina känslor. Det är något jag jobbar stenhårt på, och det är så himla svårt men så otroligt viktigt. Och när nedstämdheten smög sig in idag, över att den oönskade ångesten fanns där, uppmärksammade jag faktiskt vad som höll på att hända och påminde mig själv om allt detta. Och då kändes det lite lättare. 👍

Hormoner, träning och Taylor

 
Mensen lyser med sin frånvaro och PM(D)S-helvetet håller i sig. Har känt mig fortsatt låg idag. 😔 Att vi är mitt i den mörkaste, tristaste månaden på hela året gör ju inte precis sitt till heller. Hoppas att det vänder snart... 
 
Arbetsdagen avslutades med ett besök på gymmet, vilket var roligt men ändå inte lyckades lyfta upp mig ur mitt själsliga mörker. Vi fick prova på marklyft, något jag aldrig gjort förut... 
 
 
Som mest lyfte jag 27,5 kg, vilket känns i ryggen nu kan jag säga. 🏋️‍♀️ Sedan gick vi över till lite mer flåsiga övningar. Vi skulle hålla på med dem i en hel kvart, men lite mer än halvvägs fick jag kapitulera för min astma och sätta mig och vila istället. Det kändes tråkigt, jag hatar när jag tvingas avbryta för att mina luftvägar strejkar. 😒 Men tränaren lyfte fram hur bra jag jobbat på fram till dess, och jag försökte fokusera på det istället. 
 
Taylor har förresten släppt två nya videor på YouTube nu. Först liveframträdandet av 10-minutersversionen av "All Too Well" (det kom redan igår men jag såg det först idag)... 
 
 
...och sedan musikvideon till "I Bet You Think About Me", som kom för bara några timmar sedan... 
 
 
Hela RED (Taylor's Version)-albumet går för övrigt på repeat hos mig under större delen av min vakna tid. ❤️ Och det passar perfekt, både till årstiden och till min nuvarande sinnesstämning. (Sedan kommer jag för all del fortsätta maratonlyssna på det även när mitt sinne ljusnar och naturen byter skepnad, men i alla fall.)

Den hormonella bergochdalbanan 🎢


Igår skulle syrran och jag ha städat och julpyntat lägenheten. 🎄 Men jag orkade inte. 😴 Trötthet och PM(D)S gjorde att jag mest bara ville hänga i soffan (innan syrran kom satt jag nästan och grät). Vi kollade på en film, och sedan låg jag med huvudet i syrrans knä och vilade och tyckte synd om mig själv (må mensen komma snart! 🙏).

På kvällen besökte jag min älskade teater tillsammans med mamma och hennes man och såg Alla mina liv (andra gången för mig, första gången för dem 😉). Eftersom restriktionerna släppt skulle vi ha fått nya biljetter (utan avstånd mellan platserna), men mamma hade inte fått någon ny biljett utan hade en plats långt ifrån oss andra. 😕 Jag anlände till teatern före de andra, och kontaktade personalen och förklarade situationen - så när mamma och hennes man kom dit hade jag redan hunnit ordna en ny biljett så att vi alla tre fick sitta på samma rad. 👍 Jag känner mig väldigt duktig som fixade detta. Nog för att jag är ganska tjenis med teaterns publikvärdar, men det kändes ändå lite läskigt. Så heja mig som gjorde detta. 👏 Jag kunde ju liksom ha väntat och låtit mamma lösa det hela...men det gjorde jag inte. 😊

Själva pjäsen var bra den här gången också, och faktiskt HELT annorlunda än sist - publiken svarade annorlunda redan på den allra första frågan, så efter det var ingenting sig likt. Så det var bara de första minuterna jag kände igen. 😂 Himla spännande!

Idag har jag känt mig rätt nedstämd och ängslig större delen av dagen, men eftersom jag vet att det är PM(D)S-relaterat så har jag inte gjort någon större sak av det. Jag har hållit mig inne i lägenheten hela dagen, och tvättat och spelat datorspel och maratonlyssnat på RED (Taylor's Version). Och mumsat i mig en chokladkaka som syrran köpte till mig igår. 🍫❤

Nu ska jag försöka sova. Och sedan hoppas jag innerligt att jag vaknar upp med mens imorgon. 🙏

All Too Well 💔

Inatt släpptes kortfilmsversionen av "All Too Well" och den är bara helt epic... 😭💔 
 

Kickoff på Gränsö Slott, dag 2

Nu är jag hemma igen, efter två trevliga och intensiva dagar i Västervik tillsammans med kollegorna. Precis som igår hade vi ett fullspäckat schema idag, och efter det och bilresan hem (som självklart gjorde mig illamående trots åksjuketablett) känner jag mig nu helt slut. 😴 Och just nu känner jag mig även lite nedstämd faktiskt, men det har högst sannolikt med den stundande mensen att göra. Hoppas att eländet kommer snart, så att jag kan bli mig själv igen.

Jag orkade såklart inte blogga sent igår kväll, så här kommer en bild på gårdagskvällens goda trerättersmiddag. 😋

Det här såg jag också igår kväll - Alice Babs första loge! Hur coolt?! ☺💖

Såhär fin utsikt hade jag från mitt hotellrum, upptäckte jag imorse (igår kväll var det för mörkt för att se så mycket alls).

Ganska trött efter gårdagen, men ändå redo för en ny dag.

Jag skrev ett litet brev till städpersonalen innan jag lämnade mitt hotellrum imorse. Det låg liksom en lapp med uppmaning om att lämna eventuella synpunkter på baksidan. Så då gjorde jag det. 😊

Frukosten. (Ja, jag valde exakt samma frukost som jag alltid gör när jag bor på hotell. Variation är överskattat. 😉)

Matsalen. Så fint! 😍

Förmiddagsfikat.

Lunchen.

Eftermiddagsfikat. 

(Ja, det innebär en ständig utfodring att vara på konferens. 😂)


Även idag höll jag i en programpunkt, och även idag var jag väldigt nervös. Men jag klarade av det, och det kändes rätt okej ändå. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer känna mig rakt igenom bekväm med att stå och prata inför publik, men jag är stolt över att jag under vissa förutsättningar överhuvudtaget kan klara av det nuförtiden. 👏

RED (Taylor's Version) ❤️❤️❤️❤️❤️

Åh, en sådan underbar start på dagen! Äntligen är den här! Den nya, Taylor-ägda versionen av RED-albumet - inklusive den aldrig tidigare hörda 10-minutersversionen av "All Too Well". Lyssna! Njut! Fira! 😍😍😍😍😍