Sjukvecka och musikalhelg

Jag började ju bli sjuk förra fredagen och det gick inte över under helgen, så i måndags och tisdags jobbade jag hemifrån. Jag kände mig piggare under tisdagseftermiddagen, så tanken var att jag äntligen skulle återvända till kontoret på onsdagen. Men istället blev jag betydligt sämre under natten, så onsdag-fredag var jag sjukfrånvarande. 🤒 En himla trist vecka, som annars skulle ha varit riktigt rolig. 
 
I måndags kväll var det årsmöte med Vadstena Queer. 🏳️‍🌈 Det kändes väldigt tråkigt att jag inte kunde vara med på, men jag blev i alla fall invald i styrelsen. 🥰💖 Jag var lite tveksam till om jag skulle anmäla mitt intresse för det, med tanke på att jag bara varit på ett enda av deras queerhäng hittills...men jag har ju gedigen erfarenhet av att sitta i styrelsen för East Pride och dessförinnan Norrköping Pride, och jag tänker att det är bra för mig att skaffa mig ett queert umgänge här i Vadstena också...så jag skrev att jag var intresserad. Och imorgon kväll kommer vi ha vårt första möte med nya styrelsen. 🥰🏳️‍🌈👍 
 
I onsdags förnyade jag mitt abonnemang hos min älskade teater. 🎭❤️ Jag hade skrivit in det i min kalender och löste det redan tidigt på morgonen, så när mejlutskicket väl kom om att förnyelseperioden hade öppnat var allt redan klappat och klart. 😁 Jag tror att det kommer bli ett riktigt spännande spelår. 🥰😍 
 
I torsdags kväll var det vårkickoff på jobbet och det kändes jättetråkigt att missa. 😔 Jag vet inte riktigt vad som stod på agendan, då det var lite hemligt, men jag kan tänka mig att det var riktigt roligt och trevligt. Men, men...sådant är livet. 
 
Under fredagen började jag äntligen må bättre på allvar, och tur var väl det för mamma och jag skulle ju åka till Kristianstad och gå på musikal denna helg. 🎭🎶 Det planerade vi redan i oktober. 
 
Det har ju blivit lite av en tradition att mamma och jag åker till Kristianstad i mars varje år och möter våren. 🌸 Förra året ställde vi dock in resan, med anledning av mitt pågående flyttkaos. Men nu var det äntligen dags igen. 🥰❤️ 
 
Resan ner till Skåne gick jättebra. Tja, med undantag av att tåget vi skulle byta till för den sista delsträckan plötsligt blev inställt. 😱 Och jag laddade i ren panik ner Skånetrafikens app och köpte två biljetter hos lokaltrafiken för att kunna åka med ett annat tåg som skulle gå alldeles strax...bara för att en minut(!) senare få ett meddelande om att våra befintliga biljetter även skulle gälla hos den tågoperatören. 🙄 Sjukt irriterande att ha lagt ut dessa pengar i onödan, men så blev det. 
 
Men vi kom i alla fall gott och väl fram till Kristianstad och kunde checka in på vårt vanliga hotell...som befann sig mitt i renoveringskaos - som tack och lov enbart pågick på vardagarna och som inte längre berörde vår våning som var i princip klar. 🙏 Och vi fick ett rum med utsikt mot parken (enligt önskemål) och med en öppen spis (vilket var en ren bonus). 😍 
 
Vi gick och åt lunch på samma restaurang som vi brukar. 😊 
 
När det blev dags att gå till teatern på kvällen höll solen på att gå ner mellan träden och det var så vackert. 🥰 
 
För ja, vi skulle se musikalen Så som i himmelen som sätts upp av Emil Sigfridsson i Kristianstad denna vår. 🎭🎶 
 
Filmen är ju fantastisk...men musikalen var om möjligt ÄNNU mer fantastisk. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag började gråta. Och det handlade liksom inte om några klädsamma tårar i ögonvrån utan om ren fulgråt. 😭😭😭 Så. Himla. Fin. Föreställning. ❤️😭❤️😭❤️😭❤️ 
 
Som ni ser i bilderna ovan började vi med att sitta i mitten...men avslutade med att sitta längst ut på kanten. Och det berodde på att några jävla idioter framför oss plockade fram en burk med jordnötter i pausen. 😡 Jag drog därifrån innan det hann hända så mycket. Jag var medveten om risken, eftersom kiosken i foajén sålde eländet (och personalen var noll mottagliga för information om det olämpliga i det hela). Och jag översköljdes av bitterhet över att min tillvaro ser ut såhär. Ska jag inte kunna resa, bo på hotell, gå på musikal...ska jag bara stanna hemma och undvika allt jag egentligen vill göra?! 😟😟😟 Vi bytte våra platser i mitten med två tjejer som satt längst ut på kanten, och runt oss satt bara vettiga människor som inte försökte förstöra kvällen för mig. Så vi kunde se hela föreställningen och behövde inte uppsöka akuten. Så det var ju skönt. Men detta var nog sista gången vi såg någon föreställning på Kristianstads Teater. Hädanefter får våra besök i staden vara utan den upplevelsen. Vilket är extremt synd, för musikalerna är fantastiska. 
 
Det blev sent innan vi somnade, men vi var ändå i frukostmatsalen när den öppnade imorse. Hotellfrukost är nästan det bästa med att bo på hotell. ❤️ Vi såg till att fotodokumentera miljön ordentligt, för personalen berättade att efter dagens frukost var det frukostmatsalens tur att börja renoveras. Så allt detta fina kommer försvinna. Skandal! 😲 
 
Efter frukosten vilade vi på rummet en stund. Och mamma fortsatte sticka på en lila halsduk som hon håller på med till mig. 🥰🙏💜 
 
Vi gjorde även ett obligatoriskt besök på supermysiga Conditori Duvander. 🍪 Vi har våra små traditioner, och det är himla trevligt. 🥰❤️ 
 
Hemresan gick bra, utan förseningar eller inställda tåg. 🙏 Men nu är jag TRÖTT. 😴 Ska nog inte göra så mycket mer än att eventuellt titta på filmen Så som i himmelen (jag hade tänkt se om den nu innan vi skulle åka och se musikalen, men det blev inte av). Sedan jag kom hem har jag packat upp, duschat, bloggat (uppenbarligen 😉) och fyll på dosetterna inför veckan. Och jag upptäckte till min stora fasa att jag i ett antal veckor nu har råkat överdosera min stämningsstabiliserande medicin. 😱😱😱 Jag har ända sedan jag fick den tagit två kapslar dagligen, då det var det som läkaren ordinerade...men från och med förra uttaget var det tydligen en starkare dos, så ur den förpackningen skulle jag bara ta EN kapsel om dagen. Men det har jag inte noterat - det stod en liten text om det på etiketten på den nya förpackningen, men det såg jag först idag. 😱 Men nu förstår jag ju varför jag varit så fruktansvärt labil den senaste tiden. Skönt att få en förklaring till min irrationella ledsenhet under februari...men läskigt att jag utsatt min kropp och min hjärna för denna ofrivilliga överdosering. 😱😱😱 Jag får väl kontakta min läkare på psyk och kolla om det kan vara farligt... 
 

Bloggen 15 år 🎂

4 649. Så många blogginlägg har jag skrivit hittills. Och idag fyller bloggen 15 år. 🎂🎁🎈🎉💖 Jag startade den som en ångestventil när jag var 21 år, gick sista terminen på ekonomprogrammet och kämpade med min första kandidatuppsats, bodde i Kristianstad lååångt bort från min familj och befann mig i förnekelsefasen av en utdragen göra-slut-process med min dåvarande flickvän. Jag kollade igenom de första veckornas inlägg nu, och jag verkar ju ha mått minst sagt skit. Jag grät hela tiden, hade svårt att sova, fick självskadeimpulser, var extremt självkritisk och såg verkligen ingen ljusning.

Jag kan väl inte påstå att jag är rakt igenom solsken nu heller, men jag befinner mig på en helt annan plats i livet och har en betydligt stadigare grund att stå på. 🙏 

Apropå mitt mående så har den emotionella bergochdalbanan varit avsevärt lugnare den här veckan, så jag tror att det finns hopp om att krisen är över för den här gången. 🙏 Det var någon natt jag vaknade och blev liggande och hade ångest över världsläget och våndades över ett tredje världskrig, men annars har det varit hanterbart. Jag försöker att fokusera på vad jag faktiskt kan påverka och vad jag kan och ska göra i min vardag. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet, men känner mig faktiskt inte så himla stressad längre. Jag känner att jag har kommit ikapp och är i fas efter influensan då jag förlorade en hel arbetsvecka i början av februari. 👍

För övrigt är jag sjuk igen. 🤒 I fredags hade jag feber, och jag har fortfarande ont i halsen och känner mig risig. Som tur var hade jag tagit hem jobbdatorn på torsdagen för att testa skärmen som jag fått överta från en kollega och fått hemkörd av min praktikant i syfte att ha för att kunna jobba hemifrån. Så jag premiärjobbade hemifrån i fredags. Och det gick riktigt bra. 👍 Det är inget jag kommer göra regelbundet, men himla skönt att möjligheten finns.

På jobbfronten känns alltså läget under kontroll just nu. På studiefronten ser det lite annorlunda ut. Idag övervägde jag att lägga ner hela projektet med att skriva klart min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. Jag har även på sista tiden snuddat vid tanken på att hoppa av bibliotekarieprogrammet. Men det är bara tillfälliga dumheter som dyker upp i mitt huvud. Mer rimliga tankar är dock att kanske inte plugga någonting alls i sommar, och att inte plugga mer än 50 % i höst. För jag pluggar 100 % just nu, parallellt med heltidsjobb under högsäsong...och jag är TRÖTT. Jag har liksom varken tid eller ork för...tja, livet...och det gör mig så less. 😣

Innan jag satte igång med dagens pluggande i förmiddags var jag i matbutiken och handlade lite, och då var det en jättegullig tant som gav mig komplimanger för mitt rosa hår och färgglada kläder. 🥰 Det gjorde min dag. Jag skuttade hem med ett leende på läpparna och tog tag i uppsatsskrivandet med helt ny energi. 🙏

Nu väntar en fullspäckad vecka, så jag ska se till att sova så att jag vaknar utvilad imorgon, redo att ta mig an allting som väntar. 😴

8 mars ♀️✊️

Idag är det 8 mars och jag känner mig som en lite dålig feminist som inte är iväg på något viktigt evenemang som uppmärksammar detta. Men jag är faktiskt lite krasslig, så jag tänker att jag inte ska träffa så mycket folk just nu. Jag sitter hemma och lyssnar på Taylors feministiska anthem istället... 
 

Den emotionella bergochdalbanan rullar vidare

Jag märker att detta har blivit någon slags veckoblogg med uppdateringar varje söndag. Det är inte riktigt meningen, men det har blivit så på sista tiden. Mitt mående har gått upp och ner på värre bergochdalbanesätt än det brukar till och med under de senaste veckorna. Den här veckan har jag pendlat mellan djupaste förtvivlan och ett spirande hopp om ljusare tider. Syrran tror att jag håller på att gå in i väggen. Men det hoppas jag verkligen inte, för det har jag inte tid med. Men bara genom att hon nämnde det så kände jag mig på något sätt lite lugnare i sinnet - för det är skönt att få någon form av förklaring till att jag är så extremt skör just nu och börjar gråta för allt och ingenting. För det är inte rimligt att jag bryter ihop flera gånger om dagen när jag i grunden har det bra. 
 
Första halvan av veckan var rätt mörk och jag kände mig bara så himla ledsen hela tiden. Andra halvan av veckan började det se ljusare ut igen, och jag kunde till och med känna barnslig glädje över ballongerna som satts upp i matsalen på kontoret och bad om att de skulle flyttas in till min avdelning när de tagits ner därifrån. Jag har haft uppsatshandledning för min kandidatuppsats i litteraturvetenskap och jag har varit på möte med Pride-familjen i Norrköping, men annars har jag mest spelat datorspel om kvällarna för att varva ner. Inte särskilt produktivt, men rätt skönt. 
 
I helgen har jag pluggat, tvättat, tittat på Melodifestivalen och andra återkommande helgaktiviteter. Imorse började jag titta på Vasaloppet, men efter en stund blev jag så trött att jag behövde gå och lägga mig och sova istället. Och det gjorde jag fram tills det nästan var dags att åka till Norrköping för att besöka min älskade teater... 
  
Det kändes fint att återse min älskade teater, och föreställningen The Replaceables var riktigt bra. 
 
När jag lämnade teatersalongen insåg jag att det bara var fyra minuter kvar tills nästa tåg skulle gå. Jag hade inte tänkt åka med det tåget utan med nästa, men kände att det skulle vara skönt att komma hem typ 45 minuter tidigare än beräknat...så jag sprang. Jag VET att jag inte ska springa, jag VET hur det blir...men jag gjorde det ändå. Jag är inte säker på att det var värt det, men nu blev det så. Jag fick såklart ett astmaanfall, som jag fortfarande hostar efter nu tre timmar senare och min andning är fortfarande tung och väsande. Jag tog min akutinhalator när jag satt på tåget (som jag precis på sekunden hann med), men det var ju så dags då det... Min astmaläkare har sagt att jag ska ta den INNAN pulshöjande aktiviteter, i förebyggande syfte...men det är ju liksom inte som att jag PLANERAR att utsätta mig för sådant här, det bara blir så ibland. För det mesta ser jag till att vara ute i extremt god tid när jag ska någonstans, vilket till stor del handlar om att jag ska slippa springa. 
 
Nu ska jag försöka varva ner, och ser fram emot att vakna upp med normal andning och utan hosta imorgon bitti. Jag hoppas också att jag får en emotionellt stabil vecka utan omotiverade gråtattacker. Natti natti. 
 

Bättre vecka 🙏

Välkomna till den emotionella bergochdalbanan, den här veckan har jag mått betydligt bättre än förra veckan. 🙏 Jag har återhämtat mig efter influensan, mensen och fullmånen är över och jag känner att jag ligger i fas med mina arbetsuppgifter. Och så är det vår i luften. 🥰🙏

I fredags stannade jag oplanerat hemma från jobbet, på grund av den extrema halkan som var då. ⛸️ Jag gick ut med soporna på morgonen, och det var knappt att jag kunde ta mig nerför trappan och över gården på ett säkert sätt. Så bara tanken på att sätta mig på en buss och åka till Linköping kändes jätteläskig. 😱 Så jag hörde av mig till min teamleader och meddelade att jag stannade hemma.

Det är inte ofta jag är hemma på en vardag om jag inte är sjuk, så det var ett väldigt lyckligt sammanträffande att min nya tandläkare hörde av sig i fredags och frågade om jag kunde komma på en återbudstid på förmiddagen. Jag har gått hos en tandläkare i Norrköping i många år nu och jag hade tänkt fortsätta gå där, precis som jag har kvar min frisör i Norrköping...men på sista tiden har jag funderat mer och mer på att faktiskt byta till en tandläkare här i Vadstena. Jag kollade rekommendationer i Vadstena-gruppen på Facebook och frågade även min praktikant vem hon går till. Och hon går till den som typ alla på Facebook rekommenderade. 😁 Så i tisdags hörde jag av mig dit och anmälde intresse för att bli listad där. Och redan i fredags hörde de alltså av sig. 👍 Jag gick hemifrån i extremt god tid (även för att vara jag 😉), för att kunna trippa fram riktigt försiktigt, men på förmiddagen visade det sig faktiskt vara betydligt mindre halt än på morgonen. 👍

Tandhygienisten jag hade tid hos var verkligen jättebra, vilket var en otrolig lättnad eftersom jag nu fattat beslutet om att byta dit. 🙏 Eftersom jag var ny patient hade jag mina listor i mobilen över allergier och mediciner framme, så att jag inte skulle missa att nämna något. 😅 När hon såg hur många mediciner jag har som ger biverkningen muntorrhet skrev hon ut ett recept på tabletter mot just detta. 👍 Och när hon konstaterat hur fina och välskötta mina tänder är (och boostat mitt Duktig Flicka-bekräftelsebehov 😉) sa hon att det räcker om vi gör undersökning vartannat år, istället för varje år som jag är van vid, och att jag bara kan komma dit och skrapa bort tandsten årligen. Det gjorde mig positivt överraskad, då det innebär en kostnadsbesparing som jag inte hade räknat med, samtidigt som det gör mig lite avigt inställd till min förra tandläkare som fortsatt göra onödiga undersökningar år efter år... 🙄 En annan trevlig överraskning var att hon tog bort tandsten manuellt istället för att använda den den otäcka ultraljudsmaskinen som sänder rysningar genom hela kroppen på mig. Hon började prata om att ta fram den, men då sa jag att jag helst vill slippa den och det var helt okej. 🙏

I helgen har jag haft min finaste älsklingssyster här hos mig. 🥰❤️ Hon kom i fredags (tidigare än beräknat, eftersom jag ju var hemma 😊👍) och åkte hem i eftermiddags. Det har varit himla mysigt att ha henne här. Jag är så glad och tacksam över att hon är min syster. 🙏🥰❤️❤️❤️

Jag har även skrivit på min kandidatuppsats i litteraturvetenskap i helgen. Eller främst idag egentligen. Det är deadline imorgon bitti inför det första individuella handledningstillfället och jag har haft nästan två veckor på mig att skriva...men jag har ju som bekant inte mått så himla bra, och när jag väl mått bra har jag haft skrivkramp. 😱 Det var först idag det lossnade ordentligt. Så idag har jag ägnat runt fyra timmar åt uppsatsen. Jag har inte skrivit så mycket som jag hade tänkt, men tillräckligt mycket för att handledningen ska kännas meningsfull. 👍


Krasch 😢

Förra veckan mådde jag väldigt dåligt fysiskt. 🤒 Den här veckan har jag istället mått väldigt dåligt psykiskt. 😢 Det är väl en olycksalig kombination av flera saker. Efter sjukdomen kände jag mig extra skör och mindre motståndskraftig. Och väldigt stressad efter att ha förlorat en hel veckas arbetstid. Lägg därtill fullmåne och PM(D)S från helvetet. Så var sammanbrottet ett faktum. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop den här veckan. 😢 Det känns som att jag inte gjort annat än gråtit. Och tänkt väldigt destruktiva tankar. 😣 Och det har liksom blivit som en nedåtgående spiral - jag har blivit ledsen, och då har jag känt mig ledsen FÖR ATT jag är ledsen, och då har jag blivit ÄNNU MER ledsen...och så vidare, och så vidare. 😵
 
Jag har försökt vara diskret med det på jobbet, men de har såklart märkt det. Och i torsdags pratade min teamleader med mig och uttryckte oro för mig och frågade hur hon kunde hjälpa mig och erbjöd samtal med HR och psykolog och så vidare. Och jag kände mig bara så dum som skapade sådant rabalder - men samtidigt tacksam över omtanken och att min hälsa tas på allvar. 🙏 Jag framhöll att jag lider av psykisk ohälsa generellt, men tog samtidigt upp några stressfaktorer på jobbet (som jag inte upplevt under de senaste två åren sedan jag började där) som jag skulle önska att de reduceras.
 
I fredags åkte jag till Norrköping för att gå till frisören, och då föreslog min finaste syster att vi skulle ses en stund. Det behövde jag. 🙏❤️
 
Jag fick ett nytt Hello Kitty-gosedjur av syrran. 🥰❤️🙏 Och det ska jag nu ta med mig och gå och lägga mig. Och hoppas att jag får sova gott inatt och vaknar utvilad imorgon bitti, redo att ta mig an en ny arbetsvecka...med liiite ljusare sinnesstämning än denna vecka. 🙏

"Hej mig själv om 15 år!"

När jag gick i fyran fick vi i uppgift av vår klassföreståndare att skapa ett brevpaket med innehåll som vi fick lova att inte öppna och titta på förrän 15 år senare, det vill säga år 2014. Jag har vårdat detta paket ömt i alla år, och jag såg verkligen fram emot att öppna det år 2014. Men när 2014 väl inföll kunde jag inte hitta det! 😱 Så sjukt frustrerande. Jag visste ju att jag absolut inte hade slängt det, utan att jag hade lagt det på något "bra ställe"...men VAR?! 😫 Det är helt sjukt, men det var faktiskt först IDAG som jag hittade paketet. Längst ner i en låda med doppresenter och födelsedagskort och andra minnessaker från när jag var liten. Plötsligt händer det, liksom...sisådär 11 år senare än planerat. 😅 
 
Paketet innehöll bland annat ett brev. Som tydligen var så hemligt att det måste stoppas i ett eget kuvert inuti paketet, med strikta instruktioner för att hålla obehöriga borta. 😅 Men jag har ju en lite mer öppen inställning till mitt privatliv numera, så låt oss ta del av det hela... 
 
990427. Hej mig själv om 15 år! Idag är det sol ute. Efter skolan ska jag räkna matte. Mamma slutar jobbet kl. 17.30 idag. Om 15 år ska jag flytta till ett hus nära där jag bor nu. Jag ska ha många katter. Jag ska bo själv med mina katter. Jag ska jobba som vikarie på dagis. Jag ska också spela flöjt. Jag tycker om att gå ut i skogen, och att cykla. Mina favoritfärger är Röd och Grön. Just nu är jag 1,50 lång och jag kommer inte ihåg vad jag väger. Jag har en katt som heter Tussan och en kanin som heter Kaninia. Mina kompisar är [fyra tjejer i klassen]. Hej då mig själv. (Malin.) 
 
Jag minns att jag hade skrivkramp när jag skulle skriva brevet, och det är inte utan att det märks. 😅 Jag misstänker också att jag inte var helt ärlig på en viss punkt - jag hade garanterat stenkoll på hur mycket jag vägde (min ätstörningsproblematik började under det läsåret), men jag kan tänka mig att jag var rädd för att de som satt vid samma bord skulle se vad jag skrev. 🥺 Jag kan också konstatera att jag hade väldigt destruktiva kompisar och jag är innerligt tacksam över att inte ha någon av dem kvar i mitt liv längre sedan många år tillbaka. 🙏 För övrigt hade jag en underbart asexuell framtidsvision, utan att ha begrepp för det då - "Jag ska bo själv med mina katter". Love it! 😻 
 
Paketet innehöll även en loggbok från det läsåret, men det räckte att ögna igenom ett par sidor av den för att konstatera att den boken fick åka tillbaka in i paketet igen utan närmare granskning. Jag kunde riktigt känna ångesten pyra ut från sidorna från min yngre Duktiga Flicka som satte hela mitt människovärde i mina prestationer...något jag har kämpat hårt för att komma ifrån under årens lopp och fortfarande inte helt har lyckats med (så jag behöver verkligen inte bli påmind om när det var som värst 😱). 
 
Lilla Malin 10 år. Jag vill bara ge dig en kram. ❤️❤️❤️❤️❤️ 
 

Sömn och Sims 🤒

Jag började ju känna mig sjuk i lördags kväll, och det mynnade ut i en otäck influensa som har hållit mig i sitt grepp i nästan en vecka nu. Feber, ont i halsen, ont i huvudet, värk i kroppen, snuva, hosta... 🤒🤒🤒 Veckans aktiviteter har i princip bestått av att sova och att spela Sims. Det är först idag som jag har börjat kvickna till och faktiskt orkat GÖRA en del saker här hemma. Och det är så himla härligt att ha åtminstone LITE energi igen. 🙏 
 
Apropå Sims så släpptes den första trailern för nästa expansionspaket igår, och det verkar ju bli helt epic - med möjlighet att dela tomter mellan bostäder och verksamheter, och nya färdigheter att lära sig. 😍😍😍 Extra kul att den nya världen som kommer med detta expansionspaket verkar vara inspirerad av Sverige (eller åtminstone Norden). Annars är det väääldigt mycket fokus på USA i detta spel (med några få undantag). Så...det här ser jag fram emot. 🥰

8 år utan dig 💔🐈

 
I remember your bare paws down the hallway
I remember your little meow
Cat toys on the kitchen floor, plastic ping pong balls
I love you to the moon and back

I remember your green eyes looking into mine
Like we had our own secret club
I remember you racing before bed time
Then poking on me, waking me up

I can still feel you lick my hand, little cat
And even the moment I knew
You fought it hard like an army guy
Remember I leaned in and whispered to you

Come on baby with me, we're gonna fly away from here
You were my best seven years

I remember the drive home
When the blind hope turned to crying and screaming "Why?"
Flowers pile up in the worst way, no one knows what to say
About a beautiful cat who died

And it's about to be dinner time
You could have anything you wanted if you were still here
I remember the last day when I kissed your face
And whispered in your ear

Come on baby with me, we're gonna fly away from here
Out of this white walled room in this veterinary clinic, we'll just disappear
Come on baby with me, we're gonna fly away from here
You were my best seven years

What if I'm sitting by your urn trying to talk to you?
What if I kept your favourite toys you won't play with again?
And what if I really thought some miracle would see us through?
What if the miracle was even getting one moment with you?

Come on baby with me, we're gonna fly away from here
Come on baby with me, we're gonna fly away from here
You were my best seven years

I remember your bare paws down the hallway
I love you to the moon and back
 

Sjuk 🤒

Jag började känna mig risig igår kväll, och idag bröt det ut ordentligt. 🤒 Jag har sovit och vilat mycket idag och inte haft ork till att göra något vettigt. Dagens stora insats var att ta mig till matbutiken. Den ligger jättenära, men det var verkligen ett stort projekt för mig att gå och handla och jag var helt slut efteråt. En del av mig är inställd på att åka och jobba imorgon, dels för att jag har mycket att göra på jobbet och dels för att jag inte vill vara hemma själv och grubbla på årsdagen...men jag inser att det nog inte är så klokt att lämna sjuksängen redan. Men vi får se hur jag känner imorgon bitti...

Labilt läge

Igår morse kände jag mig orimligt lycklig och igår kväll kände jag mig orimligt olycklig. Känslorna åker bergochdalbana just nu, och jag kan väl bara konstatera att mensen är i antågande samt att årsdagen närmar sig... 😔 
 
Stressnivån har också gått upp och ner under veckan. Och responsen från kunderna har minst sagt varierat - från en som mer eller mindre skällde ut mig till en som höjde mig till skyarna. Den senare uppmärksammades i det interna nyhetsbrevet igår... 
 
 
...men pessimistisk som jag är fokuserade jag mer på den sura citronen som bara gapade på mig. Jag vill verkligen inte ha så negativt fokus, men det blir lätt så ändå. 😫 Men de allra flesta kunder är väldigt nöjda och trevliga och tacksamma, och tur är väl det. 🙏 
 
Imorse vaknade jag upp till nyheten om att boken Gender Queer blivit föremål för utlåningsförbud till yngre elever än högstadieelever på skolbiblioteket på en grundskola i Norrköping, efter att en förälder psykat ur. Helt jävla sjukt, det börjar likna USA det här. 😡😡😡 Censur hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och onda krafter ska verkligen inte få begränsa bibliotekens utbud. Att det dessutom handlar om en självbiografi av en asexuell person gör att jag tar extra illa vid mig. Fina Pride-familjen skrev givetvis ett inlägg som fördömde tilltaget, och jag delade inlägget på Facebook med lite egna tillägg... 
 
 
För övrigt har jag mest ägnat dagen åt att spela Sims. Tvättat två maskiner har jag gjort också. Och pluggat, betydligt mindre än vad jag tänkt dock. Jag fick ihop en halv sida text - min ambition var två sidor. Men det får väl ändå ses som okej, med tanke på att jag inte mår helt hundra just nu och mest bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. 😖 Ikväll blir det Melodifestivalen. 🎶 Jag ska försöka uppbåda lite pepp inför det...

Hurra! 🎂

Idag fyller världens finaste syster 35 år. Hurra! 🎂🎁🎉🎈🥰💖


Pratat inför kollegor

Imorse pratade jag inför ett tjugotal personer på jobbet och sammanfattade de viktigaste punkterna från kursen jag gick förrförra veckan. Jag gick igenom redovisningsfrågorna, och min kollega som också var med på kursen gick igenom skattefrågorna. Så hälften var ungefär. Jag slängde ihop en PowerPoint-presentation till oss igår, och läste igenom mina bilder en gång imorse - det var hela förberedelsen. 😅 Annars brukar jag kunna förbereda mig in absurdum inför sådana här saker för att jag har sådan jäkla ångest...men jag antar att jag så smått börjar vänja mig vid att hålla föredrag, för det var inte förrän strax innan vi skulle börja imorse som jag började bli rejält nervös. Jag noterade själv att jag pratade väldigt fort under presentationen, vilket delvis berodde på nervositet och delvis på tidsbrist då mötet innan dragit ut på tiden och vi hade haft lite tekniska problem. Men jag genomförde det i alla fall, och det är jag stolt över. 🥰✌️

Familjehelg 💖

Syrran och mammas man fyller år framöver, så vi firade båda två hemma hos mig igår. 🎂🎁🎈🎉💖

Mamma fixade fantastiskt god mat. 😋🙏

Syrran kom till mig redan i fredags, och hon stannade till idag. Så det var himla mysigt. 🥰💖

Buss på!

Östgötatrafiken:
 
Malin:
 
Östgötatrafiken:
 
Tur att detta redde ut sig relativt snabbt (inom ett dygn i alla fall), för det höll verkligen på att äta upp mig. Det är inte så att jag behöver deras 48 kronor på något sätt, men det är en principsak. Jag har rätt till ersättning när bussen är alltför försenad och de ska fan inte komma och påstå att jag ljuger!! 🤬🤬🤬 Jag är en väldigt ärlig person, så när någon inte tror på vad jag säger blir jag fruktansvärt kränkt.