Det var en otroligt vacker morgon imorse. Sådär morgonen efter ett riktigt skyfall, med regndroppar ännu glittrande i spindelnät och från grässtrån... 

 

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men när det gäller den här bilden skulle jag snarare säga att den väcker tusen frågor. Som väl alla kan sammanfattas i ett stort fett VARFÖR??? 😉

Är det någon vänlig själ som ställt ut dessa utifall att någon förbipasserande går och äter någonting som behöver kryddas mer?

Är det någon som tagit med sina kryddor på en liten utflykt och radat upp dem på bron för att de ska få se tågen, och sedan glömt att ta med dem hem igen?

Är det någon som tappat dessa och inte orkat plocka upp dem (det ligger ju en påse bredvid), och sedan har det kommit förbi någon med OCD och ordnat dem i en prydlig rad?

Är det Jabbadoor som kommit hem från kriget med läckra kryddor som han radat upp för Atlas att beskåda? (Du behöver ha sett musikalen Atlantis för att fatta den referensen. 😉)

Är det någon slags obegriplig konstinstallation? Eller ett socialt experiment för att se hur folk reagerar? Kanske sitter det en dold filmkamera i närheten...?

Så många frågor! Så få svar.

Oj, oj, oj. Den här veckan blev det totalt 13,5 timmar övertid på jobbet, och efter det har jag ägnat hela helgen åt att skriva på kandidatuppsatsen. Så nu är jag TRÖTT. 😴😴😴 Ska försöka varva ner nu, så att jag orkar med ännu en vecka i den här andan. (Jag försöker hinna njuta lite av vårens estetik också, se bilden ovan. 🌸)

Jag tillhör tydligen en riskgrupp. Vad nu det betyder. 🤷‍♀️ Det verkar inte råda konsensus mellan olika källor kring vilka tillstånd som räknas till riskgrupper, men eftersom 1177 är en av avsändarna till brevet jag fick så får jag väl utgå ifrån deras lista (jag hittade ingen för Östergötland, men Stockholm hade en och den får väl antas gälla här också)...

På grund av mina allvarliga allergier kan jag dock inte boka tid rätt upp och ner utan måste kontakta vårdcentralen. Och det drar jag mig för, inte bara för att jag tycker att det är jobbigt att ringa utan främst för att min läkare på vårdcentralen är totalt dum i huvudet - hon hävdar på fullaste allvar att mina psykiska problem kommer försvinna om jag bara träffar en MAN att dela livet med, så jag hyser inget större förtroende för hennes förmåga att bedöma riskerna för mig kring coronavaccination. 😒 Så jag får väl hoppas att jag har tur och får prata med någon annan läkare istället. För någon sakkunnig måste jag prata med innan jag utsätter mig för en eventuell vaccination, jag är livrädd för att få en anafylaktisk reaktion av vaccinet. 😥

Trots att jag bytte papper flera gånger under dagen hade skorna inte hunnit torka helt när det blev dags att gå till gymmet på eftermiddagen. Men de var i alla fall betydligt bättre än imorse. 👍 Träningen var jätterolig idag, och trots att den var väldigt ansträngande och jag blev helt slut så fick jag inga astmakänningar och jag klarade av att genomföra hela passet utan att behöva avbryta. Så det kändes verkligen jättebra. 😊👍

Jahapp. Ännu en vecka av total tystnad på bloggen. 😕 Jag är inte alls nöjd med det, men antar att det får vara så just nu. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet just nu (den här veckan blev det 8,5 timmar övertid) och även sjukt mycket att göra med kandidatuppsatsen (jag har skrivit hela dagen idag, deadline för att lämna in ett sista utkast till min handledare är om två veckor och jag börjar känna mig vansinnigt stressad). Jag i princip bara jobbar, skriver och sover just nu. 😵😖 Det är jobbigt, men jag vet ju att det inte kommer vara såhär jämt utan handlar om en tillfällig period, så jag försöker bita ihop och kämpa på och härda ut.

Här kommer en liten summering av veckan som gått:

Jag blev uppringd av en krokodilsäljare från Telia, som helt sneaky försökte pracka på mig nya avtal (som jag varken behövde eller ville ha) genom att få det att låta som att han bara ringde för att informera om förändringar i mina befintliga avtal. Men jag började ana att det hela lät lite för bra för att vara sant (och jag fick honom efter en stund att erkänna att det han tänkte göra skulle innebära en kostnadsökning för mig, men det satt långt inne), jag poängterade att jag inte var intresserad av att beställa eller förändra någonting, men jag fick säga det flera gånger innan han äntligen accepterade och lade på. Sjukt oseriös säljare. 😠 Jag kontaktade Telias kundsupport (två gånger - första gången precis efteråt för att ge dem tölpens telefonnummer och informera om det inträffade, andra gången några timmar senare för att försäkra mig om att han inte lyckats mixtra med mina abonnemang) och nu kommer jag förhoppningsvis inte få fler samtal av den typen. Det här var ett sådant där sällsynt tillfälle då jag svarade i telefon trots att jag inte kände igen numret som ringde. Lite social fobi-träning, tänkte jag. Men jag antar att sensmoralen här är att jag bör återgå till att ignorera alla främmande nummer...? 🙄

Jag hade samtal med min terapeut på eftermiddagen. Vi pratade bland annat om unified protocol, vilket är en ny terapiform vi kommer testa framöver. Både hon och jag var av uppfattningen att det verkar vara en lovande metod för mig, men för ordningens skull ställde hon ett antal kontrollfrågor för att säkerställa det...vilket bekräftade att vår känsla var rätt. 👍 Efter samtalet beställde jag hem en arbetsbok som vi kommer jobba utifrån. Jag känner mig superpepp på att få testa det här. 😊

Jag hade en bokslutsgenomgång med en kund inbokad kl. 11. Vilket förstås gjorde att jag var ett komplett nervvrak under de första fem timmarna av min arbetsdag. 😱 Men det gick jättebra - det tog typ tio minuter, kunden var jättetrevlig, jag kunde svara på alla hans frågor, allting gick bara bra. Och det visste jag ju rent logiskt att det skulle göra. Men ångest är inte logisk. Bara sjukt störande. 😒

Jag bröt ihop på kontoret. 😢 Alltid lika jobbigt när det händer. 😔 Och efteråt hade jag svårt att släppa det och komma upp på banan igen. Som det brukar bli.

Efter en lång och intensiv arbetsvecka kände jag mig helt slut och hade en dunkande huvudvärk, så det blev inget uppsatsskrivande eller tvättande på kvällen som jag hade tänkt utan jag gick bara och lade mig. 😴

Lördagar är systerdagar. ❤ Veckans vilodag, som bara är till för rekreation och nöjen. ☺ Syrran och jag gick en promenad i vårsolen bort till bågskyttelokalen för att hämta hem min utrustning (eftersom klubben kommer flytta till en ny lokal framöver och den gamla ska tömmas). 🏹 Och vi släpade hem 24 rullar toalettpapper från affären (för att jag skulle få ett Lambi-gosedjur på köpet 🐑) utöver tre påsar med matvaror. 😉 Och vi beundrade fjärilarna i Knäppingsborg (se bilden överst i inlägget). 🦋 Och bara hade det allmänt mysigt. ❤

Jag har som sagt skrivit på kandidatuppsatsen hela dagen idag. Så jag är ganska trött nu och tänker väl försöka sova snart för att orka med ännu en intensiv vecka. 😴 Natti natti!

Idag kom ÄNTLIGEN mensen! 👍👍👍 Inte så att jag har längtat efter den precis, men det är klart att jag blir fundersam när den uteblir i nästan TVÅ MÅNADER... 🤔 Det har blivit såhär förr under högsäsong, så jag gissar att det är någon form av stressreaktion. Hur som helst, nu är den här i alla fall. Och jag hoppas att den återgår till en mer regelbunden cykel nu...

I förmiddags när syrran och jag var på väg hem från mataffären hörde vi någon bakom oss kommentera mitt rosa hår. Vi vände oss om och där stod en skäggig gubbe som såg rätt sliten ut, både i ansiktet och i kläderna - och jag misstänker starkt att han inte hade alla hästarna i stallet. Han tyckte att mitt hår var coolt, jag tackade artigt för komplimangen och trodde/hoppades att det skulle vara slutet på vår konversation. Men nej, han slog följe med mig och syrran nerför gatan och ställde en massa frågor till oss som syrran blåljög till svar på och jag svarade ärligt men vagt på (jag är askass på att ljuga överhuvudtaget, och i en sådan där uppstressad situation hade jag inte ens kunnat försöka 😵). Han berättade en massa osannolika saker om sig själv (att han precis köpt en lägenhet för 17 miljoner, att han ägde ett företag och så vidare) och ställde som sagt en massa frågor om oss men han verkade inte lyssna så noga på svaren för samma frågor återkom flera gånger (det var nästan som att prata med ett fyllo). Med stigande panik undrade jag hur länge han tänkte följa med oss egentligen (vi hade inte så himla långt kvar hem) och hur vi skulle lyckas bli av med honom. Men han löste det problemet själv genom att plötsligt önska oss en bra dag och vika av åt ett annat håll. Vi försäkrade oss om att han inte befann sig inom synhåll innan vi gick fram till min port.

Jag är tacksam över att syrran var med. Jag vet inte om jag hade kunnat hantera den här situationen själv. 😰 Och nu är jag jättenojig för att stöta ihop med honom igen... 😱 Det är klart att psykfall och original måste få finnas i samhället - men måste de vara så jäkla kontaktsökande?! 😖

Eftersom jag inte var på kontoret under söndagen som planerat var det inte förrän jag kom dit imorse som jag upptäckte presentpåsen i mitt rum. Godis och matvaror och ett bokstöd, alltsammans inpackat i en påse med rosa och lila band runt. 💖

Det fanns dock inget kort eller liknande, så jag var inte säker på vem det kunde vara ifrån (även om jag hade mina misstankar). 🤔 Till slut dök det upp en kollega som var kvar längre än mig på kontoret i fredags eftermiddag och som därför kunde lösa mysteriet åt mig. Presenterna var från en kund som jag haft hand om sedan typ forever (2012?) och som ville tacka mig för den här tiden nu när våra vägar kommer skiljas åt. Så himla fint. ☺ Sådant här gör mig verkligen rörd. 💖

 

Jag hade precis ställt mig i kassakön i matbutiken när de första tonerna av "Fearless (Taylor's Version)" började ljuda ur högtalarna. 😍😍😍 Och på en millisekund hade jag ett fånflin i hela ansiktet och mycket snart började jag smådansa där med min kundkorg i händerna. Att lämna butiken i det läget var inte att tänka på, så jag klev ur kön och började nynna och dansa runt mellan hyllorna ända tills låten tog slut. Nog för att jag redan lyssnar på det nya Fearless-albumet större delen av min vakna tid på Spotify och CD, så jag är inte precis beroende av matbutikens högtalare för att få höra Taylor, men jag kunde ju inte bara gå därifrån mitt i låten heller! Men när den tonade ut slutade jag driva runt och återvände snällt till kassakön. 😇 

 

 

Idag är det förresten exakt två veckor sedan det nya Fearless-albumet släpptes. Så det var ju ett fint uppmärksammande från matbutikens sida. 😊 Även Dagens industri skriver om Taylor idag, något som en av mina chefer upplyste mig om i eftermiddags - och aldrig har väl Malin setts bläddra så entusiastiskt i den tidningen... 😉 

Så var det fredag igen. Tiden går verkligen sjukt fort just nu, den tenderar ju att göra det när en stressar. Men jag tog mig i alla fall tid på väg hem från jobbet idag att stanna och fota en del av blommorna jag passerar dagligen och som blir fler och vackrare för varje dag...

 

 

Våren och alla dess blommor gör mig glad. 😊🌸 Kanske är det delvis därför jag hanterar stressen både på jobbet och över kandidatuppsatsen ganska bra just nu. Jag är vid gott mod och tycker att tillvaron är allmänt trevlig. Trött är jag ju förstås (och pollensäsongen gör ju inte saken bättre 😖🤧), men ändå stabil.

 

Ett mörkt moln finns det dock på himlen just nu (vilket väl är en delförklaring till att jag inte bloggat någonting de senaste dagarna), men det är inget jag kan gå in närmare på eftersom det inte handlar om mig utan om någon jag bryr mig väldigt mycket om. Jag önskar så himla mycket att du bara fick må bra igen och att allting ordnar sig. Nu. ❤

Alla har vi våra guilty pleasures. Ett av mina är Twilight-sagan. Den är antifeministisk, den romantiserar destruktiva relationer, den är fylld av mormonsk sexualmoral och heteronormativitet...och så vidare och så vidare. Men ändå älskar jag den. Det är inget jag är speciellt stolt över (det finns nog dock en och annan gammal text både här på bloggen och på andra delar av internet där jag försvarar Twilight och står fast vid hur fantastisk den är, men det får stå för mitt yngre jag 🙈), men jag accepterar ändå för mig själv att det är såhär. Det är väl dock inget jag gärna skyltar med direkt, vilket är anledningen till att de bilder och planscher jag har uppsatta här hemma återfinns inne i min stängda klädkammare... 

 

Jag ska inte bli långrandig i detta inlägg, jag vill egentligen mest bara tipsa om en helt fantastisk YouTube-kanal som syrran introduerade mig för nyligen, där de bland annat analyserar Twilight. Kanalen heter Cinema Therapy och drivs av en terapeut och en filmskapare som tillsammans analyserar olika filmer och relationerna i dem. Hittills har de gjort fyra videor om Twilight, och jag tycker att de sammanfattar några av de problematiska aspekterna av den första filmen väldigt bra i videon nedan... 

 

 

De framhåller dock att det är helt okej att gilla Twilight, så länge en ser det hela som ren underhållning och inte som något romantiskt ideal. Och efter att ha kollat på alla videorna rotade jag fram mitt skrynkliga gamla Twilight-bäddset från dess undangömda vrå lååångt in i linneskåpet och bäddade med det... 

 

1. Att gå till bågskyttelokalen och träna (för första gången på fyra veckor).

2. Att gå och jobba några timmar (precis som förra helgen).

3. Att skriva på kandidatuppsatsen (jag lider av massiv skrivkramp och hade inte skrivit på den på tio dagar).

Och jag har faktiskt bockat av alla tre aktiviteterna. 😊👍

Det såg inte så ljust ut imorse, jag vaknade tio över sju (vilket är fem minuter innan jag brukar gå hemifrån när jag ska gå och skjuta 😱) och jag var jättetrött så jag övervägde att skriva till min bågskyttekompis och ställa in, jag ville bara sova typ hela dagen. 😴 Men eftersom det är fyra veckor sedan jag var i lokalen sist var det verkligen hög tid att återvända, så jag tvingade mig upp och gjorde mig iordning och skyndade iväg. Och det är jag glad över. Det kändes fint att träffa min bågskyttekompis igen, det var roligt (om än jobbigt) att få skjuta igen och det gav mig en bra start på dagen. 👍