OMG, OMG, OMG!!! 😍😍😍 Taylor meddelade precis att nästa nyinspelning blir av RED, att albumet kommer innehålla alla 30(!!!) låtar hon skrev till den eran och att en av dem är tio minuter lång (vilket såklart är originalversionen av "All Too Well" som jag bara DÖR av längtan efter att äntligen få höra 😍) och att albumet kommer den 19 november. Herregud, jag trodde aldrig att jag skulle LÄNGTA till en så pissig månad som november. Men det gör jag nu. Så jäkla mycket. 😍😍😍

Här kommer en liten throwback till när syrran och jag bevistade vår livs första Taylor-konsert, i Los Angeles 2013 under RED-turnén...

Idag hade jag det allra sista samtalet med psykologen jag haft kontakt med sedan hösten 2018. Jag har vetat ända sedan augusti att hon skulle försvinna (på grund av hennes återkommande sjukskrivningar har utfasningen dock dragit ut på tiden), så jag har ju hunnit vänja mig vid tanken...men det känns ändå konstigt. Sorgligt. Jag kommer verkligen sakna henne. Hon är den bästa samtalskontakt jag någonsin haft. 💔

Men jag är på en helt annan plats nu än i början av vår kontakt. Jag har fått med mig massor av redskap och insikter. Jag mår överlag bättre (även om jag kraschar emellanåt). Och hon har tilltro till mig och min förmåga att klara mig (jag behöver bara ha tilltro till mig själv också). Hon sa massor av fina och peppande saker idag, och hon påminde mig även om att då och då titta på vidmakthållandeplanen vi skrivit för att se vilka framsteg jag gjort, vilka riskfaktorer som finns för mitt mående och vilka strategier jag kan ta till för att må bättre.

Och så har jag ju min nya (okej, vi har haft kontakt i flera månader, men RELATIVT nya) terapeut att fortsätta arbeta med, så jag känner mig relativt lugn i att släppa taget om min psykolog. Även om det känns vemodigt att ta farväl, är jag tacksam för allt hon hjälpt mig med under de senaste åren. 🙏

Dagens samtal med terapeuten kändes i alla fall bra. 👍 Vi avhandlade vad som hänt sedan sist (med fokus på opponeringen och panikångesten) och pratade även en del om sommaren. Vi kommer bara hinna ha ett samtal till innan hon går på fem(!) veckors semester. 😱 Det här stressar upp mig ganska mycket, eftersom det är en trygghet att ha henne att prata med regelbundet, samtidigt som den mer logiska delen av mig inser att jag kommer klara mig fint utan stöd ett par veckor. Hon sa själv att hon inte känner sig orolig för mig, men upplyste mig ändå om vart jag kan vända mig om jag skulle behöva hjälp i hennes frånvaro. 👍

Igår skickade jag in ansökan om examen. Idag gick den igenom. Så nu kan jag titulera mig filosofie kandidat i genusvetenskap. 😊💖

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot uppsatsens publicering på nätet. Jag är väldigt stolt över den och vill att hela världen ska läsa den - samtidigt som det känns ganska läskigt att låta vem som helst ta del av den. Min evigt ambivalenta inställning till uppmärksamhet... 🙈 Men kan min elva år gamla kandidatuppsats i företagsekonomi ligga där till allmän beskådan, så kan väl den här nya (skriven av en betydligt mer studievan Malin) också få offentliggöras. 🤷‍♀️

Vi gick även en del i affärer, vilket var väldigt roligt men även gjorde oss väldigt trötta. Efteråt satt vi helt utslagna i soffan och försökte spela tevespel (det gick sådär). 😴 Nästa helg ska vi definitivt hålla oss hemma!

Idag har jag varit och jobbat. Jag hade tänkt vara på kontoret redan klockan sex, men jag tog mig inte dit förrän till halv åtta. Jag höjde ju dosen på en av mina kvällsmediciner i måndags och en biverkning av det är dåsighet morgonen efter, vilket jag verkligen känt av den här veckan. 😴 Det är inte likt mig att ha såhär svårt att ta mig upp på morgnarna. 😖 Hoppas innerligt att det går över snart.

Under eftermiddagen har jag spelat Sims och sett några avsnitt av Xena: Warrior Princess och badat fotbad. Vilken otrolig frihet det är att kunna göra precis vad jag vill på min fritid! ☺ Emellanåt får jag lite smått panik över att jag inte är student längre, men på det stora hela känns det bra.

Det har varit en svajig vecka, men nu är jag uppe på toppen igen. Idag meddelade examinatorn att kompletteringarna på kandidatuppsatsen är tillfredsställande - och att jag får VG på både uppsatsen och hela C-kursen. ☺☺☺ Så nu ska jag bara skicka in medgivande för publicering av uppsatsen och ansöka om examen i genusvetenskap. Sedan har jag sommarlov! ☀️ Efter 14 års högskolestudier och 637,5 avklarade högskolepoäng kommer jag nu ta ett studieuppehåll, inte bara över sommaren utan även över höstterminen (det sistnämnda är det dock ingen som tror på, jag undrar varför 😉).

På väg hem från jobbet såg (och framförallt hörde) jag massor av glada studenter som åkte runt i bilar och jublade över att ha gått ut gymnasiet. Igår var det 15 år sedan jag gjorde detsamma. Nu promenerade jag bara stillsamt hemåt med ett leende på läpparna och kände mig lätt om hjärtat över att ha klarat av min andra kandidatexamen, och firandet bestod i att jag gick förbi mataffären på hemvägen och köpte lite godsaker. Jag gick även en sväng på stan (där de spelade en Taylor-låt i en av galleriorna 😍) för att hitta ett enhörningsgosedjur med studentmössa att ge mig själv i examenspresent, men de var slutsålda så jag beställde ett från nätet istället. 🦄

Det skiftar. Igår satt jag hos läkaren på psyk och hävdade övermodigt att mitt mående är relativt stabilt just nu. Idag har jag haft ett flertal panikattacker och gråtit floder och hyperventilerat i omgångar under större delen av eftermiddagen och kvällen. Jag känner mig bara så himla värdelös. 😢😔

Jag missade tyvärr gymbesöket med kollegorna idag, eftersom jag hade en läkartid på psyk på eftermiddagen. Jag var såklart nervös inför att träffa läkaren, eftersom jag aldrig träffat henne förut och eftersom jag inte visste vad hon ville. Men hon visade sig vara jättegullig. Hon meddelade att hon från och med idag är min läkare inom psykiatrin, hon gick igenom mina mediciner och ställde frågor om mitt mående och om min terapi. Hon hade läst på i min journal och hade rätt bra koll. 👍 Vi kom fram till att jag ska prova att höja Lergigan-dosen, för att se om det kan ge bättre effekt för sömnen och pollenallergin. Och hon försäkrade mig om att jag kommer få fortsatt samtalsstöd även efter avslutad behandling hos min nuvarande terapeut, att de inte kommer kasta ut mig utan se till att jag får den hjälp jag behöver. Och innan jag gick frågade hon om jag hade något annat på hjärtat som jag ville ta upp med henne, men jag kunde inte komma på något. Jag kommer bli kallad till ett nytt avstämningssamtal om sisådär ett halvår, men får höra av mig om det skulle dyka upp någonting innan dess. Det kändes som att hon verkligen bryr sig och är mån om att hjälpa mig. Det känns fint och tryggt. ❤

Jag tillbringade hela förmiddagen på kontoret idag och fick massor gjort. Efter fyra och en halv timme gick jag hem och ägnade mig åt kompletteringarna i kandidatuppsatsen istället. Framåt kvällen lade jag det åt sidan och belönade mig själv med lite Sims-spelande efter denna supereffektiva dag. 😊👍

Imorgon har jag en läkartid på psyk. Med en läkare jag aldrig träffat förut. Det känns lite jobbigt, speciellt eftersom jag inte vet vad hon vill. En kvalificerad gissning är väl att hon vill göra någon form av uppföljning eftersom jag fick en ny medicin i vintras. Men jag vet inte. 🤷‍♀️

Nu ska jag hur som helst försöka sova. Vilket inte är så lätt, med alla dessa glada tonårsbarn i vita mössor som åker runt i stan och tjoar och tjimmar. Det här är tredje kvällen i rad som det är ett jäkla liv. Vilken dag tar de studenten egentligen?! Tant Malin vill sova... 😴

Medan jag satt och väntade på att få gå hem kom det in en tjej som var fullkomligt livrädd för att ta vaccinet. Hon hade sannolikt någon form av psykiatrisk diagnos, hon hade en stödperson med sig och hon var så rädd att hon började gråta. Jag ville bara gå fram och krama henne. 😥 Men det gjorde jag förstås inte. Vårdpersonalen var dock hur gullig som helst emot henne, pratade lugnande med henne och tog god tid på sig med hennes vaccination. Det var så fint att höra och se. ❤ Efteråt fick hon beröm för att hon varit så modig. Hon hann inte komma till efterbevakningsområdet av lokalen innan jag gick hem, annars hade jag också haft lust att säga någonting om hur modig hon var som mötte sin rädsla (om jag hade vågat).

Väl hemma blev det dags för mig att möta MINA rädslor. Idag hölls ju uppsatsseminariet för kandidatuppsatsen i genusvetenskap. Och att prata inför folk är ju som bekant helvetet på jorden för mig. 😱😱😱 Jag förberedde mig så gott jag kunde innan genom att hoppa runt i rummet (för att fylla kroppen med positiv energi), dricka litervis med vatten och även ha en vattenflaska inom räckhåll på skrivbordet (för att inte bli så torr i munnen, som jag alltid blir av att prata inför folk - och flaskan hade pip och slang och var lätt att dricka ur, för att förhindra mina skakande händer från att spilla ut vatten), vira in mig i min tyngdfilt (för att känna mig lugnare och tryggare), säga högt till mig själv flera gånger att jag kommer att klara det (tack för tipset, syrran ❤)...och skumma igenom opponeringstexten en gång till.

Efter en smärtsamt lång lunchpaus blev det dags för min egen uppsats att läggas fram. Jag hade varit så fokuserad på att opponera, att det här med att vara respondent liksom kommit lite i skymundan. Men när väl det första momentet var avklarat kom nervositeten inför det andra momentet med full kraft. 😱 Det kändes lite smått surrealistiskt att höra någon annan prata om det som jag skrivit. Och jag hade lite svårt att svara på hennes frågor sådär rakt upp och ner, men jag försökte i alla fall. Både opponenten, handledaren och examinatorn framhöll hur himla bra min uppsats är, vilket kändes både fint och lite genant att höra. Handledaren sa till och med att hon hoppas att jag fortsätter forska om representation av asexualitet i populärkulturen, då det är ett väldigt outforskat område - och att hon bedömer mig som rätt person att göra detta. 😊😳 Jag visste inte vad jag skulle säga, jag satt mest där och tackade och log.

Något som sticker i mig är att jag trots allt beröm inte blev omedelbart godkänd utan måste göra ett par kompletteringar först. Det var inga stora saker, jag kommer kunna fixa dem lätt, och resten fick ju massor av lovord...men där ger sig Duktig Flicka-syndromet till känna och gör mig nedstämd över att inte ha lyckats prestera perfekt från början. 😔 Jag försöker att glädjas åt allt det andra (att jag fick så mycket beröm, att jag klarade av att genomföra hela seminariet, att jag ÖVERLEVDE), men det är himla svårt att ignorera nederlaget helt och hållet (och ja, jag är fullt medveten om att jag behöver jobba på min förmåga att hantera besvikelser). Jag har dock belönat (och distraherat) mig själv rikligt under eftermiddagen och kvällen genom att spela Sims - det kom ju ett nytt game pack igår, som jag nu ivrigt har börjat utforska. 😍😍😍

Nu ska jag sova. Imorgon väntar jobbet på mig igen. 😊 Idag hade jag ju semester. Jag vet inte vad ni brukar göra under era semesterdagar, men jag misstänker att det inte inkluderar corronavaccination och framläggande av kandidatuppsats. 😉 Hur som helst, natti natti!

Efter att ha tagit det ganska lugnt i helgen har jag fått lite (om än inte tillräcklig) återhämtning och mår om inte bra så åtminstone bättre än förra veckan. Jag är fortfarande trött och har fortfarande ont i huvudet, men det är på en lite mer uthärdlig nivå nu.

I lördags låg jag i soffan med huvudet i syrrans knä och kände mig helt förstörd av trötthet. 😴 Vi gick en liten sväng på stan, för att jag behövde hitta födelsedagspresenter till en kompis som fyllde år igår, och det var verkligen skitjobbigt. På söndagen hade jag tänkt gå och jobba, men jag stannade hemma och vilade istället, för att öka mina chanser att ta mig igenom den här veckan i något sånär gott skick.

Jag undrar om jag håller på att gå in i väggen. 😮 Den här tröttheten som inte går att vila bort helt och hållet, den här huvudvärken som aldrig verkar vilja gå över, och så att jag har börjat få svårt att skilja mellan realistiska drömmar och sådant som faktiskt hänt (mejl och samtal och liknande som jag tror har ägt rum men som jag tydligen bara har drömt). 😟 Det känns läskigt. Men jag mår som sagt inte riktigt lika dåligt som förra veckan, vilket ändå känns hoppfullt.

Igår kväll var jag bjuden på födelsedagsmiddag hos en kompis. 🎂 Den började vid halv sex vilket nästan är läggdags för mig, så jag undrade hur det skulle gå. Men det gick rätt bra, även om jag var sjukt trött framåt slutet. 😴 Av gästerna kände jag alla utom en tjej, jag var inte beredd på att det skulle vara någon ny bekantskap där så jag blev lite nervös av att se henne. Men hon var väldigt lugn och trevlig och naturlig, så det gick hur bra som helst. 👍 Och födelsedagsbarnet uppskattade sina presenter väldigt mycket. 😊 Det blev en fin och mysig kväll med god mat och trevligt sällskap. 💖

Efter jobbet idag hade jag samtal med min terapeut. Vi pratade om känslors olika delar; kroppsliga förnimmelser, tankar och beteenden. Och så pratade vi om morgondagens stora prövning - uppsatsseminariet för kandidatuppsatsen i genusvetenskap. 😱 Jag är sjukt nervös inför detta, främst inför att opponera på en klasskamrats uppsats men även inför att höra vad någon annan har att säga om MIN uppsats. Jag försöker att betrakta mina känslor objektivt och att vara snäll mot mig själv och accepterande mot mina känslor, men det är väldigt svårt när Ångestmonstret går bärsärkagång. 😖 Jag har övat på det jag ska säga, men jag blev väldigt torr i munnen (måste komma ihåg att ha ett vattenglas tillhands imorgon!) och hela presentationen tog bara en kvart trots att jag har 45 minuter på mig och jag vet ju att jag kommer prata ÄNNU fortare imorgon när det är skarpt läge och jag har maximalt ångestpåslag... 😵😖😱

Jag har varit fruktansvärt trött idag, men ändå känt mig på gott humör. Arbetsdagen avslutades med ett gymbesök tillsammans med några av kollegorna, det var roligt även om jag fick lite astmakänningar framåt slutet och tvingades avstå från att upprepa en av övningarna. När jag kom hem satte jag mig och spelade Sims och förundrades över att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill av min lediga tid nu när uppsatsen är i princip klar. Är det såhär det känns för folk som inte har en sysselsättningsgrad på 150 procent? 😉

Jag väntade mig inte respons från handledaren på mitt slututkast av uppsatsen förrän imorgon, men hon levererade redan ikväll. Och hon skrev verkligen jättefint och höjde min uppsats till skyarna. Jag skiftade mellan att glädjeskutta omkring i lägenheten och att nästan börja gråta av lycka och lättnad. Hon hade bara några småsaker att anmärka på, några av dem har jag fixat till nu ikväll och resten tar jag imorgon efter jobbet. Det känns helt lugnt. 😊

På onsdag ska jag lämna in den färdiga versionen inför opponeringen nästa vecka. Jag har varit så fokuserad på skrivandet att det här med opponering kommit lite i skymundan. Vilket är tur, för det är en fullkomligt vidrig och ångestframkallande situation. 😱 Jag är tacksam över att jag lyckats skjuta undan tankarna på den såhär länge. 🙏 Men nu går det nog inte så mycket längre till. Jag hoppas innerligt att jag kommer klara av att ta mig igenom eländet utan att må alltför dåligt...

Idag är det min födelsedag. Hurra, hurra, HURRA!!! 😊💖🎂🎈🎉🎁

Jag vaknade helt utmattad imorse efter att ha suttit och panikskrivit på kandidatuppsatsen till sent igår kväll. 😖 Så det var inte den där omedelbara födelsedagsenergin som infann sig direkt. Men dagen blev väldigt fin ändå, även om den kantats av både trötthet och stress.

Vid niotiden gick jag till bågskytteklubbens lokal för att återlämna nyckeln dit (eftersom klubben ska flytta till en ny lokal). 🏹 Jag fick en födelsedagspresent av min bågskyttekompis, och både hon och ordföranden och hans fru sjöng "Ja, må hon leva" för mig. Så himla gulligt. ☺💖 Lite jobbigt också såklart, precis som jag tyckte att det var lite jobbigt att bli firad på jobbet i fredags...men mest blir jag glad. Ångestmonstret uppskattar inte att jag hamnar i centrum för uppmärksamheten, men JAG blir jätteglad över att bli firad. 🎈🎉

Sedan blev det fortsatt firande och paketöppning hemma hos mig. Och jag fick så fina blommor och kort och presenter... ☺💖🦄🌸

Efter en stund blev jag dock tvungen att köra iväg mina gäster (vilken trevlig värdinna jag är 😉🙈), för jag hade fortfarande en del kvar att skriva på kandidatuppsatsen trots att jag satt med den typ hela dagen igår. Nu har jag ägnat större delen av eftermiddagen och kvällen åt den - strax före åtta skickade jag iväg mitt färdiga utkast till min handledare. 45 sidor, 15 742 ord. 😵 Jag hoppas innerligt att det inte är alltför mycket som behöver korrigeras innan slutinlämningen på onsdag... 😖 Det känns sjukt skönt att vara (förhoppningsvis) klar nu men sjukt irriterande att jag är ute såhär okarakteristiskt i sista minuten. Och ganska frustrerande att jag tvingats kapa och utesluta delar från analysen på grund av tidsbrist - jag skulle liksom kunna skriva en hel jäkla bok om representation av asexualitet i populärkulturen. Men, men...det får väl duga såhär. 🤷‍♀️

Nu ska jag hur som helst skaffa mig lite både välbehövlig och välförtjänt sömn. Natti natti! 😴💖