Jag har även lyckats slutföra ett projekt här hemma. Jag blev nämligen klar med de glittriga ramarna till hallen idag. Det blev jättefint! 😍💖 Här kommer lite bilder på hela processen...

Och så har jag skickat ut en del Pride-mejl, tvättat, bäddat sängen, spelat Sims, fyllt på dosetterna inför nästa vecka... Så jag har ändå gjort förvånansvärt mycket denna sega dag. Men nu ska jag nog snart gå och lägga mig faktiskt. Natti natti! 😴

Det nya Fearless-albumet har fått Swifties över hela världen att reflektera över sina liv under den första respektive den andra Fearless-eran. Och det poppar upp bilder liknande den nedan överallt i mina sociala medier... 

 

Det tog nästan två månader efter vomeringsincidenten, men nu har jag faktiskt gjort det - jag har åkt buss igen! 🚌✌ Med min fina syster som stöd. ❤ Två resor med stadsbussen, cirka tio minuter enkel resa. Det var lagom långt för att kännas hanterbart, jag behövde köpa några saker så det fanns ett ärende, och vädret var fint så det skulle vara okej att promenera om jag blev akut illamående och måste hoppa av bussen innan rätt hållplats. Jag var himla nervös (och jag VET att jag väntat för länge med att utsätta mig för detta igen), men det gick bra. Jag mådde förstås lite illa, men inte på en risk-för-att-kräkas-nivå (tror jag).

Väl i affären kickade min sociala ångest in (det var orimligt mycket folk där för att vara en tid i månaden när folk inte har så mycket pengar, för att inte tala om coronaaspekten) och i kombination med att jag var lite för varmt klädd började jag svettas och känna mig yr och olustig och en del av mig ville bara åka hem igen. 😖 Men det var roligt att shoppa med syrran (det är det alltid), och hon är alltid ett bra stöd för mig när jag har ångest och vi tog oss igenom hela affären utan att jag flippade ur alldeles.

När vi kom ut därifrån var jag dock inte alls redo att sätta mig på en buss igen, trots att vi mycket väl hade kunnat hinna med en som kom precis då. Vi lät den åka och väntade på nästa buss som kom en halvtimme senare. För jag behövde den där halvtimmen ute i friska luften för att återhämta mig efter ångesten i affären - och för att förbereda mig inför nästa bussresa.

Vi kom hem välbehållna utan några incidenter (vi gick av bussen en hållplats tidigare för att vara på den säkra sidan 🤢). Nu är jag helt slut, men väldigt nöjd med dagen. Jag har haft en jättefin dag med syrran, jag har köpt hem ett antal saker jag behövde (och några jag kanske snarare villhövde 😉), och jag har utmanat min rädsla. En bra lördag. 👍

Idag är en stor dag! För idag släpptes Taylors album Fearless (Taylor's Version)! Och det är precis så fantastiskt som jag förväntade mig att det skulle vara. 😍😍😍 Jag är så lycklig över att få ta del av detta album - och över att Taylor faktiskt äger det själv. Så underbart! 

 

Och så fint att just Fearless är det första albumet hon väljer att göra nyinspelning av, då det var under den eran back in the days 2009 som jag blev en Swiftie och jag ju dessutom har ordet "Fearless" tatuerat på handleden. 😊 

 

Jag har förstås haft albumet på repeat på Spotify hela dagen. Och nu tänker jag titta på alla lyricsvideorna som Taylor så generöst har lagt upp på YouTube (hon kan ju göra sådant nuförtiden, när hon inte är i klorna på sitt gamla giriga skivbolag längre). Hoppas att ni också har en fin fredag. Stay fearless! 💖💖💖 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är fortsatt trött och orkar inte skriva något längre inlägg idag heller. Och inte göra så mycket annat heller för den delen. Det är ett under att jag klarat av att jobba hela dagen. Och nu tänker jag nog inte göra så mycket mer än att gå och lägga mig. 😴😴😴 

 

Måste bara dela med mig av Taylors nya låt som släpptes idag, "Mr. Perfectly Fine". 😍 (Eller ny och ny, precis som med "You All Over Me" skrevs den till Fearless-albumet, men har aldrig släppts tidigare.) Jag bara älskar den här låten! Jag kände det redan första gången jag lyssnade på den, den gick rakt in i hjärtat och stannade där. ❤️ Och på fredag släpps hela det nya Fearless-albumet. Iiiiiihhh... 

 

Jag har även flyttat en hylla från den ena klädkammaren till den andra, vilket resulterade i att jag fann två studsbollar som kissen lämnat efter sig under den...

Tänk att det fortfarande dyker upp sådana här små hälsningar, mer än fyra år efter hennes död. Det gör mig varm i hjärtat att se spåren efter henne. ❤

Jag har lånat hem en borrmaskin över påsken för att sätta upp hyllan som nu är färdigmålad. Det är väldigt sällan jag använder borrmaskin, så jag var lite nervös faktiskt. Men det gick bra. 👍

Ett nytt måleriprojekt har jag förstås dragit igång nu. Inte så stort dock, det är bara tre ramar som ska bli rosa och glittriga och sättas upp i min fabulösa hall framöver...

Ett annat projekt, som jag inte riktigt hade räknat med men blev så illa tvungen att ta tag i ändå, var att inhandla och montera upp nya brandvarnare. Det började pipa utifrån hallen när jag satt och spelade Sims (ja, jag har faktiskt hunnit med lite sådana onyttigheter också - jag har även tittat på några avsnitt av Gilmore Girls) och jag fick lov att inse att brandvarnaren där sjöng på sista versen. 😖 Så jag bestämde mig för att byta ut båda två (den andra såg inte heller jätteny ut).

Elva matlådor har jag också slängt ihop. Av den vanliga sorten - det här med att testa ett nytt recept varje vecka har liksom avstannat lite...

Och så har jag faktiskt, sent omsider, skrivit lite på kandidatuppsatsen idag och mejlat till min handledare. Det var min ambition att ägna betydligt mer av påskledigheten åt det...men det har varit så mycket annat (som ni ser). Hoppas att jag kommer ha mer tid och ork framöver för skrivandet.

Nu är jag tillbaka i stan igen efter kombinerat påsk- och födelsedagsfirande på landet (mamma fyllde år i måndags 🎂). Det har varit två mysiga men intensiva dagar, då syrran och jag har gått igenom en massa av våra gamla saker i mammas källare. Jag har även passat på att träffa Livrädd (det "lilla" påskägget i bilderna ovan var till henne 😉) och gå en promenad med henne. 😊

Det sista jag gjorde innan jag lämnade stan igår morse var att påskpynta i trapphuset, för att glädja mina grannar...

Jag har grejat en del sedan jag kom hem i eftermiddags, och det kommer jag fortsätta med under resten av ledigheten. Det känns himla lyxigt att efter två lediga dagar fortfarande ha två lediga dagar kvar. 😊👍 Jag ska försöka vara så produktiv som möjligt, både gällande sådant som behöver fixas i lägenheten och gällande kandidatuppsatsen. Men jag ska också försöka vila upp mig så mycket jag kan. Och nu ska jag sova. Natti natti! 😴

Idag kom en kund förbi kontoret med en presentpåse till mig, innehållande ett påskkort och lite påskgodis. 🐰🐣 Det var absolut ingenting jag hade förväntat mig, så jag blev både överraskad och rörd och glad. 😊❤ Att jag inte kan äta någon av de två godissorterna (jag är allergisk mot den ena och tycker inte om den andra) gör verkligen ingenting, jag är väldigt tacksam över hennes omtänksamhet och tänker att jag säkert kan göra flera personer i min omgivning glada genom att skänka godiset vidare. 💖

En mindre rolig men mer väntad sak som hände idag var att beskedet kom att The Arks sommarturné skjuts upp ytterligare ett år. ☹ Syrran och jag skulle ha gått på konserten i Linköping i juli 2020...som blev framflyttad till juli 2021...som nu blivit framflyttad till juli 2022. 😒 Ska vi hoppas på att det är tredje gången gillt och att den faktiskt blir av nästa sommar? Fan, vad jag är trött på den här jävla pandemin! 😫 Jag vill ha tillbaka mitt liv! Jag vill kunna planera och se fram emot och GÖRA saker!

På teaterfronten känner jag mig dock försiktigt optimistisk. Jag fick hem ett brev från teatern idag, med information om deras planer inför hösten - och de verkar faktiskt planera att sätta upp föreställningar då! 😍😍😍 Med begränsat antal besökare i publiken, stora avstånd mellan stolarna och risk för att alltihop ändå blir inställt. Men det finns åtminstone lite hopp. 🙏 Jag har satt ett påminnelsealarm för strax innan biljetterna släpps...

Först stod jag bara och tittde på förödelsen. Det kändes inte alls lockande att börja gräva efter en klänning i den där högen. 😖 Men det blev jag ju så illa tvungen till. Och sedan kollade jag upp vad det finns för nya fästen (i metall!) att köpa. Och idag efter jobbet gick jag faktiskt och köpte nya fästen, och nu har jag monterat upp stången igen och hängt upp klänningarna. 👍👍👍

Känner mig väldigt stolt över att ha fixat detta faktiskt. Igår kväll befarade jag att jag skulle få dras med det där klänningskaoset i flera veckor innan jag skulle orka ta tag i det. Och jag gnällde för både syrran och mamma om hur jobbig hela situationen var. Men nu, bara ett dygn senare, har jag redan löst det. Inte illa för någon som är totalt orkeslös just nu. 👍

Jag vet inte om det fortfarande är omställningen till sommartid som gör mig såhär förstörd, eller om det är astman och allergierna som spökar såhär i dessa pollentider, eller om jag faktiskt gått och drabbats av coronaviruset. 😵 Trots att jag sover tillräckligt många timmar per natt känner jag mig helt slut om dagarna, det känns tungt att andas (imorse blev jag helt flåsig av promenaden till jobbet - vilket är fullkomligt orimligt) och jag orkar typ ingenting. Sjukt jobbigt!

Men psykiskt börjar det gå uppåt igen, så jag får väl vara glad för det i alla fall. 🙏 Imorse var jag duktig och RINGDE(!) till en kund jag inte känner så väl istället för att mejla, och det gick hur bra som helst. Heja mig! 👏 Och efter jobbet gick jag in i en liten butik jag aldrig handlat i förut (och verkligen inte tillhör målgruppen för 😂), vilket var jätteläskigt - men jag gjorde det för en väns skull, så jag fokuserade på hur glad hon (förhoppningsvis) kommer bli över mina omtänksamma och personliga presenter, och jag tog mig igenom det hela med lyckat resultat. 👍

Kvällen har jag ägnat åt att plöja igenom några avsnitt av Gilmore Girls. Egentligen borde jag väl ha målat lite, eller skrivit några stycken på min kandidatuppsats, men att ligga i sängen och titta på Netflix kändes betydligt mer hanterbart i mitt nuvarande skick. 😴 Och nu ska jag sova. Hoppas att jag känner mig piggare imorgon...

På eftermiddagen var det dags för gymbesök med kollegorna igen. Och det var också jättejobbigt, kanske delvis för att jag var så trött. Men det var också mycket fokus på flås, och det var riktigt plågsamt för mig (trots att jag använt inhalatorn innan passet). Jag satte mig ner på golvet och drack vatten mellan varje övning och halvvägs igenom passet slutade jag göra den jobbigaste övningen helt och hållet, för att skona mina luftvägar. Jag mådde vid det laget nästan illa av ansträngning. 🤢 Så sjukt frustrerande när min kropp inte vill samarbeta med mig. Jag hade ju sett fram emot dagens träning. 😒 Men, men...hoppas att det går bättre nästa gång.

Imorse vaknade jag upp till regn och hagel och snö. Och kände inte alls för att ge mig ut och träna bågskytte. 😣🌧🌨 Så jag ställde in. Stannade hemma och läste en bok om queerteori och ställde om klockorna till sommartid och spelade Sims istället.

Igår ställde jag också in en bågskytterelaterad aktivitet (att åka och kolla på en potentiell ny lokal), jag hade räknat med att kunna åka spårvagn dit men upptäckte att spårvagnarna ersätts av bussar just nu på grund av spårarbete - och jag har inte åkt buss sedan vomeringsincidenten och känner inte jättestor lust att utsätta mig för det igen...så jag överlät med varm hand åt övriga intresserade klubbmedlemmar att inspektera och fatta beslut om lokalen, och ägnade som sagt istället gårdagen åt shopping tillsammans med syrran.

För övrigt är mitt psykiska mående ganska svajigt just nu. 😕 Det känns som att jag balanserar över avgrunden, stundvis i en skenbar stabilitet och stundvis på väg att störta ner i mörkret. Jag behöver hanteras med extra varsamhet just nu.

Igår morse släpptes Taylors nya låt "You All Over Me". Eller nya och nya, hon skrev den till Fearless-albumet men tog aldrig med den på skivan. Men på det NYA Fearless-albumet (som släpps 9 april 😍) får den vara med - tillsammans med fem andra låtar som hon skrev till den första versionen av albumet men som vi aldrig fått höra förut. Vi vet ännu inte vilka de fem andra låtarna är. Om jag ser fram emot att få höra dessa hemlighetsfulla underverk? Och de nya versionerna av de låtar jag redan kan? JAAA!!! 💖💖💖💖💖 

 

Idag har jag semester. Men tro för all del inte att det innebär någon avkoppling! Anledningen till ledigheten var att vi hade mittseminarium i kandidatkursen i genusvetenskap nu på eftermiddagen. Så det har jag förstås varit nervös för hela dagen. 😵😱 Men jag har försökt hålla mig sysselsatt. Jag gick upp tidigt imorse och satte igång en diskmaskin och en tvättmaskin. Och så målade jag ett lager till på en hylla jag håller på och fixar i ordning (det har jag visst inte skrivit någonting om tidigare, men det kommer bilder och sådant framöver).

Och så har jag städat undan vintern från trapphuset och plockat fram våren istället (med dukar som mamma sytt av gamla handdukar 😊)...

Och så har jag gått till universitetsbiblioteket och hämtat ut en bok jag behöver till uppsatsskrivandet (jag får ju passa på idag när jag är hemma på dagtid och kan gå dit under bibliotekets coronabegränsade öppettider). Handlade lite gjorde jag också när jag ändå var ute, bland annat en kärleksmumstårta (att tröstäta om seminariet skulle gå dåligt eller fira med om seminariet skulle gå bra 😉).

Jag beställde nyligen en tyngdfilt, som kom fram idag. Så den var jag också och hämtade ut. Och sedan tillbringade jag typ två timmar under den på sängen. Väldigt lugnande! En utmärkt sysselsättning sådär timmarna innan ett ångestframkallande seminarium. 👍 Jag pratade med syrran i telefon under tiden, vilket förstås också bidrog till att lugna mig. ❤

Sista halvtimmen innan seminariet satt jag och googlade på ramar och rosa glitter till en installation i hallen. Också ganska distraherande. 👍 Men sedan kom seminariet obönhörligt. Och det var bara att ta på headsetet och logga in i videomötet. 😖 Jag var SÅ nervös. Vi var visserligen "bara" fem personer (läraren och jag och tre andra studenter, varav en var tvungen att logga ut efter en timme), men det var människor jag inte känner och jag skulle ju komma att både behöva kommentera på en annan students uppsatsutkast och ta emot och svara på kommentarer om mitt eget uppsatsutkast. Så ångestpåslaget var tämligen högt. 😖😵😱

Jag var den tredje i "tur" att lämna mina kommentarer och den fjärde och sista att ta emot kommentarer. Så första halvan av seminariet kändes helt okej, jag satt mest och lyssnade och kom med någon enstaka kommentar i diskussionen. Men sedan blev det ju tyvärr dags för mig att hamna i fokus. 😱😱😱 Och det kändes som att jag bara svamlade och sa alldeles fel saker och alldeles för lite. Jag hade dock skrivit ner en massa kommentarer som jag nu har laddat upp i kursens forum, så jag hoppas att det väger upp emot min bristande muntliga prestationsförmåga och att den andra studenten känner att hon trots allt får ut någonting av min respons. Jag hade förresten mejlat till läraren innan och förklarat att jag har social fobi och tycker att det är väldigt jobbigt med muntliga seminarier, för att hon skulle vara medveten om det, och hon var superförstående och frågade om hon kunde göra någonting för att underlätta för mig. Så himla fint! ❤ Jag bad om att få veta det ungefärliga upplägget på seminariet i förväg, för att känna mig lite lugnare. Men bara det faktum att hon var medveten om problemet och visade förståelse gjorde att jag kände mig lugnare. 👍

Att ta emot respons på mitt eget uppsatsutkast var också jobbigt, men på ett annat sätt. Nu var det ju inte främst jag som skulle prata, men ämnet var ju det jag skrivit och kommer att skriva så det var ju ändå liksom fokus på mig. Men den andra studenten var väldigt snäll och konstruktiv, och även hon kommer att lägga upp sina kommentarer i kursens forum sedan så att jag kan läsa dem i lugn och ro - vilket jag är oerhört tacksam över, då mitt höga ångestpåslag och självfokus under seminariet gjorde det svårt för mig att ta till mig allting där och då.

Men nu är det över. Och jag överlevde! Jag klarade det! Det var inte perfekt, men jag började i alla fall inte gråta och jag flydde inte från situationen utan stannade kvar i videomötet ända tills läraren avslutade seminariet. Så det är ju en klar förbättring jämfört med förra gången... Och nu är jag tillbaka under min trygga tyngdfilt för att varva ner efter denna pärs. Helt slut men klart nöjd.