Fingervisning
Den här dagen blev inte riktigt som planerat. Jag vaknade klockan fem imorse och upptäckte att mitt vänstra långfinger blivit mycket värre - det var mer svullet, gjorde mer ont och var ännu svårare att böja och sträcka ut än tidigare. 😱😱😱 Igår var jag i kontakt med en handmottagning som vårdcentralen hänvisat mig till och jag har fått en tid där på onsdag. Men den här plötsliga försämringen gjorde mig orolig - för att inte tala om hur orolig mamma blev när jag berättade för henne några timmar senare... Så medan mamma kastade sig in i bilen för att komma och skjutsa mig till akuten ringde jag till 1177. 🏥 Efter över en timme i telefonkö (som var väldigt påfrestande för min sociala ångest - jag vet inte hur många gånger jag repeterade vad jag skulle säga 😣) kom jag äntligen fram till en sjuksköterska, som ställde en massa frågor och bad att få se bilder på handen. Hon bedömde det inte som något akut, såvida inte mitt allmäntillstånd försämras eller handen börjar ändra färg eller bli ovanligt varm eller kall. Så hon avstyrde alla idéer om att söka akut hjälp utan tyckte att jag kan vänta till min inbokade tid på onsdag. Jag hade ägnat de tidiga morgontimmarna åt att försöka tänka konstruktivt kring en eventuell framtid med bara nio fingrar efter en amputation...så det var ju skönt att få höra att det nog inte är så farligt ändå (och även skönt att slippa åka till Motala idag mitt i Vätternrundan). 🙏 Antagligen en inflammation eller begynnande reumatism, trodde sjuksköterskan.
Men mamma hade redan hunnit hem till mig vid det laget, så vi fick en spontan mor-och-dotter-dag. 🥰❤️ Vi åkte till Adolfsnäs Handelsträdgård här utanför Vadstena och köpte blommor till min uteplats. Mamma hittade också några blommor till sin trädgård. 🌺🌼🪻
Det blev jättefint på uteplatsen, som mer och mer blir en egen liten oas för mig. 😍🌺🙏
Fina ord 🙏
Att mitt under högsäsongen, i slutspurten av det hektiska deklarationsracet, få detta till mig...
...det gör mig varm ända in i själen. 🙏🥰 Och att kunden efter detta direkta beröm även tog sig för att skriva en offentlig recension...
...det gjorde mig nästan gråtfärdig när jag upptäckte det. 😭🥰😭🥰😭🥰😭
TACK!!! 🙏🥰😭
20 år sedan studenten
Jag känner mig inte så vansinnigt gammal, men idag är det 20(!) år sedan jag tog studenten. 😅🙈 Vad tiden går fort...
Ofrivillig semesterdag
Jag var så glad över att äntligen få åka till kontoret igen igår efter fyra dagars ledighet. ☺️ Och jag var så noga med att gå upp i tid för att hinna med min direktbuss till Linköping, eftersom tågen är inställda den här veckan på grund av banarbete vilket gör det besvärligt att resa med byten och hinna med ersättningsbussar så sovmorgon är inte att tänka på. Men vad hände imorse? Jag vaknade typ tio minuter innan direktbussen skulle gå av att mamma ringde. 😱 Så...jag skrev till min teamleader och frågade om det var okej att jag tog en semesterdag. 🙈 Inte jättelämpligt såhär strax innan deklarationsdeadline, men jag känner att jag ligger ovanligt bra till i år så det ska nog gå ihop sig ändå. 🙏 Men till imorgon har jag satt ett extra larm för att säkerställa att jag kommer iväg som jag ska. 😅
Idag är det för övrigt två veckor sedan jag började få ont i de mellersta fingrarna på vänsterhanden, och jag har fortfarande ont i långfingret och kan inte böja eller sträcka ut det lika mycket som de andra fingrarna. Jag undrar hur länge det här tänker hålla i sig, jag ska ju strax gå knypplingskurs och behöver kunna använda alla mina fingrar obehindrat då. 😱 Jag hade tänkt skriva till vårdcentralen igen, men de hade ju ingen aning om vad det kunde vara förra veckan så de vet väl inte mer den här veckan. 🤷♀️ Och ska det göras någon undersökning får det bli efter måndag, för nu får det räcka med frånvaro innan deklarationerna är klara...
Sömnlös
Jag missade visst att ta mina kvällsmediciner igår kväll, upptäckte jag imorse. Vilket väl förklarar varför jag låg klarvaken till typ tre(!) inatt. Så idag har jag varit trött hela dagen. Himla störigt. 😫😫😫
Igår förmiddag lämnade jag in den sönderreviderade forskningsplanen efter det vidriga seminariet i torsdags. Så nu väntar jag bara på att bli underkänd av den hemska läraren. 🙄 Förhoppningsvis är det dock sista gången jag behöver ha med henne att göra, jag har uttryckligen sagt ifrån om att jag inte vill ha henne som handledare för kandidatuppsatsen i höst.
Efter seminariet i torsdags traskade jag iväg till hyresvärden för att hämta ut myrdosor. 🐜 Jag upptäckte nämligen förra helgen att myrorna börjat hitta in nu. 😒 Eftersom jag inte fick in några förra våren var jag nog lite för kaxig denna vår och utgick ifrån att jag skulle slippa dem nu också. Men så fick jag alltså syn på en förra helgen, och såg genast framför mig en invasion likt den för två år sedan. 😱😭 Så...jag valde att ignorera min djurrättsaktivistiska grundinställning och ställa ut dödsfällor för de små asen.
Eftersom det var flaggdag igår tyckte jag att det var lämpligt att äntligen ta tag i ett litet projekt som jag funderat på ganska länge nu, nämligen att måla om en sverigeflagga i trä till en aceflagga. 🖤🩶🤍💜
Jag hade tänkt skriva mer egentligen, men nu känner jag att kvällsmedicinerna börjar verka. 😴 Jag tog en extra tablett ikväll för att vara riktigt säker på att somna i vettig tid. Natti natti!
I Knew It, I Knew You 💖
Jag har nog bara sett den första Toy Story-filmen faktiskt, och jag har inte sett den sedan jag var barn. Men nu känns det plötsligt viktigt att se Toy Story 5. 🥰💖
Totalsågning
Jag hade slutseminarium för forskningsplanen inför kandidatuppsatsen i biblioteks- och informationsvetenskap i förmiddags. Jag tog den här bilden innan, när jag var så nervös att jag mådde illa. 😱🤢 Men det blev ingen bild efter att jämföra med, för jag var inte mycket gladare då. Läraren sågade mig vid fotknölarna, missförstod allt jag skrivit och verkade tycka att min forskningsplan är helt kass. Det snällaste jag minns att hon sa var att jag valt ett intressant ämne - men det är ju vad man alltid drar till med när man inte kommer på något annat positivt att säga. 🙄 Jag blev helt förtvivlad och började nästan gråta under seminariet. 😢 Men märkte snart, när det blev de andra forskningsplanernas tur att skärskådas, att hon missförstod och kritiserade sönder dem också. Så det var ju inte personligt mot mig, vilket väl alltid är något (även om det är klart oroväckande med en universitetslärare som inte kan läsa akademisk svenska och sågar studenter utifrån sin egen bristande språkförståelse). 🤷♀️ Jag har ägnat resten av dagen åt att revidera sönder min text i ett tröstlöst försök att få den att duga vid slutinlämningen på söndag. Jag är mer eller mindre inställd på att bli underkänd och behöva lägga fram den igen i augusti. 😒 Det känns så förnedrande. Jag har 810 högskolepoäng och har skrivit tre kandidatuppsatser. Att bli bemött som att jag inte kan någonting om att skriva metodavsnitt är rent kränkande.
Destruktiva mönster
När jag började högstadiet utsattes vi sjuor för nollning av niorna. Det var en obligatorisk skolaktivitet som ägde rum på skoltid. Men inte på själva skolan, vi fick gå iväg till en närbelägen park. Och där förväntades vi utföra olika förnedrande aktiviteter. Det handlade om att äta och dricka äckliga saker, klä av oss så mycket kläder som möjligt, göra saker med sexuella anspelningar och så vidare. Det rörde sig inte om regelrätt tvång, men det låg en stark förväntan och press på oss som verkligen inte var lätt att stå emot. Det var en dag jag bävade inför, genomled och sedan lättad lade bakom mig.
När det två år senare äntligen var dags för oss att börja nian och få hämnas på de nya sjuorna för det vi utsatts för - då meddelade skolan att det fick vara slut med den här traditionen nu. Och för oss tonåringar kändes det fruktansvärt orättvist att vi tvingats uthärda detta men nu inte fick ge igen. När jag som vuxen ser tillbaka på det hela är jag dock glad över att skolan agerade och satte stopp för nollningen (även om jag kan tycka att de inte borde ha tillåtit den från första början). Någon gång måste ett destruktivt mönster brytas, hur "orättvist" det än känns. Och jag är tacksam över att det hela stoppades innan jag och mina klasskamrater hann gå från offer till förövare.
Detta reflekterar jag över medan mina flöden i sociala medier fylls av rabalder kring Lundsberg med anledning av SVT-dokumentärserien Arvtagarna. Jag fattar om tonåringar, som är mitt inne i detta, har svårt att sluta med någonting som sitter inpyrt i väggarna sedan generationer tillbaka och mer eller mindre förväntas av dem. Vad jag har svårare att fatta är hur vuxna människor - i synnerhet föräldrar - kan försvara pennalismen och verkligen kämpa för att den ska få fortsätta. Vem vill att ens barn ska behöva genomlida ett helvete under sin skoltid?! Och vem vill att ens barn ska göra andra barn illa? Det är obegripligt.
Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att det hade handlat om en muslimsk friskola i en Stockholmsförort. Den hade garanterat varit nedstängd innan dokumentärseriens första avsnitt ens sänts. Men nu handlar det alltså om rika och inflytelserika människor som kräver att skolans pennalistiska system ska få bestå. Och då blir det så. Detta är inte första gången allvarliga missförhållanden uppmärksammas, och det kommer garanterat inte bli den sista heller. Vad jag och mina klasskamrater fick uppleva under den där enda nollningsdagen i sjuan är verkligen ingenting mot de vidrigheter som ständigt tillåts pågå på den där internatskolan. Och där fostras samhällets elit, våra framtida ledare, till att bli empatistörda vidriga as. Inte konstigt att samhället ser ut som det gör...
Stäng den hemska anstalten och låt överklassynglen gå i vanliga skolor bland vanliga ungar. Det tror jag vi alla kommer vinna på.
East Pride Parade 🏳️🌈
Idag har jag varit i Norrköping och gått i East Pride Parade. 🏳️🌈 Det var min första prideparad i Norrköping som ren besökare, jag har inte varit involverad i skapandet av årets festival överhuvudtaget. Efter att ha varit med och arrangerat 14(!) pridefestivaler i rad i Norrköping mellan åren 2012-2025 känns det rätt märkligt. Men bra. Allt har sin tid. 🙏❤️🧡💛💚💙💜
Jag gick i paraden tillsammans med finaste Charlie och hennes partner. Efteråt gick Charlie och jag lite i affärer, och hon köpte den här fina muggen åt mig i födelsedagspresent. 🥰🎂🍒
Vi besökte ett apotek också. För min mystiska smärta har inte gått över, och på apoteket här hemma i Vadstena ville de inte ge mig några råd överhuvudtaget imorse utan hänvisade mig till vården (som jag redan inväntar svar från, men det svaret kommer ju inte förrän på måndag). Idag har det främst varit långfingret som gjort ont, och jag kan varken böja eller sträcka ut det lika mycket som de andra fingrarna. På apoteket i Norrköping fick jag rådet att knapra värktabletter tills jag får hjälp av vården. Så det är vad jag gör, i väntan på att det ska bli måndag... 💊
Mystisk smärta
När jag låg i hängmattan förut hörde jag små steg på gruset och plattorna...och det var igelkotten! 🦔😍❤️
För övrigt vaknade jag med ont i de tre mellersta fingrarna på vänsterhanden i tisdags morse. Det gick över efter några timmar, men sedan hade jag ont igen när jag vaknade på onsdagsmorgonen. Det gick över den dagen också, men det tog längre tid. Igår morse gjorde det ont igen, och den smärtan höll i sig ännu längre. Sedan började det göra ont igen på kvällen, och den smärtan håller fortfarande i sig nu ett dygn senare. Det känns läskigt, både att jag inte fattar vad det handlar om och att det eskalerar både i hur länge och hur mycket det gör ont. Det är främst när jag böjer fingrarna som det gör ont, och idag har det varit så illa att jag haft svårt att bära min tygkasse, dra ur sladdar ur telefonen, öppna dörrar eller bara luta hakan i handflatan. Om det fortsätter såhär så kommer jag väl snart inte kunna använda handen alls. 😱😱😱 Igår köpte jag en gel på apoteket, men den har inte haft någon som helst effekt. Men jag försöker väl ett tag till med den. Jag har skrivit till vårdcentralen också, så jag hoppas att de kan hjälpa mig få bukt med eländet. 🙏 Nu ska jag ta och sova - med en strumpa över handen för att inte gelen ska kladda ner hela sängen. 😅🙈
Koll på läget
Igår hade vi månadsmöten på jobbet. Månadsmötet för mitt affärsområde avslutades med ett quiz om företaget och vad som gäller för oss som anställda. Och jag hade inte bara alla rätt, jag var dessutom snabbast på att svara. Så jag vann. 🥳✌️
Flicka med frivolitetsörhänge
Idag överraskade en kollega mig med en födelsedagspresent i form av ett jättefint örhänge som hon tillverkat genom sin nya hobby att slå frivoliteter. Jag blev jätteglad och alldeles rörd. Så himla fint! 🥰💖🙏
Födelsedagsfirande 🎂
Idag har jag haft familjen här och firat min födelsedag. Det var jättemysigt. 🥰🙏❤️❤️❤️
Födelsedag + Pride 🎂🏳️🌈
Idag fyller jag 38 år, och som vanligt är jag barnsligt lycklig över att det är min födelsedag. 🎂🥳💖 Jag har tillbringat dagen i Linköping och gått i paraden som utgjorde finalen av årets Linköping Pride. 🏳️🌈 Och för första gången i ett pridesammanhang gick jag all in med acefärgerna istället för regnbågsfärgerna. 🖤🩶🤍💜 Det kändes stort. 🥰 Lite läskigt (jag har en släng av minoritetsstress), men väldigt fint (läsningen av I am ace har peppat mig att bli mer öppen med min asexualitet). Jag tänkte att detta kunde vara ett lite diskret komma-ut-tillfälle som en minoritet i minoriteten...
...men jag hamnade visst i tidningen. 😅🙈 Ja, ja...det är väl bara att acceptera - det känns som att jag alltid fångas på bild när jag rör mig i sammanhang där det finns journalister, hur många andra personer det än finns att fota. 😅 (Enligt Pride-familjen beror det på mitt rosa hår, det verkar fungera som en magnet på journalister.)
Det kändes fint tillbringa min födelsedag med att tåga genom Linköping i en prideparad och att träffa så många fina människor som jag känner. Jag gick i paraden tillsammans med en tjej från Pride-familjen och hennes fru och yngsta barn samt en kille från Vadstena Queer. Och jag träffade även flera andra queera personer som jag känner. 🥰❤️🧡💛💚💙💜
Bland andra Emm, som även uppträdde med sin kör både innan och efter paraden. 🎶💖 Hon tågade i paraden med en stor aceflagga som en mantel över axlarna. 🤩 Dit har jag inte kommit än, men vi får väl se vad som kan hända i kommande prideparader... 🖤🩶🤍💜
Jag är mycket nöjd med dagen. 🥰 Och grattishälsningarna har rullat in från alla håll, och fortsätter att göra det i skrivande stund. Jag känner mig mycket uppvaktad. Och då har det inte ens blivit dags för firande med familjen än - det kommer att ske imorgon. 🥰🎂
Från mörker till ljus
Det är inte ofta jag upplever ohälsosam stress på min nuvarande arbetsplats, men i början av den här veckan kände jag att det kokade över. Jag berättade för min teamleader hur dåligt jag mådde, och hon tog mig genast på allvar och såg till att omfördela flera uppdrag från mig. Bara att hon lyssnade på mig och brydde sig om mig gjorde att jag kände mig mycket lugnare. Att jag plötsligt fick en mer rimlig arbetsbelastning var en trevlig bonus. Jag är så tacksam över min arbetsplats och kulturen där. 🙏❤️
I måndags kväll, när jag fortfarande kände mig nedstämd och sönderstressad, hade jag egentligen bara velat dra täcket över huvudet och somna tidigt. Men det var ju dags för månadens queerhäng med Vadstena Queer, och temat för kvällen var Taylor Swift så vi ägnade kvällen åt att lyssna på min Taylor-spellista och göra queera vänskapsarmband. Och det var precis vad jag behövde. 🏳️🌈💖🙏
Denna vecka pågår Linköping Pride, och i onsdags höll en kille i Pride-familjen en föreläsning och deltog i ett panelsamtal som jag var och lyssnade på. Han är så cool och klok. 🏳️🌈❤️
Igår gjorde mitt teams praktikant sin sista dag på kontoret, och hon gav fina avskedspresenter till alla i teamet. Jag fick en rosa mugg som det står "GENI" på och en påse allergivänligt godis. 🥰🙏
Idag åkte jag och några kollegor iväg och åt lunch ute. På tillbakavägen behövde jag lämna tillbaka några böcker till universitetsbiblioteket, så då passade vi på att äta glass i solskenet. 🍦
Och flera kvällar denna vecka har jag tillbringat i min hängmatta, läsande en bok och lyssnande på fåglarna. Det är livskvalitet, det. 🥰❤️
Imorgon fyller jag 38 år, och kommer att fira genom att gå i Linköpings prideparad. På söndag kommer familjen och firar mig. 🎂🏳️🌈
Livet är fint. 🙏❤️
