Denna vecka låg fokus på tankefällor och ifrågasättande av negativa automatiska tankar. 

 

Jag har ju haft en väldigt positiv vecka där jag mått bra och känt mig glad och klarat av saker. 🥰 Men när jag sätter mig med mina terapiövningar så blir jag bara ledsen och nedstämd. 😔 Det är väl därför jag har skjutit upp dem och inte riktigt tagit tag i dem förrän idag, antar jag. Och jag vet ju att terapi är tufft och något som får en att må dåligt i stunden men som är bra för en på längre sikt. Men mitt Ångestmonster är ganska högljutt just nu och fyller mig med prestationsångest och känslor av hopplöshet när jag försöker göra mina övningar. 😣 

 

I denna veckas modul introducerades tankefällor, och jag vet att jag ägnar mig åt samtliga som nämndes:

❌ Siarens misstag / Olyckskorpstänkande

❌ Övergeneralisering

❌ Tankeläsning

❌ Personalisering

❌ Diskvalificering

❌ Förstoring

❌ Katastroftänkande

❌ Allt-eller-inget-tänkande

❌ Pliktpåståenden

❌ Selektiv abstraktion

❌ Känslotänkande

❌ Etikettering

 

Veckans övningar handlade om att registrera vilka beteenden en tar till i ångestladdade situationer, skatta trovärdigheten i negativa automatiska tankar, skatta styrkan i känslor i ångestladdade situationer, utmana negativa automatiska tankar samt att formulera mål för behandlingen. Jag tragglade mig igenom alla övningarna utom den om att utmana mina negativa automatiska tankar, för jag fick för mycket prestationsångest över vilken tanke jag skulle välja som min mest centrala...så jag valde ingen alls. 😣 

 

Den här veckan har jag hållit tre(!) föredrag på jobbet. Idag var det tredje och sista, en lunchföreläsning tillsammans med en kollega. Igår var jag ju supermodig och körde utan manus på månadsmötet, men idag återvände jag till tryggheten i att läsa innantill. Jag freestylade dock vid några tillfällen och kom med spontana utläggningar som inte ingick i manuset. Och under hela eftermiddagen fick jag beröm från en massa olika kollegor som tyckte att jag varit jätteduktig. 🥰🙏

På hemvägen från busshållplatsen gick jag förbi mataffären och spontanköpte bland annat ett paket semlor. Men när jag stod och packade mina varor upptäckte jag till min förfäran att det inte alls var vaniljsemlor som jag trott utan otäcka mandelmassesemlor. 😱 Och då överlade jag med mig själv om jag bara skulle kasta dem, eller skrapa bort mandelmassan och äta resten och hoppas på minimal allergisk reaktion - eller om jag faktiskt skulle lämna tillbaka dem till affären. 🤔 Och jag valde faktiskt det mest ångestladdade alternativet - jag gick tillbaka till kassan och förklarade att jag råkat köpa fel sort, och butiksägaren var snäll och lät mig göra ett återköp på dem. 🙏 Och jag kände mig så tacksam över att slippa hantera de där mandelmassesemlorna vidare - och så stolt över mig själv som faktiskt lämnade tillbaka något till en butik. ✌️ Det är nämligen något som jag verkligen ALDRIG gör, det är extremt sällsynt att jag ens ber om hjälp i butiker - och att göra ett återköp är ju tusen gånger läskigare än det. 😱 Men nu gjorde jag alltså det, och det gick bra. 😊🙏

Torsdagskvällar innebär ju numera buggkurs för mig, men kvällens lektion var tyvärr inställd på grund av sjukdom. 😭 Jag blev väldigt besviken när jag fick veta det - tills jag insåg att det ju innebar att jag kunde gå på Eva Mattssons föreläsning om Katarina Jagellonica på klostermuseets kulturkväll. 😄👍 Innan föreläsningen passade jag på att kika på de vackra krubborna i utställningen Krakows krubbor. ✨️ Det var verkligen spännande att få ta del av en kultur och en historia som jag inte kände till sedan tidigare. 👍 Och föreläsningen var också riktigt intressant. Eva är ju så himla bra på att berätta, och på något sätt lyckas hon alltid lära mig något nytt trots att jag gått hennes stadsvandringar hur många gånger som helst. ☺️

Jag tror att mina kollegor uppskattar mig och min kompetens och min hjälpsamhet ganska mycket. Idag har jag fått följande kommentarer från fyra olika kollegor:

 

"Hej. Jag behöver hjälp av ett geni. Har du 10 minuter?"

 

"Jag har en Malin-fråga."

 

"Nu har jag också en Malin-fråga."

 

"Alltså, jag vill bara pussa dig."

Den här veckans modul handlade om tankarnas betydelse. Modulen innehöll två övningar, där den första gick ut på att registrera negativa automatiska tankar och den andra övningen handlade om att fylla i min egen onda cirkel utifrån en ångestladdad social situation. Båda dessa övningar är sådant jag gjort flera gånger tidigare (första gången när jag var 18 år och gick min första KBT-behandling), så det var inga konstigheter med det. 

 

Situation: När var det? Var var du? Vem var du med? Vad gjorde du? 

Automatiska tankar: Vilka tankar for genom ditt huvud? 

Ångest/Rädsla: 0–100 

Övriga känslor: Beskriv dina övriga känslor och eventuella kroppsliga reaktioner 

 

Jag gav flera exempel på situationer från den senaste veckan då jag fått negativa automatiska tankar. Det sker dock så himla ofta och i det närmaste obemärkt att jag inte alltid snappar upp dem när de flyger förbi, även om det är något jag tränat mycket på och blivit betydligt bättre på genom åren. Jag fick också bekräftande feedback från min behandlare: "Jag vill verkligen bekräfta hur väl du har fångat dina negativa automatiska tankar i Arbetsblad 1. Tankarna är tydliga, konkreta och typiska för social ångest, till exempel hur neutrala eller tvetydiga situationer snabbt tolkas som bevis på att du är konstig, slarvig eller avvisad. Exemplet med kvinnan på gatan som inte hälsade tillbaka är ett väldigt bra exempel på hur hjärnan fyller i luckor med självkritiska antaganden, trots att det finns många andra möjliga förklaringar." 

 

 

Eftersom jag inte upplevt någon situation som fuckat upp totalt i närtid så valde jag som exempel min initiala ångest under den första bugglektionen, innan jag samlade mig och tog mig igenom det hela med hjälp av lärare och kurskamrater: 

Nu är det en vecka sedan den första lektionen på buggkursen, och ikväll var det dags för den andra lektionen. 💃 Jag var nervös den här gången också, men inte alls lika mycket som förra gången. Jag kände att jag inte var lika spänd i kroppen, och det gjorde det helt klart lättare att dansa. 👍 Och så kände jag ju igen både lärarna och många av kursdeltagarna från förra veckan, så det gjorde ju också att jag kände mig lite tryggare den här gången.

Vi repeterade det vi fick lära oss förra gången, och så fick vi lära oss en ny variant av snurrandet där vi släppte varandras händer under snurren. Det var lite läskigt först, men det gick förvånansvärt bra (även om jag såklart blev yr i huvudet 😵‍💫). Och den här lektionen var lärarna också tydligare med hur vi skulle trampa under dansen - med tårna först och inte hela fotsulan på en gång ner i golvet - och det gjorde allting SÅ mycket lättare. 🚶‍♀️ I synnerhet framåt slutet av lektionen, när vi fick dansa till snabbare och snabbare låtar. 😅

 

Modulen avslutades med en hemuppgift. Jag fick världens prestationsångest när jag skulle fylla i den och nojade över att svara "fel", men till slut fick jag ihop det i alla fall... 

När jag satt på bussen på väg till jobbet imorse dök det i mitt Facebook-flöde upp information om en pågående forskningsstudie som går ut på att utröna huruvida det går att behandla social fobi med hjälp av AI. 🤔 

 

Jag blev såklart både nyfiken och skeptisk, så jag anmälde genast intresse för att delta i studien. Nog för att jag redan har gått X antal olika behandlingar genom åren, men en till skadar väl inte, tänker jag. 🤷‍♀️ Och jag är gärna med och utreder huruvida detta är en bra idé eller inte. Jag har hört om folk som använder chatGPT som terapeut, och då tänker jag att ett verktyg som är utformat specifikt för terapeutiska ändamål är ett betydligt bättre alternativ. Även om jag starkt tvivlar på att det kan ersätta mänsklig kontakt. Men det får väl studien utvisa...

 

Jag fick svara på ett antal frågor i samband med intresseanmälan, och alla var väl inte helt optimalt utformade... 

Alltså...även om jag en dag skulle bli helt fri från min sociala fobi så kommer jag fortsätta undvika att göra försök till sexuella kontakter. 🤣🤣🤣 Det har liksom inte med saken att göra, min asexualitet är inte sammanlänkad med min ångest. Här hade jag verkligen önskat ett "Ej relevant"-svarsalternativ. Men nej, här råder tydligen allonormativitet... 🙄 Men jag kunde i alla fall lägga ut texten kring detta i en ruta för övriga kommentarer framåt slutet av formuläret. Alltid något. 

 

Men, men...personerna bakom studien verkade ändå nöjda med mina svar, för jag blev under dagen erbjuden att få delta i studien. 👍 Fortsättning följer...

Vättern ligger nedbäddad under ett vitt täcke, men har fortfarande en lugnande effekt på mig. Jag gick ner till den igår för att få ro i sinnet. 🙏❤️