Sorg under regnbågen 🏳️‍🌈💔😢

Fy fan. Det som hände i Oslo inatt är bara så fruktansvärt vidrigt. Mitt under pågående Oslo Pride gick en jävel in på uteserveringen till en gayklubb i Oslo - och började skjuta ihjäl folk. 😢😢😢 
 
Det känns helt surrealistiskt. Det är så svårt att ta in. Detta bottenlösa hat mot oss HBTQ-personer. Hur i helvete påverkades den här mannens liv av att en massa glada pridefirare tillbringade en trevlig sommarkväll på en uteservering - så till den grad att han tyckte att mord var en rimlig handling?! Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. 
 
Mina tankar går till offren för detta dåd, till alla anhöriga, vittnen, pridearrangörer... All kärlek till er. ❤️ 
 
I torsdags kväll pratade vi i Pride-familjen lite löst om att kanske åka upp till Stockholm Pride på paraddagen i början av augusti. Nu känns det ännu mer motiverat. För vi ska fan inte låta oss skrämmas till tystnad. Hatet får aldrig vinna. ❤️🧡💛💚💙💜 
 

Jävligt många steg bakåt

USA:s högsta domstol tog ett ytterst sorgligt beslut igår. Rätt till abort är inte längre en självklarhet och det är nu fritt fram för de olika delstaterna att införa abortförbud. Det här är en så jävla skrämmande utveckling att jag knappt finner ord för det. 
 
Det var liksom redan på Unpregnant-nivåer på många ställen. Och nu ska det tillbaka till Dirty Dancing-situationen. The Handmaid's Tale nästa? 
 
 
Fan, vad jag hatar religion ibland. När den används för att förtrycka andra människor. Om DU inte vill göra något med DIN kropp för att det går emot DINA värderingar - helt okej, det är din business liksom. Men ge fan i att hindra ANDRA människor!

Midsommarafton i Vadstena 💐

Jag hoppas att ni alla har haft en fin midsommarafton idag. 💐 Jag har tillbringat dagen i mitt älskade Vadstena, där det var stort firande i Hamnparken. Mensen har fortfarande inte kommit och jag är fortfarande tämligen nedstämd, men jag har inte brutit ihop eller någonting. Det var nog väldigt bra för min själ att besöka Vadstena idag. Som det brukar vara. 🙏 
 
Jag kom fram till Vadstena ganska tidigt (var det någon som hade trott något annat? 😉), så jag hade gott om tid på mig innan firandet skulle starta i parken. Så jag gick ett varv genom stan, och besökte bland annat minnesstenen över Lilla hjärtat vid Klosterkyrkan. 💔 Det matchade min sinnesstämning ganska väl. Men jag besökte andra platser också, som bokkiosken och Storgatan och så vidare. Jag åkte ju dit för att må bra, inte för att deppa ihop. 
 
Det var sjukt mycket folk i Hamnparken, jag har nog aldrig sett så mycket folk där samtidigt ens under den värsta turistsäsongen. 😱 Ångestmonstret började förstås härja runt, men jag bet ihop och kryssade med spelat lugn mellan de olika sällskapen på gräsmattan tills jag hittade en ledig plätt i skuggan (som jag snart bytte mot en i solen för det blåste ganska kallt från Vättern). 
 
Det kändes fint att sitta och titta på när midsommarstången kläddes och restes, när Shakespearefabriken framförde en bit av sommarens föresällning Mycket väsen för ingenting, när barnfamiljer dansade runt stången till dragspelsmusik och sång. Det var trevligt. Det tog inte bort min dystra sinnesstämning, men det gjorde den inte värre heller. 
 
Jag gick utmed vattnet och lyssnade på vågorna och genom stan och tittade på alla fina små hus. Och jag funderade över om jag verkligen ska vänta ända tills jag går i pension med att flytta dit, jag kanske borde göra det betydligt tidigare än så. Jag vet liksom ingen plats där min oroliga själ får så mycket ro som i Vadstena. 🙏❤️ 
 
Busschauffören som körde bussen på hemvägen körde så hetsigt att jag började må illa innan vi knappt ens hunnit ut ur Vadstena (och sedan mådde jag illa hela vägen hem, det är först nu det börjar släppa 🤢). Och sedan var det en massa signalfel och skit, så tåget anlände till Norrköping över en halvtimme senare än vad det skulle. Och eftersom jag var både illamående och trött och nedstämd så kände jag mig ganska miserabel. 😔 När jag kom hem upptäckte jag även att jag blivit sjukt solbränd idag. Geez, jag upplevde verkligen inte att solen tog fullt så mycket. 😲 Visst har det temperaturmässigt varit fruktansvärt varmt idag, men brisen från Vättern gjorde att det inte kändes så. 
 
Finaste Taylor släppte förresten en ny låt imorse. Jättefin! 😍😍😍 Det är soundtrack till en kommande film som är baserad på en bok som jag aldrig hört talas om tidigare, Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Efter lite snabbt googlande blev jag varse att det tydligen är en väldigt problematisk bok sprungen ur en väldigt problematisk kontext och att folk psykar ur till höger och vänster över att Taylor befattar sig med eländet. 😧 Hm. Nu är jag som sagt inte bekant med historien ifråga, så jag har lite svårt att uttala mig om det hela. Men jag vet ju att folk psykar ur vad Taylor än gör eller inte gör. Och jag har sällan någonting att invända mot hennes handlingar, som superfrälst Swiftie tycker jag att det mesta hon gör är helt fantastiskt. 💖💖💖 Men jag får väl ta och läsa boken, så får vi se sedan...

PM(D)S i midsommartid


Jag har känt mig ganska låg de senaste dagarna. Men jag försöker att inte låta mig uppslukas av det, för jag vet ju att mensen är i antågande och att livet kommer kännas betydligt lättare att leva bara den kommer. Så jag försöker härda ut.

Igår eftermiddag/kväll var mamma och syrran här en stund. Vi åt jordgubbar som mamma hade med sig, och så fick jag en blåmes i trä som hon köpt åt mig. ❤️ Jag älskar blåmesar, och jag hade beundrat sådana här träfåglar i några skyltfönster när vi var i Stockholm i lördags. 🙏❤️ Jag var väldigt glad över att få tillbringa lite kvalitetstid tillsammans med min fina mamma och syster, även om jag var väldigt trött och ganska nedstämd. Det var fint och säkert väldigt välbehövligt för mig att ha dem här. ❤️

Ikväll har jag hängt med Pride-familjen på en restaurang. 🏳️‍🌈❤️ Vi hade väl någon form av utvärdering av årets festival och lite lös början av planering inför nästa år. Och så hade vi väldigt trevligt. Inte för att jag deltog så himla mycket i konversationen, men det kändes fint att sitta där och lyssna och skratta och vara en del av gemenskapen. 🙏 Det är så härligt med normerna i dessa sammanhang också. En person i sällskapet beställde oxfilé, och en annan person vände sig om och utbrast förvånat: "Äter du kött?!" Och en person berättade att deras arbetsplats nyligen fått sin första heterosexuella chef på typ 20 år, och flera ojade sig över hur det nu skulle gå för den organisationen (men den nya chefen var i alla fall inte en snubbe, så det kanske fanns lite hopp). 😂😂😂 Allt sådant här är förstås lite med glimten i ögat...men väldigt befriande. Att det i majoritetssamhället avvikande för en gångs skull får vara det normativa. Det känns fint. 🏳️‍🌈❤️

Imorgon är det midsommarafton. 💐 Jag var lite nojig inför midsommarhelgen - jag brukar ju bli ganska låg under storhelger och nu är jag ju dessutom mitt i PM(D)S-helvetet...men jag tror faktiskt att det kan bli ganska bra. Imorgon ska jag åka till Vadstena en sväng, på lördag kommer syrran och på söndag ska jag hänga med min bågskyttekompis. Så jag kommer ha fullt upp med trevligheter hela helgen lång. Förhoppningsvis kommer det hindra mig från att bryta ihop. 🙏

Back in business


Idag var jag ÄNTLIGEN tillbaka på kontoret. Det känns som att jag har varit borta i evigheter...trots att det "bara" var en vecka. Jag är fortfarande snuvig och hostig, men mår ändå relativt bra. Jag har ägnat större delen av dagen åt att gå igenom min inkorg och svara på mejl och lösa olika saker som uppkommit under min sjukfrånvaro.

Inledningen på ett av mejlen som väntade på mig i inkorgen imorse. Sådant gör mig både glad och stolt. 😊

Dagens samhällsinsats 🆘

Idag har syrran varit här hela dagen. Det har varit en väldigt trevlig och mysig dag, vi har hängt i soffan och kollat på Kråkguldet och spelat Super Mario World hela dagen. 😊💖 Väldigt välbehövlig avkoppling efter gårdagen i Stockholm
 
Dagen började dock väldigt dramatiskt. När jag var på väg till busshållplatsen för att möta syrran hörde jag höga skrik från en park. Jag tänkte att det var ett bråk eller något. Men när jag kom närmare såg jag att det bara var en enda person där och att personen inte verkade ha riktigt koll på verkligheten. Hen skrek hysteriskt och krossade flaskor mot marken och slog på föremål i närheten och gick runt och rev ut innehållet från olika papperskorgar och vrålade "FUCK YOU!" åt papperskorgarna. 😱 
 
Jag agerade på instinkt bortom Ångestmonstrets kontroll och plockade upp mobilen för att ringa efter hjälp. Men eftersom jag är ganska försynt av mig ringde jag först 114 14. Precis som den där gången när jag hade råkat få i mig valnötter och fick svårare och svårare att andas - då ringde jag 114 14 istället för 112, för jag ville inte vara till besvär. Men den gången ändrade jag mig när jag fick veta att kötiden var cirka en timme och jag insåg att jag nog inte skulle klara mig så länge. Så jag ringde 112. Och det gjorde jag även idag. Jag lade på innan jag ens fick veta hur lång kötiden till 114 14 var och ringde 112 istället. Och försökte beskriva så gott jag kunde vad det var som pågick. 
 
 
Men jag kunde inte svara på om det var en man eller en kvinna (jag tror att det kan ha varit en ung tjej, men personen hade väldigt bylsiga kläder och en luva uppdragen över huvudet och befann sig en bit bort - och jag vågade verkligen inte gå närmare någon som betedde sig så aggressivt), och min beskrivning av personen var nog ganska vag (hoodie och ryggsäck, ganska ung och har ljus röst, verkar vara hög eller något). Men personen i telefonen lovade att skicka en polisbil. Och den kom ganska snart. Men jag såg den bara när den åkte och vände på andra sidan parken, jag vet inte om den hade stannat och plockat upp personen innan dess eller om polisen bara åkte förbi och sedan lämnade platsen när de inte kunde hitta någon. Jag hade inte personen inom mitt synfält längre och skriken hade upphört strax innan jag fick syn på polisbilen. Så förhoppningsvis satt hen i polisbilen vid det laget. Men jag VET inte. Och det plågar mig. Jag hoppas verkligen att polisen fick tag på personen och att hen får hjälp med...vad som nu var problemet. 🙏 
 

Papperskorgssafari i huvudstaden

I torsdags kväll var jag ju helt inställd på att gå och jobba igår. Men när jag vaknade igår morse kände jag mig alldeles för eländig för det. 🤒 Så jag tog en sjukdag till att vila upp mig på. Jag vet rent logiskt att det var det enda rimliga att göra, men det kändes ändå dumt. Eftersom det innebar att jag inte skulle visa mig på kontoret en enda gång den här veckan. Och eftersom jag hade en inbokad resa till Stockholm tillsammans med mamma idag. Det hade känts bättre rent pliktmässigt och moraliskt om jag hade gått och jobbat på fredagen då... Men nu stannade jag hemma, och det behövde jag verkligen. 
 
Jag var orolig för hur jag skulle palla med en heldag i Stockholm i det här skicket. Men hostan var betydligt mildare inatt och jag kände mig piggare och friskare än på länge när jag vaknade imorse. Verkligen inte frisk, men friskare. Det var nästan så att honungsvattnet inte smakade gott längre (och det är ju ett klart friskhetstecken 😉). Och det gjorde nästan inte ont i bröstkorgen när jag hostade längre. Och jag åt till och med lite frukost (som inte var vaniljglass utan RIKTIG frukost). 
 
Det var mysigt att gå genom Norrköping på väg till tågstationen imorse. Det är alltid en speciell känsla att vara ute innan stan har vaknat riktigt. 
 
Förväntansfulla resenärer ombord på tåget. Jag var lite nojig över att störa andra resenärer med min hosta på tåget...men det hade jag inte behövt vara, för i vår vagn satt det en tant och tjattrade högt och konstant hela vägen till Stockholm (hennes stackars väninnor fick knappt en syl i vädret i det "samtalet" och mamma och jag hörde henne klart och tydligt trots att vi lyssnade på musik i våra mp3-spelare) så jag var verkligen inte det mest störande inslaget i vagnen. 
 
Lars Winnerbäcks "I Stockholm". Min ständiga åka-till-Stockholm-pepplåt. Jag lyssnar på den i princip varenda gång jag sitter på ett tåg som rullar in i huvudstaden. 
 
Det första vi gjorde var att gå en sväng genom Gamla Stan och besöka Livrustkammaren. Jag har väl varit på Livrustkammaren en eller ett par gånger under mina tonår (med skolan och/eller L, tror jag), men mitt tydligaste minne därifrån är mitt första besök där med familjen när jag var liten. Och det jag främst minns är hästarna. 🐎🐎🐎 Och ja, de gjorde stort intryck nu också. Men vagnarna och kläderna var minst lika sevärda (jag blev helt kär i drottning Victorias silverbröllopsklänning 😍). 
 
Jag älskar verkligen gränderna i Gamla Stan. 😍 Och det var väldigt trevligt att strosa runt där imorse när det inte var så mycket folk där. 
 
Efter Livrustkammaren vandrade vi vidare till Söder. Och mamma visade mig fina ställen som jag inte hittat till själv när jag varit där på egen hand. 
 
När vi stod där och blickade ner på huvudstaden från Söders höjder kände jag en plötslig längtan efter att få bo där. Men det var snabbt övergående. För vid närmare eftertanke tror jag inte att jag skulle må så bra av att bo i en så sjukt stor stad med så vansinnigt mycket människor. Det är jätteroligt att få åka dit ibland...men gud, vad skönt det är att få komma hem till "lilla" Norrköping sedan! 
 
The never ending ombyggnad av Slussen. Härligt att de kan ha lite humor kring eländet i alla fall. 😂 
 
När vi gått längs Drottninggatan på morgonen hade jag noterat att där fanns en restaurang från samma kedja som min och syrrans favoritrestaurang här i stan. Och det gjorde mig ENORMT lättad. För där vet jag ju exakt vilken rätt jag ska beställa och jag behöver inte oroa mig för allergier och det är tryggt och välbekant. Så där åt vi såklart lunch. 
 
Efter lunchen gick vi till Skeppsholmen och besökte Östasiatiska museet. Närmare bestämt utställningen om Japan (de andra hoppade vi över). 😍🌸🗻🎎 Så, så, SÅ fina saker! 😍😍😍 Något som tog ner helhetsintrycket lite var personalens misstänksamma inställning. Det strök omkring en vakt i museet och en var tvungen att lämna ifrån sig stora väskor innan en fick besöka någon av utställningarna. Vi möttes av en trevlig tjej i entrén som förklarade att stora ryggsäckar riskerade att stöta emot montrarna och sätta igång larmet. Och jag köpte det resonemanget (för att jag i allmänhet utgår ifrån att folk säger som det är). Tills vi kom in i Japan-utställningen och såg hur himla luftigt det var. Det var verkligen ingen risk för att stöta emot några montrar och aktivera något larm. Så...då antar jag att det handlar om stöldrisken? Ryggsäcksförbudet och den ständigt närvarande vakten gav verkligen intrycket av att de betraktade alla besökare som potentiella tjuvar. Och det gillar jag inte. Inte alls. Så det gjorde mig lite stött. 😒 Men det var fortfarande en väldigt fin utställning som jag varmt kan rekommendera. 💖 
 
Det sista vi gjorde innan vi åkte hem igen var att besöka Kawaii-butiken. Eller, JAG besökte Kawaii-butiken - mamma satt utanför och löste korsord medan jag shoppade loss. 😂 Det är ett av de obligatoriska moment som finns för mig när jag åker till Stockholm - att handla i min favoritbutik som alltid är full av superfina saker. 😍😍😍 
 
Jag har dock faktiskt inte shoppat så jättemycket idag. En souvenir från Livrustkammaren, en souvenir från Östasiatiska museet och tre söta saker från Kawaii-butiken. En förvånansvärt billig Stockholmsresa. 👍 
 
Vi har gått mycket idag och gjort och sett många fina och trevliga saker. Men vad vi huvudsakligen har gjort är nog att leta efter papperskorgar att slänga mina pappersnäsdukar i. 🤧😂 En kan väl säga att vi har gått på papperskorgssafari genom centrala Stockholm - jag kan inte ens räkna hur många papperskorgar jag kastat pappersnäsdukar i idag. 😂 
 
Ja, jag är fortfarande väldigt snuvig. Och ja, jag hostar fortfarande. Men jag mår SÅ mycket bättre idag. Och jag är så glad över att den här resan faktiskt blev av och så lättad över att jag faktiskt orkade med den så pass bra. 🙏 
 
Helt jävla slut är jag förstås. I fötterna efter allt promenerande, men främst i huvudet efter en heldag bland så mycket folk och med så mycket intryck. Det var dock först på eftermiddagen på Drottninggatan som jag började få verklig ångest och tyckte att det var nästan lite FÖR jobbigt att vara bland så mycket folk. 😱 Men jag höll ett stadigt tag i mammas arm medan vi målmedvetet plöjde oss fram genom folkmassorna på väg till Kawaii-butiken. Så det gick rätt okej ändå. 
 
Och på tåget hem var jag nästan ännu modigare. För mamma hade platsen bakom mig men jag ville förstås att hon skulle sitta bredvid mig, så jag förhandlade med både damen som satt bredvid mig och damen som satt bredvid mamma - och fick som jag ville. Det gjorde mig väldigt stolt, att jag överhuvudtaget började prata med dem och att jag till och med vågade vara lite besvärlig. Jag hade ju kunnat låta mamma sköta snacket liksom, eller bara acceptera läget och sitta framför mamma hela resan. Men det gjorde jag inte, jag tog tag i det och löste det. ✌️ 
 
Jag är VÄLDIGT nöjd med dagen. Det har varit så mysigt och trevligt och fint hela dagen. 😊💖💖💖 Stockholm är härligt, och jag ser fram emot nästa besök...när jag fått vila upp mig och hunnit glömma hur sjukt trött jag blir av att åka dit. 😉 
 

Vändning


Jag tror att jag nådde botten igår sjukdomsmässigt. 🤒 Jag kände mig febrig och hostade så häftigt att jag nästan kräktes och låg i sängen större delen av hela dagen, mer orkeslös än tidigare i veckan. Jag orkade inte brodera någonting alls, jag bara låg och kollade på YouTube-videor.

Idag har det varit bättre. Inte så att jag på långa vägar är frisk än, men det går helt klart åt rätt håll nu. Jag har liksom till och med orkat sitta vid datorn och spela Sims en stund nu ikväll (det släpptes ett nytt game pack kl. 19 😍). Min fina syster har varit här med mat till mig idag och hållit mig sällskap en stund. ❤️ Och jag har maratontittat på hela första säsongen av Heartstopper (för fjärde gången 😉).

Imorgon räknar jag med att gå och jobba igen. Då är det liksom en hel vecka sedan de första sjukdomssymptomen började komma. Så jag tror knappast att jag smittar längre. Och jag är ju på bättringsvägen, även om jag inte mår helt bra än. Jag befarar att astman och allergierna kickar in och förstärker symptomen och att det därför kan dröja väldigt länge innan allt blir som vanligt igen. Och det kan jag ju inte gå och vänta på...


Ännu en sjukdag 🤒


Det är fortsatt miserabelt på sjukfronten. 🤒 Jag hostar så att jag får ont i bröstkorgen och förbrukar kopiösa mängder snytpapper och känner mig tung i huvudet och har noll energi. Idag har jag mest legat i soffan och kollat på film. Tre stycken har jag hunnit avverka. Jag broderade lite under förmiddagen också, men jag orkade inte hålla på så länge...


Och nu ska jag väl typ försöka sova. Även om det är väldigt svårt med den här hostan.

Fyra fiktiva karaktärer jag relaterar till

"Post 4 fictional characters you relate to and let people assume something about you." Jag såg den uppmaningen i en Facebook-grupp för en stund sedan och började genast googla fram bilder. Men när jag väl var klar med kollaget lyckades jag inte hitta tillbaka till det inlägget i flödet. 🙈 Så jag postar det här istället (jag känner mig hur som helst mer bekväm med att lägga upp saker i bloggen än på Facebook)...


Elsa från Frozen, Usagi-san från Junjou Romantica, Beth från Little Women och Rapunzel från Tangled. Jag relaterar inte till någon av dem till 100 %, men de har allihop någonting som jag relaterar väldigt starkt till.

Feel free to assume things... 😉

Handarbete i sjukstugan

Jag mår sämre idag. 🤒 Så jag har varit hemma från jobbet. Och det har faktiskt gått riktigt bra, jag har inte börjat må psykiskt dåligt och klättra på väggarna av rastlöshet. Jag har ägnat större delen av dagen åt att fortsätta med broderiet jag påbörjade igår...


Nu får det dock räcka för idag, jag orkar inte mer. Men jag kommer sannolikt fortsätta imorgon.

Sjukdomssöndag

Jag har tagit det väldigt lugnt idag. Och blivit väldigt rastlös. Jag har mest legat i sängen och hostat och scrollat igenom Facebook-flödet och känt mig alltmer miserabel.

Vid femtiden pallrade jag mig iväg till mataffären för att bunkra upp med glass som lindring för halsen. 🤒 Jag köpte även ett rutigt kollegieblock till mitt nya projekt att brodera emblemet från skoluniformerna i Heartstopper...

Det säljs flera olika varianter av märket på nätet, men jag har inte hittat något som är exakt som jag vill ha det...så jag fixar det själv helt enkelt. ♠️ Sedan återstår det bara att köpa en snygg kavaj att sy fast märket på.

Jag är väldigt tacksam över att syrran lirkat med mig via telefon under dagen idag för att få upp mig ur sängen och aktivera mig. 🙏 Jag har varit tämligen gnällig och omotiverad idag och haft svårt att ta mig för någonting. Syrran har kommit med en massa bra förslag som jag helt självdestruktivt har dissat. Tills hon föreslog handarbete. Då tog jag mig faktiskt upp ur sängen och började inventera i broderiavdelningen. 👍

Det känns bra att jag har någonting konstruktivt att göra under morgondagen. För om jag inte helt mirakulöst blir frisk till imorgon kommer jag ju behöva vara hemma hela långa dagen. Och jag vet av erfarenhet att jag verkligen inte mår bra av att stanna hemma från jobbet. 😖 Så...jag är glad över att ha det här nya projektet att ägna mig åt i den mån jag orkar. 🙏

Sjuk 🤒


Jag började hosta lite i fredags kväll. Men jag ignorerade det. Och jag började få ont i halsen igår morse. Men jag ignorerade det. Drack citron- och ingefärste med honung i och tog halstabletter och värktabletter och körde på som vanligt. För jag ville verkligen inte ställa in gårdagens aktiviteter. Och jag vill verkligen inte vara sjuk.

Men nu går det inte att ignorera längre. Jag vaknade upp idag med ännu mer hosta och ännu mer ont i halsen och känner mig superynklig. Jag tror inte att jag har någon feber och jag är nog inte mer snuvig än vad som är normalt såhär i pollentider. Men det är jobbigt nog att hosta och ha ont i halsen. 🤒

Fan. Jag vill ju åka till bågskyttelokalen idag. Och gå och jobba imorgon. Och besöka gymmet med kollegorna imorgon eftermiddag. Men det får bli kurering här hemma istället. Förhoppningsvis går eländet över snart. 🙏


Heldag i Linköping med shopping och musikal

 
Jag inser att jag kanske framstår som lite manodepressiv nu efter morgonens inlägg, men det har varit en jättefin dag idag och jag känner mig så himla glad nu. 😊💖 Syrran och jag har varit i Linköpig idag och bland annat handlat på Ikea. Jag blev lite lätt yr därinne, trots att det inte var alls mycket folk där, men det var hanterbart ändå. Och det var jätteroligt. Jag hittade en massa fina saker som jag behövde och även en massa fina saker som jag inte visste att jag behövde. 😁 Och syrran och jag hade så roligt och trevligt hela tiden. Det är så härligt och fint att umgås med henne. 🙏💖 
 
Frampå eftermiddagen tog syrran tåget tillbaka till Norrköping med våra inköp medan jag stannade kvar några timmar till i Linköping. För jag skulle se musikalen Jesus Christ Superstar. Vilket var anledningen till att vi passade på att åka till Ikea just idag, när jag ändå hade ärende till Linköping. 
 
Musikalupplevelsen fick mig att känna mig lite smått religiös. Vilket antaglien hade mindre med den bibliska berättelsen och mer med Ola Salos närvaro på scenen att göra. 😉 Och att få se Ola Salo och Peter Jöback tillsammans som Judas och Jesus...OMG, vilken lycka! 😍😍😍 
 
 
Jag var redan hajpad inför The Arks återföreningsturné nu i sommar...men nu, när jag precis har sett Ola på scenen, är jag ÄNNU mer hajpad. Det kommer bli helt epic! 😍💖💖💖 
 
Throwback till mina early angelhead days 2006. 😉 Jag hade visserligen redan varit en angelhead i nästan tre års tid när den här bilden togs (så inte helt "early" bild), jag hamnade liksom på en festival där The Ark uppträdde under försommaren 2003...och sedan var det typ kört. Jag vet inte riktigt vad det är med Ola och hans dragningskraft...men det är ren magi. 😍💖

Så...jag kan inte skriva?

 
Okej, jag behöver nog ventilera ett besked jag fick igår eftermiddag. Jag har inte brutit ihop eller gråtit eller någonting...men jag kan inte släppa det heller. Tankarna bara fortsätter mala på inne i huvudet. 
 
Jag har bland annat sökt en kandidatkurs i kreativt skrivande till hösten. Och igår gick jag in på Antagning.se för att...tja, jag gör det ibland (det ingår i min studienarkomani). Och jag såg till min stora förvåning att jag blivit struken från skrivarkursen... 
 
 
Verkligen STRUKEN. Det är över en månad kvar tills resultatet av första urvalet inför höstterminen presenteras, men jag har redan blivit bortvald. Totalt bortvald. Det här har jag aldrig varit med om tidigare, bortsett från när jag råkat söka kurser som jag inte är formellt behörig att söka. Så jag tänkte att det måste ha blivit något fel, att mitt urvalsprov fastnat i något skräppostfilter eller liknande. Men när jag mejlade till kursansvarig fick jag bekräftat att jag verkligen blivit medvetet struken... 
 
 
Alltså...VA?!? Vad är det för sätt att hantera anmälningar? Det normala (som verkligen ALLTID händer annars) om andra har högre meriter än en själv även om en är formellt behörig är ju att en blir reservplacerad...men jag kommer alltså inte ens att bli det här. De kommer överhuvudtaget inte att beakta min anmälan. Inte ens om tillräckligt många av de som sökt tackar nej efter första eller andra urvalet kommer jag komma in på utbildningen. De vill helt enkelt inte ha mig där. Alls. 
 
Detta gör ont. Verkligen ONT. Och det får mitt självförtroende att krackelera ganska rejält. För det här handlar om skrivande. Kreativt skrivande. Något som jag verkligen älskar att ägna mig åt, har hållit på med ända sedan jag lärde mig skriva som liten...och ärligt talat tycker att jag är ganska bra på (ja, fuck Jantelagen här). Att bli så totalt ratad i någonting som verkligen är min paradgren...det är VÄLDIGT svårt att smälta. 
 
Jag söker tröst hos Taylor och känner nog faktiskt lite jävlar anamma långt inom mig, att jag minsann ska visa dem att jag kan lyckas. Vänta ni bara!