Ännu en terapeut som kommer sluta ☹️

Det var en otroligt vacker morgon imorse. Sådär morgonen efter ett riktigt skyfall, med regndroppar ännu glittrande i spindelnät och från grässtrån... 
 
 
 
 
 
There's something 'bout the way 
the streets look when it's just rained. 
There's a glow off the pavement...
 
Taylor har så rätt så. ❤️😊 
 
Förra veckan besökte jag förresten två butiker. Och i båda butikerna spelade de Taylor-låtar ("You Need to Calm Down" i den första och "Fearless (Taylor's Version)" i den andra). Vilket för all del var väldigt trevligt och gjorde mig himla glad. 😍 Men det var också ganska förvirrande. Jag menar, med jämna mellanrum ropas det ut coronameddelanden om att man bara ska vistas i butiker om ens liv verkligen hänger på det och att man är en ond människa som bidrar till andra människors död om man uppehåller sig där i onödan (okej, de säger inte exakt så, men ni fattar kontentan 😉)...och i nästa sekund spelar de Taylor-musik och då är jag ju bara TVUNGEN att stanna kvar ytterligare några minuter för det vore ett rent helgerån att inte lyssna klart på hela låten. Så...det är lite dubbla budskap från butikernas sida, måste jag säga. 😉 
 
Jag lade förresten inte bara märke till spindelnät och grässtrån imorse, jag höll såklart utkik efter kryddburkarna också. Mystiken tätnar - imorse hade de decimerats till bara två stycken... 
 
 
...och när jag gick hem från jobbet på eftermiddagen hade de minsann förflyttat sig upp på broräcket. 
 
 
Jag är tämligen fascinerad av dessa kryddburkar och deras öden och äventyr. 😄 Vem har ställt dit dem? Vem har tagit alla utom två av dem (och varför inte de två sista också)? Och vem har flyttat upp dem på broräcket? Så många frågor. 
 
Nämen, om vi ska bli lite allvarliga här. Jag hade samtal med min terapeut idag efter jobbet. Och hon meddelade att hon kommer sluta ta emot Norrköpingspatienter framöver och bara jobba i Linköping. Vilket slog ner som en jävla bomb. Vi har ju precis börjat! Okej, vi har haft kontakt i över tre månader...men det är fan inte mycket! Jag behöver en långvarig, kontinuerlig kontakt. Jag vill inte behöva börja om med någon ny IGEN. Och jag är ingen quick fix som kommer vara färdigbehandlad om si eller så många samtal. Hon lovade visserligen att hon kommer ha kvar mig som patient lite längre än de andra (eftersom vi pratar via videolänk), tills vi har tagit oss igenom unified protocol-behandlingen som vi påbörjade idag och som hon bedömer kommer ta cirka tio samtal. Och hon sa även att vi kanske kan fortsätta ha lite sporadisk kontakt någon gång i månaden eller varannan månad efter det, om jag känner behov av det. 
 
Hon hävdar att jag kommer klara mig bra sedan, att hon ser saker i mig som tyder på det och att jag är på en helt annan nivå än många andra av hennes patienter och har en massa verktyg och insikter som gör att jag kommer kunna hantera tillvaron utan stöttning. Men det är ju lätt för henne att säga. Själv får jag fullfjädrad PANIK vid blotta tanken på att inte ha tillgång till en samtalskontakt. Jag har liksom varit inom psykiatrin i halva mitt liv och alltid haft behov av samtalsstöd, inte alltid fått det men alltid haft behov av det. Och jag vet ju hur det fungerar - hur sjukt långa köerna är, att när man väl kraschar och behöver stöttning så väntar en flera år lång kö innan man äntligen får hjälp. Och jag har gjort misstaget förut att sluta gå i terpai när jag varit inne i en bra period - för att sedan hamna nere på botten igen och då finns det ingen hjälp där längre. Så nu när jag väl är inne i systemet vill jag stanna där, forever and always, så att det alltid finns en psykolog där som kan fånga upp mig när jag faller. Ni kan kalla det säkerhetsbeteende eller egoism eller vad fan ni vill, men det är det enda rimliga alternativet för mig. Så det kommer jag verkligen kämpa för.

Så många frågor...


Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men när det gäller den här bilden skulle jag snarare säga att den väcker tusen frågor. Som väl alla kan sammanfattas i ett stort fett VARFÖR??? 😉

Är det någon vänlig själ som ställt ut dessa utifall att någon förbipasserande går och äter någonting som behöver kryddas mer?

Är det någon som tagit med sina kryddor på en liten utflykt och radat upp dem på bron för att de ska få se tågen, och sedan glömt att ta med dem hem igen?

Är det någon som tappat dessa och inte orkat plocka upp dem (det ligger ju en påse bredvid), och sedan har det kommit förbi någon med OCD och ordnat dem i en prydlig rad?

Är det Jabbadoor som kommit hem från kriget med läckra kryddor som han radat upp för Atlas att beskåda? (Du behöver ha sett musikalen Atlantis för att fatta den referensen. 😉)

Är det någon slags obegriplig konstinstallation? Eller ett socialt experiment för att se hur folk reagerar? Kanske sitter det en dold filmkamera i närheten...?

Så många frågor! Så få svar.

Vad har ni för teorier?

Högintensiv vecka


Oj, oj, oj. Den här veckan blev det totalt 13,5 timmar övertid på jobbet, och efter det har jag ägnat hela helgen åt att skriva på kandidatuppsatsen. Så nu är jag TRÖTT. 😴😴😴 Ska försöka varva ner nu, så att jag orkar med ännu en vecka i den här andan. (Jag försöker hinna njuta lite av vårens estetik också, se bilden ovan. 🌸)

Riskgrupp

När jag kom hem idag väntade ett tjockt kuvert från vården på mig i brevlådan och jag anade nästan vad det kunde vara - och mycket riktigt visade det sig vara ett erbjudande om att vaccinera mig mot covid-19...


Jag tillhör tydligen en riskgrupp. Vad nu det betyder. 🤷‍♀️ Det verkar inte råda konsensus mellan olika källor kring vilka tillstånd som räknas till riskgrupper, men eftersom 1177 är en av avsändarna till brevet jag fick så får jag väl utgå ifrån deras lista (jag hittade ingen för Östergötland, men Stockholm hade en och den får väl antas gälla här också)...


Av de alternativen kan jag väl tänka mig att jag kanske kvalar in på "svår astma" (även om den är välbehandlad och enbart triggas igång av tuff fysisk ansträngning) eller "flera funktionsnedsättningar" (om nu mina psykiatriska diagnoser och/eller allergier och astma klassas som det). 🤷‍♀️ Det är de enda rimliga alternativen.

På grund av mina allvarliga allergier kan jag dock inte boka tid rätt upp och ner utan måste kontakta vårdcentralen. Och det drar jag mig för, inte bara för att jag tycker att det är jobbigt att ringa utan främst för att min läkare på vårdcentralen är totalt dum i huvudet - hon hävdar på fullaste allvar att mina psykiska problem kommer försvinna om jag bara träffar en MAN att dela livet med, så jag hyser inget större förtroende för hennes förmåga att bedöma riskerna för mig kring coronavaccination. 😒 Så jag får väl hoppas att jag har tur och får prata med någon annan läkare istället. För någon sakkunnig måste jag prata med innan jag utsätter mig för en eventuell vaccination, jag är livrädd för att få en anafylaktisk reaktion av vaccinet. 😥

Blixtar och dunder, magiska under ⚡

På vägen till jobbet imorse upplevde jag årets första åskregn. ⛈ Det var dock långt mellan blixt och dunder, så jag kände mig inte rädd eller så. Jag tyckte faktiskt till och med att det var lite roligt. ☺ Men jag blev VÄLDIGT blöt. Jag hade både paraply och regnbyxor, men jackan och ryggsäcken var inte fullt så vattentäta...för att inte tala om mina skor och strumpor. Halvvägs till kontoret var mina fötter superblöta, jag gav då upp försöken att undvika de värsta vattenpölarna och bara skrattade åt eländet. Tur att jag alltid har ett par extra strumpor liggande på kontoret för sådana här situationer. Det var SÅ skönt att få på mig ett par torra strumpor. 🧦❤ De blöta strumporna hängde jag på ett element och skorna proppade jag fulla med Dagens industri... 😉


Trots att jag bytte papper flera gånger under dagen hade skorna inte hunnit torka helt när det blev dags att gå till gymmet på eftermiddagen. Men de var i alla fall betydligt bättre än imorse. 👍 Träningen var jätterolig idag, och trots att den var väldigt ansträngande och jag blev helt slut så fick jag inga astmakänningar och jag klarade av att genomföra hela passet utan att behöva avbryta. Så det kändes verkligen jättebra. 😊👍


Intensiv vecka


Jahapp. Ännu en vecka av total tystnad på bloggen. 😕 Jag är inte alls nöjd med det, men antar att det får vara så just nu. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet just nu (den här veckan blev det 8,5 timmar övertid) och även sjukt mycket att göra med kandidatuppsatsen (jag har skrivit hela dagen idag, deadline för att lämna in ett sista utkast till min handledare är om två veckor och jag börjar känna mig vansinnigt stressad). Jag i princip bara jobbar, skriver och sover just nu. 😵😖 Det är jobbigt, men jag vet ju att det inte kommer vara såhär jämt utan handlar om en tillfällig period, så jag försöker bita ihop och kämpa på och härda ut.

Här kommer en liten summering av veckan som gått:

Måndag
Jag blev uppringd av en krokodilsäljare från Telia, som helt sneaky försökte pracka på mig nya avtal (som jag varken behövde eller ville ha) genom att få det att låta som att han bara ringde för att informera om förändringar i mina befintliga avtal. Men jag började ana att det hela lät lite för bra för att vara sant (och jag fick honom efter en stund att erkänna att det han tänkte göra skulle innebära en kostnadsökning för mig, men det satt långt inne), jag poängterade att jag inte var intresserad av att beställa eller förändra någonting, men jag fick säga det flera gånger innan han äntligen accepterade och lade på. Sjukt oseriös säljare. 😠 Jag kontaktade Telias kundsupport (två gånger - första gången precis efteråt för att ge dem tölpens telefonnummer och informera om det inträffade, andra gången några timmar senare för att försäkra mig om att han inte lyckats mixtra med mina abonnemang) och nu kommer jag förhoppningsvis inte få fler samtal av den typen. Det här var ett sådant där sällsynt tillfälle då jag svarade i telefon trots att jag inte kände igen numret som ringde. Lite social fobi-träning, tänkte jag. Men jag antar att sensmoralen här är att jag bör återgå till att ignorera alla främmande nummer...? 🙄

Tisdag
Jag hade samtal med min terapeut på eftermiddagen. Vi pratade bland annat om unified protocol, vilket är en ny terapiform vi kommer testa framöver. Både hon och jag var av uppfattningen att det verkar vara en lovande metod för mig, men för ordningens skull ställde hon ett antal kontrollfrågor för att säkerställa det...vilket bekräftade att vår känsla var rätt. 👍 Efter samtalet beställde jag hem en arbetsbok som vi kommer jobba utifrån. Jag känner mig superpepp på att få testa det här. 😊

Onsdag
Jag hade en bokslutsgenomgång med en kund inbokad kl. 11. Vilket förstås gjorde att jag var ett komplett nervvrak under de första fem timmarna av min arbetsdag. 😱 Men det gick jättebra - det tog typ tio minuter, kunden var jättetrevlig, jag kunde svara på alla hans frågor, allting gick bara bra. Och det visste jag ju rent logiskt att det skulle göra. Men ångest är inte logisk. Bara sjukt störande. 😒

Torsdag
Jag bröt ihop på kontoret. 😢 Alltid lika jobbigt när det händer. 😔 Och efteråt hade jag svårt att släppa det och komma upp på banan igen. Som det brukar bli.

Fredag
Efter en lång och intensiv arbetsvecka kände jag mig helt slut och hade en dunkande huvudvärk, så det blev inget uppsatsskrivande eller tvättande på kvällen som jag hade tänkt utan jag gick bara och lade mig. 😴

Lördag
Lördagar är systerdagar. ❤ Veckans vilodag, som bara är till för rekreation och nöjen. ☺ Syrran och jag gick en promenad i vårsolen bort till bågskyttelokalen för att hämta hem min utrustning (eftersom klubben kommer flytta till en ny lokal framöver och den gamla ska tömmas). 🏹 Och vi släpade hem 24 rullar toalettpapper från affären (för att jag skulle få ett Lambi-gosedjur på köpet 🐑) utöver tre påsar med matvaror. 😉 Och vi beundrade fjärilarna i Knäppingsborg (se bilden överst i inlägget). 🦋 Och bara hade det allmänt mysigt. ❤

Söndag
Jag har som sagt skrivit på kandidatuppsatsen hela dagen idag. Så jag är ganska trött nu och tänker väl försöka sova snart för att orka med ännu en intensiv vecka. 😴 Natti natti!

Mensens återkomst


Idag kom ÄNTLIGEN mensen! 👍👍👍 Inte så att jag har längtat efter den precis, men det är klart att jag blir fundersam när den uteblir i nästan TVÅ MÅNADER... 🤔 Det har blivit såhär förr under högsäsong, så jag gissar att det är någon form av stressreaktion. Hur som helst, nu är den här i alla fall. Och jag hoppas att den återgår till en mer regelbunden cykel nu...

Märkligt möte


I förmiddags när syrran och jag var på väg hem från mataffären hörde vi någon bakom oss kommentera mitt rosa hår. Vi vände oss om och där stod en skäggig gubbe som såg rätt sliten ut, både i ansiktet och i kläderna - och jag misstänker starkt att han inte hade alla hästarna i stallet. Han tyckte att mitt hår var coolt, jag tackade artigt för komplimangen och trodde/hoppades att det skulle vara slutet på vår konversation. Men nej, han slog följe med mig och syrran nerför gatan och ställde en massa frågor till oss som syrran blåljög till svar på och jag svarade ärligt men vagt på (jag är askass på att ljuga överhuvudtaget, och i en sådan där uppstressad situation hade jag inte ens kunnat försöka 😵). Han berättade en massa osannolika saker om sig själv (att han precis köpt en lägenhet för 17 miljoner, att han ägde ett företag och så vidare) och ställde som sagt en massa frågor om oss men han verkade inte lyssna så noga på svaren för samma frågor återkom flera gånger (det var nästan som att prata med ett fyllo). Med stigande panik undrade jag hur länge han tänkte följa med oss egentligen (vi hade inte så himla långt kvar hem) och hur vi skulle lyckas bli av med honom. Men han löste det problemet själv genom att plötsligt önska oss en bra dag och vika av åt ett annat håll. Vi försäkrade oss om att han inte befann sig inom synhåll innan vi gick fram till min port.

Jag är tacksam över att syrran var med. Jag vet inte om jag hade kunnat hantera den här situationen själv. 😰 Och nu är jag jättenojig för att stöta ihop med honom igen... 😱 Det är klart att psykfall och original måste få finnas i samhället - men måste de vara så jäkla kontaktsökande?! 😖

Sköna maj, välkommen...

Jag har inte riktigt kommit mig för att plocka undan påskpyntet från trapphuset tidigare, men nu när vi är inne i maj kändes det verkligen som hög tid att göra det. 😉 Så nu ser det lite mer somrigt ut...







Sista aprilveckan i bilder

Jag har varken haft tid eller ork att skriva så mycket på sista tiden, så här kommer en sammanfattning av veckan som gått...

Lördag: Syrran och jag hängde mest hemma i soffan i lördags, men under den lilla stund vi rörde oss ute på stan hann vi få syn på en av de nya betongsuggorna i form av Norrköpingsspårvagnar som precis hade placerats ut här i stan. Så himla söta! 😍🚋

Söndag: Det kändes ärligt talat lite awkward att ha Edward, Bella och Jacob i sängen, så efter en vecka tvättade jag och förpassade Twilight-bäddsetet tillbaka till dess undanskymda vrå i linneskåpet. 🦇🐺 Jag återvände till min rosa fluffiga komfortzon genom att bädda med ett av mina Hello Kitty-bäddset istället. 💖 Och jag utbrast precis som kungarna i Super Mario 3 efter att Mario befriat dem: "Oh, thank heavens! I'm back to my old self again." 😉

Måndag: Jag är fortfarande helt rörd över presentpåsen jag hittade i mitt arbetsrum i måndags morse. 😊💖 Det var en mycket trevlig start på arbetsveckan måste jag säga. 👍

Tisdag: Den här fina fjärilsinstallationen lade jag märke till i tisdags eftermiddag, när jag var på väg för att möta Pride-familjen och spela in en videohälsning till en annan Pride-arrangör. 🦋🏳️‍🌈 Jag trodde att vi skulle bli ganska många, men det var bara jag och två tjejer till och det lilla barnet som dök upp. Och jag kände mig inte jättebekväm med situationen - att vara med i ett filmklipp (jag hatar att se mig själv på film 😖), att skrika på en offentlig plats (vi ropade "HAPPY PRIDE, VARBERG!" för full hals), att vi var så få att jag både hördes och syntes tydligt i videon, att stå där på torget i eftermiddagsrusningen med massor av Pride-flaggor (jag kände mig ganska utsatt, en kille som passerade vände sig om och blängde på oss med avsky i blicken, men inget värre än så hände)...en kan väl säga att det hela var en massiv exponeringsövning för min sociala fobi. Jag tittade aldrig på hur klippet blev och jag fasar för att se det när det kommer ut på nätet i sommar. 😵 Samtidigt som jag rent logiskt inser att de som kommer se den här videon knappast kommer fästa något större avseende vid hur jag ser ut eller låter eller beter mig...

Onsdag: PLÖTSLIGT HÄNDER DET! Jag vet inte hur länge det här staketet har varit trasigt, när varningsbanden dök upp strax efter nyår hade den översta delen av staketet redan fattats ett bra tag...men så i onsdags morse när jag var på väg till jobbet noterade jag att staketet plötsligt var helt igen!

Torsdag: Igår höll jag en lektion för mina kollegor i att upprätta en inkomstdeklaration för en privatperson i vårt nya skatteprogram. Jag var sjukt nervös, speciellt med tanke på att det gick så jävla dåligt sist jag höll i en lektion, men det gick faktiskt riktigt bra igår. Det var till och med roligt. Visst fick jag ont i halsen av att prata i en och en halv timme och visst blev jag sjöblöt av svett för att jag var så ångestfylld av situationen, men jag klarade av det och jag är riktigt stolt över min prestation. 😊✌

Fredag: Jag sov skitdåligt inatt och har känt mig helt utmattad hela dagen idag. 😴 Men jag gick ändå en liten extrasväng på hemvägen för att fota körsbärsträden som slagit ut i blom i parken. 🌸🌸🌸 Nu kommer jag dock inte göra så mycket mer idag. 😴 Natti natti. Trevlig Valborg. Och grattis på födelsedagen, kungen. 🤴

Uppskattning 💖

I lördags hängde syrran och jag i soffan hela dagen och kollade på film och videor och spelade tevespel. Det var mysigt. 😊❤ Igår hade jag, precis som förra söndagen, tänkt inleda dagen med att gå och träna bågskytte och därefter gå och jobba några timmar och sedan gå hem och ägna mig åt kandidatuppsatsen. Men jag kom varken iväg till bågskyttet eller till jobbet, jag bara satt vid datorn och läste och letade efter fler relevanta akademiska texter och gjorde markeringar och anteckningar. Så studiemässigt blev det en väldigt effektiv dag. 👍

Eftersom jag inte var på kontoret under söndagen som planerat var det inte förrän jag kom dit imorse som jag upptäckte presentpåsen i mitt rum. Godis och matvaror och ett bokstöd, alltsammans inpackat i en påse med rosa och lila band runt. 💖


Det fanns dock inget kort eller liknande, så jag var inte säker på vem det kunde vara ifrån (även om jag hade mina misstankar). 🤔 Till slut dök det upp en kollega som var kvar längre än mig på kontoret i fredags eftermiddag och som därför kunde lösa mysteriet åt mig. Presenterna var från en kund som jag haft hand om sedan typ forever (2012?) och som ville tacka mig för den här tiden nu när våra vägar kommer skiljas åt. Så himla fint. ☺ Sådant här gör mig verkligen rörd. 💖

Taylor, Taylor, Taylor! 😍

 
Jag hade precis ställt mig i kassakön i matbutiken när de första tonerna av "Fearless (Taylor's Version)" började ljuda ur högtalarna. 😍😍😍 Och på en millisekund hade jag ett fånflin i hela ansiktet och mycket snart började jag smådansa där med min kundkorg i händerna. Att lämna butiken i det läget var inte att tänka på, så jag klev ur kön och började nynna och dansa runt mellan hyllorna ända tills låten tog slut. Nog för att jag redan lyssnar på det nya Fearless-albumet större delen av min vakna tid på Spotify och CD, så jag är inte precis beroende av matbutikens högtalare för att få höra Taylor, men jag kunde ju inte bara gå därifrån mitt i låten heller! Men när den tonade ut slutade jag driva runt och återvände snällt till kassakön. 😇 
 
 
Idag är det förresten exakt två veckor sedan det nya Fearless-albumet släpptes. Så det var ju ett fint uppmärksammande från matbutikens sida. 😊 Även Dagens industri skriver om Taylor idag, något som en av mina chefer upplyste mig om i eftermiddags - och aldrig har väl Malin setts bläddra så entusiastiskt i den tidningen... 😉 

Vårblommor 🌸

Så var det fredag igen. Tiden går verkligen sjukt fort just nu, den tenderar ju att göra det när en stressar. Men jag tog mig i alla fall tid på väg hem från jobbet idag att stanna och fota en del av blommorna jag passerar dagligen och som blir fler och vackrare för varje dag...
 
 
 
 
 
 
 
 
Våren och alla dess blommor gör mig glad. 😊🌸 Kanske är det delvis därför jag hanterar stressen både på jobbet och över kandidatuppsatsen ganska bra just nu. Jag är vid gott mod och tycker att tillvaron är allmänt trevlig. Trött är jag ju förstås (och pollensäsongen gör ju inte saken bättre 😖🤧), men ändå stabil.
 
Ett mörkt moln finns det dock på himlen just nu (vilket väl är en delförklaring till att jag inte bloggat någonting de senaste dagarna), men det är inget jag kan gå in närmare på eftersom det inte handlar om mig utan om någon jag bryr mig väldigt mycket om. Jag önskar så himla mycket att du bara fick må bra igen och att allting ordnar sig. Nu. ❤

Ett av mina guilty pleasures

Alla har vi våra guilty pleasures. Ett av mina är Twilight-sagan. Den är antifeministisk, den romantiserar destruktiva relationer, den är fylld av mormonsk sexualmoral och heteronormativitet...och så vidare och så vidare. Men ändå älskar jag den. Det är inget jag är speciellt stolt över (det finns nog dock en och annan gammal text både här på bloggen och på andra delar av internet där jag försvarar Twilight och står fast vid hur fantastisk den är, men det får stå för mitt yngre jag 🙈), men jag accepterar ändå för mig själv att det är såhär. Det är väl dock inget jag gärna skyltar med direkt, vilket är anledningen till att de bilder och planscher jag har uppsatta här hemma återfinns inne i min stängda klädkammare... 
 
 
 
Jag ska inte bli långrandig i detta inlägg, jag vill egentligen mest bara tipsa om en helt fantastisk YouTube-kanal som syrran introduerade mig för nyligen, där de bland annat analyserar Twilight. Kanalen heter Cinema Therapy och drivs av en terapeut och en filmskapare som tillsammans analyserar olika filmer och relationerna i dem. Hittills har de gjort fyra videor om Twilight, och jag tycker att de sammanfattar några av de problematiska aspekterna av den första filmen väldigt bra i videon nedan... 
 
 
De framhåller dock att det är helt okej att gilla Twilight, så länge en ser det hela som ren underhållning och inte som något romantiskt ideal. Och efter att ha kollat på alla videorna rotade jag fram mitt skrynkliga gamla Twilight-bäddset från dess undangömda vrå lååångt in i linneskåpet och bäddade med det... 
 
 
En kan väl säga att jag har börjat bejaka mina guilty pleasures. 😉 
 
Vad har ni för guilty pleasures?

Effektiv söndag

Jag hade föresatt mig att göra tre saker denna söndag;
1. Att gå till bågskyttelokalen och träna (för första gången på fyra veckor).
2. Att gå och jobba några timmar (precis som förra helgen).
3. Att skriva på kandidatuppsatsen (jag lider av massiv skrivkramp och hade inte skrivit på den på tio dagar).

Och jag har faktiskt bockat av alla tre aktiviteterna. 😊👍

Det såg inte så ljust ut imorse, jag vaknade tio över sju (vilket är fem minuter innan jag brukar gå hemifrån när jag ska gå och skjuta 😱) och jag var jättetrött så jag övervägde att skriva till min bågskyttekompis och ställa in, jag ville bara sova typ hela dagen. 😴 Men eftersom det är fyra veckor sedan jag var i lokalen sist var det verkligen hög tid att återvända, så jag tvingade mig upp och gjorde mig iordning och skyndade iväg. Och det är jag glad över. Det kändes fint att träffa min bågskyttekompis igen, det var roligt (om än jobbigt) att få skjuta igen och det gav mig en bra start på dagen. 👍

Det här är nog en av de snyggaste grupperingarna jag någonsin lyckats med faktiskt. 🏹

Efteråt gick jag direkt till kontoret och jobbade i ett par timmar. Det kändes också bra och jag fick massor gjort. 👍 Och sedan gick jag faktiskt hem och ägnade flera timmar åt kandidatuppsatsen. 👍

Så himla skönt. Jag tycker verkligen om sådana här effektiva dagar. 😊👍 Nu känner jag att jag med gott samvete kan krypa ner under mitt tyngdtäcke och kolla på videor eller läsa resten av kvällen. Natti natti!