Dress for the occasion är något jag alltid eftersträvar (på mitt sätt). Och jag valde outfit noga imorse och tog det rödaste jag hade i garderoben...det vill säga en av mina julklänningar (samma som jag hade på 1 maj). 😅 Och väl på plats inne i lokalen blev jag försedd med en Nooshi-T-shirt, som jag nu använder som pyjamas. 😁

Jag lyssnade på ett samtal mellan Linda Westerlund Snecker och Ali Esbati. Och sedan på en standupshow med Moa Svan. Väldigt intressant, trevligt och underhållande båda delarna. 👏☺️

Om vi är queera, om vi är gudar, om vi är sällsynta, om vi är oskulder, om vi är smarta, om vi är deprimerade, om vi är attraherade av oss själva, om vi kommer invadera Danmark, om vi är lyckliga, om vi är okej med att kyssas... 

 

Alltså...jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ska jag skratta eller gråta? Herregud... 🤦‍♀️ Men okej, det bästa är väl helt enkelt att svara på dessa frågor. 🤷‍♀️ (Disclaimer: Jag svarar förstås ur mitt perspektiv och utger mig inte för att svara för ALLA asexuella, men jag ska försöka resonera så brett som möjligt.) 

 

🖤🤍💜

 

 

Detta är en ständigt pågående debatt. Hör vi hemma inom HBTQ-communityt eller inte? Mitt svar är ja. Ja, det gör vi. Queer är den som inte passar in i cis- och heteronormens snäva ramar. Vilket gör asexuella queera. För vi är inte heterosexuella. 

 

Det pågår dock en del gatekeeping inom HBTQ-communityt mot asexuella, med folk som anser att vi inte förtjänat vår plats där då vi inte anses vara lika diskriminerade och utsatta som andra queera personer. Jag har två invändningar mot detta. För det första är det inte sant - det är bara lite drygt en månad sedan högsta domstolen konstaterade att sambolagen även gäller asexuella par, tröttsamma antiqueera attityder som att en "bara inte träffat den rätta än" och att det "bara är en fas" riktas även mot asexuella, och så har vi ju den överhängande risken för omvändelsevåldtäkter och jag-kan-bota-dig-attityder. För det andra är det en ganska märklig parameter för inkludering, att en först måste ha blivit utsatt för något för att vara välkommen - det är lite som att argumentera för aborträttigheter med hänvisning till våldtäkter och incest, som att någon annan först måste ha våldfört sig på ens kropp för att en ska "förtjäna" rättigheter gällande sin egen kropp. 

 

Sedan är det förstås inte alla asexuella som VILL vara en del av HBTQ-communityt. Många anser sig inte höra hemma där, eller så känner de sig helt enkelt inte välkomna (på grund av attityder som beskrivs ovan). Så jag får väl moderera mitt inledande ja-svar på frågan om asexuella är queera med att asexuella är queera om de själva identifierar sig som det. Men ingen annan ska komma och säga att vi inte är queera. 

🖤🤍💜

 

 

Den här frågan kan kanske tyckas märklig. Och kanske lite rolig vid en första anblick. Men den bottnar i den normativa uppfattningen att sexuell attraktion är en såväl naturlig som obligatorisk del av den mänskliga naturen, av vad det innebär att vara människa. Vilket gör oss som inte upplever sexuell attraktion mindre mänskliga än andra människor, eller till och med direkt omänskliga. 

 

Detta kommer bland annat till uttryck genom väldigt negativa asexuella stereotyper i populärkulturen. Ta till exempel det faktum att Lord Voldemort är den enda bekräftat asexuella karaktären i hela Harry Potter-serien - denna totalt omänskliga karaktär som utgör den absoluta ondskan, det är den enda asexuella representationen. Och så har vi den seriemördande huvudkaraktären i teveserien Dexter, som åtminstone i de tidiga säsongerna gestaltas som asexuell. Asexualiteten används som förstärkande faktor av karaktärernas omänsklighet, vilket bygger på ovan beskrivna normer om sexualitet som en del av den mänskliga naturen. 

 

Frågan om asexuella är gudar hade lika gärna kunnat vara om asexuella är robotar (det är nämligen också en vanlig acefobisk inställning). Och det är också en vanligt förekommande stereotyp i populärkulturen - alla asexuella karaktärer som förekommer i exempelvis Star Trek och Star Wars är nämligen just robotar. Och dessa sätt att gestalta asexuella bidrar till att vidmakthålla den negativa bilden av asexualitet som någonting omänskligt och onaturligt. 

 

🖤🤍💜

 

 

Många forskare verkar vara överens om att vi utgör cirka 1 procent av befolkningen. Huruvida det ska anses sällsynt eller inte beror väl på vad en jämför med. 

 

🖤🤍💜

 

 

Alltså...det beror ju på om de har haft sex eller inte, det har ingenting med läggningen att göra. 🤷‍♀️ (Sedan är hela oskuldskonceptet en patriarkal skräpkonstruktion som borde skrotas, men det är en annan diskussion.) Själv är jag inte oskuld, men många andra asexuella är det. Studier har visat att det är vanligare bland asexuella än bland personer med andra läggningar att aldrig ha haft sex. Och det är väl rimligt, att vi som inte upplever sexuell attraktion inte är lika intresserade av att ha sex. 

 

🖤🤍💜

 

 

Alltså...jag vet på riktigt inte varifrån den här frågan kommer. 😂 Jag vill gärna TRO att jag tillhör ett intelligentare skikt av mänskligheten, men mig veterligen finns det ingen koppling mellan just sexuell läggning och intelligensnivå. Om jag får gissa bottnar den här frågan i tanken att vi som inte är upptagna av att gå runt och tända på andra människor får mer tid över för studier och därmed blir mer belästa. Vilket väl stämmer in på mig, som vid det här laget har 645 avklarade högskolepoäng... 😁 Men nej, det finns inga belägg för att asexuella skulle vara smartare än andra. Inte mindre smarta heller, för den delen. 

 

🖤🤍💜

 

 

Suck. Den eviga uppfattningen inom vården (se mitt inlägg om detta under Ace Week 2020). 🙄 Denna fråga handlar (som så mycket annat) om normer kring sexualitet som en obligatorisk del av den mänskliga naturen. Om vi nu inte är gudar eller robotar utan faktiskt människor...då måste det vara något medicinskt FEL på oss som inte upplever sexuell attraktion som vi "borde". Anser vården. 

 

När jag i maj 2017 besökte psykakuten på grund av svår depression/livskris fick jag fylla i ett depressionstest, där en av frågorna handlade om mitt intresse för sex (högt intresse indikerade icke-deprimerad och lågt intresse deprimerad), och det tog en bra stund av argumentation från min sida för att få läkaren att fatta att min inställning till sex inte hade någonting med min psykiska ohälsa att göra. 

 

Asexualitet är inte en diagnos. Och det är inte en indikation på depression. Asexuella personer kan absolut ha diagnoser (som jag har) eller vara deprimerade (som jag varit), men asexualitet kan aldrig vara en effekt av depression. Sedan förstår jag absolut om asexuella personer blir deprimerade på grund av samhällets normer och svårigheten att hitta en partner eller vänner som accepterar en... 

 

🖤🤍💜

 

 

Eh...VA?! 😂🤦‍♀️ Ännu en fråga som jag inte riktigt vet varifrån den kommer. Kanske från uppfattningen att alla personer måste vara sexuellt attraherade av NÅGON...så om vi nu inte är attraherade av andra så måste det betyda att vi är attraherade av oss själva...? Vilket kanske kan kopplas till myten om Narcissus, som inte fann någon annan varelse tilldragande men blev störtförälskad i sin egen spegelbild. 🤷‍♀️ Jag vet inte. Det är en sjukt konstig fråga. Och svaret är förstås NEJ. Asexualitet handlar om en avsaknad av sexuell attraktion - inte om att den skulle vara riktad mot oss själva. 

 

🖤🤍💜

 

 

Den här frågan bottnar i ett internt skämt i acecommunityt. Eftersom vi anses utgöra cirka 1 procent av världens befolkning innebär det att vi är fler än hela Danmarks befolkning - så om vi gick samman skulle vi kunna övermanna danskarna och ta över landet. Typ så. 

 

🖤🤍💜

 

 

Jag tror att jag förstår var den här frågan kommer ifrån. Eftersom vi redan från unga år blir matade med bilden av att meningen med livet är att Träffa-Den-Rätta att Leva-Lyckliga-I-Alla-Våra-Dagar tillsammans med, så framstår det säkert som ganska miserabelt att INTE leva upp till dessa relationsnormer. Men ärligt talat...för hur många männskor är den romantiska/sexuella relationen den enda källan till glädje och gemenskap här i livet? 🤨 

 

Det går alldeles utmärkt att vara asexuell och lycklig. Jag känner ofta lycka. Genom vänner, intressen, upplevelser, händelser... Genom sådant som är viktigt för mig. 

 

🖤🤍💜

 

 

Det beror ju på. En del asexuella personer tycker om att kyssas, en del känner sig likgiltiga inför det och en del vill inte alls kyssas. Jag tänker att det säkert kan vara kopplat till huruvida och i hur stor omfattning personen upplever romantisk attraktion. 

 

Själv känner jag mig lite osäker. Ibland kan jag sakna att kyssas (till skillnad från sex, som jag verkligen inte saknar överhuvudtaget), men för det mesta känner jag mig helt okej med att kyssar inte är en del av min tillvaro. Och på den tiden kyssar VAR en del av min tillvaro utgjorde de ofta en del i förspel till sex, så det var ingen avslappnad situation precis utan något som jag visste skulle leda till något annat. Men om jag i framtiden skulle få tillfälle att kyssas och veta med absolut säkerhet att det kommer stanna där och inte leda vidare till sex...då kanske jag skulle uppskatta det mer. Men jag vet inte. 

 

🖤🤍💜

 

Sådär. Detta var mitt försök att svara på de vanligaste googlade frågorna om asexuella. Tack för att ni tagit er tiden att läsa. 🙏 Kolla även gärna in AVENs hemsida, som svarar på ännu fler frågor och funderingar folk kan ha om asexualitet.

En märklig syn syrran och jag såg igår. Nu är jag inte precis någon expert på gatubelysning, men jag tror verkligen inte att den ska hänga sådär. 🙈 Jag trodde först att det var en parabolantenn på fasaden, men det var ju lamporna som ska hänga ovanför vägbanan. 😂

Hm. Ja. No comments. 🙈

Jag tillbringade gårdagen i Astrid Lindgrens Värld. Närmare bestämt i Körsbärsdalen och Törnrosdalen. 😍💖🌸 Det var väldigt spontant, jag bokade det i lördags kväll. Jag hade liksom tänkt att jag skulle vilja åka dit på semestern även i år men inte bokat något än. Och i lördags kväll låg jag i sängen och tänkte på hur fint det var att åka dit förra sommaren och hur gärna jag ville åka dit snart igen. "Men varför gör jag inte det då?" 🤔 Bra fråga. Let's go! ☺️👍

Parken är ju ganska stor...men jag rusade direkt till Körsbärsdalen. Och sedan till Törnrosdalen. 😍🌸 Och ingen annanstans. 😁

Okej, jag gick till pannkaksrestaurangen också för att äta lunch och ladda telefonen (nog för att jag har himla bra batteri i min telefon, men när jag tog sisådär en miljon bilder under föreställningarna tog det rätt hårt på batteriet 🙈).

Och så gick jag förstås till en butik och gjorde några ytterst nödvändiga inköp. 😍

Jag är väldigt nöjd med gårdagen. Och jag ser redan fram emot nästa sommars besök. 🙏❤️

Dagens schema blev mycket kortare än vad jag hade tänkt. För jag var helt slut efter dessa intensiva dagar och orkade helt enkelt inte mer. 😴  Tanken var att jag skulle åka hemåt vid åttatiden på kvällen, men det insåg jag att det inte skulle fungera. Så jag skippade de programpunkter jag tänkt närvara vid under eftermiddagen och kvällen och åkte hem redan vid tvåtiden.

Sailor Moon och Sailor Chibi Moon. 😍 Mor och dotter IRL också. De var jättecharmiga, och de vann faktiskt tävlingen. ☺️👏

Yohio. 😍 Eller, en Yohio-frälst cosplayare. Som fortfarande kände sig bitter över att Yohio inte vann Melodifestivalen 2013. 😉 Det blev allsång till "Heartbreak Hotel", och jag var långt ifrån den enda som räckte upp handen när en av konferenciererna frågade vilka som hade en crush på Yohio back in the days. 🙈

Merida från Modig. Hon var jättegullig. (Och ja, jag halade upp mobilen så fort det för ovanlighetens skull kom någon karaktär som jag faktiskt kände igen mitt i denna ändlösa nördighetsdjungel. 😂)

Tack vare min älskade teaters uppsättning av Rocky Horror Show fattade jag åtminstone pausunderhållningen. Det är jag mycket tacksam över, jag hade antagligen blivit både konfunderad och chockerad utan den förförståelsen. 😂🙈

På riktigt. En Rapunzel-cosplayare som gjorde ett karaokeframträdande med en Rapunzel-låt. Bara att få uppleva det gjorde det värt det att åka dit idag. 😍🙏

Jag spatserade runt lite på festivalområdet efter karaoken, men jag konstaterade att min trötthet var större än min lust att stanna kvar längre och att jag överlag kände mig nöjd och "klar" med årets NärCon. Så jag begav mig mot utgången, i mer eller mindre zombieaktigt tillstånd. På väg till busshållplatsen hörde jag någon ropa mitt namn, vilket drog mig ut ur min lilla bubbla och fick mig att lyfta blicken från mobilen och se att Pride-familjens fantastiska grafiker var på väg mot ingången. Så då stannade jag och pratade med dem en stund. 😊🏳️‍🌈 Så jag träffade alltså folk som jag kände idag också, trots att jag åkte dit själv. 👍

Ingen lysande start på dagen. Men det blev mycket bättre sedan. Min bågskyttekompis följde med mig till NärCon igår och vi hade jätteroligt hela dagen. 😊 När vi stod och väntade på bussen på kvällen kommenterade Ångestmonstret förbluffat att jag tillbringat en hel dag tillsammans med en kompis och känt mig hundra procent bekväm med det. Men ja, så är det - och hon var en stor trygghet för mig under gårdagen, precis som syrran var i torsdags. 🙏 Hon hjälpte mig att prata med säljare i butiker och pushade mig att gå till platser jag inte riktigt vågade gå till, som rummet där tjejen jag chattat med ett tag skulle hålla till (tjejen var dock inte där just då, vilket gjorde mig både lättad och besviken) och platsen för meetupen för asexuella och aromantiska (jag fegade dock ur när vi väl var där och bad att vi skulle åka hem istället, men jag gick i alla fall DIT - vilket är mer än vad jag gjorde när jag var på NärCon för allra första gången 2019, så nästa år kanske jag går ytterligare ett steg längre och faktiskt stannar kvar och deltar...vi får se). 

 

Jag såg en kille från Pride-familjen också, som var där och arbetade i ett informationstält för Vänsterpartiet, så jag gick fram och pratade lite med honom. 🏳️‍🌈 Han försökte (som vanligt) värva mig till partiet, men han lyckades inte den här gången heller. 😉 Sedan såg jag inga fler jag kände, men däremot flera personer som jag kände igen sedan dagen innan. 

 

 

Vi anlände till festivalområdet relativt tidigt, så det var inte jättemycket folk där då. Men det skulle snart ändras. Och alla var så himla fina i sina cosplays eller allmänt nördiga outfits. 😍 Både syrran och jag betraktar oss som nördar...men omgivna av "riktiga" nördar kände vi oss som totala noobs. 🙈

Lite ironiskt att jag fick ett blått festivalarmband och syrran ett rosa - det borde ju ha varit tvärtom. 😉 Men mitt gäller för alla dagar under festivalen och hennes gällde bara igår, så det var väl bara att acceptera. 🤷‍♀️

Gårdagens schema. Jag hade markerat många fler aktiviteter, men det var antingen alternativ om dessa skulle bli inställda eller senare aktiviteter som jag inte orkade stanna kvar på. Eftersom jag hade konstant ångestpåslag hela dagen av att vara omgiven av så sjukt mycket folk var jag helt slut och åkte hem efter Heartstopper-panelen.

Syrran åkte hem lite tidigare än jag, men hon hann se cosplayföreläsningen och musikvideotävlingen i alla fall.

Mellan de schemalagda aktiviteterna gick vi runt och shoppade. Eller, vi tittade mest (annars var risken stor att vi skulle köpa typ allt). Men några saker köpte jag, och det första jag köpte var ett acebokmärke och några klistermärken med ace- och gaytema av Sweet Nerd Herd. 😍🏳️‍🌈

Det sista jag köpte var det här underbara diademet. 😍 Jag hade det på mig under ett par timmar, och i början var jag extremt självmedveten och nojade över vad folk skulle tänka om detta...men så skiftade jag fokus utåt och påminde mig själv om hur de flesta andra omkring mig var klädda...och då kunde jag slappna av och skratta lite åt mig själv. Jag var liksom fortfarande tämligen diskret i jämförelse. 😅

Efter en heldag med konstant ångestpåslag och i kombination med att jag är PMS-känslig just nu var jag helt slut och väldigt skör under hemresan. Vilket antagligen gjorde att jag reagerade extra starkt på tågvärdens agerande. Jag satt i närheten av hans bås, eftersom jag tycker att det känns bra (i synnerhet när jag reser på kvällstid). Jag noterade att han sköt igen glasdörren om sig men funderade inte så mycket på det, jag tänkte att han kanske ville vara ifred en stund. 🤷‍♀️ Men det skulle visa sig att det handlade om MIG. När vi bara hade några minuter kvar till Norrköping knackade han på rutan inifrån sin glasbur och bad mig hålla för när jag hostade. Han gömde sig alltså därinne för att han var livrädd för min hosta. 😵 Jag blev helt ställd. Det var ju inte som att jag hostade i hans (eller någon annans) riktning, jag satt för mig själv och astmahostade. Jag förklarade att jag hostat i sju(!) veckor nu och verkligen inte smittar, men han var ändå livrädd för coronasmitta och vågade inte lämna sin glasbur förrän jag gått av tåget. Han ropade något efter mig när jag lämnade min plats, men jag hörde inte vad och det var nog lika bra. På väg hem från tågstationen kunde jag inte hindra tårarna från att börja rinna, jag försökte hålla ihop mig själv så gott det gick men så fort jag kom innanför dörren i min lägenhet började jag storgråta. 😢😢😢 Jag känner mig så jävla kränkt. Att bli behandlad som någon jävla pestsmittad för att jag har den här astmahostan som aldrig verkar vilja gå över. De senaste åren har jag känt mig jättenojig över att snyta mig eller hosta offentligt för att folk har sådan jävla coronapanik, det är fan ett helvete att vara allergiker och astmatiker i det samhälle vi lever i just nu. Men jag ska ju fan inte behöva stanna hemma och isolera mig i flera års tid bara för att folk inte ska bli rädda för min allergisnuva eller astmahosta. 😢😡 Nu är jag jättenojig för att åka pendeltåg i fortsättningen (och jag ska ju göra det igen redan idag 😕), och det lär nog dröja innan jag väljer en plats i närheten av tågvärden igen.