Spotify Wrapped 2024

Om jag är redo? Jag har peppat för Spotify Wrapped i flera dagar! 😍🎶💖
 
Jag är ganska säker på vad de anteckningarna kommer innehålla. 😉
 
Tja, vad kan jag säga? Jag lyssnar på musik större delen av min vakna tid, och främst på Spotify. 😁
 
Ingen aning faktiskt. 😂🙈
 
Jag kan nästan gissa vilken. 🥰
 
Yes. Min största pepplåt i år. 🥰🙏
 
Det är en MYCKET bra låt, från en MYCKET bra film. 🥰❤️
 
Spännande! 🤩
 
Bara två Taylor-låtar?! 😲 Det är nästan lite pinsamt. 🙈 Men övriga är ju liksom min pepplåt från min peppfilm Berättelsen om Askungen, pluggmusik till kandidatuppsatsen i litteraturvetenskap om Bröderna Lejonhjärta samt en av Lyckopillrets låtar...så det känns ju rimligt ändå. Speciellt med tanke på att Taylor har så sjukt MÅNGA låtar jag lyssnar regelbundet på, medan andra artister oftast har enskilda låtar jag snöar in på. 😊💖
 
Jaså? 🤔 Låt se...
 
Hm...jag gissar att detta är instrumentala pianoversioner av Taylors låtar. Jag brukar lyssna på sådant när jag pluggar.
 
Ah...i mars maratontittande jag på Netflix-serien Selena: The Series och började toklyssna på Selena under en period. 😅
 
Alltså, jag skulle väl våga påstå att samtliga månader är Taylor-månader. 😁
 
Spänningen är olidlig, vem kan det vara? 😉
 
Vilken chock. Eller inte. 😍❤️👍
 
Wooaahh?! Pinsamt! 😲 Förra året var jag bland de 0,005 % största fansen och lyssnade hela 84 006 minuter. Shape up, Malin! 🙈
 
Den listan brukar inte säga så jättemycket - övriga artister än Taylor är mest enskilda låtar jag snöar in på. 😅 Men låt oss titta...
 
Taylor, pepplåt från Berättelsen om Askungen, pianoversioner av Taylor, Lyckopillret, mera pianoversioner av Taylor. Tja, det låter rimligt. 😁👍
 
Iiiiiiihhhh!!! 😍😍😍
 
HEJ TAYLOR!!! 😍🥰😍🥰😍
 
Det var det, det. ☺️💖👍 
 

Modiga Malin ✌️

Idag har jag gjort något riktigt, riktigt läskigt. Jag har hållit i ett webbinarium tillsammans med en kollega. Vi pratade i en hel timme och efter presentationen svarade vi på deltagarnas frågor. Vi skulle börja kl. 11, och jag kände mig onormalt lugn hela morgonen...men sisådär en och en halv timme innan start började jag må illa av nervositet. 🤢 Och under presentationen kände jag hur svetten rann innanför tröjan (trots att det var svalt i lokalen). 😰 
 
Jag hade skrivit ett manus för min del av presentationen, och större delen av min talartid läste jag innantill från det (men ibland freestylade jag faktiskt, och kände mig riktigt vågad som avvek från den väl inövade vägen 😅). I början märkte jag att jag pratade rätt snabbt, men sedan försökte jag tänka på att ta det lite lugnare. Jag hade tänkt överlåta alla frågor i slutet åt min kollega, men jag uppbådade faktiskt så pass mycket självförtroende att jag självmant svarade på flera av dem själv. ✌️ 
 
Jag hade laddat upp med ett glas vatten att ha tillhands när jag blev för torr i halsen, och i början skakade min hand så mycket att det skvimpade ut lite vatten på bordet. Jag hann tömma hela vattenglaset innan presentationen var över. Dels för att jag blev torr i halsen av nervositet och av att prata så mycket, och dels för att jag håller på att bli sjuk och har sämre röstkapacitet än vanligt. 
 
När allting var över och vår teknikansvariga från marknadsavdelningen stängde av kameran och mikrofonen sjönk jag tillbaka mot väggen och började andas igen. Så jävla lättad över att ha klarat av detta utan att flippa ur totalt. 🙏 Och så otroligt stolt! ✌️ Inte för att jag inbillar mig att detta var något mästerframträdande...men att jag överhuvudtaget genomförde det, det känns fantastiskt. Jag är så stolt över mig själv och så tacksam över allt stöd jag fått från människorna omkring mig. Ett av koncernens värdeord är mod, och jag känner verkligen att jag får chansen att testa mina vingar och vara modig på den här arbetsplatsen. 🙏 
 
Varför sitter jag då och bloggar såhär sent om någonting som hände i förmiddags? Jo, för att jag har tillbringat kvällen på styrelsemöte/middag med min älskade teaters vänförening hemma hos en av damerna i styrelsen. Det var väldigt trevligt. Och jag blev så rörd över att värdinnan (som är 86 år gammal) hade fixat allergivänlig och vegetarisk mat till mig. 🙏 Jag tycker om att umgås med gamla människor. (Och ja, jag sänker medelåldern i den här styrelsen med ett antal decennier. 😉) De har liksom ett lugn och en trygghet som jag skulle önska att jag själv hade men som jag antar kommer med ålder och visdom. Det är något jag ser fram emot med att själv bli äldre. Jag har för all del redan märkt av att jag är på väg åt det hållet (jag var MYCKET ängsligare när jag var yngre), men jag tänker mig att det bara blir bättre och bättre ju äldre en blir. 😊

Fina ord och noggranna förberedelser

Det här fina meddelandet fick jag från en kollega imorse, tillsammans med en bild av oss från julfesten i fredags. Så himla gulligt! 🥰 Oklart hur han lyckas uppfatta detta nervvrak som "calm", men "genuine" kan jag absolut hålla med om. 😊🙏 
 
I övrigt har det varit en mycket spännande dag idag. Eftermiddagen har ägnats åt teknikrep och genrep inför webbinariet som jag ska hålla tillsammans med en annan kollega imorgon. 🙏 Jag försöker att inte tänka på hur jäkla många människor som kommer att sitta och lyssna på mig...vilket är lite svårt när ledningen hela tiden kommer med entusiastiska uppdateringar om just det (det senaste beskedet är 174 anmälda deltagare 😱). Men repetitionerna idag gick som sagt bra...och min kollega berömde mig efter genrepet...och det känns väldigt tryggt att göra detta tillsammans med just henne. 🙏 Och om jag bara nu klarar av att genomföra detta utan att gå under av ångest eller bryta ihop...då tror jag faktiskt att jag har kommit över en väldigt stor tröskel gällande att prata inför folk. 
 

Julfest och julmarknad 🎄

December är äntligen här! Och hela den här helgen har gått i julens tecken. 🥰🎄❤️

I fredags kväll var det julfest med hela koncernen. 🎄❤️ Vi var på samma hotell som förra året, och det var otroligt nog ännu mer imponerande denna gång. Det var så fint arrangerat, och jag trivdes så bra att jag åkte hem en och en halv timme senare än vad jag hade tänkt. 🥰 Jag fick jättegod vegetarisk och allergivänlig mat. Jag satt tillsammans med himla trevliga människor. Och underhållningen på scenen var jättebra. 👏 Vår koncernchef, som agerade konferencier, var himla rolig. Och två grymma band bestående av personal från koncernen uppträdde. Och i år fick vi hela tre externa framträdanden - en trollkarl som jag tyvärr inte kommer ihåg vad han hette men som var både skicklig och rolig, Hjalmar Jonglör som inte bara kunde hålla väldigt många bollar i luften samtidigt utan även cykla runt hela festlokalen på en enhjuling samtidigt som han spelade fiol, och sist men inte minst Måns Möller som kom och körde lite stand-up för oss efter sin utsålda show på konserthuset i Linköping tidigare på kvällen. ☺️👏

Jag kom hem kvart i tolv på natten och kände mig helt sönder av trötthet på lördagsmorgonen. 😴 Men det var bara att skutta upp, för jag skulle ju få besök av familjen, som dessutom skulle sova över. ☺️❤️ Vi gick på Gammeljul på Vadstena slott, mamma lagade jättegod mat till oss och på kvällen var det adventskonsert i klosterkyrkan. 🎄

Syrran och jag ger varandra adventspaket. Och det här fina ljuset fick jag i det första paketet imorse. 🥰❤️🙏

Innan syrran åkte hem hjälpte hon mig att tömma några kartonger och vi resonerade även kring var jag ska sätta upp olika tavlor. Och jag blev så inspirerad att jag sedan, trots stor trötthet efter denna intensiva helg, tapetserade två väggpartier med Taylor-affischer. 🥰💖

Fin mötesdag

Idag har det varit en tokintensiv arbetsdag full av möten. Och det borde väl ha gjort mig helt slut, men det har varit så roligt så jag har tvärtom FÅTT energi av det. 🥰 Ett av mötena gällde webbinariet som jag ska hålla tillsammans med en kollega snart. Och jag fick veta att det i dagsläget är cirka 140(!) personer anmälda till det. 😱😱😱 Det ger mig såklart stora skälvan...men jag försöker på något sätt att intala mig själv att det bara är vår snälla marknadsansvarig (som kommer sköta tekniken) som jag ska prata inför. Samtidigt som gårdagens presentation har gett mig nytt självförtroende, så på något plan tycker jag faktiskt att det ska bli riktigt roligt (om än väldigt läskigt). På lunchen satt jag mittemot vår VD, som sa till mig att det kommer gå jättebra - men att om det inte gör det så gör det verkligen ingenting. Och både hon och min teamleader tycker att jag är modig som utmanar mig själv såhär mycket, men är samtidigt måna om att jag bara ska göra sådana här saker så länge jag faktiskt tycker att det är roligt också - om det bara känns jobbigt så är det viktigt att jag säger ifrån. Och det känns så himla skönt att ha det stödet, att veta att de står bakom mig och peppar mig - och att det inte behöver bli "perfekt" för att duga. 🙏 Jag ska bara försöka att inte ha så jäkla höga krav på MIG SJÄLV, men det är svårt. Men som sagt, väldigt skönt att ha detta yttre stöd, det gör verkligen jättemycket. 🙏 
 
Medarbetarsamtal har jag haft med min teamleader idag också. Ett väldigt trevligt samtal med en massa stöd och fina ord. 🥰🙏 Vi kom in på allt möjligt och pratade väl dubbelt så länge som vi hade tänkt. 😅 
 
Slutbetyg på höstterminens första kurs kom idag också (det blev VG ✌️). Så nu har jag 742,5 högskolepoäng. 😁 Och när jag var i mataffären på hemvägen var det en gullig tant som kommenterade min färgglada uppenbarelse med orden: "Man blir ju glad bara man ser dig!" vilket gjorde mig helt rörd. 🥰 Och när jag kom in på min gård upptäckte jag att byggställningen var borta - efter över två månader. Äntligen!! Vad himla stor gården känns helt plötsligt. 😅 
 
Efter kraschen i måndags måste jag verkligen säga att livet leker just nu. 🙏 Välkomna till den emotionella bergochdalbanan...och njut så länge den är uppe på toppen. 🙈

Ner på botten och så upp igen

Igår skulle jag ju hålla i en presentation för mitt team på jobbet. Men det gick käpprätt åt helvete. 😔 Tekniken i rummet fungerade inte som den skulle, tiden gick utan att jag kunde komma igång med presentationen och jag blev mer och mer uppstressad...och till slut brast det totalt för mig. All ackumulerad ångest inför presentationen briserade i ett tårflöde och jag valde att ställa in hela skiten. 😢😢😢 
 
Mina kollegor lämnade rummet och återgick till sina ordinarie arbetsuppgifter och min teamleader satt kvar med mig och försökte få mig att förstå att teknikstrul kan hända alla människor och att det inte säger någonting om min förmåga att kunna genomföra en presentation. Och det låter väl logiskt, men jag har liksom ett helt liv av ångestladdade och misslyckade Prata Inför Folk-situationer med mig i bagaget så detta blev bara ännu ett bevis för att jag inte kan. 😔 
 
Jag var helt förstörd resten av dagen och kvällen och grät floder. 😢😢😢 Och jag kände mig så bitter på mig själv som envisats med att försöka göra någonting som jag ju egentligen vet att jag inte klarar av. Och jag kände mig bara så jävla misslyckad. 😔 
 
Jag somnade med hjälp av höjd dos av kvällsmedicinen igår kväll och vaknade med extremt gråtsvullna ögon imorse. Jag kände mig inte alls pepp inför dagen och väntade mig ännu ett misslyckande på eftermiddagen. För min teamleader och jag hade kommit överens om att jag skulle genomföra presentationen idag istället, i ett rum vars teknik jag är mer van vid och utan att ha med några åhörare på länk utan bara på plats i rummet. Jag hade själv framfört att jag trodde att det var en bra idé att göra detta så snart som möjligt, innan det skulle hinna bli ÄNNU mer ångestladdat att försöka igen. Så jag körde presentationen idag. Och hör och häpna, men det gick BRA (även om jag fick lite hjärnsläpp och smått panik emellanåt). Och mina kollegor var väldigt gulliga åhörare (eventuellt extra gulliga för att de visste hur jobbigt det var för mig). Och vi fick igång lite diskussioner kring ämnet jag pratat om. Så...jag är otroligt lättad. 🙏 Och stolt. ✌️ Och (nästan) övertygad om att jag kan klara av webbinariet som jag ska hålla i tillsammans med en kollega framöver... 
 

Supereffektiv söndag

Idag har jag varit supereffektiv och slutfört en omfattande inlämningsuppgift som har deadline om lite drygt en vecka. ✌️ Det känns himla bra att vara så väl i fas studiemässigt. 😊👍 Och nu ikväll har jag haft styrelsemöte med Pride-familjen. 🏳️‍🌈 De andra satt i Norrköping, men jag var med på länk hemifrån. Och det var tur, med tanke på hur sent det blev. 😅 Kommande styrelsemöten har vi dock planerat in till tidigare klockslag, så då räknar jag med att vara på plats i Norrköping. 🥰 
 
Och nu...ja, nu ska jag väl i princip bara gå och lägga mig. Och förhoppningsvis inte ligga vaken och tänka alltför mycket på att jag ska hålla i en presentation inför teamet imorgon...

Snart ska jag Prata Inför Folk 😱

Välkomna till den emotionella bergochdalbanan. 🙈 Igår började jag må riktigt bra igen faktiskt. 🙏 Jag hade ett fullspäckat schema på jobbet - sju aktiviteter i kalendern, vilket nog måste vara någon form av rekord för mig. Det var möte efter möte efter möte. Två av mötena gällde presentationer som jag ska hålla framöver... 
 
I december ska jag genomföra ett webbinarium tillsammans med en kollega. Och jag är såklart fruktansvärt nervös inför detta och fattar inte hur eller varför jag överhuvudtaget gått med på detta. 😱😱😱 Men hur som helst gick vi igår tillsammans igenom den PowerPoint-presentation jag skapat och resonerade kring vem som skulle säga vad och sådär. Och jag vädrade även min ångest kring hela situationen. Och min kollega var väldigt gullig och stöttande. Hon sa att det är så himla synd att jag inte förstår hur bra och duktig jag är, för hon har hört mig när jag pratar med kunder och hon hävdar att jag låter så lugn och proffsig och pedagogisk...hon önskar att jag kunde se det själv, men det gör jag inte. Jag är verkligen inte lugn, och jag blir så nervös att jag glömmer bort helt uppenbara saker och tappar bort vad jag skulle få sagt...men jag antar att jag är bra på att fake it til you make it, om det nu inte märks. 🤷‍♀️ Men jag blev i alla fall väldigt rörd och glad över hennes fina ord. 🙏💖 Även om Ångestmonstret såklart viskade att hon bara säger så för att vara snäll och att hon inte tycker så egentligen...men jag försöker att inte lyssna på det. 
 
Ett annat möte gällde som sagt också en presentation som jag ska hålla, och denna kommer att ske redan på måndag. 😱😱😱 "Bara" inför mitt team dock, men jag är ett nervvrak ändå. Så jag körde ett "genrep" för min teamleader igår. Först låste jag mig totalt och trodde inte att jag skulle kunna säga någonting överhuvudtaget, sedan började jag prata men kände mig bara jättedum...men sedan lossnade det vartefter (även om jag fick lite smått panik lite då och då) och jag pratade och svarade på frågor i en hel timme. Och enligt min teamleder gick det jättebra. Hon sa att jag var väl förberedd, hade ett pedagogiskt upplägg, att det var bra att jag både ställde frågor till publiken och kunde svara på frågor som jag fick, att det kommer gå jättebra på måndag och att jag inte behöver vara orolig. 🙏 Det var skönt att höra, och det var också skönt att få öva inför denna lilla enpersonspublik innan jag ska göra det "på riktigt" på måndag. Ångestmonstret fortsätter dock att så tvivel i mig, men jag försöker att faktiskt tro på att mina kollegor är ärliga i sina positiva omdömen om min förmåga. 🙏 
 
Jag vet inte riktigt om jag ska tolka mina beslut att utsätta mig för att Prata Inför Folk som ett modigt framsteg eller som ren självdestruktivitet. Jag får världens ångest av det...men ändå envisas jag med att försöka. Varför, liksom. 😖 Förhoppningsvis kommer det gå bra och jag kommer växa av det. Eller så går det käpprätt åt helvete och jag får bekräftat att detta är farligt och ingenting jag ska ägna mig åt. Vi får se... 
 
Jag vaknade någon gång mellan tre och fyra inatt och kunde inte somna om. Så jag låg och läste, och försökte verkligen somna om. Men det gick inte alls. Och när jag vid femtiden kom på mig själv med att ligga och öva på vad jag ska säga i en av presentationerna så gick jag helt sonika upp och såg till att göra mig sysselsatt. Bakade lussebullar, tvättade, diskade, pluggade, spelade Sims, satte upp tavlor, dammsög...och nu ikväll har jag bölat till A Walk to Remember. 😭 
 
Den filmen kom väl när jag var typ 14 år och jag minns att jag tyckte att den var helt fantastisk. 😍🥰 Som vuxen delar jag väl inte riktigt den uppfattningen med mitt tonårsjag (kolla gärna in Cinema Therapys analys), men jag blir uppenbarligen fortfarande väldigt berörd - kanske ännu mer än när jag var yngre. Jag fokuserar på och lägger märke till andra saker nu liksom. 
 
För övrigt fick filmen mig att ikväll återupptäcka en låt som jag brukade peppa mig själv med gällande min ångest ganska ofta för typ ett decennium sedan. Så lämpligt att just denna låt dök upp som filmmusik just nu när jag står inför att göra så sjukt läskiga saker på jobbet och utmana mitt Ångestmonster till bristningsgränsen... 🙏

Religion och snö ❄️

Gårdagens incident gjorde att jag kände mig orolig att samma sak skulle hända igen när jag gick till busshållplatsen imorse. Även om jag rent logiskt fattade att det inte skulle göra det. Men jag hade ändå ångest när jag närmade mig platsen där jag mötte psykkärringen. Imorse var gångvägen dock fri från psykkärringar, tack och lov. Och jag hade mamma i örat som support. Så jag tog mig tryggt och säkert fram till busshållplatsen och kunde åka till jobbet. 🙏❤️ 
 
Men jag har känt mig låg idag också. Inte som igår, utan en mer dämpad variant. Nedstämdheten som infaller efter att jag brutit ihop. En sorts skam, då jag klandrar mig själv för att jag tappat det så totalt. Och en jäkla massa tvivel på mig själv, min egen förmåga och min plats i tillvaron. En allmän skörhet. 
 
Men det har blivit bättre under dagen. Att Linköping visade sig täckas av ett tunt snölager när jag klev av bussen utanför kontoret imorse gjorde definitivt sitt till. Vinterns första snö! 🥰❄️❄️❄️ Vilket inspirerade vår koordinator till att plocka fram julsakerna på kontoret. Vilket fick mig att plocka fram min lilla rosa skrivbordsjulgran. 😍❤️ 
 
I övrigt har denna dag inneburit ovanligt mycket religiositet från ateisten Malin. 😅 På bussen imorse hade jag "God Help The Outcasts" från The Hunchback of Notre Dame på repeat på Spotify. Det har blivit lite av en tröstelåt för mig på sista tiden. 🙏 Och som om inte det vore nog - nu ikväll har jag suttit i en kyrka(!) och lyssnat på ett samtal med en nunna(!) från klostret här i Vadstena. 😅🙈 Och det var både intressant och riktigt roligt. 👍 Jag kände mig dock lite som en ulv i fårakläder där bland alla kristna människor. 🙈 Men det var en trevlig kväll, och jag är glad över att jag trotsade kylan och faktiskt gav mig iväg till kyrkan. 🙏

Verbalt attackerad av psykkärring

Jag är ju generellt en väldigt känslig person. Och just nu har jag mens och är EXTRA känslig. Vilket väl är en stor del av förklaringen till att hela den här dagen blev förstörd av en liten incident som hände imorse. 😢 På väg till busshållplatsen mötte jag en psykkärring med en byracka. Och eftersom jag var skör och inte kände för att interagera med omgivningen höll jag mig på sidan av gångvägen och låtsades vara upptagen av min telefon när vi möttes (telefonen är ett säkerhetsbeteende jag ofta tar till när jag känner att jag behöver skärma av mig). Och tydligen blev hon superprovocerad av att jag tittade ner i min telefon medan jag var ute och gick, för hon var bara tvungen att läxa upp mig för det. 🙄 Först blev jag helt chockad. Sedan började jag gråta, och lyckades inte få stopp på tårflödet förrän efter typ 40 minuter. Ett par timmar senare, under ett avstämningssamtal med min teamleader på jobbet, började jag gråta igen. Vi har sådana samtal regelbundet för att hon vill kolla hur vi mår och sådär, och när jag började förklara att jag inte var på topp idag och vad det berodde på så blev jag såklart ledsen igen. 😢 Och hon var jättegullig och förstående och föreslog att jag skulle ta en promenad och/eller åka hem. Jag tänkte först ta en promenad, men så bestämde jag mig för att åka hem istället. Så nu har jag ägnat dagen åt att baka lussebullar och spela Sims. Och känna mig miserabel. Och nu känner jag att tårarna är på väg igen. 😢 Det som gör så ont är att jag gör så gott jag kan för att kunna existera här i världen...så att bli attackerad för någonting jag gör på grund av min ångest, det är som att få höra att min existens inte är önskvärd. Och jag fattar att det låter jävligt dramatiskt och att inte alla kan förstå detta. Men det är så det känns.

Nu ska jag sova. Och hoppas att morgondagen blir en bättre dag, fri från psykkärringar.

Blodigt drama på teatern 🎭

Idag har jag varit i Norrköping och besökt min älskade teater. 🥰🎭💖 Jag var lite tveksam till om jag verkligen skulle åka, för jag hade hört att Titus Andronicus skulle vara väldigt obehaglig att se. 😱 Men som ni ser gav jag den en (tveksam) chans.

Först var det dock publiksamtal med Stina von Sydow, som gör sin sista roll på stora scenen i den här pjäsen innan hon går i pension. 🎭 Det var ett fint samtal, och jag hade trevligt sällskap av två damer från teaterns vänförening vid mitt bord. 😊👍

Föreställningen var...en upplevelse. 😅 Inte någonting som jag kommer vilja återuppleva, men definitivt intressant att ha sett. Som väntat var den brutal, men samtidigt faktiskt rolig. Vid ett tillfälle var det som utspelade sig på scenen så fruktansvärt obehagligt att jag var på väg att kräkas. 🤢 Men på det stora hela var pjäsen mildare än befarat. 🙏 Men som sagt, inget jag vill se igen. 😅

Utbildningsdag och mammabesök ❤️

Igår var jag i Stockholm hela dagen tillsammans med en kollega, för en kurs i hållbarhetsredovisning. 😄 Jag var både förväntansfull och nervös inför detta. Jag tycker att hållbarhetsredovisning är ett superspännande ämne, så jag var himla pepp på att få lära mig mer. 🥰 Men att tillbringa en hel dag i stora, hetsiga Stockholm...det kändes inte fullt så lockande. Plus att jag var nojig inför att åka tåg mellan Linköping och Stockholm tillsammans med en kollega som jag inte jobbar så nära, jag stressade upp mig själv inför att hitta saker att småprata om. 😖 Men det gick rätt bra. 🙏 
 
Kursdagar innebär ju alltid en himla massa mat, så även denna gång. Det var morgonmacka, förmiddagsfika, trerätterslunch (fast jag fick bara två rätter, för efterrätten kunde innehålla spår av nötter - men jag blev definitivt mätt ändå), eftermiddagsfika...det är ett under att vi hann med lite undervisning däremellan också. 😅 
 
Efter kursdagens slut var jag himla nöjd och ivrig att få komma tillbaka till kontoret och omsätta mina nyförvärvade kunskaper i praktiken. 😄 Men såklart också himla trött. Och jag såg fram emot att få komma hem till lilla, lugna Vadstena igen. 😅 
 
Men det skulle dessvärre komma att dröja. 😱 På grund av en olycka i Årstaberg stoppades hela tågtrafiken upp, och vårt tåg rullade inte ut från Stockholms central förrän typ 1 timme och 20 minuter efter planerad avgångstid. Vilket gjorde att jag kom hem till Vadstena en timme senare än beräknat. Och då var jag verkligen TRÖTT. 😴😴😴 
 
Idag har jag känt mig helt sönder av trötthet. 😴 Men eftersom jag känner mig själv och visste att jag skulle reagera på det sättet efter en heldag i Stockholm med resa fram och tillbaka, hade jag varit förutseende nog att ta ledigt från jobbet idag. 👍 Och då passade jag på att bjuda hem mamma för några timmars besök. Det var himla mysigt. 🥰❤️ 
 

Telefonintervju med SCB

För några veckor sedan fick jag hem ett brev från SCB om att jag blivit utvald för att intervjuas om min situation på arbetsmarknaden. Och min spontana reaktion var såklart att tvärvägra - jag vill verkligen inte att någon främmande människa ringer(!) till mig och ställer frågor till mig. 😱 Men så tog pliktkänslan över och jag bokade en telefontid, för det är klart att jag ställer upp på insamling av samhällsviktig information. Även om jag krasst undrade varför de inte bara kunde hämta in information från Skatteverket om att jag har en lön och alltså uppenbarligen har ett jobb. 🤷‍♀️ 
 
Men det var visst lite mer frågor som de ville ha svar på. Jag pratade med människan från SCB i hela 13 minuter och 22 sekunder nu ikväll. 😮 Jag var jättenervös innan, och jag var himla spänd under samtalet...och när jag väl trodde att det var över så sa han att de kommer höra av sig igen om tre månader. Alltså, va?! För min del räcker det så bra med detta samtal, tack så mycket. 😱 Men nästa gång blir det visst ett webbformulär istället, om jag hellre ville det - och det ville jag såklart. 😅 Jag blev helt yr i huvudet av alla frågor (och antagligen även av att inte andas ordentligt under samtalet 🙈), och hade verkligen föredragit att svara på dem i ett webbformulär istället även ikväll. Och jag var inte alls beredd på frågor om hemförhållanden, diskriminering och funktionsnedsättningar, jag trodde bara att jag skulle svara på vad jag hade för huvudsaklig sysselsättning. Och nu håller jag såklart på och överanalyserar om jag kanske svarade "fel" på några frågor. 😵 
 
Men, men...nu är det gjort i alla fall. Nu har jag gjort min plikt, och nu ska jag försöka släppa det. 🙏

Plugghelg

Idag är sista dagen av första halvan av höstterminen. Min ambition var att vara klar med kursens sista inlämningsuppgift för länge sedan, men istället lämnade jag in den med bara knappt ett halvt dygns marginal till deadline. 🙈 Inte riktigt vad jag tänkt mig, men det var så det blev. Det blev väl inte min mest välskrivna text, men förhoppningsvis är den tillräckligt bra för att jag ska slippa skriva om den i alla fall. 🙏 Jag har även ägnat helgen åt att tvätta och göra matlådor och spela Sims, och när jag äntligen var klar med uppgiften firade jag genom att baka vinterns första lussebullar och titta på Berättelsen om Askungen. 🥰💖 
 

Spontan systerdag ❤️

Idag slutade jag tidigare från jobbet och åkte till Norrköping för att träffa min älskade syster. 🥰❤️ Vi bestämde det helt spontant på förmiddagen. Och jag behövde verkligen detta, känner jag. Att få fylla på med positiv energi. 🙏❤️❤️❤️