Jag var förstås ute i väldigt god tid, men sedan tog det så jäkla lång tid att hitta till Zoom-rummet där seminariet skulle hållas så jag blev lik förbannat försenad. 😒 Jag har aldrig varit med om en kurs med så sjukt dålig information. Och då har jag ändå gått väldigt många kurser... 🙄 Nåväl. Det här gjorde att jag var grymt irriterad när jag väl anslöt till seminariet, vilket faktiskt tog ner nervositeten lite. Så det var ju tur i oturen kan man säga.

Innan irritationen infann sig hade jag även varit nära att börja gråta. Så jag antar att PMS-helvetet är på ingång. 😮‍💨

Men jag tog mig i alla fall igenom seminariet. Jag hade skrivit ner allting jag skulle säga och läste innantill. Och jag pratade antagligen både för fort och monotont, men det får vara så. Jag följde instruktionerna och jag överlevde. Det får vara bra med det.

Ikväll har jag varit på releasefest på min älskade teater. 😍🎭❤️ Nästa spelår presenterades och jag känner mig sjukt taggad inför det, jag tror att det kommer bli helt fantastiskt. 😊❤️🙏

Jag förnyade såklart mitt abonnemang (och behövde som vanligt inte ens säga mitt namn i biljettkassan, personalen har koll på mig 😁) och passade även på att köpa fem extra biljetter till Waitress - så med typ ett halvår kvar till premiären har jag redan biljetter till sex föreställningar av musikalen. (Fem biljetter var alltså vad man max fick köpa idag utöver den biljett som ingick i abonnemanget. 😉)

Musikalen är såklart vad jag är mest taggad inför, men även den övriga repertoaren känns väldigt lovande. Jag ser himla mycket fram emot En julsaga, jag blev SÅ glad när jag insåg att de kommer sätta upp den. 😊❤️🙏 Jag uppskattar också att Bygdens söner kommer att sättas upp på stora scenen, jag hade liksom inte möjlighet att se den när den gick på turné i länet. Och den nyskrivna farsen Tjong i Medaljongen kan nog bli hur skruvad och rolig som helst och Den goda människan i Sezuan kommer nog väcka mycket tankar. Jag ser fram emot ett helt fantastiskt spelår på min älskade teater! 😍🎭❤️🙏

Ikväll har jag varit hos min frisör, något jag sett fram emot väldigt mycket. Det brukar vara så trevligt och behagligt att tillbringa några timmar där. Det var det inte ikväll. Jag skakar fortfarande och är så uppe i varv att jag inte fattar hur jag ska kunna somna. Vi hade nämligen en ovälkommen gäst i salongen större delen av kvällen. En sjavig man som såg ut som en avdankad gammal rockstjärna och luktade som om han inte kommit i närheten av en dusch på minst en vecka. Han kom och gick ett par gånger och pratade konstant (i början försökte jag hänga med i hans monolog men sedan ansträngde jag mig tvärtom för att stänga ute den ändlösa svadan). Först trodde jag att han var full, men han luktade inte alkohol och efter ett tag konstaterade vi (läs: min frisör) att han var bipolär och drogpåverkad. Och jag var fan livrädd och ville ringa polisen. Men min frisör lyckades till slut få iväg honom, och när hon stängt salongen för kvällen följde hon mig hem till min port och gav mig en kram innan vi skildes åt.

Sedan jag kom hem har jag packat upp och tvättat och diskat och pluggat. Egentligen orkade jag inget av det, men det behövde göras. Nu ska jag dock inte göra någonting mer alls förutom att sova. 😴😴😴

När vi kom tillbaka till hotellet upptäckte jag att de sålde jordnötter i receptionen. Trots att jag sagt till om min allergi på förhand. 😮‍💨 Och efter dagens många jordnötskonfrontationer ville jag nu bara lägga mig ner och gråta - jag bara ORKADE INTE mer. 😭😭😭 Jag fick bara känslan att hela den här stan fullkomligt hatar mig och vill att jag ska dö (och ja, jag är medveten om att jag låter melodramatisk nu). 😔 Och jag kände (och känner) mig så ledsen över hela skiten. Och ledsen för att jag känner mig ledsen, för jag VILL INTE vara ledsen under den här helgen som jag sett fram emot så mycket. 😔😣 Men ibland blir jag bara så bitter över att inte kunna röra mig i olika sammanhang och göra vad jag vill utan rädsla för att något skit i luften ska göra mig illa - som om det inte räckte med min sociala ångest liksom. 😣

Mamma sa förresten till receptionisten på hotellet, och hon plockade genast bort jordnötterna utan att tjafsa. Så det var ju skönt. 🙏 Och nu har vi tillbringat några avkopplande timmar på hotellrummet och ska nog snart försöka sova. Jag hoppas innerligt att morgondagen och hemresan blir behaglig och fri från incidenter...

Nu har jag arbetat två veckor på min nya arbetsplats och idag upplevde jag stress för första gången sedan jag kom dit. Jag blev nästan lite fascinerad när känslan infann sig, jag är liksom inte van längre. Jag inser för all del att det kommer bli mer av den varan ju längre in i högsäsongen vi kommer, men jag ser ändå den här dagen som något exceptionellt. Det har varit en tämligen intensiv dag med mycket social exponering, plus att jag är lite skör efter sjukdomen och inte riktigt pallar lika mycket som vanligt.

På förmiddagen deltog jag i ett introduktionsmöte där koncernens grundare och VD:arna för alla dotterbolagen presenterade de olika verksamheterna för oss nyanställda. Det var väldigt intressant och givande, för även om jag duktigt gått in på alla bolagens hemsidor och läst på inför detta möte var det något helt annat att få höra dem prata IRL. Jag hade fattat för att vi förväntades ställa frågor till alla bolagsföreträdare, men tack och lov var det frivilligt. En presentationsrunda tvingades vi dock till, och det är ju som bekant helvetet på jorden men jag överlevde faktiskt och lyckades till och med säga både mitt namn och vilket bolag jag tillhör. 👏

Direkt efter det mötet var det dags för ytterligare ett introduktionsmöte, den här gången med en representant från HR-avdelningen som gick igenom the basics gällande våra rättigheter, skyldigheter och möjligheter som anställda. Även detta möte inleddes med en presentationsrunda och det var nästan lika vidrigt den här gången trots att vi inte var lika många, men jag överlevde även denna gång.

Det känns så fascinerande att få vara på en arbetsplats som är så stor att det finns en HR-avdelning, olika verksamhetsgrenar fördelade på flera bolag, en tydlig struktur för allting - och samtidigt så pass liten att den fortfarande känns familjär och mysig. Jag trivs verkligen jättebra. 🙏💖

Under eftermiddagen ringde jag fem(!) samtal till olika kunder, varav fyra var till helt nya kunder som jag aldrig pratat med tidigare. Här snackar vi massiv social exponering. Jag tror aldrig att jag har ringt så många kundsamtal på en och samma dag tidigare faktiskt. Och jag blir både stolt och förundrad över hur bra jag faktiskt klarar av det. 😊

Jag kan inte precis påstå att jag är frisk än, men jag mår betydligt bättre än i fredags. Även om jag fortfarande har ont i halsen och är snuvig och hostar lite och känner mig eländig och ynklig. 🤧🤒

Jag är väldigt glad och tacksam över att syrran trots allt kom hit som vanligt igår. 🙏❤️ Vi tog det lugnt, satt mest i soffan och maratontittade på Pip-Larssons. Det var mysigt. 😊💖

Jag kom nästan lagom hem från teatern tills finalen av Melodifestivalen började. 🎶💖🎉 Och jag höll mig faktiskt vaken ända till slutet, trots att det var way beyond läggdags. Inte för att det var direkt spännande - jag har nog aldrig varit med om en final med så given utgång tidigare. Jag fattade liksom redan när jag såg Loreens nummer i deltävlingen att hon kommer vinna - både deltävlingen och finalen och kanske till och med hela ESC. Det här är verkligen helt outstanding! 👏👏👏

Idag har jag pluggat och tvättat och bäddat sängen och fyllt på dosetterna och dylika söndagsbestyr. Och fortsatt försöka kurera mig. Jag är fast besluten att åka och jobba imorgon. Dels mår jag som sagt bättre nu än i fredags, dels känns det omoraliskt att ta en sjukdag till när jag varit och roat mig på teatern under helgen och dels vill jag inte att min nya arbetsgivare ska få en bild av mig som någon som kommer vara sjukfrånvarande jättemycket. Så...nu ska jag nog försöka sova, och hoppas att jag känner mig någorlunda kry när jag vaknar imorgon bitti. 🙏

Fan också. Jag vaknade inatt med ont i halsen och kände mig alldeles eländig. 🤒 Tänkte att det var trist men att det åtminstone är helg nu så att det inte inkräktar på jobbet...men sedan kom jag på att det är fredag och då blev jag tokstressad. 😵 Gick upp och tog en halstablett och en citron- och ingefärashot och hoppades på det bästa. Men så kom morgonen och jag tvingades inse att jag behöver stanna hemma och vila idag. Det känns surt, dels för att jag verkligen VILL åka till jobbet och dels för att det känns dumt att redan vara sjukfrånvarande efter bara lite mer än en vecka på nya arbetsplatsen. 😕 Men det är väl bara att acceptera läget och försöka kurera mig så gott jag kan...

Tillvaron är full av situationer där jag tvingas hantera Ångestmonstrets närvaro och välja om jag ska lyssna på dess vrål eller gå emot. Idag uppstod en sådan situation. Mitt team fick in en ny kund, och min teamleader bad mig "slå en pling" och presentera mig och utröna vad kunden har för behov och förklara upplägget för honom. Och där drog Ångestmonstret igång stora katastroflarmet och hela mitt inre bara skrek "NEEEJ!!!" och jag ville bara totalvägra. 😱😱😱 Eller ville jag det? Jag pilade genast iväg till toaletten för att nervositetskissa och när jag stod framför spegeln påminde jag mig själv om att det är JAG och inte Ångestmonstret som bestämmer över mitt liv. Sedan återvände jag till mitt skrivbord, letade fram kundens telefonnummer, knappade in det i min jobbmobil, tog ett djupt andetag - och ringde upp. Jag pratade med kunden i nästan en kvart och jag överlevde och tror till och med att jag gjorde ett gott intryck. Trots att jag var livrädd, trots att jag inte kände mig säker på allt jag skulle förklara, trots att alla mina närmaste kollegor satt runtomkring och hörde hela samtalet. Och vet ni, jag tyckte till och med att det var lite ROLIGT att prata med den nya kunden. Och herregud, vad stolt jag kände mig efteråt. 👏👏👏

God morgon! Vet ni vad det är för speciellt med den här dagen? Jo, bloggen blir tonåring! Idag är det exakt 13 år sedan jag skrev det allra första inlägget. Och detta blir inlägg nummer 4 249. Så otroligt mycket som har hänt under dessa 13 år och så mycket jag har utvecklats, vuxit och mognat. Det är jag väldigt stolt över. 🙏 

 

 

En nackdel med tröttheten är att jag inte orkar så mycket på vardagskvällarna, som att blogga och plugga och annat jag brukar vilja göra efter jobbet. Idag är det 8 mars och då brukar jag vilja gå på någon demonstration, men tack och lov hittade jag inget evenemang som verkade intressant idag så jag kunde stanna hemma och ta det lugnt med gott samvete. 🙈 Och nu ska jag nog snart gå och lägga mig...

Alltså, lyckan när jag kom gående uppför en backe på väg till biblioteket tidigare ikväll - och fick syn på vårens första blommor. 😍😍😍

Jag har upplevt min första arbetsvecka på min nya arbetsplats. Viserligen var den bara tre dagar lång eftersom jag började i onsdags, men jag känner redan att jag börjat komma in i både arbetsgruppen och arbetsuppgifterna. 😊👍 I onsdags var jag helt slut efter den första dagens många nya intryck och myckna psykiska anspänning, men under torsdagen och fredagen upplevde jag att jag fick mer och mer energi. På bussen hem från Linköping i fredags eftermiddag satt jag och log och kände mig typ nyförälskad. 🥰 

 

 

Herregud, vilken stor dag det har varit idag! Efter 11 år och 1,5 månader på samma arbetsplats har jag idag arbetat min allra första dag på mitt nya jobb. 

 

Jag var fruktansvärt nervös imorse. Men också väldigt förväntansfull. En miljon tankar rusade genom huvudet, jag hade lite ont i magen och jag fick anstränga mig för att andas djupa andetag. 

 

Men allt har gått jättebra. Jag mådde lite illa på bussen, men inte så illa att jag behövde kräkas. Det var lätt att hitta till kontoret trots att jag aldrig varit där förut. Min teamleader kom och mötte mig i dörren och visade mig till rätta och tog hand om mig. Alla på avdelningen, och de som jag träffat hittills från de andra avdelningarna, verkar jättegulliga. Jag kände mig väldigt välkommen. 🙏 

 

Ångestmonstret har förstås gått bananas hela dagen över allt nytt och främmande. Nytt kontor, nya människor, nya system, nya arbetssätt, nya normer, nya förväntningar. Och jag har låtit Ångestmonstret få härja där i bakgrunden men utan att låta det ta över. Jag har hälsat på nya människor (och åtminstone FÖRSÖKT minnas deras namn), jag har ringt telefonsamtal(!), jag har gått ut och ätit lunch med några kollegor, jag har delat med mig av mina kunskaper och kommit med förbättringsförslag i arbetet. Större delen av arbetsdagen har gått åt till att bara sätta mig in i allting. Det var väl egentligen bara sista timmen som utgjordes av debiterbar tid. Men det kommer bli mer effektivt framöver. Det här var ju bara första dagen.