Förra veckan mådde jag väldigt dåligt fysiskt. 🤒 Den här veckan har jag istället mått väldigt dåligt psykiskt. 😢 Det är väl en olycksalig kombination av flera saker. Efter sjukdomen kände jag mig extra skör och mindre motståndskraftig. Och väldigt stressad efter att ha förlorat en hel veckas arbetstid. Lägg därtill fullmåne och PM(D)S från helvetet. Så var sammanbrottet ett faktum. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop den här veckan. 😢 Det känns som att jag inte gjort annat än gråtit. Och tänkt väldigt destruktiva tankar. 😣 Och det har liksom blivit som en nedåtgående spiral - jag har blivit ledsen, och då har jag känt mig ledsen FÖR ATT jag är ledsen, och då har jag blivit ÄNNU MER ledsen...och så vidare, och så vidare. 😵

 

Jag har försökt vara diskret med det på jobbet, men de har såklart märkt det. Och i torsdags pratade min teamleader med mig och uttryckte oro för mig och frågade hur hon kunde hjälpa mig och erbjöd samtal med HR och psykolog och så vidare. Och jag kände mig bara så dum som skapade sådant rabalder - men samtidigt tacksam över omtanken och att min hälsa tas på allvar. 🙏 Jag framhöll att jag lider av psykisk ohälsa generellt, men tog samtidigt upp några stressfaktorer på jobbet (som jag inte upplevt under de senaste två åren sedan jag började där) som jag skulle önska att de reduceras.

 

 

 

Jag började ju känna mig sjuk i lördags kväll, och det mynnade ut i en otäck influensa som har hållit mig i sitt grepp i nästan en vecka nu. Feber, ont i halsen, ont i huvudet, värk i kroppen, snuva, hosta... 🤒🤒🤒 Veckans aktiviteter har i princip bestått av att sova och att spela Sims. Det är först idag som jag har börjat kvickna till och faktiskt orkat GÖRA en del saker här hemma. Och det är så himla härligt att ha åtminstone LITE energi igen. 🙏 

 

Apropå Sims så släpptes den första trailern för nästa expansionspaket igår, och det verkar ju bli helt epic - med möjlighet att dela tomter mellan bostäder och verksamheter, och nya färdigheter att lära sig. 😍😍😍 Extra kul att den nya världen som kommer med detta expansionspaket verkar vara inspirerad av Sverige (eller åtminstone Norden). Annars är det väääldigt mycket fokus på USA i detta spel (med några få undantag). Så...det här ser jag fram emot. 🥰

Jag började känna mig risig igår kväll, och idag bröt det ut ordentligt. 🤒 Jag har sovit och vilat mycket idag och inte haft ork till att göra något vettigt. Dagens stora insats var att ta mig till matbutiken. Den ligger jättenära, men det var verkligen ett stort projekt för mig att gå och handla och jag var helt slut efteråt. En del av mig är inställd på att åka och jobba imorgon, dels för att jag har mycket att göra på jobbet och dels för att jag inte vill vara hemma själv och grubbla på årsdagen...men jag inser att det nog inte är så klokt att lämna sjuksängen redan. Men vi får se hur jag känner imorgon bitti...

Igår morse kände jag mig orimligt lycklig och igår kväll kände jag mig orimligt olycklig. Känslorna åker bergochdalbana just nu, och jag kan väl bara konstatera att mensen är i antågande samt att årsdagen närmar sig... 😔 

 

Stressnivån har också gått upp och ner under veckan. Och responsen från kunderna har minst sagt varierat - från en som mer eller mindre skällde ut mig till en som höjde mig till skyarna. Den senare uppmärksammades i det interna nyhetsbrevet igår... 

 

Idag fyller världens finaste syster 35 år. Hurra! 🎂🎁🎉🎈🥰💖

Imorse pratade jag inför ett tjugotal personer på jobbet och sammanfattade de viktigaste punkterna från kursen jag gick förrförra veckan. Jag gick igenom redovisningsfrågorna, och min kollega som också var med på kursen gick igenom skattefrågorna. Så hälften var ungefär. Jag slängde ihop en PowerPoint-presentation till oss igår, och läste igenom mina bilder en gång imorse - det var hela förberedelsen. 😅 Annars brukar jag kunna förbereda mig in absurdum inför sådana här saker för att jag har sådan jäkla ångest...men jag antar att jag så smått börjar vänja mig vid att hålla föredrag, för det var inte förrän strax innan vi skulle börja imorse som jag började bli rejält nervös. Jag noterade själv att jag pratade väldigt fort under presentationen, vilket delvis berodde på nervositet och delvis på tidsbrist då mötet innan dragit ut på tiden och vi hade haft lite tekniska problem. Men jag genomförde det i alla fall, och det är jag stolt över. 🥰✌️

Syrran kom till mig redan i fredags, och hon stannade till idag. Så det var himla mysigt. 🥰💖

Östgötatrafiken:

Malin:

Östgötatrafiken:

Tur att detta redde ut sig relativt snabbt (inom ett dygn i alla fall), för det höll verkligen på att äta upp mig. Det är inte så att jag behöver deras 48 kronor på något sätt, men det är en principsak. Jag har rätt till ersättning när bussen är alltför försenad och de ska fan inte komma och påstå att jag ljuger!! 🤬🤬🤬 Jag är en väldigt ärlig person, så när någon inte tror på vad jag säger blir jag fruktansvärt kränkt. 

 

Ikväll har jag varit på queerhäng på ett café här i Vadstena. 🥰🏳️‍🌈💖 Jag har vetat om de här månatligen återkommande träffarna sedan i våras, men har inte vågat gå dit tidigare (jag har ju försökt en gång men fegade ur utanför lokalen)...men efter att ha klarat av att gå på queerträffen i Norrköping i lördags kände jag mig modig nog att försöka ikväll. Och det blev en himla trevlig kväll med fyra härliga människor. ☺️🏳️‍🌈👍 När jag kom hem efteråt hann jag säkert känna mig glad i nästan 20 minuter innan Ångestmonstret började analysera sönder det hela. Och nu ska jag försöka sova innan jag hinner tänka för mycket dumheter. Jag har haft en trevlig kväll, punkt. Natti natti. 💖🏳️‍🌈

Måendet har svajat lite nu under helgen. Jag har känt mig omotiverat låg och funderat över ålder och ensamhet. 🥺 Jag känner mig så himla gammal emellanåt...och så ensam...och ändå tycker jag att jag har en bra tillvaro som jag är tillfreds med, men Ångestmonstret kommer liksom ändå och viskar hemska saker till mig. Som att jag inte hör till, inte passar in, inte är önskvärd och att ingen tycker om mig. 😔 Helt orimliga tankar, men de fortsätter ändå gnaga på mig inifrån.

Igår åkte jag till Linköping och shoppade lite. Och det var roligt, samtidigt som jag kände mig lite rastlös - och blev nedstämd över att jag inte vågade gå in i några små butiker där det inte var några andra kunder just då. 😕 Sedan fortsatte jag till Norrköping för att träffa Charlie. Och det kändes jättefint att ses, det var så länge sedan sist. 🙏💖

När jag till slut meddelade Charlie att jag ville smita, följde hon mig till tåget. Och vi pratade om att ses snart igen. Det är jag glad över. 🙏💖 Jag vill träffa Charlie, och det är skönt att hon uttrycker att hon vill träffa mig också. Jag har så svårt för att ta initiativ till att umgås, vilket väl bottnar i en rädsla för att bli ratad. Jag har flera vänner som jag skulle vilja höra av mig till och kolla om de vill ses...men Ångestmonstret viskar hemska ord till mig om att de inte vill...och så låter jag bli. 😔 Vilket väl blir en självuppfyllande profetia gällande min ensamhet. Men det är svårt, för jag känner ofta att andra människor betyder mer för mig än vad jag betyder för dem, och jag vill inte tränga mig på och vara jobbig...

Nu är det bäst att sluta skriva innan jag börjar gråta eller något. Det börjar bli dags att ta kvällsmedicinerna och gå och sova. Förhoppningsvis känner jag mig mer uppåt imorgon. 🙏 Det är ju en emotionell bergochdalbana, det här...

Jag har tillbringat dagen på ett hotell i Linköping och gått en kurs med nyheter inom skatt och redovisning. Jag var där tillsammans med en kollega, så vi kunde bolla tankar och funderingar med varandra vilket kändes bra. 👍 Och så behövde jag ju inte mingla så himla mycket med främmande människor utan kunde hänga med henne. 😉