Idag bestämde jag mig för att dumpa min Mindler-psykolog.

Vi hade samtal idag. Jag försökte ta upp det som min gamla psykolog hade att säga om vad som inte fungerar och vad jag faktiskt behöver, men jag fick nog inte fram det på något bra sätt. Och i övrigt satt jag i vanlig ordning mest och grät mig igenom samtalet. Jag förstod inte det psykologen pratade om, hon förstod inte det jag pratade om - vi lyckas liksom aldrig riktigt möta varandra. De här samtalen är mest bara ångest, frustration och tårar för mig. Efter cirka tre månaders kontakt har vi liksom inte kommit någonstans, och jag bara känner mig som en dålig patient och hela situationen är extremt ångestladdad. Det har gått så långt att jag blir gråtfärdig bara av att logga in i Mindler-appen - tårarna börjar bränna bakom ögonen redan innan samtalet ens hunnit börja! 😱

I slutet av samtalet bokade vi in sju nya samtal, med en veckas mellanrum. Men nu har jag, efter att ha pratat med min kloka syster om saken, avbokat samtliga samtal. Först sparade jag ett (det nästa vecka) för att få till en schysst avslutning med psykologen, men sedan avbokade jag det också. Jag tror inte att jag kommer kunna avsluta på ett bra sätt ändå, det blir nog bara konstigt.

Jag har bokat in ett samtal med en ny psykolog nästa vecka. Jag hoppas att det kommer bli bra, samtidigt som jag bävar inför att behöva vända ut och in på mig själv och berätta mitt livs historia för ÄNNU en ny människa och befarar att jag kommer låsa mig totalt och bara sitta och gråta även med den nya psykologen. 😔 Dessutom känns det dumt att välja någon ny och avboka alla samtal med den nuvarande psykologen samma dag som vi haft samtal och planerat framåt - det känns nästan som att jag är otrogen. 😟 Men som syrran säger så har jag ju inga skyldigheter gentemot psykologen och jag är fri att avbryta kontakten när jag vill. Och det vet jag ju rent intellektuellt, men känslan är ändå att jag sviker när jag gör såhär. Det är väl min extrema plikttrogenhet som spökar, att jag tycker att jag "borde" fortsätta med någonting jag påbörjat även om det inte känns bra.

Min nuvarande psykolog är säkert bra på många sätt - men hon är inte rätt för mig. Det känns både skönt, läskigt och deppigt att kunna konstatera det och välja att prova någon annan istället. Hoppas att det här kommer bli bra...

Jag började denna söndag med bågskytteträning. 🏹 Jag var ensam i lokalen även denna söndag, vilket var lite trist så jag stannade inte så länge. Det blev bara 68 pilar. Men jag är glad över att jag gick dit i alla fall, för det var roligt. Lyssnade på Taylor på Spotify gjorde jag också, och efter att ha haft evermore-albumet på under bågskytteträning vid tre tillfällen nu så kan jag konstatera att det är himla lämplig musik att träna till. Lugn och behaglig. 😊 

 

Ingredienser:

Jasminris (4,5 dl)

Schalottenlök (3 st)

Purjolök (1 st)

Vitlöksklyftor (3 st)

Vatten (cirka 8 dl)

Vitt matlagningsvin (2,5 dl)

Quornfärs (en välfylld stekpanna)

Smör att steka lök och ris i

Olivolja att steka quornfärs i

Parmesanost

Grönsaksfond

Salt

Svartpeppar

Basilika

Hm, jag tror att det var allt. 🤔 Vi freestylade lite när det gällde ingredienserna och hade mest en kokbok uppslagen som vägledning för hur tillagningen skulle gå till. 😊

Först delade vi löken, och kom fram till att simglasögon bör införskaffas inför nästa gång vi ska skära upp schalottenlök. 😭 Sedan fräste vi löken i smör i en stor kastrull (purjolöken inte lika länge som schalottenlöken och vitlöken). När den börjat få lite färg hällde vi över den i en tallrik så länge, och övergick till att steka riset i smör en kort stund i kastrullen. Sedan hällde vi i vattnet, grönsaksfonden, matlagningsvinet och salt över riset i kastrullen, och hällde även tillbaka löken i kastrullen. Allt detta fick sedan koka på låg värme under konstant omrörning i cirka 20 minuter, tills vattnet kokat bort. Under tiden stekte vi quornfärsen i olivolja i en stekpanna. Vi kryddade quornfärsen med svartpeppar och basilika. När den stekt klart rörde vi ner den och parmesanosten i kastrullen och serverade. 😋

Det blev som sagt väldigt gott. Den här mängden jag skrivit ovan räckte för mig till åtta portioner, men det är förstås olika från person till person.

Prova gärna receptet, och kommentera vad du tyckte om det. 😊

Nu har jag fått mejl från Google Maps med en kartbild över mitt resande under 2020... 

 

Idag har finaste Taylor ÄNTLIGEN släppt de två bonuslåtarna från evermore-albumet. 😍😍😍 Och de är förstås helt fantastiska. Hör bara... 

 

 

 

När låttiteln "it's time to go" avslöjades utbröt panik bland swifties i sociala medier, många tolkade det som ett farväl från Taylor, att hon skulle lägga musiken bakom sig och "gå i pension". Själv var jag aldrig särskilt orolig. Och nu när jag har hört låten känner jag mig ännu tryggare i min förvissning om att det inte fanns någon anledning till oro. Taylor lever för att skapa musik, det finns inte en chans att hon skulle sluta med det. Och varför skulle hon ha gått igenom allting med att bryta sig loss från sitt gamla skivbolag och uppnå konstnärlig frihet bara för att sedan strunta i alltihop? Sjukt orimligt antagande. Men jag antar att det är amerikanska swifties som resonerar på det här sättet, jag ser lite då och då hur de uttrycker åsikter om att Taylor börjar bli "gammal" - och då är hon ändå bara 31 år. Men så mycket äldre än så får väl inte en kvinna i strålkastarljuset vara i det där sjuka landet. 🙄 Själv hoppas jag att Taylor fortsätter förära oss med sina musikaliska mästerverk under resten av sitt liv. ❤️❤️❤️

Jag hade tänkt gå och jobba idag, denna röda dag, men att få höra att ingen av mina kollegor tänkte göra detsamma hade en ganska demoraliserande effekt på mig, så även jag beslutade mig för att stanna hemma (med mild till måttlig Duktig Flicka-ångest). Istället såg jag imorse till att bli klar med min hemtenta som har deadline på söndag. Det känns så himla skönt att den är klar nu. 😊👍 Detta firade jag med att så fort mataffären öppnade imorse gå och köpa semmelingredienser, vilket eventuellt kan ha spårat ur lite... 

 

Min första tanke var att han måste vara psyksjuk. Och det gjorde mig så sorgsen. Liksom, att vårt samhälle är så kallt och isolerat att när en främling hälsar vänligt på en så måste det vara något "fel" på den personen.

Nu VAR den här mannen förvisso med rätt stor sannolikhet inte helt frisk i huvudet, men det gör det ju också himla sorgligt - att det krävs att en person inte riktigt har alla hästar i stallet för att våga närma sig sina medmänniskor. För "normala" människor gör ju liksom inte det.

Om man möter en främmande människa på väg till jobbet vid sextiden en vardagsmorgon...då hälsar man inte - då fokuserar man på sig och sitt (och ser eventuellt till att hålla lite coronaavstånd). Så himla deppigt det är egentligen. 😔

(PS. Ja, jag har PMS. 😖)

 

Idag var det äntligen dags för gymbesök med kollegorna igen! 😊 Jag var dock lite nojig, eftersom jag fick ett astmaanfall förra gången, men det gick bra. Tränaren var medveten om problemet och uppmanade mig att ta det lite lugnt i de övningar som innebar mest flås, vilket jag också gjorde. Hon uppmuntrade mig under passet och poängterade vilka övningar som skulle innebära mest flås, och efteråt sa hon att hon lagt märke till att jag lyssnade på kroppen mer den här gången och tog det lite lugnare när jag behövde det. 👍 Helt slut blev jag dock ändå, men det är väl det som är tanken med gymbesök, antar jag. Jag är glad över att det gick så bra med astman och jag hoppas att det kommer göra att jag är lite mindre nojig nästa gång.

Jag inledde dagen i bågskytteklubbens lokal. 🏹 Med tanke på att det var tre veckor sedan sist gick det nästan orimligt bra och jag träffade gult ovanligt många gånger. 😊 Fysiskt märktes dock det långa uppehållet tydligare - jag orkade inte skjuta fler än 64 pilar och jag fick ont i ryggen. 😕 Nu ska jag verkligen försöka pallra mig iväg till lokalen och träna oftare hädanefter, så att jag kommer in i det mer igen. 🏹

Väl hemma igen ställde jag mig och gjorde matlådor. Syrran och jag har inte kommit igång med det här med att testa nya recept varje vecka än, så det blev det gamla vanliga. Eller, NÄSTAN det gamla vanliga - jag spexade till det genom att ha i två vitlöksklyftor som blivit över efter matlagningen på nyårsafton. Jag tar det lite stegvis, det här med att förändra innehållet i mina matlådor. 😉

Sedan har jag, precis som igår och i fredags, ägnat mycket tid åt hemtentan som har deadline om en vecka. Den är nästan klar nu, vilket känns jätteskönt. 😊👍 Ambitionen var att den skulle bli helt klar idag, men det får jag inse att jag inte orkar. Jag känner mig ändå lugn och trygg i att den kommer bli klar innan deadline.

I övrigt har jag handlat, bakat scones, gått ut med soporna, läst, tagit bort julsakerna ur trapphuset och ställt dit allmänt vintriga saker istället. Och nu har jag gått och lagt mig och tänker fortsätta läsa. Natti natti! 💖

Detta dök upp i mitt Facebook-flöde nyss... 

 

Idag har jag haft nyårsmiddag med familjen här hemma. 😊 Syrran och jag lagade en jättegod vegetarisk lasagne, och eftersom det var så roligt kom vi överens om att vi ska laga ett nytt recept tillsammans varje vecka hädanefter. Så kanske 2021 blir året när jag faktiskt upptäcker tjusningen med matlagning - och börjar variera innehållet i mina matlådor som sett exakt likadant ut varje vardag sedan hösten 2017... 😉 

 

Det har varit en väldigt mysig eftermiddag med familjen. 😊❤️ Men jag har helt missat att ta bilder på såväl min outfit som maten, så ni får bara en bild jag tog alldeles nyss på den trötta men nöjda och nyduschade värdinnan som mycket snart kommer att gå och lägga sig... 

 

 

Nu är det inte många timmar kvar av året 2020. Och jag tror att vi alla kan vara överens om att det inte har varit det bästa året i världshistorien precis. Klart att det har funnits ljuspunkter, men på det stora hela är jag glad över att eländet snart är över och ser med tillförsikt fram emot det nya årets ankomst. Förvisso välkomnade jag 2020 med öppna armar vid det förra årsskiftet och såg fram emot ett fantastiskt år med massor av inplanerade aktiviteter...och det blev ju med facit i hand inte helt hundra. 😒 Men jag måste våga hoppas att 2021 blir ett bättre år, annars kommer jag gå under av melankoli. Så...GOTT NYTT ÅR!!! 🎉 

 

Jag avslutar inlägget med ett av Taylors mästerverk från i år...som skulle kunna sägas handla om min relation till såväl 2020 ("it was a bad time") som 2021 ("now I'm all about you"). 😉 Finaste Taylor har verkligen gjort sitt bästa för att rädda 2020 genom att släppa TVÅ nya album, TVÅ filmer och TRE nya musikvideor (plus lyricsvideor till samtliga nya låtar). 💖💖💖

Jag gick förbi mataffären på väg hem från jobbet för att köpa lussekatter (för att förhindra att jag äter upp fikabrödet jag bakat innan jag hinner bjuda gästerna på det imorgon 😉). Och jag valde att för en gångs skull använda en av snabbkassorna, vilket jag i princip aldrig gör eftersom jag tycker att det är ganska besvärligt. Men nu hade jag syrran i örat och ville gärna fortsätta prata med henne, och därför kändes snabbkassa som en bra idé idag. 📱 Och allt gick bra, om än lite fumligt på grund av ovana, tills jag skulle få kvittot. Då kom det inget kvitto! Men jag behövde ju ha kvitto för att komma ut ur butiken! 😱 Jag höll på att freaka ut, men syrran sa åt mig att hitta någon personal att förklara situationen för. Att haffa någon personal som gick runt i butiken var otänkbart (det gör jag ALDRIG när jag undrar över något, då går jag hellre därifrån med obesvarade frågor), så jag ställde mig i kassakön. Och jag var jättenervös när det blev min tur. Men det gick bra. Jag förklarade att jag handlat i snabbkassan men inte fått något kvitto, och jag vet inte om det var min stamkundsstatus eller min ärliga uppsyn eller om kassörskan bara inte brydde sig, men hon lät mig passera kassan utan att på något sätt verifiera mina uppgifter. Och jag kände mig så himla lättad. Jag skrev till syrran att allt gått bra, och hon försäkrade att sådant här händer mycket sällan - som en underförstådd uppmuntran att jag ska våga fortsätta använda snabbkassor. Men nej...jag håller mig nog till de pålitliga vanliga bemannade kassorna i fortsättningen. 

 

Kolla vad som stod på mitt skrivbord när jag kom till kontoret imorse! 😍 Julblomma, julkort och godis från en uppenbarligen nöjd kund. Så himla fint! Jag blev alldeles rörd. 😊❤️ 

 

Idag har jag haft samtal med min "gamla" psykolog (inte Mindler-psykologen alltså). Hon frågade hur jag har haft det sedan sist, men det var ju jäkligt svårt att svara kort och koncist på eftersom det är över två månader sedan vi hade samtal sist. Men ja...det har väl gått både upp och ner. 🤷‍♀️ Vi pratade främst om min nya psykolog (på Mindler) och hur det går för mig där. Jag ventilerade min frustration över att jag i princip bara sitter och gråter under de samtalen, att jag är så rädd för att svara fel på psykologens frågor att jag låser mig totalt och inte svarar alls, att jag tycker att ACT-inslagen i terapin är svåra att greppa och att KBT-modulerna om social fobi är tradiga att jobba med, att jag ofta är så ångestfylld under samtalen att jag överhuvudtaget inte kan ta in vad mina hemuppgifter består i och således inte kan göra dem på ett bra sätt sedan. 

 

Psykologen hade mycket bra saker att säga om detta. Hon konstaterade att upplägget på min nya terapi inte verkar vara optimalt för mig i nuläget, att min nya psykolog inte riktigt möter mig där jag är utan kör mycket "by the book" och att hon inte har lärt känna mig och mina behov än. Att det jag främst behöver hjälp med är fokusskifte - att ta mig ur självfokus och det "freeze"-läge jag ofta hamnar i, och strategier för att hantera min ångest på andra sätt än vad jag gör i dagsläget. Och att jag behöver tydliga instruktioner för vad det är jag ska göra i mina hemuppgifter, gärna skriftliga instruktioner som jag kan läsa i lugn och ro när jag lugnat ner mig lite eftersom jag ofta är för ångestfylld för att kunna ta till mig allt som sägs under terapisamtalen. Hon konstaterade, utifrån vår cirka två år långa bekantskap, att ACT nog inte är riktigt rätt terapiform för mig, åtminstone inte utan att det görs väldigt konkret och tas i små steg och med mycket stöd från psykologen - annars blir det för diffust och stort och ångestladdat för mig (vilket jag ju själv också kunnat konstatera). Att Mindlers KBT-moduler om social fobi nog är bra men att det jag behöver inte är att sitta själv och läsa en massa om hur ångest fungerar (för det vet jag redan) utan snarare hjälp från psykologens sida med att faktiskt GÖRA saker för att bryta ångesten, kanske att vi arbetar konkret med modulerna tillsammans under samtalen. Kort sagt - jag behöver mycket hjälp och tydliga instruktioner. 

 

Vi pratade även en del om hur mitt mående dippar under längre ledigheter, som nu under julen. Och att det sannolikt beror på bristande struktur och rutiner, vilket jag ju behöver för att må bra. Hon konstaterade att jag behöver sätta upp ramar för mina ledigheter, att jag går upp tidigt som vanligt och äter frukost och klär på mig, går ut och promenerar, har kontakt med människor jag tycker om, ser till att äta regelbundet, inte uppehåller mig för länge på en och samma plats i lägenheten, ser till att lägga in mycket förstärkare i form av aktiviteter jag mår bra av och så vidare. Att jag mer eller mindre sätter upp ett schema för mina lediga dagar. Jag tycker att det låter väldigt klokt, och jag ska verkligen ta till mig de här råden. 

 

Guuud, vad jag önskar att jag fick fortsätta hos min "gamla" psykolog! Hon känner mig verkligen som patient, hon förstår mig så himla väl, hon sätter huvudet på spiken i allt hon säger och vet hur hon ska lirka med mig och hitta nya vägar för att hjälpa mig framåt. 😭❤️ Kanske kommer jag komma dit med min nya psykolog också en dag - men det tog ju typ ett år med min "gamla" psykolog och så länge orkar jag verkligen inte vänta på att få en ny fungerande terapirelation. 😣

Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns skönt att få komma tillbaka till vardagsrutinerna igen, det gör det alltid efter ledigheter. Om jag nu bara kunde somna någon gång! Jag har fått en förfärlig dygnsrytm den senaste veckan... 😱

Idag blev det julfirande med familjen. Mysigt! 😊🎄❤ Vi gjorde julapelsiner (barndomsnostalgi! 😍) och lyssnade på julmusik och åt en massa god julmat. Mammas mat är alltid den bästa maten! ☺