Buggkurs, lektion 8 😢

Igår kväll hölls den sista lektionen av grundkursen i bugg. Det blev en total katastrof för mig. Jag bröt ihop i pausen och sedan dansade jag inte mer. 
 
Som det varit under de senaste lektionerna var det även igår jättesvårt att fatta vad killarna menar när de rycker och sliter i en, jag försöker verkligen tolka vad de menar men det går fan inte längre. Och att det blivit missar i kommunikationen ibland har jag kunnat hantera någorlunda okej tidigare och vi har kunnat skratta åt det tillsammans och killarna har många gånger tagit på sig skulden för att ha varit otydliga, men igår framförde den ena efter den andra killen kritik om olika saker jag gör fel. De var inte direkt elaka - men när flera personer på raken talade om för mig att jag gjorde diverse olika fel, då bröt jag till slut ihop och kände mig helt värdelös. 
 
Att vara DUKTIG och att GÖRA RÄTT är extremt viktigt för mig och min självkänsla. Det knäcker mig totalt när jag får höra att jag gör fel och inte kan. 
 
En av tjejerna var jättegullig och tog med mig ut för att få lite frisk luft. Och där ute mötte vi en annan tjej, och så blev vi tre stående en stund och pratade om hur himla kritiska killarna har blivit emot oss på sista tiden - trots att de själva inte är några dansproffs precis (men vi är för snälla för att säga något när de gör fel utan försöker helt enkelt bara anpassa oss utifrån dem, medan de inte är rädda för att kritisera minsta lilla miss vi gör). Båda de andra tjejerna berättade att de gått hem gråtfärdiga ibland från bugglektionerna för att de fått så mycket kritik från killarna. 
 
Det kändes fint med lite systerskap och bekräftelse, men jag var fortfarande ledsen. När de andra tjejerna gick in och dansade igen gick jag till toaletten och släppte ut gråten mer ohämmat. Sedan smög jag in i danssalen och satte mig på golvet i ett hörn bredvid min ryggsäck. Och då kom arrangören och satte sig bredvid mig och pratade med mig. Enligt honom är jag tydligen en av de duktigaste tjejerna på kursen. Något som bekräftades av en av lärarna som efter en stund tog med mig ut i entrén och pratade med mig - han hävdade att jag är jätteduktig och att det ju fungerar jättebra när jag dansar med honom, men att killarna på kursen är dåliga på att ge tydliga signaler och har för höga tankar gällande sina egna danskunskaper. Han sa att det som jag i första hand behöver göra bättre är att tro mer på mig själv. Han sa också att jag ser fullkomligt livrädd ut när jag dansar. 
 
Självklart lyssnade jag mest på det sista, att jag ser fullkomligt livrädd ut när jag dansar. Jag försöker verkligen maskera mina sociala ångest, men hans kommentar fick mig att inse att jag misslyckats totalt med detta under denna kurs. Ytterligare en sak jag inte klarat av i detta sammanhang alltså... 
 
Jag grät mig till sömns igår kväll och jag har gråtit mycket under dagen idag. Ångestmonstret är extremt högljutt ("ingen tycker att du är duktig, de sa bara så för att vara snälla för att du var ledsen", "ingen vill ha dig där, alla skulle bli glada om du slutar komma dit", "du kan ingenting" osv...) och jag har totalt fastnat i ältandeloopen. 
 
Nästa vecka börjar fortsättningskursen. Jag var den första som skrev upp mig på intresselistan för den, men just nu känns det inte särskilt lockande att någonsin gå dit igen. Jag vill verkligen inte att det ska sluta såhär, att detta ska bli ännu ett misslyckande för mig...då kommer jag ju aldrig våga prova något sådant här igen. Men hur ska jag kunna gå dit igen - redan på torsdag?! 
 
Syrran tycker att jag ska gå dit och äga det totalt och skita i vad killarna säger. Och tills dess ha en viss låt av Jonas Gardell på repeat... 
 
 
Jag har dock inte lika mycket "fuck you"-attityd som min kära syster. Jag blir ledsen istället för arg. Vänder saker inåt istället för utåt. 😣 Men jag lyssnar lydigt på min nya anthem...

Risotto och häxprocesser

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på något sätt blev jag en av initiativtagarna till och organisatörerna av en informell teamaktivitet efter jobbet igår eftermiddag och kväll. 😅

Vi började med att äta middag på en helt fantastisk italiensk restaurang. Jag beställde en jättegod vegetarisk risotto. 😋

Jag kom mig inte riktigt för att fota inredningen, men det var hur mycket saker och färger som helst och jag blev barnsligt lycklig över hur fint det var. 😍🥰 Det här var muggen som jag fick min apelsinjuice serverad i, så ni kan ju tänka er. 😄

Efter middagen begav vi oss till Östergötlands Museum för att se den väldigt gripande utställningen HÄXOR och lyssna på en intressant föreläsning om brott och straff i 1600-talets Sverige.


Det blev mycket lyckat och jag är glad över att ha delat detta med mina fina kollegor. Och nu är jag, efter en välbehövlig sovmorgon, på väg till kontoret igen för ytterligare en dag fylld av bokslut och deklarationer. 🥰

CHAI-studien - Modul 8: Utveckla dina sociala färdigheter

Nu börjar jag närma mig slutet av forskningsstudien om behandling av social fobi med hjälp av AI - förra veckans modul var den näst sista. 
 
Den åttonde modulen handlade om att utveckla sociala färdigheter. Och även om det tidigt i modulen låg någon slags disclaimer om att de inte alls menar att vi som går programmet skulle ha bristande social kompetens på något sätt så blev jag ändå lite anti det hela. 😒 
 
Men modulen visade sig trots allt innehålla ett par bra inslag som jag kunde ta till mig. 👍 Aktivt lyssnande och icke-verbal kommunikation är inget jag känner att jag behöver träna på direkt, men att hävda min rätt och att säga nej är sådant jag har riktigt svårt för. 
 
När det gäller att hävda min rätt (eller assertiveness som är det engelska begreppet och som inte har någon riktigt bra svensk översättning i detta sammanhang) så handlar det om att hitta en balans mellan undergivenhet och aggressivitet. Grundtanken är att mina behov, önskningar och känslor varken är mer eller mindre viktiga än andras. Att inte agera dörrmatta som andra kan trampa på, utan att faktiskt stå upp för mig själv (men utan att det slår över till att trampa på andra). 
 
När det gäller att säga nej så har jag historiskt haft alldeles för många påstridiga personer i mitt liv som inte accepterat mina nej, som krävt förklaringar till mina nej och sedan inte accepterat dessa förklaringar. Så jag har vant mig vid att säga ja fast jag egentligen vill säga nej, eller att behöva försvara varför jag säger nej. 
 
Förra veckan dök det upp ett ypperligt tillfälle att öva på att säga nej. En av mina chefer presenterade två nya uppdrag och frågade om jag kunde ta mig an dem. Och jag svarade bara: "Jag har tyvärr inte möjlighet att ta något av dessa uppdrag." Ingen förklaring till mitt nej, och inget ja fast jag egentligen ville säga nej. Det kändes jätteläskigt, och jag fick verkligen stå emot impulsen att brodera ut texten kring varför jag sa nej. Och vad möttes jag av? Han tackade för mitt svar och sa att det var helt okej. Och så var det inte mer med det. Och någonstans inom mig visste jag väl att det var så det skulle gå, för efter tre år på den här arbetsplatsen har jag verkligen märkt vilken sund arbetsmiljö som råder. Och här kom ytterligare ett bevis på det. 🙏 
 
Den senaste veckomätningen visar på ett fortsatt relativt stabilt mående. Jag antar att nedstämdhet och oro gick upp lite när jag var hemma och var sjuk och fick för mycket tid med mina egna tankar, men det var ju ingen dramatisk ökning ändå.

Bloggen 16 år! 🎂

Idag är det 16 år sedan jag började blogga. 🥳

Söndag i Norrköping

Idag är det internationella kvinnodagen. ♀️✊️ Jag har lite dåligt samvete över att jag inte har varit ute och demonstrerat eller något, men det är ju faktiskt inte endast den här dagen som räknas - jag är feminist alla dagar. ❤️

Denna söndag har jag tillbringat i Norrköping. På vägen till busshållplatsen i förmiddags gick jag en liten omväg ner till Vättern för att titta på isen. Det är inte mycket is kvar nu, men tillräckligt för att fåglarna ska kunna vistas på den i alla fall - det känns overkligt att syrran och jag var ute och promenerade på den för bara tre veckor sedan. 😅

Min älskade syster, ja, henne har jag tillbringat några mysiga timmar med idag i Norrköping. 🥰❤️

Och sedan besökte jag min älskade teater för att se Nedstörtad ängel. 🎭 Jag tror inte riktigt att jag har hunnit processa den upplevelsen än faktiskt, men en upplevelse var det helt klart. 😅🙈 Djupt, konstigt, berörande, obehagligt, tankeväckande...inget jag känner att jag behöver se fler gånger, men som sagt - helt klart en upplevelse.

Studielördag

Idag har jag pluggat heeela dagen. Jag håller på och skriver en systematisk forskningsöversikt om bibliotekariestereotyper inom populärkultur. Ett himla intressant ämne, som jag är rätt säker på att jag även kommer ägna min kandidatuppsats i biblioteks- och informationsvetenskap åt i höst. 👍

Förändringskurvan


Jag kan väl inte påstå att presentationerna under fredagsfrukostarna på kontoret någonsin har varit tråkiga, men sedan årsskiftet känns det som att de har varit lite extra givande. 👍

Imorse handlade presentationen om förändringskurvan. Jag tror faktiskt inte att jag har hört talas om den innan, det var en riktig aha-upplevelse att få en genomgång av den. 💡 Och jag kunde applicera den på massor av situationer i mitt eget liv och förstå mina egna reaktioner bättre. 🙏

Jag har alltid tänkt att jag är en person som "inte gillar förändringar"...men kanske handlar det mer om att jag är en trygghetssökande person med nära till oro, vilket gör att steget mellan den andra och den tredje fasen i kurvan är ganska stort för mig. 🤔

Jag diskuterade det lite med min teamleader efter presentationen, men hon upplever tydligen inte alls att jag tenderar att fastna i den andra fasen. Så det är ju bra, att jag inte signalerar ett utdraget motstånd utåt. 👍 Jag tänker att det väl är som vanligt med min ångest, att den känns mer på insidan än vad den syns på utsidan. 🤷‍♀️

Buggkurs, lektion 7 💃

Så var det torsdag och bugglektion igen. 💃 Jag var sjukt trött när jag åkte från jobbet i eftermiddags och kände bara för att gå och lägga mig när jag kom hem, inte gå iväg och dansa. 😴 Men jag tog mig iväg till kurslokalen i alla fall, och fick en rolig (och svettig) kväll. 👍

Vi fick repetera den nya snurren vi lärde oss förra gången - och även lära oss en ny variant av den. Och det gick rätt bra, tycker jag. 👍 Vi fick även öva på att göra dubbelsnurrar, vilket också gick rätt bra - förutom att jag blev himla yr i huvudet. 😵‍💫

Det börjar dock bli himla många olika variationer i dansen nu - jag har för mig att lärarna sa ikväll att vi nu kan 20(!) olika variationer. Och jag tycker att det blir svårare och svårare att förstå vad det är danspartnern vill - när det inte fanns så många olika alternativ gick det oftast att gissa, men nu händer det återkommande att jag inte fattar vad han menar. 😅🙈 Men det beror förstås på vem jag dansar med - en del är supertydliga i sina signaler, andra mindre tydliga.

Nästa lektion blir den sista på grundkursen. Sedan tar fortsättningskursen vid direkt efter. 💃 Jag känner mig väldigt stolt över mig själv som tagit mig ända hit och inte gett upp på vägen trots prestationsångest och vilda protester från Ångestmonstret. 😊🙏

CHAI-studien - Modul 7: Fortsatt exponering

Förra veckan arbetade jag med den sjunde modulen av forskningsstudien om behandling av social fobi med hjälp av AI. 
 
Den sjunde modulen handlade om fortsatt exponering, vilket ju var ett passande tema förra veckan när jag verkligen dunderexponerade mig och genomförde två(!) muntliga presentationer på jobbet. Jag noterade att jag visserligen använde mig av vissa säkerhetsbeteenden, som att läsa innantill från manus under webbinariet, men att jag samtidigt inte förberedde mig lika minituöst innan som jag brukar och att min nervositet var lägre än den brukar vara. Plus att den andra presentationen ju faktiskt var inför fysisk publik på kontoret och att jag då inte hade något manus och även försökte titta ganska mycket på publiken. Så visst går det framåt, med rimliga och hanterbara steg. 😊👍 
 
Min mätning för veckan visade på fortsatt förbättring gällande både social fobi och nedstämdhet och oro, vilket min terapeut kommenterade: "Det är en kliniskt meningsfull förändring, och sett till innehållet i det du gör är den inte särskilt förvånande. Du exponerar dig för sådant som tidigare låg mycket högt i hierarkin, och du gör det mer öppet än förut." 👍

Sjukdagar och vårblommor

Ångestmonstret var inte helt ute och cyklade i fredags, insåg jag i helgen när jag blev febrig och förkyld på en nivå så att det inte gick att ignorera längre. 🤒 Som tur var hade jag inget utanför hemmet inplanerat under helgen, så jag tillbringade mycket tid i sängen. 😴 Jag hoppades att det skulle gå över till i måndags, men jag blev hemma både måndag och tisdag. Vilket såklart tärde på mitt psyke. Jag mår inte bra när jag får för mycket tid med mina tankar. 😣 
 
Men idag kände jag mig äntligen pigg nog att åka till kontoret igen. Hurra! 😄 Det var en smärre chock att komma ut imorse (efter att inte ha satt min fot utanför dörren sedan i fredags) och se hur snabbt skiftet från vinter till vår gått. Ingen snö kvar på marken, och snödropparna i rabatten börjar få blomknoppar. När hände detta?! 😅 
 
Jag satt längt fram på bussen på hemvägen, och plötsligt saktade busschauffören in och uppmärksammade mig på de fyra älgarna ute på gärdet. 🫎🫎🫎🫎 
 
För övrigt var det ganska överväldigande att komma tillbaka till kontoret idag - och mötas av 70(!) nya ärenden i inkorgen. 😵 Jag får väl liiite skylla mig själv, som skickade ut infobrev inför de privata inkomstdeklarationerna till alla mina kunder i fredags...men i alla fall. 😅 Jag har känt mig tokstressad hela dagen, vilket jag alltid gör när jag varit borta några dagar och har en massa ärenden att gå igenom...samtidigt som jag innerst inne vet att jag kommer lösa det, vilket jag gjorde idag också. 👍

Vasaloppet ⛷️

Idag har jag traditionsenligt tittat på Vasaloppet och druckit blåbärssoppa. ⛷️🫐

CHAI-studien - Modul 6: Om uppmärksamhet och fokus

Jag genomförde ju både modul 5 och 6 av forskningsstudien om behandling av social fobi med hjälp av AI lite parallellt under förra veckan, men jag ska väl skriva varsitt blogginlägg om dem ändå. 
 
Modul 6 handlade om uppmärksamhet och fokus. För mig hänger det tätt samman med exponering (som var fokus för modul 5), vilket min terapeut också bekräftade för mig när hon gav mig en gemensam återkoppling på de båda modulerna i början av den här veckan. 
 
Modulen behandlade självfokus, vilket är väldigt centralt vid social fobi, och vikten av att öva på att skifta fokus utåt för att komma bort från självfokus och minska ångesten. Och jag märkte ju under förra veckan hur ångestnivån blev lägre när jag aktivt tänkte på att skifta fokus utåt i kombination med att (försöka) låta bli säkerhetsbeteenden under exponering. 👍 
 
Enligt terapeuten har jag haft en "stabilt lägre" nivå gällande såväl social fobi som nedstämthet och oro under de veckor som modul 5 och 6 pågått. Jag vet inte riktigt om jag håller med gällande den sociala fobin, jag tycker att den går lite upp och ner beroende på mitt allmänna mående och att det främst handlar om att mitt allmäntillstånd varit relativt stabilt den senaste tiden. Men jag vet inte... 
 
Modul 7, som pågår just nu, handlar om fortsatt exponering, vilket jag ju verkligen ägnat mig åt denna vecka. 😅

Dunderexponering!

Vilken exponeringsvecka jag har haft! Jag har hållit i TVÅ presentationer inför publik på jobbet... 
 
I onsdags höll jag i ett webbinarium om bokslut för aktiebolag tillsammans med en kollega. Det var 270(!) personer anmälda till webbinariet, varav cirka 100 som deltog live. Jag var märkligt lugn inför detta webbinarium - vilket i sig gjorde att jag blev nervös just för att jag inte var så nervös som jag "borde" vara. 😅 Men kanske är det för att jag fått träna på detta några gånger nu - under lite drygt ett år har jag ju hållit i totalt sex olika webbinarier. Första gången mådde jag verkligen skitdåligt, men sedan har jag blivit bättre och bättre på att hantera det hela. Och jag känner verkligen att jag har ett enormt stöd från mina fina kollegor. 🙏 
 
Under dagens fredagsfrukost höll vi i ett quiz om privata inkomstdeklarationer. Jag var mer nervös inför detta än inför onsdagens webbinarium, antagligen för att jag skulle stå inför publiken denna gång och inte bara sitta och stirra på en datorskärm. Mitt Ångestmonster gjorde verkligen sitt bästa för att slingra mig ur att behöva göra detta imorse - det försökte övertyga mig om att jag hade feber (det hade jag knappt, möjligen lite) eller att jag var snuvig (jag är alltid snuvig, men det var verkligen inte mer än vanligt imorse). Men det lyckades inte, jag tog mig i väg till jobbet som jag skulle. 👍 Och jag genomförde presentationen tillsammans med min kollega. Det kändes lite jobbigt att behöva höja rösten över sorlet som uppstod när svaren på respektive quizfråga redovisades, och till skillnad från onsdagens webbinarium hade jag inget manus att läsa innantill från utan freestylade fram det jag skulle säga. Men jag tog mig igenom det hela och kände mig sjukt stolt - och lättad! - efteråt.

Buggkurs, lektion 6 💃

Jag kände mig inte helt kry imorse, men inte tillräckligt dålig för att det skulle kännas legitimt att stanna hemma. Jag typ balanserar på gränsen till att bli sjuk. 🤒 Men jag har känt mig piggare under dagen. 👍 Kvällens bugglektion däremot var en pärs, jag blev tröttare än vanligt och övervägde nästan att smita hem i pausen. 😮‍💨 Men jag tog mig igenom hela lektionen, och hade riktigt roligt. 💃 Jag tyckte dock att det kändes svårare än förra gången, trots att vi mest repeterade det vi redan lärt oss. Kanske berodde det på att jag inte mår riktigt bra, jag vet inte. 🤷‍♀️

Ett nytt moment fick vi lära oss, som vanligt. En slags frisnurr åt vänster där jag tar tag i danspartnerns armbåge. Jag fick inte riktigt kläm på det hela, men det kommer ju en ny chans till det nästa vecka.

Nu ska jag försöka sova, och hoppas att jag vaknar upp 100 % kry imorgon bitti. 🙏 Det är mitt team som har hand om fredagsfrukosten imorgon, och jag ska hålla i presentationen tillsammans med en kollega. Det känns lite absurt att jag både anmält mig frivilligt till detta och inte ser eventuell sjukfrånvaro som en ursäkt för att slippa ifrån det. 😅 Men det är väl ett fint bevis på hur jag jobbar med att utmana mig själv och min sociala ångest. 🥰🙏

Teaterträff 🎭

Ikväll har jag varit på medlemsträff med min älskade teaters vänförening för ett samtal om Folke Filbyter med två av skådespelarna. 🎭 Det var himla trevligt. ☺️💖

Mitt finaste Lyckopiller har även släppt en ny låt idag, så den hade jag såklart på repeat på hemvägen ikväll. 🥰💖

På hemvägen fick jag ett meddelande från mitt elbolag om att det var strömavbrott hemma hos mig och att de beräknade ha åtgärdat det till kl. 22. 😱😱😱 Jag hann stressa upp mig ganska mycket över detta - under de 18 minuter det tog innan nästa meddelande kom, om att det nu var åtgärdat (och då var klockan inte ens 20). 😅

Nu ska jag försöka varva ner och sova. Imorgon ska jag hålla i ett webbinarium tillsammans med en kollega, och jag är inte alls så nervös som jag "borde" vara inför det - vilket i sig nästan gör mig nervös. 😅🙈 Natti natti...