Jag vill, jag törs, jag kan! 💖🎶
Jag befinner mig just nu på ett hotellrum i Motala, och har sett såhär tjusig ut idag. 💖🌸 Varför det då? För att mitt finaste Lyckopiller hade en spelning här i stan med sitt nya band ikväll. Som jag självklart har närvarat vid. 😊💖
Jag kan meddela att det för övrigt är tämligen dött i Motala centrum såhär en söndag. Men ett öppet Subway hittade jag i alla fall. 👍 Det fanns några andra restauranger också, men de kändes läskigare än denna välbekanta kedja där jag vet exakt vad jag ska beställa. Det tog ett tag innan jag vågade gå in dock, så när jag väl tagit mig in genom dörren och ställt mig i kö och repeterat mina beställningsrepliker sisådär tusen gånger inne i huvudet och sedan uttalat dem högt och betalat och slagit mig ner vid ett bord med min mat - då skickade jag stolt en bild på maten till syrran (som peppat mig innan). ✌
Sedan dröjde det inte länge innan jag gjorde någonting som rimligtvis borde vara betydligt läskigare (men logik är ju inte Ångestmonstrets starka sida 🙈). Jag strök omkring lokalen där spelningen skulle hållas sisådär fyra timmar innan insläpp och fick syn på turnébussen som stod parkerad i närheten av en bakdörr till lokalen. Bakdörren var öppen och i dörröppningen stod en gubbe. Och jag gick fram och hälsade(!) och började småprara(!?) med honom och frågade om jag kunde få smita in i lokalen en stund(!?!). Och det gick så bra så. (Hur vågade jag detta?!? 😲)
Jag stod en stund längst ner i lokalen och iakttog Lyckopillret och resten av bandet medan de riggade upp högtalarna. Sedan kilade jag över dansgolvet och fram till honom. Han blev jätteglad att se mig (det är nästan två och ett halvt år sedan sist ju) och släppte det han hade för händer och kom emot mig med öppna armar. Han hade sett att jag svarat på evenemanget på Facebook att jag skulle komma, men han hade ändå inte riktigt vågat hoppas sa han. 💖 Han presenterade mig som "världens bästa" för bandet och jag tog i hand och hälsade (gud, vad konstigt det känns att ta folk i hand igen - det har jag inte gjort sedan våren 2020 😱). Och en av bandmedlemmarna började STÖTA på mig. 😟 Frågade mig efter mitt hotellrumsnummer och berättade hur dags de beräknade vara klara med nedriggningen efter spelningen och sa att vi skulle ses då. 😲 Jag blev helt ställd. Men jag sa förstås nej, och ignorerade honom större delen av kvällen sedan för att han inte skulle få för sig något. Hallå, kan en få vara en asexuell femme-flata ifred utan att heterosnubbar utgår ifrån att det är fritt fram bara för att jag är tjej... 😖
Nåväl. Jag lämnade lokalen ganska snart efter det och gick för att checka in på mitt hotell. Mitt rum är litet och mysigt och...grått. Fint. Men grått. Tur att mina egna färgglada prylar livar upp rummet lite. 😉
Det kändes lite läskigt att anlända till lokalen mer officiellt sedan strax innan spelningen skulle börja. Jag stod och hängde utanför och väntade tills det kom ett litet sällskap som skulle in, och så hakade jag på dem in genom entrén (för av någon anledning är det tydligen läskigare att gå in genom entrén efter öppningsdags än att nästla mig in genom en bakdörr under riggning 🙄). Där inne verkade de flesta känna varandra. Det är ju en liten håla, och jag antar att det är samma klick av människor som går på alla dansbandsspelningar här i stan. 🤷♀️ Jag kände mig lite bortkommen, såg mig omkring efter någon lämplig plats att hänga på under kvällen och skyndade mig dit.
Efter en stund fick jag syn på en kille som jag identifierade som Lyckopillrets fästman. 👬 Jag var inte helt säker dock, jag har aldrig sett honom IRL tidigare och jag har ju i allmänhet rätt svårt för att känna igen folk. Men jag vågade mig i alla fall på att fråga om det var han. Och det var det. Så då hälsade jag och presenterade mig. 😊👍
I början av spelningen stod jag rätt nära scenen. Men jag kände mig lite i vägen för alla dansande par, och ville även gärna ha en stol. Så jag förflyttade mig strax till baren. Jag hade nog velat beställa ett glas apelsinjuice, men det var Pärlsocker (dvs en söt blond tjej) som jobbade bakom bardisken så det vågade jag inte. 😳
Det var inspirerande att studera alla buggande par, och jag kände mig pepp på att faktiskt lära mig dansa bugg ordentligt. 💃 Frågan är bara vem jag ska dansa med. Vem kan tänkas vara intresserad av detta? Och vem skulle jag känna mig bekväm att dansa med? 🤔 Det tål att tänkas på. Jag blev som sagt inspirerad, men försökte att inte glo för mycket. Och ibland blev jag rent generad när jag råkade kasta blickar utåt dansgolvet, för en del par verkade nästan hålla på med rena rama förspelet. 😲 Det i kombination med de många gånger suktande låttexterna och den invit jag fått under eftermiddagen fick mig att känna mig ganska obekväm och tämligen malplacerad i detta heteronormativa sexanspelande sammanhang. 🙈😖
Men så himla roligt att få se Lyckopillret på en dansbandsscen igen, det var LÄNGE sedan sist. 🙏💖
"Utan dina andetag". Akustiskt. Och med den underbara rösten. Jag började nästan gråta, så vackert var det. ❤🙏
När lokalen började tömmas på folk efter spelningen stannade jag såklart kvar en stund. Poserade för bilder tillsammans med Lyckopillret uppe på scenen(!), kramades och höll handen och pratade om allt möjligt - en Lyckopillerdos som mer än väl kommer räcka till nästa tillfälle vi ses. ❤🙏 Och jag blev lite bekant med tre andra tjejer som också var där för Lyckopillrets skull. De erbjöd mig skjuts hem till Norrköping ikväll, men jag avböjde eftersom jag ju har mitt hotellrum (vilket känns skönt, för jag vet inte om jag hade pallat en så lång bilresa tillsammans med tre främlingar - även om de verkade trevliga och jag förstås är tacksam över erbjudandet).
Nu är det beyond läggdags och jag är beyond jättetrött, så nu ska jag försöka varva ner och somna. Natti natti! 💖
Kommentarer
Trackback
