♠️ Ace Week 2021, dag 5: Beyond the Black Door
Femte dagen av Ace Week 2021 är här. Jag fortsätter på det icke-realistiska temat och kommer idag att skriva om en dark fantasy-ungdomsroman, Beyond the Black Door av A.M. Strickland. En riktig sträckläsningsbok!
Kamai Nuala växer upp i en villa en bit utanför landets huvudstad, tillsammans med sin mamma och en man som mamman utåt sett låtsas vara gift med samt dennes son. Mamman och ”styvfadern” arbetar båda som njutningsartister (det vill säga prostituerade) och tar emot kunder hemma i villan. Kamai har redan som ganska liten flicka koll på vad sex är och hon vet mycket väl vad hennes mamma gör med sina ”gäster” när de går upp på övervåningen. Men hon känner sig själv väldigt främmande inför det och är lättad över att inte behöva ägna sig åt det förrän hon blir äldre. När hon väl blir äldre (huvuddelen av romanen utspelar sig när hon är 17-18 år) kvarstår dock hennes alienation inför sex, och det börjar mer och mer kännas som ett problem. Hon försöker som 16-åring ha sex med en annan tjej, men kan inte förmå sig till det trots att hon finner den andra tjejen väldigt tilldragande. Hon börjar tro att det är något fel på henne, att hon är trasig på något sätt. Hon finner både tjejer och killar estetiskt tilltalande, så varför blir hon inte sexuellt attraherad av dem?
Kamais mamma är själavandrare. Hon tar sig in i andra människors själar medan de sover för att ta reda på deras hemligheter och vidarebefordra dem till ett hemligt sällskap som hon arbetar för. Det är hennes egentliga yrke. Prostitutionen är bara något som underlättar det hela, då hon måste befinna sig väldigt nära den person vars själ hon ämnar besöka för att kunna nå den – och då är det ju lämpligt att sova i samma säng. Och eftersom själavandring är olagligt att utöva för alla andra än landets präster utgör prostitutionen även en täckmantel för hur Kamais mamma lyckas få tag på all information, då hon kan låtsas att det är något som kunderna anförtrott henne i sängen. Även Kamai har den övernaturliga förmågan att ta sig in i andra människors själar, och än så länge tränar hon på det genom att smyga in under folks sovrumsfönster eller till och med under deras sängar efter att de somnat. Men hon inser att det inte är hållbart i längden och att det enklaste sättet att utöva själavandring yrkesmässigt är att gå i sin mammas fotspår och bli njutningsartist. Hon känner sig dock allt annat än tilltalad av den tanken.
När Kamai är 17 år blir hon vittne till hur hennes mamma brutalt mördas av företrädare för det hemliga sällskap hon arbetat för. Bland det sista mamman gör är att uppmana Kamai att söka upp sin pappa i huvudstaden, vilket Kamai också gör. Fadern vill göra Kamai till en fin dam och få henne att välja ett respektabelt yrke inom ekonomi eller liknande. När Kamai stretar emot slår han helt om och säger att hon måste gifta sig istället. Och det vill hon verkligen inte – hon finner det lika motbjudande som att bli njutningsartist. Det enda Kamai vill göra är att använda sina övernaturliga förmågor för att avslöja sin mammas mördare och störta det hemliga sällskapet. Men det kan hon ju inte tala om högt.
En central del i berättelsen, vilket väl avslöjas av bokens titel, är den svarta dörr som alltid dyker upp när Kamai själavandrar. Hennes mamma har sagt att hon aldrig någonsin under några som helst omständigheter får öppna den. Men det gör hon ändå till slut. Och innanför dörren möts hon av en mörk svindlande värld där den mystiska karaktären Vehyn efter ett tag väljer att visa sig för henne. Det finns en laddning mellan Kamai och Vehyn (ingen sexuell sådan, men likväl en laddning), och Kamai känner sig dragen till den mystiska läskiga figuren som håller till bortom den svarta dörren. Han både skrämmer och fascinerar henne, och hon vill både närma sig honom och springa åt andra hållet. Vehyn dras till Kamai också, och de utvecklar någon slags relation i det drömlandskap där de möts. Men det är en ojämlik relation, det är Vehyn som har makten och han tvingar Kamai att återvända till honom regelbundet. De ägnar nätterna åt att ställa frågor till varandra – Kamai är desperat i jakten på sin mammas mördare, och den allvetande Vehyn sitter inne med den informationen men tjuvhåller på den. En del saker svarar han dock på. Han hjälper henne även att klara av olika situationer när hon är i vaket tillstånd, som att vid säkerhetskontrollen innan hon får besöka det kungliga palatset välja den prästinna som arbetar för ett annat hemligt sällskap (som är motståndare till det sällskap som mördade Kamais mamma) och som inte kommer att avslöja Kamai som en olaglig själavandrare, och att vid ett annat tillfälle ta över Kamais kropp och mörda de lönnmördare som sänts ut för att döda henne. Ja, Vehyn hjälper Kamai på många sätt, men han gör ingenting som inte tjänar hans egna syften (vilka han självklart håller fördolda för Kamai).
Den värld Kamai lever i är tämligen patriarkal, men samkönat begär och könsöverskridande identiteter är ändå naturliga och allmänt accepterade företeelser i samhället. Kamais mamma och ”styvfar” har sex med både män och kvinnor, och det är aldrig någon stor sak för Kamai att hon själv finner både tjejer och killar tilldragande. En kvinna får inte arbeta som kunglig livvakt, men en transperson i en kvinnas kropp men med en mans själ får däremot göra det. Ord som homosexuell, transsexuell, asexuell och så vidare förekommer inte i romanens kontext, men motsvarande positioner finns och förklaras fast med andra ord. Att vara asexuell kallas i Kamais värld för att vara en ny själ. Det är dock inte en lika välkänd position som övriga sexualiteter, och det är först när en prästinna (samma som lät Kamai slippa igenom palatsets själsliga säkerhetskontroll) gör en kartläggning av Kamais själ som Kamai kommer i kontakt med begreppet och bitarna faller på plats för henne. I kartläggningen, som illustreras av månens olika faser, kartläggs fyra olika grenar. Den första är hur en identifierar sig själv – som kvinna eller som man eller någonstans däremellan. Den andra är vilka en känner sig dragen till – bara män eller bara kvinnor eller båda delarna i olika grad. Den tredje är i vilken grad en upplever romantisk attraktion. Och den fjärde är i vilken grad en upplever sexuell attraktion. De första två frågorna har Kamai inga problem med att svara på – hon identifierar sig som kvinna och känner sig lika dragen till män som till kvinnor. Den tredje frågan känner hon sig lite tveksam inför, och behöver ytterligare förklaringar kring vad romantisk attraktion innebär innan hon till slut kan svara att hon är vad vi i vår värld skulle kalla demiromantisk. Den fjärde frågan vill hon först inte svara på överhuvudtaget, hon känner sig inte alls bekväm med att erkänna att hon inte upplever någon som helst sexuell attraktion. Det här knyter an lite till det jag skrev om igår, att icke-realistiska kontexter ofta kan skildras som väldigt HBTQ-vänliga i allmänhet men när det gäller asexualitet ändå avspeglar den osynlighet och alienation som präglar vår verklighet. (För övrigt måste jag bara säga att jag fullkomligt ÄLSKAR själsdiagrammet och hur inkluderande det är.)
Jag tänker nog inte avslöja så mycket mer om romanens handling nu, för då blir det ju inte så spännande för er att läsa den sedan. Vilket jag utgår ifrån att ni kommer göra. För den är väldigt, väldigt, VÄLDIGT bra!
Kommentarer
Trackback
