♠️ Ace Week 2020, dag 7: Asexualitet i populärkulturen
Ja, hörni…detta är sista dagen av Ace Week 2020 och som jag nämnde igår kommer jag idag att prata lite om asexualitet i populärkulturen. Det tycker jag känns som en både trevlig och lättsam avslutning på denna temavecka.
Jag skulle säga att den vanligaste identiteten på det asexuella spektrumet som förekommer i populärkulturen är demisexualitet. Inte så att det är uttalat på något sätt, och jag tror inte att författare och filmskapare i allmänhet är medvetna om att de skapat just demisexuella karaktärer…det handlar nog snarare om normer kring kvinnors sexualitet, att ”fina flickor inte knullar runt” (om ni ursäktar det vulgära ordvalet). För det är väldigt ofta så att (framför allt) kvinnliga fiktiva karaktärer inte blir sexuellt attraherade eller intresserade av att ha sex förrän de hittat Den Rätte och lever i en monogam romantisk relation - och sexet med Den Rätte är alltid perfekt och blir njutbart just för att det föreligger en så djup romantisk samhörighet. Detta fenomen i populärkulturen brukar kallas för den ”obligatoriska demisexualiteten” och har analyserats i flera studier.
Ta till exempel Bella i Twilight-sagan. Hon har inte haft någon pojkvän innan hon möter Edward (och det lilla snedsteget med Jacob sträcker sig inte längre än till en kyss). Och om jag inte missminner mig är det först i den tredje boken (av fyra) som hon börjar bli sugen på att ha sex med Edward. Då har de varit tillsammans väldigt länge. Något faktiskt sex blir dock inte av förrän i den fjärde boken - men först efter att de gift sig. De är båda oskulder, men ändå är sexet helt perfekt redan vid första försöket. Och det är underförstått att de aldrig någonsin kommer ha sex med någon annan än varandra. (Det här tror jag dock inte är ett medvetet demisexuellt upplägg, utan handlar nog snarare om författarinnans mormonska sexualmoral…men ett exempel på ”obligatorisk demisexualitet” är det likafullt.)
Edward och Bella i Twilight.
Sedan har vi Katniss i Hunger Games-berättelsen. Mellan tolv och sexton års ålder är hon ute och springer i skogen med den två år äldre Gale. De tillbringar väldigt mycket tid ensamma i absolut avskildhet, men de ägnar sig pliktskyldigt åt jakt för att försörja sina fattiga familjer och tar inte tillfället i akt att utforska de romantiska känslor det antyds att de eventuellt har för varandra. Efter att Katniss hamnat i rampljuset som deltagare i Hungerspelen börjar triangeldramat mellan henne, Gale och Peeta ta fart, men det rör sig hela tiden på en ytterst kysk nivå. Hon kysser dem båda, men det är också allt som händer. I hela trilogin nämns det väl bara vid två tillfällen att hon blir sexuellt upphetsad, och vid båda tillfällena är det tillsammans med Peeta. Och de börjar inte ha sex förrän på den allra sista sidan innan epilogen i den tredje boken, när Gale sedan länge är ute ur bilden och Katniss och Peeta format en djup och stabil parrelation. (Vän av ordning kanske påpekar att Katniss är traumatiserad genom i princip hela berättelsen och omöjligt kan tänka på sex i det läget…men då borde hon väl inte kunna tänka på romantik heller?)
Katniss och Peeta i The Hunger Games.
Det här var bara två exempel på den ”obligatoriska demisexualiteten” i populärkulturen. Det finns många fler, men jag tror att vi lämnar dem därhän just nu. För nu tänkte jag gå igenom några (mer eller mindre uttalat) asexuella fiktiva karaktärer. Vill ni ha fler exempel så har Wikipedia en ganska lång lista.
Först ut har vi SvampBob Fyrkant från serien med samma namn. Det nämns aldrig i serien att SvampBob är asexuell, men seriens skapare Stephen Hillenburg har vid åtminstone två tillfällen bekräftat att det är så det ligger till. Eventuellt har SvampBob en homoromantisk relation med Patrik Stjärna, men det har däremot inte bekräftats.
SvampBob och Patrik i SvampBob Fyrkant.
För att fortsätta på det animerade temat vill jag även nämna Elsa i Frost. Det har inte på något sätt bekräftats att Elsa skulle vara asexuell…men en Disney-prinsessa i vuxen ålder som kan ta sig igenom TVÅ hela filmer utan att vare sig längta efter eller hitta Drömprinsen torde åtminstone inte vara heterosexuell. Det har spekulerats i om Elsa skulle kunna vara lesbisk, men jag lutar nog mer åt att hon är asexuell.
Elsa i Frost.
Sedan har vi Varys från Game of Thrones. Det råder i diverse forum oenighet kring om han verkligen är asexuell eller om det bara handlar om att han är eunuck, men han säger (åtminstone i teveserien, i böckerna är det mer subtilt) att han inte upplevde sexuell attraktion innan han blev tvångskastrerad heller. Och flera andra eunucker i serien har ett aktivt sexliv, medan Varys hävdar att han inte låter sig distraheras av sådant utan har sitt fulla fokus på högre syften.
Oberyn försöker utreda vilken sexuell läggning Varys har i Game of Thrones.
Demonen Lorne från teveserien Angel figurerar i 76 av seriens 110 avsnitt, men visar aldrig vare sig romantiskt eller sexuellt intresse för någon under hela den tiden. Hans sexuella läggning klargörs aldrig explicit i serien, men skådespelaren Andy Hallett som spelade honom har uttryckt att karaktären högst troligen är asexuell.
Lorne i Angel.
Avslutningsvis vill jag återkomma till Florence i Sex Education som jag nämnde igår. Hon är den mest explicit asexuella karaktär jag någonsin har sett i någon bok, film eller teveserie. Och scenen när hon besöker sexologen var anledningen till att jag överhuvudtaget började titta på Sex Education. Det är en så fin scen att jag tycker att vi tar och tittar på den igen, och verkligen tar till oss budskapet…
Florence i Sex Education tror att det är något fel på henne för att hon inte vill ha sex, så hon går till en sexolog som berättar för henne om asexualitet och försäkrar henne om att hon inte är trasig på något sätt.
Och därmed avslutar jag årets Ace Week. Jag hoppas att ni tycker att det här har varit en lika intressant, spännande och lärorik vecka som jag tycker att det har varit. Jag har ärligt talat lärt mig massor som jag inte visste innan och börjat fundera i lite nya banor. Hoppas att detsamma gäller för er.
PS. Som ni nog förstår ligger mitt fokus just nu någon helt annanstans, men jag har fortsatt publicera dessa (på förhand skrivna) Ace Week-inlägg hela veckan trots allt. För att jag anser dem viktiga. The show must go on...
Kommentarer
Livrädd
Har du läst något av Alice Oseman? Hon är själv ace och hennes senaste, Loveless, har en asexuell huvudkaraktär. Jag har inte läst just den än, men hennes serie Heartstopper är nästan outhärdligt fin.
Tack för den här veckan!
Svar:
The Worrying Kind
Trackback